tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

Klämma lagg på lördagkvällen? Nädu. Det får man göra på dagarna.

Tingsnotarien, keep up i obygden!

Mansfridsbrott, månne? Jag menar, om nu misshandeln var kontinuerlig...

Jag tror att DV-bilden helt enkelt representerar det nya, moderna domstolsverkets/-väsendets syn på könsrollerna. Kvinnor är vuxna, mogna och ansvarstagande. Män är omogna och spjuveraktiga och måste därför ha en kvinna som håller en beskyddande arm runt dem.

En sak fattar jag emellertid inte. Hur motiverar DV kvinnans Zoolander-posering (inskjutna kinder)? Luktar inte det litet väl mycket modemagasinstyling och står stick i stäv med tanken att framställa en helt vanlig "enskild"?

Angående dagboksinlägget från den 2 dec: Även om vår kära tingsnotarie försöker låtsas att han skriver i realtid (se Karros intervju) är det helt uppenbart att så inte är fallet. Man undrar hur många mindre tingsrätter som serverade lagmanstårta förra veckan? TN hade ju varit fet-busted vid det här laget om han verkligen hade suttit ting nu.

..och (vill jag tillägga) OM historien om lagmanstårtan verkligen är sann...

Då är det snart Lucia. På den domstol jag arbetar nu måste notarierna ställa upp i Luciatåget eftersom "de måste tänka på betygen". Tur jag inte är notarie längre!!

Stackars tingsnotarien. Jag lider med dig. På min tingsrätt tyckte man att notarierna skulle sjunga några käcka julvisor på julfesten. Jag vägrade. Jag är nu officiellt förklarad fredlös...kommer troligen inte ens få något notariebetyg. Men det kan ju vara en merit det med. Undrar om AFA behöver en jurist?

Att bli antagen till överrätt, hur trixat är det egentligen på en arbiträr skala (1-6) :)

- men framförallt vad är det som styr? Betyg från univ? Notariebetyget - eller är det så pass informellt att presidenten ringer lagmannen en lördag och ställer diverse frågor?...
Någon som vet?
Allmänna funderingar?

På den tingsrätten jag satt på fick de senast anställda notarierna fixa julfesten. Julbord för ett relativt stort antal personer. Eftersom budgeten var så pass låg blev det till att göra en del av julmaten själv - efter arbetstid på tingsrätten. Resten (inkl dricka) fick åka och köpas in (vilket innebar att man blev tvungen att låna bil etc).

Ganska många kvällar i december gick alltså åt att fixa julmat alt jobba ikapp för att dagen hade spenderats på Systemet/Martin Ohlsson.

Vidrigt.

Allt ovanstående. När du söker överrätt från tinget kommer hovrätterna att begära in en rekommendation från din tingsrätt. Av denna skall framgå om du är icke lämplig, lämplig, mycket lämplig eller synnerligen lämplig för domartjänst. Vad som krävs för att få synnerligen lämplig varierar mycket mellan tingsrätterna. De flesta brukar ge "genomsnittligt duktiga" notarier mycket lämplig. Får du lämplig kan du nog glömma överrätt.

Därefter varierar det lite mellan överrätterna. Om du fått i vart fall mycket lämplig är det normala att överrätten ringer upp samtliga dina referenser för att fråga ut dem noggrannare om hur du är som person. Detta skiljer sig från andra juristarbetsgivare, som ju vanligen brukar ringa referenser först när de preliminärt har bestämt sig för vilka som skall anställas, eller i vart fall sållat ner urvalet av kandidater rejält. Svea hovrätt brukar utöver detta skicka ut ett formulär där tingsrätten skall rangordna din duglighet jämfört med de tidigare notarier från tingsrätten som sökt till Svea hovrätt.

Det här systemet kan verka ganska genomtänkt och rättvist; det är ju meritokratiskt så det förslår. Dessvärre är det bara en skenbar millimeterrättvisa. Hovrätterna har vissa "favorittingsrätter", som brukar få in väldigt många notarier på hovrätten (Södra Roslags till Svea hovrätt exempelvis). Omvänt kan man ha oturen att hamna på en tingsrätt där lagmannen inte har så högt anseende i hovrätten (exempelvis Eskilstuna tingsrätt som inte fått in en fiskalsaspirant på Svea hovrätt på flera år).

En annan aspekt som tar bort lite av rättvisekänslan vid rekrytering till hovrätten är ju den i den här bloggen beskrivna ganska speciella kulturen vid våra domstolar. Likar tenderar att rekrytera likar, och om man är en person som inte personlighetsmässigt passar in i domstolsvärlden kan det nog vara svårt att komma in, oavsett hur lämplig man egentligen är. Här skall dock sägas att de flesta fiskaler jag träffat varit mycket duktiga jurister, och i vart fall två tredjedelar av dem har kombinerat detta med att vara jättetrevliga.

Sedan beror det helt på arbetsmarknad och liknande hur svårt det är att komma in. Om affärsbyråerna är inne i en rekryteringsfas (som de är nu) lättar söktrycket. Om affärsbyråerna inte rekryterar är det rejält svårt att komma in.

Ahaaaa...det är det nya sättet att klättra i hierarkin, man bakar bullar! Kan man inte anse det som muta?

Tack Konrad för det seriösa svaret!

Ja, om inte annat får man väl glädjas åt att Södra Roslags snart kommer att försvinna...

Men, myten om att Kammarrätterna är en "lättare väg in" då? Hur skall man ställa sig till det påståendet?

Konrad: Bra inlägg!

Nyexxad: Kammarrätterna anställer med förtjusning notarier från allmän domstol medan motsatt förhållande råder mellan hovrätt och notarier från förvaltningsdomstol. Alltså har tingsnotarier fler överrätter att välja mellan. Om detta beror på att länsrättsnotarier samtliga suger eller att domarkåren på HovR, som grupp sett, är notoriskt konservativ och fientligt inställd mot sina förvaltningskolleger kan man fundera på. Jag har mina misstankar.

Jag blir så arg och uppretad när jag hör om hur notarier, förutom att de sliter långt in på kvällar och helger, dessutom ska behöva sjunga luciasånger, göra julmat osv. Bjud in en skolklass från lågstadiet och låt dem få lussa eller varför inte föreslå lagman, rådmän och övrig personal att ta på sig nattlinnena, glitter och stjärngossestrutar och stå för underhållningen! Notarier, håll ihop och finn er inte i vad som helst!

Det finns inte en chans att slippa lussetåget. Det är en så "fin" tradition på tingsrätten som alla andra personalkategorier uppskattar. :(

Bob har helt rätt. Det där är också en aspekt som gör att den där skenbara rättvisan försvinner. Svaret är just så enkelt som Bob säger; domarkåren på hovrätterna är betydligt mer konservativa än domarkåren på kammarrätterna (därmed inte sagt att kammarrättsråden är sådär extremt nytänkande). Denna konservativa inställning har också att göra med juristkårens eviga statustänkande; allmän domstol är finare än förvaltningsdomstol, affärsjurist är finare än humanjurist et cetera.

Resonemanget får till följd att kammarrätterna tar in ganska många tingsnotarier som de första månaderna knappt föredrar någonting, eftersom de måste sätta sig in i förvaltningsprocessen, medan hovrätterna däremot utestänger mycket lämpliga personer från domarbanan i allmän domstol.

Ack, dessa fåniga traditioner. På vår tingsrätt fanns det en fullständigt idiotisk tradition. När en notarie avslutade sin tjänstgöring skulle vederbörande få en kitschig statyett, modell hötorgskonst, föreställande en populärkulturell figur med viss anknytning till staden (oj, vilken lång omskrivning för att ingen skall förstå vilken tingsrätt det är fråga om). Hur som helst; ingen ville förstås ha den fula statyetten, men ingen vågade heller bryta traditionen. Till sist gjorde vi det i alla fall. Vi förstod senare att rådmännen inte såg på detta majestätsbrott med blida ögon.

Ehh, jag förstår inte traditionen?

Rådmännen/DV/TR:n gav alltid notarien en statyett i gåva? Jag ser inte dilemmat? Jag har fått massor av fula presenter som jag givetvis slängt i grovsoprummet... Big deal?
:)
Or wait, var meningen att de andra notarierna skulle GÖRA en staty av lera ???

Var det månne en knalle i brons?

Otydligt skrivet från min sida tydligen. Igen då: Notarierna skulle, på uppdrag av all personal på tingsrätten, inköpa och överlämna en present till avgående notarien. Det fanns en tradition att presenten skulle bestå i den fåniga statyetten. Vi övriga notarier struntade i statyetten och köpte ett brännvinsställ. Den avgående notarien, som företedde stora likheter med Förstenotarien, blev inte heller glad över tilltaget.

Och nej, det var ingen knalle.

Du e sååå jäkla smart asså.

Ah, det obligatoriska luciatåget. Som 25-åring gå med dumstruten på huvudet och tillsammans med några kollegor gå längs notariekorridoren till kafferumet under sång, samtidigt som man fick gå med låga ställningar varannan meter för att annars slog struten i armaturen.

Någon som kan förklara följande: Domstolsväsendet/Notarietjänstgöring är trea på ytterligare en lista över juristers drömjobb (kommer det inte minst en i halvåret..?), men Domstolsväsendet är först på tionde plats. Betyder det att många vill enbart sitta ting för att sedan gå vidare till annat (byrå), utan några tankar på att fortsätta på domarbanan, eller är domarbanan helt enkelt inte attraktiv för unga jurister? Det borde vara svårare att få jobb på FN eller Europeiska kommissionen (eller någon representation/delegation vid FN/EU) än att komma in på domarbanan, så den låga placeringen lär inte bero på att många ändå vet att de aldrig kommer att antas som fiskal.

Jag har jobbat vid fyra av Top-5-arbetsplatserna. Någon som slår det?

Hur kan Fonus ligga högre än såväl Linklaters som Konkurrensverket?! En smärre skandal faktiskt.

http://www.universum.se/Pressrelease%201_JB2005.pdf

http://www.universum.se/Statliga%20jobb%20lockar%20inte%20juriststudent%20n24.se%202005-12-09.pdf

Jag har hittills inte träffat någon jurist som jobbar på Linklaters och konkurrensverket som inte spytt galla över sin arbetsmiljö. Det är väl rätt naturligt att detta sprider sig även till juridikstudenter. Biträdande jurister på andra advokatbyråer brukar i allmänhet mörka sitt eventuella hat mot sin arbetsplats utåt, men varenda gång jag träffat biträdande jurister på Linklaters har de berättat de mest hårresande historier om sin arbetsplats. Jag antar att det är det som ger utslag.

Ja jag. Jag har jobbat vid samtliga. Misstänker att det är sten sture, och inte personen bakom som har arbetat fyra av fem.

Jo, må så vara, men att föredra Fonus känns som en stretch. Jag känner några som jobbar vid Linklaters i Bryssel, och de verkar trivas ok (även om arbetsbördan naturligtvis är omänsklig, som på de flesta andra stora byråerna i Bryssel), kanske annorlunda i Sthlm iof.

