Autoreply
Jag är i Stockholm på julledighet och återkommer efter trettonhelgen, förutsatt att jag inte får ett annat arbete i julklapp.
God jul och gott nytt år!!
Hälsningar från Tingsnotarien
Obygdens tingsrätt
God jul och gott nytt år!!
Hälsningar från Tingsnotarien
Obygdens tingsrätt
Torsdagen den 15 december 2005
Lika självklart som att jag aldrig kommer att bli rekommenderad till hovrätten är att notarierna varje år arrangerar luciafirandet vid Obygdens tingsrätt. Utan att det får påverka vår ordinarie arbetsinsats skall vi inhandla glögg och lussebullar samt bre skinksmörgåsar med senap till hela personalen. Dessutom skall vi repetera in sånger inför luciatåget, i vilket den yngste notarien är Lucia. Det hela blir naturligtvis extra tokroligt de år en manlig notarie är yngst i gruppen, något som Mårten tydligen bittert fick erfara förra året. Övriga notarier skall vara tomtar och tärnor. Till traditionen hör också att Rassen varje år ondgör sig över att det inte finns någon "neegerrr" bland notarierna som kan agera pepparkaksgubbe, och att notarierna skriver en ny och tingsrättsrelaterad skojig text till "Staffan Stalledräng".
Eftersom alla förslag till texter vi producerade var direkt olämpliga att framföra i rådmännens närvaro, bestämde vi oss för att försöka bjuda in en skolklass att lussa på tingsrätten. Innan vi vågade göra slag i saken kände vi oss tvungna att fråga rådmännen och Surtanterna på fikat hur de såg på saken. De förstod inte frågan. -Hur menar ni då? Notarierna har faktiskt alltid lussat här på tingsrätten, svarade de. Diskussionen var därmed avslutad och repetitionerna i den sämsta astmakören genom tiderna påbörjades.
Till själva luciadagen hade Bullmamman bakat lussekatter, pepparkakor och ett extra fluffigt matbröd. Eftersom hon ändå haft ugnen på hade hon passat på att griljera en skinka, vilken vi använde på smörgåsarna som serverades till den skönsång vi bjöd på. Mårten och Fiskalen stod på varsin sida om mig, och de sjöng så högt och falskt att jag trodde att jag skulle få tinnitus, men som tur var avtog ringningarna i öronen efter bara ett par minuter. Bullmamman var i egenskap av yngstenotarie Lucia. Hon såg rätt plågad ut, men hon ska vara jäkligt glad, för jag har sett till att notarieörhängena har "försvunnit". Varsågod, Bullmamman.
Eftersom alla förslag till texter vi producerade var direkt olämpliga att framföra i rådmännens närvaro, bestämde vi oss för att försöka bjuda in en skolklass att lussa på tingsrätten. Innan vi vågade göra slag i saken kände vi oss tvungna att fråga rådmännen och Surtanterna på fikat hur de såg på saken. De förstod inte frågan. -Hur menar ni då? Notarierna har faktiskt alltid lussat här på tingsrätten, svarade de. Diskussionen var därmed avslutad och repetitionerna i den sämsta astmakören genom tiderna påbörjades.
Till själva luciadagen hade Bullmamman bakat lussekatter, pepparkakor och ett extra fluffigt matbröd. Eftersom hon ändå haft ugnen på hade hon passat på att griljera en skinka, vilken vi använde på smörgåsarna som serverades till den skönsång vi bjöd på. Mårten och Fiskalen stod på varsin sida om mig, och de sjöng så högt och falskt att jag trodde att jag skulle få tinnitus, men som tur var avtog ringningarna i öronen efter bara ett par minuter. Bullmamman var i egenskap av yngstenotarie Lucia. Hon såg rätt plågad ut, men hon ska vara jäkligt glad, för jag har sett till att notarieörhängena har "försvunnit". Varsågod, Bullmamman.
