tingsnotarien

Nu är notariekollektivet fulltaligt igen. Även Mårten har kommit tillbaka från sin semester, som han har tillbringat i sin hemstad i Värmland. Han har jobbat hårt hela dagen på att återfå sin tjusiga östermalmsaccent, men värmländskan tycks iallafall för tillfället ha slagit klorna i honom. Under förra veckan verkade Förstenotarien rätt så osäker på sin roll på tingsrätten, eftersom Mikael numera är förstenotarie, och han själv beredningsjurist. Lagmannen rätade dock ut frågetecknet genom att på frukostmötet i fredags deklarera att Förstenotarien skulle fortsätta handha de uppgifter som åligger en förstenotarie, eftersom han "besitter en förmåga att på ett effektivt sätt upprätthålla ordning och struktur i notariernas arbete". När nyheten levererades tittade Förstenotarien så beskäftigt och uppnäst på Mikael att det nära nog fastnade snorkråkor i taket i fikarummet. Mikael, som i och för sig inte sett fram emot de extra administrativa göromålen, såg lika plågad ut som om han just fått reda på att han egentligen var adopterad och att Fetto var hans biologiska pappa. Tvillingarna verkade inte reagera alls, och Mårten höjde förvånat på ögonbrynen men sade ingenting. Efter mötet gick Förstenotarien fram till Lagmannen och utlovade samma goda resultat i arbetet som tidigare. Lagmannen klappade honom på axeln och sade att han inte tvivlade på detta en sekund, utan räknade med att den goda arbetsmoralen skulle upprätthållas. Sedan gick de tillsammans in på Lagmannens tjänsterum för att planera höstens arbete, och hade jag inte haft femtioelva protokoll att färdigställa hade jag definitivt tjuvlyssnat.

Idag har jag till råga på allt elände fått verbalt smisk av en Surtant. Jag hade skrivit ett föreläggande som skulle skickas ut till en part. Jag tryckte ut föreläggandet i två exemplar (ett till parten och ett till akten) och skrev under dem. Efter några timmar kom Surtanten in till min tjänsteskrubb (där jag tydligen kommer att husera så länge det inte kommer en ny notarie till Obygden) med händerna i sidorna. Hon såg mycket barsk ut. -Vad är det här? frågade hon surt, och lade fram aktexemplaret av föreläggandet framför mig på bordet. -Ehh, svarade jag, och började förklara vad föreläggandet avsåg. Surtanten suckade ljudligt och himlade med ögonen. -Nej, det här, sade hon och pekade irriterat på min namnteckning. Jag måste ha sett mycket oförstående ut, för Surtanten suckade än ljudligare, och förklarade förargat att man endast skriver sin signatur på det exemplar som läggs i akten, och hela namnteckningen på det exemplar som skickas ut till parten. Hon stack sedan ett nytt exemplar av föreläggandet under näsan på mig och sade åt mig att skriva dit "den första bokstaven i mitt förnamn och den första bokstaven i mitt efternamn, så att allt blir rätt". Med en uppretad Surtant bredvid sig vid skrivbordet var det bara att lyda, och efteråt funderade jag på vilken fantastisk tur jag måste ha haft som varken har blivit JO-anmäld eller fått sparken, trots att jag har undertecknat varenda aktexemplar med hela min namnteckning sedan jag började på tingsrätten. Herregud.

Den här veckan har varit rena skräckfilmen ur fikarastsynpunkt. Med bara Fetto, Rassen och Tvillingarna närvarande har stämningen varit allt annat än munter (Surtanterna vägrar märkligt nog att fika med oss). Att helt enkelt hoppa över fikarasterna som tilldrar sig två gånger per dag är bara ursäktat om man sitter i förhandling. Lyckligtvis (nåja) så jag har sluppit undan de allra flesta, eftersom jag har haft brottmålsting med Fetto hela veckan (som vänligt nog har upplyst mig om hur svårt det är att få arbete som jurist, att han är uppriktigt orolig för min framtid och att jag borde skärpa mig och tänka mer på betygen). Vid de tillfällen jag har hunnit fika har Tvillingarna suttit och glott med halvöppna munnar som om de befann sig i ett tillstånd av koma, och jag känner ibland lust att helt enkelt klappa till dem för att få dem att vakna till liv.