"Familjens jurist" på 19:e plats tillhör också Fonus, så även Ericsson och Setterwalls ligger i lä..

Jag har också hört en hel del intressanta historier från Linklaters. KKV--- likaså, framförallt ledningen.
Klart det ger utslag.
Trots Moskva-liknande byråkrati på FN är det lättförtjänta pengar+status som lockar...

Mitt sista inlägg var ett svar på Konrads.

Cyber: jo, vi kan ju som sagt inte veta vad eller vem Sten Sture egentligen är, fiktion eller inte. Tror du att det är omöjligt att ha jobbat på fyra av fem?

Det är knappast det är omöjligt.
2 intersnhips - ting - bitr.jurist
:)

Man har även intervjuat studenter som ej läser på jur kand-programmet. Statistiken torde därför vara missvisande. Till exempel: Enligt RB 8:2 st 1 p 2 skall sökande till advokatsamfundet ha avlagt de kunskapskrav som är föreskrivna för behörighet till domarämbete, dvs jur kand- eller juristexamen. (Se kungörelsen (1964:29) angående kunskapskrav för behörighet som domare, m.m.) De studenter som inte läser jur kand och som inte heller har för avsikt att komplettera med en jur kand-examen är således diskvalificerade, vilket torde vara välkänt för berörda parter.
Följdriktigt bör en sådan person ej ha som mål en anställning på en arbetsplats vid vilken han/hon ej kan arbeta "fullt ut".

+ sommarnotarie på rättssekretariatet på något departement eller praktikant på en ambassad så prickar man in alla fem (krävs nog en del stålar iof eftersom FN- och ambassadspraktik är obetalda, men med merittokiga curlingföräldrar är ingenting omöjligt...). Tror någon att det finns de som faktiskt har haft regelrätta tillsvidareanställningar på alla fem (om nu ting räknas dit)?

Talar du då om G eller P positioner?
Om ålder på vederbörande inte är avgörande så måste svaret självklart bli jakande!!

Ja, herr statistik. Eller också väldigt många vill undvika att arbeta med personer som inte ens i ett inlägg på ett sådant här forum kan låta bli att skriva extrem juristsvenska: "Statistiken torde vara missvisande", "Se kungörelsen (1964:29)", eller "De studenter som inte läser jur kand och som inte heller har för avsikt att komplettera med en jur kand-examen är således diskvalificerade, vilket torde vara välkänt för berörda parter."

Du hade kunnat skriva så här. Man måste vara jur kand för att få bli tingsnotarie. Flera av de studenter som intervjuats har inte gått på jur kandprogrammet. Såna studenter kan naturligtvis inte ha som mål att sitta ting/gå domarbanan, om de inte tänker komplettera sin utbildning i efterhand. Alltså är nog inte statistiken helt korrekt.

Way to go, Konrad!

Konrad: Ni har inkommit med svaromål i anledning av undertecknads avgivna yttrande angående statistik etc. Det har icke visats att svaromålet ägnats någon särskild hänsyn, utöver ett svaromål av medelmåttig karaktär. De av Er föreslagna alternativa formuleringarna föranleder ingen ytterligare åtgärd.

P-jobb på FN, AD-jobb på kommissionen och handläggarjobb på regeringskansliet. Fast kanske inte i den ordningen... Vad tror du då att åldersrekordet är? 40? Med en sådan karriär lär det troligaste iof bli ett D-jobb på FN (under förutsättning att stjärnskottet verkligen jobbar överallt, 4-5 år, innan hon går vidare till nästa).

Skall jag visa att svaromålet ägnats någon särskild hänsyn? Hur då? Genom att fler personer, likt Cybernamn, ger mig uppmuntrande kommentarer? Eller skall jag visa att du ägnat mitt inlägg särskild hänsyn? Och varför kallar du Cybernamns inlägg för ett svaromål?

Visst är det kul att skriva kanslisvenska, men man får ju inte tappa bort logiken alldeles...

:)

Konrad - du gjorde helt rätt som satte - ja - vad nu vederbörande kallade sig - på plats.

Ja Sten... jag har ingen aning om vad rekordet skulle kunna vara...
Jag känner dock ett antal personer under 40 som fått titeln "Under-Secretary-General" - däremot har de inte hoppat runt utan troget arbetat och specialiserat sig...

Jag antar att Sten Sture känner sig som en lite bättre och större männsiska när han redogör för sitt CV här på bloggen. Det unnar jag dig, vännen.

Du tror alltså att jag har fyra av fem?

Inte sitter du väl och far med osanningar? Det tror jag inte om dig, Sten Sture. Däremot är jag övertygad om att du är noll ödmjuk. Det har framgått med all önskvärd tydlighet tidigare.

Menar såklart att jag heter C 1, inte Sten sture.

nyexxad: jo, det finns även svenska statsråd under 40, har man rätt kontakter så är räkmacka inte omöjligt när det gäller politiskt tillsatta tjänster. KD-miffot Anders Wijkman har varit Assistant-Secretary General, så det säger kanske något om utnämningsstandarderna inom FN (ibland blir faktiskt den utnämnd som står ut minst). Det är svårare på tjänstemannasidan, eller jag hoppas iaf att det är det.

Menar du att du känner detta antal Under-Secretaries General personligen (och är du säker på att de inte var Assistant..)?

Yepp - personligen - däremot var vederbörande inte av svensk nationalitet...

Sten, vad har du för åsikt om Aumans tal vid Nobelmiddagen?

ok, det var alltså bara en (jag missförstod tydligen ditt "ett antal personer"). Jag har träffat en del såväl Under som Assistant i mina dar, men jag skulle inte säga att jag känner dem personligen. Några skulle kanske komma ihåg mitt namn, kanske...

Cyber: jag måste iaf göra ett visst intryck om du tom. skriver mitt namn istället för ditt eget (Say my name, bitch!). Tror att Freud skulle ha en del att säga om det... Ödmjukhetsdiskussion, igen? Really? OK, jag skulle kunna dra fiktionsbarriären ännu en gång, men jag antar att den inte går fram ordentligt.

jasså? - hur sätter du vederbörande i pluralis?

Ditt inlägg från 16:48:54:
"Ja Sten... jag har ingen aning om vad rekordet skulle kunna vara...
Jag känner dock ett antal personer under 40 som fått titeln "Under-Secretary-General" - däremot har de inte hoppat runt utan troget arbetat och specialiserat sig..."

"ett antal personer..."

Diskuterar man nobelpristagares tal här på forumet hoppas jag att tingsnotarien bannar användarna omgående.

fortfarande...

vederbörande var inte svenskar...

Kan "vederbörande" användas i plural? Om så är fallet har jag lärt mig något nytt.

Jag trodde alltså att "däremot var vederbörande inte av svensk nationalitet" hänvisade till en person.

För mig känns alltså "vederbörande var inte svenskar" inte helt hundra. Jag vill ta bort "-ar", men jag kan ha fel. Någon från språkmaffian som vet?

Ja, vederbörande kan användas (och används också) i plural.

Återigen har SS röjt att hans trista, avundsjuka, förutsägbara, fascisitiska samt ointressanta stil bottnar i sin

SÅSSIGHET

genom att skriva "KD-miffot Anders W".

Du glömde nämna alla såssar med ABF-bakgrund som får ambassadörtjänster till höger (missförstå mig rätt) och vänster.

Om du nu har en sån tung akademisk och förtjänsfull bakgrund - varför slickar du ABF-röv?

Så det är inte som med "vederbörlig/-t", som i plural blir "vederbörliga"? Det finns ingen annan form av "vederbörande", utan ordet används för båda singular och plural? OK, hjärnsläpp från min sida.

Jan: bara för att man ogillar en högermänniska är man automatiskt en vänstermänniska? Du är otroligt insnöad på nollsummetänkande. Känner du dig smal när du ser feta människor på stan? Jag ogillar Wijkman, men jag ogillar även Persson. Jag gillar Reinfeld, och jag gillar Leijonborg. För den skull har jag inget givet ställningstagande i partipolitiken. Jag tycker vidare att det är en ren skam att Maggan blev ambassadör i Brasilien och att han den där avdankade sossen blev ambassadör i Berlin (Carl Tham?). Ska du kalla mig bög också, kanske?

Yes, all you bitches and hoes! Varför plågar ni Sten Sture om att han skulle vara bög? -- bara för att han inte gillar Kd?
Ett mupp-parti knappt över 4%-gränsen.

Att Maggan blev ambassadörska är en skam för Sverige och dess diplomatkår, det skriver jag lätt på.

Jan

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11283579.asp

no comments

Men snälla! Får notarier inte vara med i facket? Luciatågodyl kan omöjligen ingå i arbetsbeskrivningen. Kräv er rätt (som ni ju borde ha koll på)!

Efter tillräckligt många luciatåg i domstolsmiljö, även utan att delta, har jag börjat hata lucia.

Återblick till kommentarerna på föregående inlägg angående diverse titlar inom domarbanan. Inom förvaltningsdomstolarna så är det troligen ej helt inkorrekt att använda dessa engelska översättningar. Kammarrättsassessor - Acting Associate Judge of Administrative Court of Appeal. Fiskal ute på underrätt - Reporting Clerk in a County Administrative Court. Och fiskal - Court of Appeal Recordning Clerk. Detta enligt DV.

Jag ska också notarielussa i morgon. visst skulle man kunna vägra om man ville, men det är en rätt hög informell press på att delta. Den som vägrar framstår som obstinat och tråkig etc...

brukade du vara stjärngosse, stenchen?

Varför tjatas det alltid om "de stora fina affärsjuridiska byråerna i Stockholm"(syftar på tidigare kommentarer om status mm)? Vilka byråer är det man syftar på egentligen? Vilken nöt som helst verkar ju kunna glida in på MSA, vinge, Setterwalls, linklaters mfl så här i medvindens tider, annat är det att knacka sig in på en liten humanjuridisk byrå. Inträdesproven till trots tror jag inte att man sållar bort de största fläskläpparna bättre i byråernas rekrytering än till överrätt...

Har ingen någon läcker historia om någon som det gått riktigt illa för trots utmärkta vitsord från notarietjänstgöringen? Som bedömdes vara synnerligen lämpad för domartjänst och som sedan hamnade på Fonus (eller ngt ännu värre ställe)? Jag behöver muntras upp......

Hmm, angående kommentarer om hur man tar sig in i hovrätt - vilka egenskaper skall man besitta för att ta sig in på byråerna då? Vad bedömmer de egentligen på alla intervjurunder?(Om det nu krävs några meriter alls apan...)

Om du e tjej räcker det med att vara schnygg som fan.

De som får goda vitsord pga fjäsk och inte för att de är duktiga jurister kan många gånger råka illa ut när de skall ut i stora fina världen. Har hört talas om några sådana exempel. En jur kand som fick några uppdrag på egen hand drog på byrån skadestånd i några fall, han hade bla gett en klient rådet att skita i ett rättsligt förfarande i ett annat land, klienten fick då motsvarigheten till tredskodom mot sig. Den "duktige killen" hade dock missat att domen gick att verkställa här och att den utgjorde rättegångshinder m.m.
Många blir inte delägare. Det är hårt.