Lördagen den 10 december 2005
Det är inte roligt i Obygden på lördagskvällarna. När man har sett The Räggers tio gånger på Statt och druckit åtminstone tre fat öl på DGG är det liksom inte kul längre. Därför sitter jag i mitt notariechateau ikväll och dricker vin tillsammans med Mikael, Mårten och Fiskalen. Det enda vi har att glädja oss åt är att Domstolsverket äntligen har kommit ut med nästa års väggalmanacka som man kan köpa för 70 spänn. Är man ekonomiskt sinnad passar man på att köpa 10 stycken, eftersom detta ger mängdrabatt. Vi på Obygdens tingsrätt är dock så lyckligt lottade att vi inte behöver köpa någon, eftersom tingsrätten brukar dela ut dessa årligen som personaljulklapp. God jul. Tittar man i förra årets almanacka undrar man vem fan som har valt ut bilden för juli, vilken föreställer en dam i röd täckjacka. Det är antagligen samma person som har kommit på att man skall ha ett foto på en nöjd kvinna tillsammans med ett barn på Domstolsverkets nya hemsida - Domstolen är till för dig. Vad har kvinnan och barnet med domstolarna att göra, frågar man sig? -Ja, jag blev så nöjd med tingsrättens dom. Jag hade räknat med åtminstone två års fängelse efter den kontinuerliga misshandeln av min före detta make, men tänka sig, jag fick bara ettåthalvt. Tack, Domstolsverket! Jag ställer gärna upp på bild.
Dagen efter Förstenotariens sorti gjorde den nya och, som det verkar, ständigt bullbakande notarien entré. För mig har detta inneburit att jag numera sitter i ett tjänsterum som är snäppet större än min tidigare skrubb, och som dessutom har ett fönster. Det är mycket trevligt att kunna titta på den asfalterade parkeringen som är anlagd utanför fönstret. Redan första dagen bjöd hon på hemgjord Schwarzwaldtårta, som naturligtvis var utsökt. Fetto kvittrade förtjust över hur trevligt det var att bli serverad tårta två dagar i rad, och konstaterade att det troligen skulle bli ordning på fredagsfikat från och med nu. -Jag har ett nytt recept på kladdkaka som jag vill pröva, så jag kan baka till nästa fredag, sade Bullmamman. Fetto log. Själv mådde jag bara illa.
Dagen efter Förstenotariens sorti gjorde den nya och, som det verkar, ständigt bullbakande notarien entré. För mig har detta inneburit att jag numera sitter i ett tjänsterum som är snäppet större än min tidigare skrubb, och som dessutom har ett fönster. Det är mycket trevligt att kunna titta på den asfalterade parkeringen som är anlagd utanför fönstret. Redan första dagen bjöd hon på hemgjord Schwarzwaldtårta, som naturligtvis var utsökt. Fetto kvittrade förtjust över hur trevligt det var att bli serverad tårta två dagar i rad, och konstaterade att det troligen skulle bli ordning på fredagsfikat från och med nu. -Jag har ett nytt recept på kladdkaka som jag vill pröva, så jag kan baka till nästa fredag, sade Bullmamman. Fetto log. Själv mådde jag bara illa.
Fredagen den 2 december 2005
Efter festen har allt varit precis som vanligt. Fetto verkar inte skämmas ett dugg inför Tvillingen eller oss, och Rassen skorrar vidare på sin fejk-snobbiga dialekt. Han ska dock ha kredd för att han behåller sina överklass- "R" även i onyktert tillstånd, till skillnad från Mårten, som börjar sjunga på värmländska efter bara några få stadiga groggar.
Veckans stora nyhet på tingsrätten är naturligtvis att Förstenotarien har börjat på hovrätten. Självklart är jag mycket nöjd med att äntligen ha blivit av med honom, men jag är av den absoluta uppfattningen att hovrätten omgående bör anställa en personalvetare. Han arbetade sista dagen i onsdags, och enligt en inbjudan som via mail skickades ut till alla på tingsrätten skulle han bjuda på tårta i fikarummet klockan tre. Fem i tre passerade Fetto mitt rum, och stack in huvudet. -Du vet väl att det är tårta klockan tre, sade han och slickade sig om munnen.