Fetto och Rassen har dessutom under veckan fulländat konsten att få en att känna sig som ett barn som bör synas men absolut inte höras. -Vad har du gjort på semestern, frågade Rassen rakt ut i luften utan att rikta blicken mot någon särskild. För en utomstående skulle frågan kunnat vara riktad till vem som helst i rummet, men för mig stod det klart att jag ännu inte var tilltalad, och därmed borde fortsätta vara tyst. Tvillingarna såg ut som två fån och Fetto svarade att han hade varit och hälsat på en systerson i dennes stuga. Även om jag naturligtvis borde ha begripit bättre, så försökte jag att komma med i konversationen genom att nämna min egen vistelse vid mina föräldrars sommarhus. Jag fick några avmätta blickar och ett ointresserat "jaha" till svar.  

Vid ett annat tillfälle satt Tvillingarna och jag själv ensamma i fikarummet vid rastens början. Rassen gick förbi utanför och stannade upp i dörrhålet för att kika in. -Nähä, ingen här, konstaterade han och vände på klacken. Bara för några månader sedan skulle jag ha tappat hakan av förvåning, men nu sökte jag istället Tvillingarnas blickar för att kunna skratta åt det absurda i situationen. Jag kunde lika gärna ha låtit bli, för de satt som vanligt och stirrade rakt framför sig utan att säga ett pip. Jag oroar mig för att deras tid vid Obygdens tingsrätt har gjort dem till lydiga, lobotomerade marionettdockor. Fast då lär de iallafall få jävligt bra betyg, så jag ska nog ringa vårdcentralen och fråga om de inte kan lobotomera mig också.

Jaha. Imorse fick jag besked om vilken rotel jag kommer att sitta på under hösten, och det blev minsann inte Järnladyns. Jag skall sitta på en rotel som innehas av en rådman som med flit talar med fejkade Carl Bildt-"R" och tilltalar sina notarier "Notaaaarrien", trots att varje notarie som hittills har arbetat vid tingsrätten säkerligen har haft ett eget förnamn. Han är ohyggligt uppblåst och pompös till sättet, vilket är föga förvånande, eftersom dessa egenskaper verkar vara ett absolut krav från tjänsteförslagsnämndens sida då de föreslår rådmän till Obygdens tingsrätt. Han drar sig dessutom inte för att slänga ur sig saker som att "det måste ha varrrit en invandrrrare som gjorde det" när det har skett något våldsbrott i byn, och man kan ana att den afrikanska städtjejen på tingsrätten inte uppskattade att han tog upp en flaska Klorin från hennes städvagn och frågade henne om hon brukade bada i medlet.

Den aktuella rådmannen ger inte heller intrycket av att vara någon särskilt bra jurist, vilket i kombination med rasseskämten gör att man hoppas på att hastigt drabbas av någon sjukdom som man inte dör av, men som gör en så pass dålig att man blir sjukskriven ett par månader. Fast det bästa vore ju om Rassen själv drabbades av åkomman, och kom på fötter lagom till dess att jag var färdig med notarietjänstgöringen. Det hela skulle förstås bli ännu bättre om samtliga rådmän smittades av sjukdomen, gärna tillsammans med Förstenotarien, eftersom det tydligen nu är bestämt att Förstenotarien skall stanna kvar som beredningsjurist på tingsrätten. Han kommer tillbaka från semestern nästa vecka, så jag hoppas att sjukdomen slår till på momangen, och att man får fula bölder i ansiktet av den. Moahahaha.