Alla gör fel ibland, de framgångsrika är de som är bäst på att dölja sina misstag. Fö samma princip som säger att de mest dekorerade soldaterna inte nödvändigtvis är de mest effektiva eller modiga soldaterna, de är endast de som är bäst på att överleva.

När det gäller att vara "schnygg som fan" hörde jag talas om en tjej som sökte sommarnotarietjänst på en överrätt och bifogade foto med ansökan. Inget konstigt med det kanske, det finns olika skolor om fotots vara eller icke vara i jobbansökningar, i det här fallet var det emellertid ett foto i helfigur. Dessutom hade hon inkluderat byst-, midje- och höftmått på cv:n. Det är inte så svårt att räkna ut vad hon tror kan bidra till att en sökande får ett jobb. Märkligt bara att hon verkligen trodde att det skulle fungera i en domstol (vilket det kanske gör ibland, vem vet?). Hon fick iaf inte jobbet. I övrigt hade hon ganska bra meriter.

Den var faktiskt rolig SS. Men jag hoppas att du skojar när du säger att det finns olika skolor om foton i jobbansökningar, det finns väl ingen som påstår att man ska bifoga det när man söker juristjobb??? (om än inte helfigur)

Inte för att jag inte tror att utsendet spelar roll - för det gör det såklart - men att skicka med kort! Jösses, det är ju inte Sibylla eller 7/11 man söker till!

Nä, jag skojar inte när jag säger att det finns olika skolor. Däremot är jag en stark företrädare för skolan som förespråkar att man inte ska bifoga kort...

När jag sökte till ett Ivy League-universitet fanns det en ruta på ansökningsblanketten för passfoto, och jag vågade inte lämna den tom. Jag vet inte vilken inverkan fotot hade på att jag antogs... (och jag förstår fortfarande inte syftet med det, men det kan kanske ha någonting med den amerikanska besattheten av rastillhörighet och informal affirmative action, som vit man hade jag nog ingen nytta av det...). Dessutom hörde jag ett rykte om att detta universitet hade en signaturgranskare som skrev en rapport om varje sökandes underskrift, men jag undrar hur mycket väsentlig information man kan få från det (luktar litet astrologi). Iof är praxis i Frankrike att jobbansökan skall vara handskriven så att sökanden kan bedömas efter handstil (no joke)...

sten raring, det (fotot) hade säkert en positiv inverkan. det fins många tjejer som gillar små fnösketorra papphammartyper med mjäll som biter på naglarna. det bästa stället att ragga sådana är utan tvekan palais wrangel. lilla jag ska dit på onsdag........watch out nerdboys!

Upp med kardan, alla som någonsin har tejpat på ett foto till sin jobbansökan (med jobb menar jag inte sommarjobb som pinupa på lokala pizzerian i Eslöv).

Personligen skulle jag aldrig ens ödsla en intervju på nån som hade den dåliga smaken att klämma med ett foto. Om det nu hade varit jag som styrde processen...

Foto på jobbansökningar är kutym i måmga europeiska länder, bl.a. i Tyskland (och då handlar det inte om jobb som strippa i en bar på Reeperbahn, faktiskt).

Till Scylla och den som svarade henne. Varför tycker jurister alltid att det är så jävla roligt att diskutera folk som gjort något misstag i tjänsten? Att snacka skit om kollegor eller före detta kollegor som sagt något olämpligt eller tabbat sig juridiskt verkar vara mångas främsta fritidssyselsättning. Vore det inte roligare med någon uppbygglig historia om en person som fick urusla vitsord men som det ändå sedan gick bra för? Håller faktiskt med Sten Sture för en gångs skull; alla gör misstag. Det är sedan ofta slumpen som avgör om misstaget får katastrofala konsekvenser eller inte betyder någonting. Jag har sett jätteduktiga juristers karriärer haverera för något mindre misstags skull, medan andra jurister som gjort betydligt värre grejer klarat sig. Och tro mig; det kan hända er också. Då är det inte lika kul att vara den som är ute i kylan och som andra pratar om.

Ja Konrad, jag antar att du sitter och underhåller dina kollegor med uppbyggliga historier på kafferasterna. Du kanske kan berätta någon sån liten historia här, om någon som gick ut med treor men ändå kom in på Svea........eller? Skräckhistorierna fyller sin lilla funktion som besvärjelser mot det man fruktar mest: att tabba sig. Hos många leder den fruktan nästan till handlingsförlamning.

Konrad - Damn, är du en scoutledare eller? Utan att vara allt för dryg, men jag skrattade gott när jag läste din uppmaning om att berätta en "uppbygglig historia"! Alltså, givetvis är det inte någonting fel per se med "uppbyggliga historier", men ditt inlägg lät så himla pretto.

Jag håller dock med dig för fullo om att alla gör misstag. Personligen har jag också den fulla och fasta övertygelsen att det bästa sättet att lära sig är att göra ett misstag, ta tillvara den erfarenheten och gå vidare i livet utan att göra samma misstag igen. Jag anser också att man skall erkänna sina misstag och att man skall repsektera de personer som gör detta och inte försöker sopa sina misstag under mattan alternativt skylla sitt misstag på någon annan.

Problemet med detta är givetvis att detta är helt fel sätt att agera inom domstolsväsendet. Det är få domare som tackar en för att man är ärlig och öppen med de misstag man gör. Tvärtom så skall sådana misstag ältas och givetvis uppmärksammas i notariebtygen. Således bör de personer som aspirerar på en fiskalsplats antingen se till att undvika att göra misstag (företrädesvis genom att inte ta några egna initiativ överhuvudtaget) alternativt att försöka att dölja alla sina misstag så gott som möjligt.

Däremot, vad gäller Scyllas historia tycker jag att den var helt underbar. Det handlar inte om att snacka skit, det var helt enkelt en himla rolig historia. Dessutom sedelärande. Men du tog väldigt illa upp, har det hänt något uppseendeväckande för dig som förpassat dig till frysen?

Konrad: Här sitter man nyanställd på en stor affärsbyrå och är allmänt orolig över att saker ska gå fel och varje gång en delägare kommer in på ens rum så blir man lite orolig och tänker "shit, nu har han kommit på att jag klantade mig med den där inlagan", men samtidigt försöker man lugna sig själv och ändå tänka att det nog ska gå bra osv, och så dyker DITT jävla inlägg upp! "Jag har sett jätteduktiga juristers karriärer haverera för något mindre misstags skull" - nu får du förklara dig! VAD MENAR DU? Vilken typ av litet misstag kan få HELA ENS KARRIÄR att fullständigt HAVERERA?

Man kan antingen tänka på alla misstag som man kan göra, eller så kan man jobba vidare i förvissningen om att man gjort vad man kunnat och att man litar på sin egen förmåga.

Gör man det senare så blir man delägare. Fråga mig.

Jag litar på din inlaga Satan

OK, lite väl pretto den där formuleringen om uppbygglig historia. Men om scylla sitter ting och oroar sig för hur det skall gå för henne, vilket alla notarier gör, så är det faktiskt märkligt att man som scylla ber om att få en historia om någon det gått dåligt för. Det naturliga för mig hade varit att vilja höra en historia om en notarie som det gått bra för trots miserabla vitsord.

Men faktum kvarstår. Det finns ingen yrkeskategori som snackar skit om varandra så mycket som jurister. Det är helt riktigt att man gör det för att dämpa sin egen ångest. Men jag vågar påstå att det ger rakt motsatt effekt; alla historier gör snarare att man skärrar upp sig ännu mer.

Och nej, jag har inte varit ute i kylan. Däremot känner jag ett par stycken som är eller har varit det. Personer som i princip tappar kontakten med hela sitt juristumgänge för att de skäms för sig själva och sitt misslyckande. Sådana personer blir nog inte direkt gladare över att få sin historia spridd på detta forum.

En av de förtjusande små aspekterna på tingstjänstgöringen är att man kan få sig en "skrapa" för vad som helst och när som helst av sin rådman och att det bara är att nicka och ta emot. Allt medan man kokar inombord... Grrrr...

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: jurister är totalsuckers för nollsummetänkande. En jurist kollar sig i spegeln på morgonen och känner sig litet lönnfet. I det ögonblick som hon på vägen till jobbet ser en 150-kilosbjässe är det i hennes ögon ställt utom rimligt tvivel att hon inte är lönnfet, trots att hon ser exakt likadan ut som när hon kollade i spegeln en kvart tidigare.

Det viktiga är inte att ha rätt, det viktiga är att visa hur in i helvete fel motparten har.

Tycker vi alla tar och stämmer upp i en liten applåd för Jan, som blivit delägare genom att göra vad han kan och lita till sin egen förmåga. Ett föredöme. Heja Jan.

Men att "fruktan realiserar det fruktade" är väl allmänt känt sedan länge. Sten Sture sa tidigare, tror jag, att den som vill komma nån vart karriärmässigt ska vara duktig på att gömma sina misstag. Till det kan nog läggas att hon bör också vara en djävul på att dölja den osäkerhet och rädsla som alla icke-psykopater känner.

Ett visst mått av osäkerhet och rädsla är naturligtvis hälsosamt (säkert en försvarsmekanism som utvecklats genom evolutionen, fly eller slåss-reflexen), men det finns iaf två ytterlighetsfall i vilka det inte är det. Först och främst de som faktiskt har anledning av vara osäkra och rädda pga inkompetens (räkmacke/ambassadörsrekommentation osv). Sedan har vi "de ödmjuka", de som gjort en konst av att framhålla hur de egentligen inte känner sig helt hundra i sin yrkesroll, trots att de är veritabla stjärnskott som har lagt ner blod, svett och tårar för att nå dit de är. De kanske inte är psykopater, men det måste iaf vara borderlinefall (om någon känner till en bra svensk översättning ber jag om ursäkt för bruket av "borderline"). Jag tror att äkta ödmjukhet är lika ovanligt som äkta fromhet. Det finns endast olika grader av falsk och beräknande ödmjukhet.

De som tror sig kunna tala till bönder på bönders vis och med lärda på latin är antagligen bonnjävlar som inte vet vad de talar om.

Ja, absolut, klart Jan ska ha en liten applåd. Klappklappklapp!

Och jag som trodde att jag var för gammal för att skaffa mig en ny idol. Men icke. Delägar-Jan är hädanefter min nya idol. Mannen, juristen, själva sinnebilden av bra självförtroende och tillförsikt!

Mannen som lärde mig att "man kan antingen tänka på alla misstag som man kan göra, eller så kan man jobba vidare i förvissningen om att man gjort vad man kunnat och att man litar på sin egen förmåga."

Jan, det är möjligt att någon liten, illasinnad människa kanske kommer att anklaga dig för att ha lyckats med bedriften att göra ett ännu mer pretto inlägg än Konrad ovan. Men, Jan, bry dig inte om det. Jag lyssnade. Och ja, en dag, ja då ska jag också bli delägare. Tänk att få bli en hel och lyckad människa. Lycka!