Vi gick i samlad tropp mot fikarummet, och när vi kom dit hade Förstenotarien dukat upp med tingsrättens porslin och bryggt riktigt kaffe i kaffebryggare. Han hade till och med köpt mjölk (i vanliga fall brukar den snåle fan snylta på min och Mikaels mjölk när han tror att vi inte ser). Bredvid den nästan till absurdum prydliga dukningen stod en tårtkartong. Förstenotarien såg pillemarisk ut, och man behövde inte vara tankeläsare för att lista ut att han hade en räv bakom örat.
När hela tingsrättens personal var samlad harklade han sig, och såg mer beskäftig ut än jag någonsin har sett honom tidigare. Sedan öppnade han tårtkartongen, och jag trodde inledningsvis att jag hade fått hallucinationer. Tårtfan föreställde ett porträtt av Lagmannen. Jag har aldrig i mitt liv tidigare haft så svårt att hålla mig för skratt, och mina ögon tårades av ansträngingen. -Varsågoda, sade Förstenotarien. Ingen vågade börja. Efter femton sekunders pinsam tystnad stegade Fetto fram emot tårtan. -Eftersom ingen annan börjar får väl jag göra det, sade han och satte tårtspaden rakt i Lagmannens öga. Lagmannen såg måttligt road ut, både på tårtan och i verkligheten. Jag bestämde mig genast för att hålla mig till det bryggda kaffet. Tur var väl det, för det enda som återstod efter tårtkalaset var delar av Lagmannens öra.
Veckans stora nyhet på tingsrätten är naturligtvis att Förstenotarien har börjat på hovrätten. Självklart är jag mycket nöjd med att äntligen ha blivit av med honom, men jag är av den absoluta uppfattningen att hovrätten omgående bör anställa en personalvetare. Han arbetade sista dagen i onsdags, och enligt en inbjudan som via mail skickades ut till alla på tingsrätten skulle han bjuda på tårta i fikarummet klockan tre. Fem i tre passerade Fetto mitt rum, och stack in huvudet. -Du vet väl att det är tårta klockan tre, sade han och slickade sig om munnen.
Vi gick i samlad tropp mot fikarummet, och när vi kom dit hade Förstenotarien dukat upp med tingsrättens porslin och bryggt riktigt kaffe i kaffebryggare. Han hade till och med köpt mjölk (i vanliga fall brukar den snåle fan snylta på min och Mikaels mjölk när han tror att vi inte ser). Bredvid den nästan till absurdum prydliga dukningen stod en tårtkartong. Förstenotarien såg pillemarisk ut, och man behövde inte vara tankeläsare för att lista ut att han hade en räv bakom örat.
När hela tingsrättens personal var samlad harklade han sig, och såg mer beskäftig ut än jag någonsin har sett honom tidigare. Sedan öppnade han tårtkartongen, och jag trodde inledningsvis att jag hade fått hallucinationer. Tårtfan föreställde ett porträtt av Lagmannen. Jag har aldrig i mitt liv tidigare haft så svårt att hålla mig för skratt, och mina ögon tårades av ansträngingen. -Varsågoda, sade Förstenotarien. Ingen vågade börja. Efter femton sekunders pinsam tystnad stegade Fetto fram emot tårtan. -Eftersom ingen annan börjar får väl jag göra det, sade han och satte tårtspaden rakt i Lagmannens öga. Lagmannen såg måttligt road ut, både på tårtan och i verkligheten. Jag bestämde mig genast för att hålla mig till det bryggda kaffet. Tur var väl det, för det enda som återstod efter tårtkalaset var delar av Lagmannens öra.