Sten Sture -
Ja, det är ju uppenbart att man kan anklaga dig för en hel del, men knappast för att vara ödmjuk eller för att ha förmågan att tala med lärde män på latin.

Du har alltså förstått mitt inlägg fullt ut. Såväl ödmjukhet som "bönder-latin"-ramsan är utopier. Om jag var tvungen att välja mellan att endast kunna tala med bönder på bönders vis eller att endast kunna tala med lärda på latin så skulle jag välja det förra in a heartbeat. Du illustrerade genom ditt inlägg hela den snobbism som ligger i ramsan. Du tror att du ha monopol på latiniserandet med andra likasinnade? Är du alltså ödmjuk? Har du ens koll på själv vad du säger?

Apan: Du sa att inträdesproven till trots tror du inte att man sållar bort de största fläskläpparna bättre i byråernas rekrytering än till överrätt.

Problemet, Apan, är att på byråerna får uppenbara fläskläppar inte stanna kvar. I överrätt stannar de och skapar oreda och misär. Det går inte att bli av med dem (såvida de inte begår brott, och knappt då heller). Så småningom får de sen någon bra rådmanstjänst för lång och förtjänstfull gärning.

Du ska nog inte läsa in mer än vad jag skrev, d.v.s. att du varken ger intrycket att vara ödmjuk eller att ha förmågan att tala med lärde män på latin.

Dina övriga slutsatser kan i bästa fall beskrivas som en absurd övertolkning, i sämsta fall som rena fantasier.

Tarzan might have a point!

Jag ser ingen anledning att ta åt mig av kritik av min intellektuella förmåga av någon som endast pekar med hela handen utan att med något som helst understöd motivera varför. Rent hyckleri, kort sagt, utan någon som helst insikt i det kategoriska imperativet. Vem är det egentligen som fantiserar? Jag antar att din utgångspunkt är att du är smart och jag är blåst? Svara på det här: vad borde jag vara ödmjuk över? Om du anser att jag inte är ödmjuk borde du väl således anse att jag har något som det finns anledning att vara ödmjuk över? Eller kommer du unilateralt, again utan att närmare ange skälen därför, att avskriva det som fantasier? Jag önskar dig lycka och kritiskt tänkande.

Äsch, men Sten, du är inte blåst. Om nu någon påstår något annat, let them do it. Mupparna mår bra utav det verkar det som(?), fast innerst inne vet ju alla hur det förhåller sig...
Inte sant?

Jag medger gärna att jag är blåst eller att jag hycklar om någon kan lägga fram ovedersägliga skäl därför... Jag har aldrig påstått mig vara fullt ut ödmjuk, märk väl. Eller att jag skulle kunna tala med lärda på latin.

Ja du Sten. Varför skulle jag behöva motivera det jag skrev när du på ett sådant förtjänstfullt sätt själv visar varför de ovan möjliga anklagelserna inte är applicerbara på dig?

Även om jag stundtals gillar dina inlägg kan jag inte låta bli att konstatera i mitt stilla sinne att du då och då tenderar att bli en parodi på dig själv. Och att tala på latin, nä, det får vi nog definitivt avskriva även fortsättningsvis för din del.

Detta ändlösa tjafsande. Kan ni inte chatta över msn eller liknande istället?

Världsordningen återställs när inkompetenta personer misslyckas. Med hjälp av enbart mygel, fjäsk, fina slipsar och en stor käft kan man nå en viss position. Sedan gäller det att kunna klara sig där. Det klarar inte alla, vilket är glädjande.

Fidel Castro är således inte helt inkompetent. Däremot kanske analysen blir en annan avseende Che Guevara. Myten lever emellertid. Viva la revolucion! No Pasaran!

Ser fram emot att läsa om Luciafirandet i Obygden!

Eller Bush för den delen. Och han innehar ändå vad som av många anses vara världens högsta position.

Är det inte märkligt att JFK har en legendarisk renommé av mytiska proportioner, och att Bush anses som en bortkommen bonnläpp, trots att båda är resultatet av curlingföräldrar som fick in dem på Harvard och som fixade valen åt dem. Det var kanske lättare att förleda allmänheten på 50- och 60-talen...

The right stuff.

I en annan obygd, söder om där tingsnotarien huserar, hade vi ett väldigt trevligt luciafika. Notarierna ordnade fika och luciatåg genom skolan bredvid och kunde (nästan iaf) bara sitta och luta oss tillbaka när allt skötte sig själv. Bara ett mindre missöde, en tärna svimmade och lucian hade stearin från sin ljuskrona i hår, ansikte och på kläderna...

Runt tiotiden här på jobbet satt jag framför skärmen och flummade igenom några dokument. Helt plötsligt hörde jag ett svagt sorl kommandes från fikarummet. Brydde mig först inte men när jag några ögonblick senare upptäckte att sorlet följdes av luciasånger kände jag mig hastigt illamående. Blev superförvånad eftersom jag aldrig tidigare förknippat illamående med luciasånger. Det slog mig alltså att jag numera kommer att avsky allt högtidsfirande på här jobbet.

Känslan jag hade när jag hörde dem sjunga kan jag beskriva som när man äter en citron. Hela ansiktet drar ihop sig och man får en sur smak i munnen. Tonerna som flög in i mina öron kände jag verkligen att dem inte hörde hemma där, eller någon annanstans heller för den delen.

Kan inte förstå varför jag reagerade som jag gjorde men nu är det alltså fastställt. Jag avskyr luciasjungandes kollegor (eller åtminstone deras sång).

Får säkert inga fler lussebullar hädanefter på jobbet för det här lär ju komma upp på tal om exakt ett år som det känns nu.

:)

Sten Sture, vad jobbar du med just nu?

Misstänker att jag inte kommer att få särskilt höga notariebetyg.Har någon en uppfattning om hur viktiga notariebetygen är vid jobbsökning utanför domstolsbanan?

Thomas: Jag arbetar med lagstiftning som påverkar hundratals miljoner människor (mer detaljerad vill jag inte vara för att upprätthålla anonymiteten, eller kanske fiktionen...?). Om det är Sture eller någon annan som avses sätter endast fantasin gränsen för. Eller menar du vilka uppgifter/vilket område jag arbetar med för tillfället?

Vad jobbar du själv med just nu?

Jag gissar att Sten Sture vill låta påskina att han sitter på parlamentet och kokar kaffe till ledamötena där. Detta efter allt snack om EU:s antaningsprov. Gääsp!zzz

Det händer att jag arbetar med meppar, men i övrigt har jag ingen anknytning till Europaparlamentet.

Vad menar du förresten med att koka kaffe? Tror du att mepparnas assistenter endast gör skitsaker? Isf borde det väl även gälla notarier och biträdande. De kokar kaffe åt rådmännen och delägarna...

Det enda som jag har sagt är att jag är stolt över att jag har klarat uttagningsprovet. Jag har aldrig sagt att jag arbetar inom EU.

Klart att du är assistent på parlamentet, därav kommentaren om Anders Wijkman.

Grattis till skitgörat! Du bor säkert i Ixcelles-området också.

Varma hälsningar Östermalm

Jag bor inte i Bryssel, även om jag är där ganska ofta. Om jag någon gång skulle flytta dit skulle jag definitivt inte bosätta mig i närheten av institutionerna. Kanske i centrum, i närheten av Grand Place.

Anders Wijkman var den ende svensk som jag kom på som varit Assistant Sec-Gen vid FN när det diskuterades ovan. Det hade inget med EP att göra. Fö blev Wijkman av någon outgrundlig anledning utsedd till årets mep för några veckor sedan. En smärre skandal. Min favorit-mep är Jonas Sjöstedt.

Det skulole vara ett steg tillbaka i min karriär att bli mep-assistent. För 5-6 år sedan kanske det hade varit något.

Någon med insikt i lagstiftningsförfarandet skulle kunna berätta att det finns andra intressenter än EU-institutionerna.

Frågan är om du arbetar överhuvudtaget.

Det är intressant att jag på detta forum har gått från att vara slacker-jurstud till att vara mep-assistent. Förresten tror jag inte att många av assistenterna är jurister. De flesta är partilojalister med konglomeratutbildningar, främst statsvetenskap och ekonomi.

Vad jobbar du med då, Jan?

Jan har enbart tack vare att han omgivit sig med äpplekäcka scoutkompisar vilka ivrigt levererat hurtfriska tillrop och uppbyggliga historier, gjort bajonettanfall på juristkarriären och spetsat sig igenom juristplugget,tinget, och sen biträdandetiden varefter han i racketfart uppnått det stora målet: delägarskap på nån flådig firma på norrmalmstorg :)

Men Sture, Jan är ju delägare. Remember? Han blev ju delägare genom att göra misstag och därefter jobba vidare i förvissningen om att han gjort vad han kunnat och därefter litat på sin egen förmåga.

Du har inte gett Jan en applåd ännu, gör det, sånt brukar uppskattas.

Nu känns det i och för sig tämligen menlöst att sitta här och gissa på Sten Stures jobb, men mannen (ty det är en man, den som försöker att vara lustg nu och inbilla mig att en kvinna kan vara så här dryg behöver inte ens försöka) är onekligen en smula fascinerande i all sin bitterhet och sitt självhävdelsebehov. Jag kan inte låta bli (och dessutom, om Jan kan hänge sig åt detta följer jag glatt i hans inspirerande fotspår).

- Alltså, here we go: Min gissning är att grabben jobbar på en lobbyistbyrå någonstans i Europa. Varför? Tja, med detta jobb är det inte en fullständig lögn (men bara nästan) att hans arbete påverkar lagstiftningen för miljontals människor. Dessutom så verkar dessa lobbyistbyråer anställa både kreti och pleti, så Sture kanske lyckades att lura dem under antsällningsintervjun genom att hålla sig på mattan under 30 minuter.

Så det så Sten Sture, kan vi inte sluta diskutera vad alla jobbar med nu (eller för den delen, var de har läst nånstans)? Vi kan ju förutsätta att majoriteten av oss
a) inte är intresserade av vad du gör (no shit!)
b) inte tänker säga vad de själva sysslar med eftersom de inte vill röja internetanonymiteten
och
c)i vart fall kommer ljuga

SS: Om du bara läser dina egna inlägg så missar du info.

Jovars, gissningen är inte helt och hållet tagen ur luften. Fast "lobbyistbyrå" kanske är för snävt. Enligt svensk tradition är lobbyism något som lismande opportunister håller på med. Inom EU, och i de länder som har influerat Eu-förhållandena, är lobbyism något som närmast motsvarar det svenska remissförfarandet. Ett sätt att försöka få så mycket input som möjligt från så många som möjligt och därmed försöka begränsa det demokratiska underskottet. Därmed inte sagt att det inte finns de mer mer inflytande än andra. Alla "lobbyar" (lobbar?), företag, myndigheter, kommuner, intresseorganisationer, advokatbyråer, idrottsföreningar, you name it. Så visst, någonstans där finns jag.

Glöm inte att jag även lyckades hålla mig på mattan under mer än 30 minuter under den muntliga provdelen i uttagningsprovet...

Jan: nä, du har rätt i att jag inte läser alla inlägg ordentligt. De som får mig att tappa intresset glömmer jag snabbt. Du är alltså delägare?

Förresten Sthlm, att jag skulle vara bitter och ha ett självhävdelsebehov (är det någon skillnad mot att endast säga "hävdelsebehov" förresten?) är du inte den första att påstå i detta forum. Följ ditt eget råd och gå tillbaka och läs inläggen om det om du nu är intresserad. Om du tror att du själv inte är bitter eller har ett hävdelsebehov genom att tillskriva mig det så är det väl bara att gratulera, antar jag.

Om du nu har ett så litet intresse av vad jag jobbar med, sluta skriva inlägg om det då (om "som ovan" är Sthlm..?).

Ja, eller så är det väl jag som underskattar dig. Precis som så många andra så är väl denna en plats att släppa ut viss frustruation vartefter vi återgår till den riktiga välden och håller oss på mattan. Det må så vara med det, jag är i alla fall glad att jag inte fick det kategoriska imeprativet kastat i ansiktet efter min senaste provokation. (Dels för att jag inte känner till det, dels för att jag är för lat för att googla fram dess betydelse.)

Notarie nu, jag kan nog inte ge dig ett generellt svar, men för egen del var det en klar fördel att inte ha toppbetyg. Jag blev antagen som åklagare och fick i efterhand reda på att de som tidigt sållades bort var de med genomgående höga betyg. Inte bara notariebetygen då utan även betygen från juristlinjen. Anledningen? Tidigare erfarenheter på myndigheten visade att dessa personer ofta saknade social kompetens och att de grävde ner sig i teoretiska resonemang utan verklighetsanknytning, med följd att de inte fick ärendena ur sina händer. Ärendena på deras tjänster växte både i omfattning och i antal. De passar perfekt i hovrätten med andra ord :-)

Nja, det var Jan som gav dig rådet att lusläsa inläggen. Jag klandrar varken dig eller någon annan för att inte läsa alla skitinlägg. Men eftersom Jan tycks vara av det rätta virket, en hingst bland jurister som blivit delägare, har han förmodligen en större kapacitet än oss andra att hålla koll på tidigare inlägg. The devil is in the details.

Nä, "som ovan" är någon annan. Jag håller mig till min mer än annonyma signatur, inga utflykter, sånt är bara förvirrande.

Hävdelsebehov känns som en synonym till självhävdelsebehov. Givetvis kanske det känns märkligt att kasta ut sig en sådan anklagelse i ett forum för jurister, Sveriges fetaste och drygaste kollektiva ego. Men det blir bara för mycket ibland för den sunda missunsamhet man som svensk känner när du går igång och orerar. Ditt hävdelsebehov är enormt även i dessa kretsar, det är en prestation.

Och ja, jag är bitter. Jag trodde att detta framkommit med all tänkbar tydlighet i mina tidigare inlägg. Jag är dock inte bitter på livet och min karriär, här rullar det på (men i och med att jag inte känner något behov att basunera ut detta genom en annonym signatur på ett bloggforum så går jag inte in på det). Min bitterhet riktas dock mot domstolsverket, domarkåren (med individuella undantag givetvis, man ska inte generalisera) och tingsrätten i allmänhet, som tar/har tagit sig allt för många friheter genom att sodomera min lågavlönade notariestjärt.

DET KATEGORISKA IMPERATIVET (ALLMÄN OBETINGAD REGEL)
Kant ställer upp en morallag som gäller obetingat och under alla förhållanden.
Denna regel kallar han det kategoriska imperativet. Den goda viljan ger människan
ett obetingat värde. Varje människa är ett ändamål i sig. Det ligger i den moraliska
lagen, att det är orätt att behandla en människa bara som medel för olika syften. Det
kategoriska imperativet kan uttryckas på följande sätt: Du bör handla så, att du
behandlar dig själv och andra personer inte bara som medel utan också som ändamål;
eller Plikten att göra det goda för det godas egen skull. Kant anser att hans kategoriska
imperativ stämmer med evangeliets gyllene regel: Allt vad du vill, att människorna
skola göra dig, skall du göra dem.

Nja, jag hänvisade till ditt "Men Sture, Jan är ju delägare. Remember?" när jag uppmanade dig att anamma samma standard, så det är nog jag, och inte Jan, som för tillfället är hökögonhingsten.

Tja, den som inte har en inre bild av sin egen fulländning är lika monstruös som en person utan näsa, som någon som är erkänt smartare än mig sa för en massa år sedan. Denna inre bild är omöjlig att uppnå, men det gäller väl som vanligt att hålla hoppet uppe. Notarieångest är inte att leka med, men bitterhet kommer väl först när man har gett upp helt och hållet, när man inte längre har någon näsa? Dit har nog ingen av oss kommit än, och när/om vi gör det så skriver vi troligen inte längre en massa meningslösa inlägg på denna blogg...

Jag vill inte hacka i onödan på Sten Sture, men han verkar trots sin CV inte ha något riktigt jobb, eftersom han kan sitta större delen av dagen och skriva kommentarer på den här sidan. Get yourself a life!

När det sedan gäller juristjobb, är inte de bra jobben ganska få? Varför t ex bli rådman? Sitta där och pyssla med rattfyllerier, hustrumisshandel och annat sådant kan inte vara värt 45.000 i månaden. Det är betydligt mindre än vad en framåt byggjobbare tar in genom att jobba varannan vecka. Byggjobbaren har dessutom inte behövt ägna fem år åt skittråkiga studier.

Inte notarie nu> Tro fan det att anställningsförfarandet går till på det viset. Det måste ju finnas en anledning till att åklagarna inte precis tillhör den vassaste yrkeskateorin ;)

Bonnläppen > Ok killen att vi jurister hackar på varandra inbördes, men tro inte att du kan komma hit och klanka ner på oss allihopa bara för det. Vi har ändå ett av de mest spännande yrken som finns (se länk).

Jag måste nog ta åklagarna i försvar. I varje fall i brottmål är min erfarenhet att åklagarna i allmänhet är bättre jurister och yrkesmän än försvarsadvokaterna.

Kära "Not" - så du anser exempelvis att Carla del Ponte inte skulle vara vass?

Eller varför inte Fru Blidberg, om vi nu väljer att hålla oss på hemmaplan?

he he

Not - det finns säkert många fel på anställningsförfarandet. Jag berättade bara om mina erfarenheter och vad jag fått berättat för mig. Dessutom kan jag inte säga om det är eller har varit den ordningen som har gällt på andra håll i landet än just där jag råkade söka.

Näsan, den där sidan från www.jur.lu.se är ju riktigt underhållande för oss från landet.

Jeeeez. Det här är verkligen det bitchigaste diskussionsforum jag någonsin har sett. Synd bara att diskussionen blir så tråkig för alla som inte orkar läsa inlägg som uteslutande går ut på att analysera sönder andras inlägg ur ett filosofiskt/semantiskt/på annat sätt "vetenskapligt" och - låt oss vara ärliga - pisstrist perspektiv. Man vågar ju inte skriva något eftersom man vet att någon j-el som inte är intresserad av att försöka förstå vad man vill ha sagt kommer att anmärka på ens ordval eller liknande. Det är så juristanalt och tråkigt att man baxnar.

Nästa gång jag hamnar i tingsrätten hoppas jag att domaren är någon som Road fiskal.

Tidigare rådman - Hmm... ja, det finns ju en hel del åklagare på tvistemålssidan och vid länsrätterna.

Men bortsett från din insikt om att åklagare vanligtvis figurerar i brottmål, kan väl tilläggas att min erfarenhet som notarie är att de försvarsadvokater som vanligtvis figurerar närmast en masse kan betraktas som s.k. brännvinsadvokater. Att åklagarna i jämförelse med försvarsadvokater generellt sett är bättre jurister säger väl således inte särskilt mycket. Inte någon av dessa två kategorier kan väl påstås tillhöra de vassaste knivarna i lådan.

De enda försvarsadvokater undertecknad haft privilegiet att lyssna på och blivit imponerad av är Thomas Martinsson och Johan Eriksson. Där pratar vi spjutspetskompetens inom försvarsadvokatsyrket.

Road fiskal - And yet you return... Erkänn, du tänder lite på det juristanala ordonanerandet.

Men ärligt, jo, du har en poäng. Men å andra sidan, det är väl bara att återgälda ev. bredsidor med egna sådana. Det är väl sådant man tränas i på hovrätten?

Jag gratulerar Sthlmsnotarien till att efter mindre än två års domstolserfarenhet veta bättre än alla andra om vilka aktörer som är "vassa". Strålande.
Du kommer dessutom att göra en lysande karriär på hovrätt.

Tidigare rådman - Tack, dina ord värmde. Uppenbarligen har vi båda samma insikt/uppfattning att åklagare generellt är något vassare än försvarsadvokater. Även om det är fråga om gradksillnader i helvetet, så skall dessa skillnader inte för den skull föraktas.

Tack också för din uppmuntran om en framtida domarkarriär. De flesta rådmän tycks ha den uppfattningen att deras notariers högsta önskan är att följa i fotspåren av de inspirerande och skrupelfria rådmän man arbetar för. Jag har själv inte haft någon tanke på att söka till hovrätten, men efter dina uppmuntrande ord skall jag definitivt överväga det!

Notarien pratar om fetto rassen och ibland (fast förvånansvärt lite) om järnlaydyn. Generellt, är det "bättre" att ha och göra med kvinliga rådmän? Andra notarier/fiskaler - erfarenheter?

Jag VET att Förstenotarien har börjat vid min Hovrätt! Herregud vilken ankstjärt den mannen har!

Vilken hovrätt? Ankstjärt i all ära, men har hans näsa redan blivit brun?

åååååh Tf Ass. kan du inte hålla koll på honom åt oss här....
pliz pliz

Sthlmsnotarien, ursäkta en man med en tämligen oglamorös och obemärkt karriär men när i hela fridens da'r blev ordningen den att notarier med säkerhet uttalar sig om andra juristers kompetens? Den brutala och osminkade sanningen är att den färske juristen inte är fullt så bra och duktig som vederbörande inbillar sig själv och eventuellt även sina likar en bättre kväll på lokal och efter intagande av någon dryck som får det att snurra mer än det annars gör. Detta alldeles oavsett antalet AB:n i juristbetyget. Apropå vassa knivar i lådan - skaffa ett slipstål! (men det vet du väl inte hur man använder; det krävs nämligen träning innan man fått in snitsen så att knivarna verkligen blir vassa och inte tvärtom...)

Nä nu måste jag ställa mig på barrikaderna för Stockholmarens skull. Det är väl KLART att man som notarie kan bedömma om de olika aktörerna vid domstolen är vassa eller slöa! Hallå, vi är ju ingen dumdumdockor bara för att vi inte har jobbat så länge. Min erfarenhet säger detsamma som Sthlms, åklagare är sällan särskilt pålästa när de kommer till förhandlingen men försvararna är än mindre så. Med pålästa menar jag i rättsfrågor och inte bara att de inte vet de tilltalades namn vilket kan vara svårt om man har ett helt ting. En annan sak är kanske att de kan en massa annan materiell juridik när de sitter på kammaren - det må vara osagt-, men den biten av huvudet de använder sig av i rättssalen kan vi såklart bedömma (med vi menar jag alla någorlunda allerta notarier som när andan faller på slår upp en och annan bok eller rättsfall).

Förvaltningsjuristen - Alltså, det är inte något att be om ursäkt för. Jag har svårt att tro att särskilt många som skriver här har särskilt glamorösa jobb (är själv uppenbarligen inte något undantag). Dessutom är nog tyvärr andelen jurister som sitter på glamorösa, uppskattade jobb försvinnande liten i alla fall. Att vara förvaltningsjurist verkar väl dessutom ett riktigt trevligt jobb, eller?

Men hur som helst, som Kråkan påpekade, varför skulle inte en notarie kunna uttala sig om olika juristers kompetens? Om man spenderar fem dagar i veckan lyssnandes på juristers malande samt läsa samma juristers intetsägande inlagor snappar man ganska snabbt upp vad som verkar vettigt och inte. Det är ju inte direkt kärnfysik vi talar om här.

Nä, tyvärr så känns din inställning vara i stil med att "en notarie skall vara tyst och inte komma med några som helst initiativ eller ha någon som helst åsikt om något, inte ens fikabrödet eller kvaliteten på automatkaffet." Det är givetvis din fulla rätt att tycka det, men själv har jag inte några problem att hysa personliga åsikter om mina kollegors juridiska piruetter om de drabbar mig själv.

Möjligen utspelade det sig på din tid scener där notarier söp till och skrävlade om sin egen förträfflighet. Själv har jag dock aldrig sett något sådant. Tvärtom, vi är medvetna om den pinsamt låga ambitionsnivån som nutida domstolar har för sina notariers arbetsuppgifter. Att skrävla om våra korrekt skrivna protokoll ligger inte för oss. Snarare dricker vi för att glömma och vi pratar mest om våra förhoppningar om att få ett kreativt och utvecklande arbete efter notarietidens slut.

Min erfarenhet av kvinnliga domare är att dessa generellt är mer noggranna och ställer högre krav - framför allt när det gäller det språkliga - än manliga domare. De förra kan därför uppfattas ha svårare att komma till skott s.a.s. Resultatet blir dock enligt min mening bättre. Om det är bättre eller sämre att arbeta med en kvinnlig rådman är nog läggningsfråga. Är man ödmjuk och kan ta till sig kritik är det nog mer utvecklande att arbeta med en kvinnliga domare.

Tycker att sten sture förtjänar cred, att kunna spy ur sig så många inlägg på arbetstid och ändå lyckas behålla jobbet visar på att han gör nåt rätt.

Jag ska hyfsa till mitt inlägg. Naturligtvis får var och en ha åsikter om andra. Det jag vänder mig emot är generaliseringarna. Det finns bra och mindre bra åklagare men jag har väl haft turen att i min profession till övervägande del träffa de som är bra i någorlunda utsträckning. Måhända kan det bero på att jag bor och verkar i den så kallade landsorten (dock ingen obygd) där arbetsbördan för jurister, oavsett inriktning, sannolikt är något mera rimlig än i storstäderna. Tid för förberedelser och att man tar sig den tiden är A och O för resultatet. Jag och alla andra med erfarenhet har också varit unga och är inte obekanta med hur det är att som "nykläckt" med goda teoretiska kunskaper och höga ambitioner ställas inför den tröghet som finns i domstolar, på advokatbyråer, i åklagarväsendet och inte minst inom den offentliga förvaltningen. Det svåra är att lära sig att balansera detta, utan att ge avkall på den egna integriteten och utan att resignera.
Att vara förvaltningsjurist är som sådant många gånger ett stimulerande arbete och ställer krav på att man behärskar ett brett jurisdiskt fält. Nackdelen är dock att man kanske är alltför för mycket generalist och inte lika vass som specialisterna i vissa avseenden. Nåja, det brukar lösa sig. "Det viktiga är inte att HA rätt, utan att FÅ rätt." Keep up the good work!

"jurisdiskt"? - Error is my middle name! (sorry!)

Sluta korrigera era stavfel/slarvfel. Jag blir galen!!!!!

Skogsbygdsnotarie: Betänk då att det alltså finns de som överhuvudtaget inte surfar, okynnesfikar eller på annat sätt gör något som momentant tar fokus bort från arbetsuppgifterna, och ändå förlorar jobbet. Det gör min bedrift än större, om nu nollsummetänkande en gång för alla skall anses rumsrent..

Road fiskal: "Synd bara att diskussionen blir så tråkig för alla som inte orkar läsa inlägg som uteslutande går ut på att analysera sönder andras inlägg ur ett filosofiskt/semantiskt/på annat sätt "vetenskapligt" och - låt oss vara ärliga - pisstrist perspektiv."

Kasta sten i glashus kanske? Strykjärn i igloo? Ditt perspektiv skall alltså anses aningen finare och mer legitimt än de andra som används här? I övrigt inga filosofiska, semantiska eller vetenskapliga anmärningar på ditt inlägg...

Det var någon som sade att 100 nya notarieplatser skulle skapas? När sker detta isf? Bedömmer ni på domstolarna att antagningspoängen kommer att påverkas av detta--eller talar vi bara om marginella effekter?

Sådana frågor är det nog egentligen säkrast att du vänder dig till Jusek/Domstolsverket med.

Om det är sant antar jag att Domstolsverket skall få extra, öronmärkta pengar i nästa budget för detta. Men givet är att 100 nya platser kommer att påverka antagningspoängen nedåt. Det är fråga om en ganska stor procentuell ökning av notarier i så fall.

Skall se om jag kan argumentera mot Stockholmsnotarien utan att bli alltför pretto...

Det finns inget lättare än att som notarie sitta och klanka ned på andra yrkeskategorier som förekommer i domstolen. Man sitter på åhörarplats, och även om man skall sköta bandspelare och föra protokollet så har man mycket mer tid att iaktta och klura på egen hand än vad någon annan av rättens aktörer har. Innan man själv varit ombud/företrätt det allmänna har man faktiskt ingen aning om hur mycket tuffare det är att vara partsrepresentant än att sitta och döma. En åklagare måste vara mycket mer inläst på förundersökningen än vad du måste vara. En åklagare har överhuvudtaget under en normal arbetsdag mycket fler bollar i luften än vad du har som notarie; telefonen ringer mycket oftare, mycket fler snabba beslut måste fattas, han har fler ärenden i balans med mera. Att han då inte hunnit göra en tillräckligt fullödig rättsutredning kan kanske då i viss mån vara honom förlåtet. På andra arbetsplatser än domstol måste man tyvärr ofta göra visst avkall på den rättsliga kvaliteten för att få ner den där enorma högen på skrivbordet. Sedan får ens avkall på den rättsliga kvaliteten naturligtvis inte innebära att rättssäkerheten åsidosätts, men det handlar om en balansgång.

För övrigt är åklagare Sveriges i princip mest populära juristjobb, och jag kan försäkra dig om att det inte var några idioter från min tingsrätt som gick vidare till den banan. Överhuvudtaget tycker jag att allt snack om hur mycket dåliga jurister det finns är lite överdrivet; på min tingsrätt skulle jag vilja säga att 95 procent av notarierna var kompetenta. Något undantag fanns, men resten har jag fullt förtroende för i deras nuvarande respektive befattningar i rättsväsendet. Det är också därför jag är lite irriterad över all skit som jurister ändå snackar om varandra.

Och nej förresten; jag är inte åklagare själv...

Jag skulle inte kunna bli åklagare. Jag är alltför fast i min övertygelse att endast den som är fri från synd bör kasta den första stenen..

Sveriges i princip mest populära juristjobb? Vad baserar du det på? Åklagarmyndigheten var inte bättre än sexa på den senaste listan.

Konrad
Naturligtvis är det olyckligt om rättssäkerheten blir lidande på grund av arbetsbördan. Om man arbetar under en extrem arbetsbörda förstår ju vem som helst att man kan göra fel ibland. Notarier är också människor. Dessutom mår man själv inte så bra om man känner att man inte kan göra jobbet till 100 % eftersom man är så jävla utsliten.

Är det förresten någon som känner till vad begreppet "tillfällig arbetstopp" innebär? Är 60 timmar i veckan + helger och sena kvällar under två månaders tid en s.k. tillfällig arbetstopp?

Kanske inte bland juriststudenter, även om det verkar vara populärt även bland dem. Bland notarier är det väldigt populärt. Åklagarna hade 250 notariemeriterade sökanden till 12 platser i Stockholm förra året.

Bland dessa 250 hade samtliga troligen inte Åklagarmyndigheten som förstaval. Min erfarenhet är att notarier mot slutet av tjänstgöringen skickar ansökan till allt som rör sig (för att sedan kunna påstå att de "slank in på ett bananskal" i det yrke som de till slut hamnar i...). Tror du att FN, kommissionen, Mannheimer, Vinge och Regeringskansliet har färre notariemeriterade sökande per plats?

Synd att ingen orkar nämna och berömma alla de domare m.fl. som är skickliga och gör ett kanonjobb.

Notarien i Urskogen 2 - Har inte hört om begreppet "tillfälligt arbetsstopp." Men, om du går in på Juseks hemsida och kikar på vårt fackliga avtal (du är väl med i Juesk?), så är det avtalat att arbetsgivaren kan beordra 200 timmars övertid per år. Övertid är allting över 8 timmar per dag (med modifikationen att du får stämma av med det lokala avtalet på domstolen om hur ev. dagstider regleras, om ni t.ex. arbetar 8½ under vintern för att få kortare dagar under sommarmånaderna).

All övertid skall kompenseras genom ledighet, 1 timmes övertid skall ge 1½ eller 2 timmars ledighet beroende på vilken tid på dygnet övertiden beordras.

Notera dock att beordra verkligen betyder att bli tillsagd, det funkar inte att anta att domstolen vill att man skall jobba över. Man kan helt enkelt fråga sin chefsrådman/lagman om man känner att arbetet kräver mer än 8 timmar per dag.

Dock, efter 200 timmar under året är det stopp. Då kan ingen ytterligare övertid beordras. Dock kan den enskilde notarien gå med på att arbeta mer efter en en enskild förhandling, då kan du t.ex. kräva reda pengar för ytterligare övertid.

(Om inget har ändrats har jag för mig att det är detta som gäller.)

Ja - hur högt är söktrycket till överrätt? -- ?

Tf assessor - Du kände att själva huvudtemat för bloggen, d.v.s. tingsnotariens poster, inbjuder till att samlas kring att berömma landets domarkår eller?

Men visst, givetvis är det nog inte någon som har en helt igenom negativ bild på det sättet. Klart att man stöter på himla trevliga, sociala och kompetenta domare etc. Problemet är dock, vilket jag förmodar är orsaken till att den här bloggen startades, att dessa personer är alltför sällsynta för att en domstol skall vara en riktigt gemytlig och hälsosam plats att arbeta på. Det är trist, men tyvärr alltför sant.

Jag misstänker att söktrycket till överrätt är lägre än till FN, kommissionen, Mannheimer, Vinge, Regeringskansliet och Åklagarmyndigheten eftersom många notarier vet/misstänker redan efter 1-1,5 års tjänstgöring att de ändå inte kommer att antas. Det känns som att de övriga arbetsgivarna ovan inte läser sig blinda på vitsorden i samma utsträckning.

---> stud. Det har redan budgeterats för 100 nya notarieplatser, 35 miljoner kr. Några av dessa har redan börjat pytsas ut men det stora händer nog efter nyår. Har man därför nån tio-poängsuppsats som ligger och skräpar så se då för guds skull till att göra färdigt den och därmed få se bra chanser som möjligt! I senaste antagningsomgången räckte det med 291 poäng för länsrätt och 293 poäng för tingsrätt. Snittet var 308,8, det lägsta på evigheter!

--- cho-san, oh la la!!
coolt(!)

Sten Sture, hur menar du att man vet resp. misstänker efter ca 1 år eller 1.5 år att man inte kommer att antas?
:)
explain to me, bitte :)

äsch, det bästa tricket är att dunka in en sammanlagd poäng på 346, då är det bara att välja och vraka!

Sten Sture: Och vips illustrerade du min poäng alldeles utan att jag behövde förtydliga mig. Men ändå: Jag menar inte att mitt perspektiv är bättre än någon annans. Det är definitivt inte finare. Jag orkar bara inte få det kategoriska imperativet nerkört i halsen stup i kvarten. Tycker också att din ålhala argumentationsteknik är tröttsam. Därför läser jag sällan dina inlägg.

Jag står fast vid att detta är ett sjukt bitchigt diskussionsforum. Insåg inte tidigare hur många djupt begravda agressioner vi jurister bär på. Det kan aldrig vara hälsosamt. Synd att vi inte vågar föra diskussionen öppet i stället, så att någon förändring kanske kunde uppnås. Här verkar det mest handla om att dissa andra yrkeskategoriers bristande kompetens. Men det kanske också behövs?

Runt åren 1999-2000 var det så lågt söktryck på notarieplatser att det räckte med drygt 200 poäng för att få en plats. Jag vet en tingsrätt som inte ens fick några sökande till en utlyst tjänst. Tingsrätten låg i en kustnära mellanstor kommun ca 40 mil norr om huvudstaden...

Tiderna förändras.

Inte svårt att lista ut vilken tingsrätt det var. Hahaha.

Kustnära, 40 mil norr om Sthlm, medelstor kommun? Ja, vilken kan det vara tro? Hahaha..

stud.: i allmänhet betygsätts en notarie var sjätte månad (i samband med rotelbyte, eller iaf var det så tidigare, nu finns det storrotlar och liknande så det har kanske förändrats, dessutom är ettårsbehörigheten inte längre knyten till ett år tjänstgöring som jag förstår det). Har man fått två eller tre dåliga betyg (efter ett år resp 1,5 år) ska det nog mycket till för att kompensera det i totalbetyget genom att spetsa de sista 6 månaderna (vem vet, en lagmanstårta kanske fungerar..).

road fiskal: det var du som illustrerade din egen poäng genom att skriva exakt ett sådant inlägg som du vände dig mot. Jag tror att det är hälsosammare att ge utryck för frustrationerna här än i verkligheten, annars skulle det nog bli en del arbetsplatsmassakrer typ US Post Office...

Intressant rättsfilosofisk fråga i samma genre (for road fiskal's benefit, of course): Bör barnpornografi som inte är producerad genom att kränka barn, exempelvis datoranimerad porr, vara förbjuden? Jag känner inte till detaljerna kring staffbestämmelsen mot sådan porr, men jag har för mig från ett seminarium om yttrande-/tryckfrihet att ledstjärnan är att skydda offrens integritet. Om pedofilerna sitter hemma och får utlopp för sina snedvridna drifter genom "hypotetisk" porr finns det väl inget offer utom möjligen den allmänna moralen? Eller anses det vara för farligt att elda på driften och sas öka risken för att de går ut och våldtar barn? Ett ytterlighetsexempel som illustrerar svåra avvägningar mellan yttrandefrihet, fri vilja och integritetskränkning. Barnfridsbrott, på samma sätt som brott mot mänskligheten? Ligger skyddssubjektstanken som en ogenomtränglig slöja över hela diskussionen? Normalt skall man ju inte lagstifta i affekt, men det är väl vad man gör här ("Men tänk själv om du vore förälder, skulle du vilja utsätta dina barn för risken...!?"). Inte för att jag inte anser att barn i alla sammanhang skall ges största möjliga skydd, men lyser inte okritisk politisk korrekthet igenom lite väl mycket i detta fall? Notera att detta alltså är ett ytterlighetsexempel och inte en förslag till att underlätta för pedofiler... Möjligen endast en metafor för road fiskal, ett självutnämnt skyddsubjekt inom ramen för den lagstiftning som innehåller förhållningsregler för detta kommentarforum.

Jag tror att lägsta poäng för Sthlms TR vid en tillsättning år 2000 var 210 (tidigare beräkningsmodellen).

Sten Sture och stud, frekvensen av betygssättning beror nog på var man sitter ting. Där jag var bytte vi rotel var 3-4 mån och fick alltså betyg vid betydligt fler tillfällen. Dock umgicks alla domare, så någon större variation mellan betygen blev det aldrig. Med andra ord, en miss på första roteln följde dig hela notarietiden (och ut i riktiga livet).

Tingsrättstiden är den i särklass värsta perioden i mitt liv. Även om jag kom undan med blotta förskräckelsen har jag aldrig (varken förr eller senare) upplevt så många missanpassade, ohyfsade och socialt inkompetenta människor. Usch. Det kryper i mig fortfarande när jag tänker på det.

Man kanske ska gå och hälsa på för att försöka få "closure" som det heter i relationssammanhang....

Är det inte otroligt fint väder ute? Jag tror att jag minsann skall ta en tidig dag.

Väl mött i vintersolnedgången!

Ja, då tycks ju åtminstone en sak vara klarlagd. Jan är definitivt inte en delägare på någon större firma i centrala stan om han kan stämpla ut klockan 14.22 med hänvisning till att dagens vintersolnedgång verkar lovande.

Inte för att det är något fel med det, en jurist (om än en jurist med ett enmansbolag) som tar tidiga dagar får man respektera. Även om inlägget gav mig kraftiga Berlin-vibbar. Jag såg framför mig hur jurist-Jan stapplar runt i snön på jakt efter vintersolnedgången med en stor Berlin-näsa och ett fåningt glatt tillrop.

Men det kan ju mycket väl vara så att Jan säger oss sanningen här på bloggen i sin avskalade form men som smart delägare/streber/påläggskalv i största allmänhet rubricerar detta gentemot kollegerna som "relationsskapande" "viktig kundkontakt" "samarbetsprojekt med Vinge" (eller nåt annat diffust)när han i sjäva verket ägnar sig åt själavård-av sig själv. Man får inte vara dum, som min pappa sa till mig.

Var går solen ner redan kl 14:22? Måste vara norr om Sälen.

Att ni ens orkar analysera allt som skrivs. Kanske Jan helt enkelt var ute efter att skriva något trevligt :)

Sten Sture: Jag tycker det är ett intressant problem du lägger fram. Jag har faktiskt funderat en hel del på samma sak. Är det inte så att det endast kan dömas för barnporrbrott om det syns att personerna som avbildas är barn? En 14-åring som är färdigutvecklad skyddas alltså inte genom bestämmelserna om barnporrbrott. Det kan väl tolkas som att det är företeelsen att folk tänder på barn som man vill komma åt och inte i första hand offrens integritet? I så fall borde det väl inte spela någon roll om det rör sig om tecknad porr? Vet inte om saken någonsin har prövats i domstol, men det borde vara en tidsfråga.

För övrigt har jag inte haft till syfte att agera moderator på den här sidan, om det nu verkar så. Jag har bara uttryckt mina högst personliga och rätt spontana åsikter om intressefaktorn i vissa inlägg. Det står alla fritt att tycka att jag är en tråkig mupp. Är faktiskt övertygad om att rätt många här tar mig för en sådan redan p.g.a. mitt rätt föraktade yrke. Du SS kan dessvärre inte hindra mig från att tycka att du kan vara tråkig.

road: Nä, det står dig naturligtvis fritt att tycka att jag kan vara tråkig. Som tidigare framhållits är jag en staunch förepråkare för en högt hållen yttrandefrihet, och anser att alla åsikter, även de mest banala och avskyvärda, måste få komma upp till ytan, så att "bra" åsikter kan skapas som en reaktion på dem. The free market of ideas. Åsiktstillväxt...

Tror fö inte att fiskaler är speciellt föraktade, mer än möjligen för omdömeslöshet i karriärval, eftersom det fortfarande finns hopp om att de inte utvecklas till Frassar eller Fetton.

Hur ser du förresten på att domarbanan håller på att urlakas och att allt fler icke-domarbanare adjungeras (plus att domarna till Migrationsdomstolarna formellt utsågs med enda kravet att de skulle ha en jur kand och vara svenska medborgare, trots att de flesta som till slut utsågs ändå troligen var domarbanare)? Ligger det inte i farans riktning att du kan få se dig utkonkurrerad vid tillsättning av ordinarie domartjänster (om nu det är målet för dig) om 10-15 år av jurister som skaffat sig bättre meriter på annat håll?

Scylla, nu ska du få höra. Jag vet en notarie som, TROTS att hon hade sex med en rådman och GIVETVIS fick bra betyg (inte minst i samarbete) ännu inte lyckats få något jobb, mohahaahahahaaaaaa!

Sten Sture - Jag tror att du möjligen överskattar risken för att den roade fiskalen framöver skall bli utkonkurerad av jurister som inte följt den tradiotionella domarbanan.

Jag menar, det är ju trots allt företrädesvis rådmän som tar plats i tjänsteförslagsnämnderna, jag har svårt att tro att en "vanlig" rådman s.a.s. ens skulle drömma om att tillsätta en ordinarie domartjänst med en icke-assessor om detta inte var alldeles nödvändigt och läget desperat. Och då förmodligen också skrikandes och gråtandes och med en sund ekonom från Domstolsverket som piskar på denne.

Nä, oavsett merit tror jag inte att den biten kommer att spektakulärt förändras om inte tjänseförslagsnämnderna omorganiseras först.

hört talas om rådisen i blekinge. en ung kvinna som tidigare jobbat som advokat på en av de ganska stora affärsjuridiska byråerna. tydligen fett mobbad av de hemska, hemska gammla uvarna till rådmän. HATAR rådmän. iaf de på denna TR.

När konstitutionsutkastet antas om några år kommer den tredje pelaren att gå upp i den nya unionen som då fått rättssubjektivitet. Därifrån är inte steget långt till att samarbetet på det rättsliga området trappas upp. Med politisk vilja kan allting hända. Detta, parallellt med trenden inom det svenska domstolsväsendet att komma bort från domarinaveln kan leda till att domarutnämningarna blir öppnare, framförallt mot bakrund mot att det i högre grad kommer att krävas svenska jurister med direkt erfarenhet från EU-arbete (som alltså inte gått den tidskrävande omvägen som domarbanan faktiskt utgör). Den arkaiska myten om den frälsande och allomfattande assessorkompetensen kommer således troligtvis att urlakas ganska rejält ganska snabbt. Det kan nog inte ens en tjänsteförslagsnämnd med rådmanspolitbyrå blunda för.

Men, Nanne.... det gick bra för dig i alla fall...

En gammal tråd; fotots vara eller inte vara i en jobbansökan. Om vi får in en jobbansökan med foto tänker jag spontant "Åh, vad löjligt, han/hon skickar med ett foto bara för att han/hon ser bra ut" alternativt "Åh, vad löjligt, han/hon skickar med ett foto trots att han/hon ser så ful och mesig ut". Å andra sidan: Om man får in en ansökan utan foto (vilket är det i särklass vanligaste) så går man direkt till nätet för att om möjligt hitta ett foto på personen i fråga. Inkonsekvent reaktion från min sida, det medges. Grundtipset är således att inte bifoga något foto, men - om man ser någorlunda trevlig ut - se till att ens foto går att hitta via Google.

Angående anställningsintervjuer så är det viktigaste att det skall "kännas rätt". Den sökande skall helt enkelt passa in i gänget. Därutöver vill man gärna få ett intryck av att den sökande vill och kan åstadkomma något av värde. Ambition och driftighet alltså. Ett dåligt notariebetyg är tyvärr också av viss vikt. Även om alla vet att ett dåligt betyg kan bero på tusen olika saker som inte har med den sökandes kompetens att göra (sura domare t ex), så tar man inte så gärna risken att anställa någon med dåliga betyg. Fast å andra sidan kan ett dåligt notariebetyg - exempelvis avseende kriterierna noggrannhet, mognad och samarbetsförmåga - mycket väl uppvägas av refererenser från andra personer. Men visst är det en ruskig tanke att en enda persons omdöme i princip kan ödelägga en annan persons hela yrkeskarriär...

Haha, det var faktiskt lustigt Fastighetsjuristen. Precis som vi gör på tingsrätten när det kommer ny notarie:
1) SPAR:a för att snabbt kolla upp ålder och civilstånd (samt ev kön om personen har ett tvetydigt/obegripligt namn)
2) Googla för att hitta foto, intressen och övriga "sidomeriter"
3) Skicka ut massmail till alla gamla kursare för att få ett snabbt förhandsbesked om den ny notarien.
Hade aldrig kunnat tänka mig att de som anställer faktiskt vidtar samma åtgärder. Säg, om det kommer upp en massa suspekta länkar när du googlar namnet - t ex gamla artiklar om idrottsbedrifter, schackmästerskapstitlar, religiös aktivitet m.m, blir du inte nyfiken och läser på lite om sökanden då? Och är det inte sedan lätt att försäga sig vid en eventuell intervju? Kan föreställa mig följande scenario:
"Säg Egon, hur tycker du att din karriär som fjärilssimmare speglar ditt logiska tänkande?..."
"Va, hur visste du att jag simmade?"
"Ehm" *harkel* "jo men visst sa du att du vann 300-m fjäril i Örkelljunga 96...?"

Man har ju med växlande framgång gått igenom ett antal anställningsintervjuer, men inte f-n har man någonsin blivit tillfrågad om sitt logiska tänkande. Hade man fått en sådan fråga skulle man genast ha tackat för visat intresse och gått. Vill f-n jobba för en sådan arbetsgivare....

Eller tvärtom, hur ser en delägare på att sökanden hela tiden försöker få in saker från delägarens cv på hemsidan i diskussionen? Dåligt eftersom det är lismande eller bra för att sökanden har läst på och har koll på detaljer?

Kommer ihåg från Grishams "Firman" (som jag iof läste i början på 90-talet, undermedvetet har nog mycket av min syn på jurister kommit från Grisham...), som ju inleds med en anställningsintervju, att hjälten fick imponerande blickar från de närvarande delägarna när han direkt kunde redogöra för namn och bakgrund för alla närvarande. Det imponerande låg kanske i att det var innan Internet hade gjort sitt intåg på allvar...

Hur stor är chansen att kunna bli brottmålsadvokat utan att ha suttit ting? Jag är långt ifrån färdig på juristlinjen, men med tanke på all hets kring notarietjänstgöring överallt, börjar man blir lite orolig för livet efter examen, om betygen inte räcker till notarietjänst...
Kan man få ett skapligt arbete ändå?

Frågvis behöver nog inte vara så orolig. Om du läst kommentarerna på den här sidan skulle du ha sett att brottmålsadvokater inte står särskilt högt i kurs. Det är alltid en fördel att välja en bana där konkurrensen inte är så stor. Då krävs det inte så stor insats att framstå som "vass" och med "spjutspetskompetens", d v s i relation till andra inom området. Därmed inte sagt att man inom juristkollektivet som helhet kommer att framstå som lysande. Men alltid kan man väl lura någon.

Tack för ditt svar, Tidigare rådman.
Jag har faktiskt hängt med i diskussionen ganska bra sedan en tid tillbaka. Men jag har fått intrycket av att 95% av de som skriver här är notarie eller bättre (även om många säkert bluffar). Låt säga att jag går ut med 50% Ba och resten B, då kanske frågan blir mer relevant...

För övrigt tycker jag att många diskussioner här känns lite överdrivna. En familjejurist på Fonus är likställd med en kassör på ICA, om ens det. Alla är inte "övermänniskor". Att över huvud taget vara jurist, räcker inte det för att man skall anses ha ett "bra" jobb? Ibland blir man mörkrädd..

Bonnläppen: Var har du sökt jobb någonstans? Kommer själv ihåg när jag var i jobbsökartagen för inte så längesedan, jag var nog bara på en enda intervju där logik och matematik inte diskuterades (hovrätten: och tack, skjut mig inte för dåligt omdöme som sökte). Med det inte sagt att krystade frågor som försöker utröna hur man bedömmer sin egen analytiska/logiska förmåga torde vara tämligen fruktlösa.

För övrigt kan jag berätta om en anställningsintervju på en konsultfirma (ej juridisk sådan) där jag vid ett tillfälle träffade någon högst olämplig rekryteringsansvarig. Killen, som bara var några år äldre än mig och såg safgtigt dryg ut, frågade helt plötsligt, utan anledning - dessutom utan att skämmas - hur mitt sexliv fungerade. Då kan man snacka om att tacka för visat intresse...

Näsan, man skall visa omdöme när man söker jobb. Läs Terms of Reference jävligt noga, med kritisk blick. Det är kanske därför, eller kanske på grund av att de inte vågade ställa frågan till just mig, vad vet jag, som jag sluppit frågor om "logiskt tänkande" och annan sådan skit. Ändå har man lyckats hålla sig flytande på acceptabla jobb. Jag skjuter för övrigt inte på någon som söker hovrätt. Snarare bör väl alla som vill höja standarden på hovrätterna genom att söka dit ha en klapp på axeln.

Frågvis
Här kommer ett ärligt svar. Att söka tingsplats är för det första ett vågspel. Att sitta ting är verkligen ingen dans på rosor. Det skall du ha klart för dig. Visst, du kan hamna på en tingsrätt där notarierna har en öppen, hjälpsam och prestigelös attityd mot varandra och rådmännen behandlar dig som den människa du faktiskt är. Sedan kan du ju också hamna på en tingsrätt där du endast blir sedd som en outtröttlig robot som skall spruta ur sig protokoll, beslut och domar till höger och vänster i en rasande fart under arbetsveckan (som definitivt inte slutar på fredagen utan håller på en bra bit in på helgen). Att tro att en tingsrätt på något sätt skulle vara "bättre" än en annan bara för att den ligger i en större eller mindre stad är bara bull. Det handlar om arbetsklimat till 100 %. Även om en rådman är väldigt duktig på juridik så är det skit att arbeta för en sådan om han eller hon inte har förmågan att lära ut saker och ting. Mitt råd till dig är att höra dig för om vilka tingsrätter som är schyssta att arbeta på INNAN du söker platsen. Det kan ju också vara så att Ödemarkens tingsrätt är en höjdare att sitta ting på även om det verkar vara lååångt hemifrån.

Är det nån mer än jag som anar ugglor i mossen när ni läser den hurtfriska konversationen som utspelat sig mellan Frågvis och Tidigare rådman? (Smaka bara på "Tack för ditt svar, Tidigare rådman.")Jag tror att det är nån fultratt som sitter och snackar med sig själv i nattmössan i bästa "Hej Bullen"-andan. :)

En tingsrätt där notarierna har en öppen, hjälpsam och prestigelös attityd gentemot varandra...........finns sådana gardens of Even? Man kan ju hoppas. Problemet med att hitta dit är att mycket rykten och skvaller är av gammalt datum och dessutom är 99% skräckhistorier (vi har ju redan konstaterat att det är juristernas favoritsysselsättning att skrämma upp varandra med sådana). Där jag satt gillade annars notarierna att bläddra i den fransiga pärm som förvarades i bokhyllan hos lagmannens sekreterare (Domesday Book kallad av ngn anledning) i vilken gamla notariebetyg förvarades. Det var inte någon uppbygglig läsning och gav upphov till en del mardrömmar.

Sten S: Nej jag oroar mig inte över att bli utkonkurrerad av folk som skaffat sig bättre meriter på annat håll. Jag har aldrig haft som huvudmål att bli ordinarie domare. Om tillfälle yppar sig kanske jag blir det. Annars kommer jag att göra något annat. Långt ifrån alla fiskaler drömmer våta drömmar om att bli rådman for life. Tro mig.

För övrigt undrar jag vilka "bättre meriter" du talar om? Du tror väl inte att assessorsförordnandet kommer att hindra mig från att söka mig ut i världen och hitta intressanta arbetsuppgifter? Att sitta och häcka på nåder i hovrätten eller på någon tingsrätt som assessor i åratal lockar nog få idag. Det lockar definitivt inte mig. Jag har redan jobbat på en av de stora byråerna och tänker nog inte göra det igen (eftersom det sög), men jag ser oändliga möjligheter. Vägrar dessutom att leva mitt liv utifrån meritvärdet av det jag gör. Om något är aptrist men meriterande är det ofta inte värt att göra. Undantag finns givetvis. Dessutom vägrar jag att smöra eller att lägga mig platt för övermakten. Det kanske är uppmuntrande för någon blivande notarie att det faktiskt finns domstolar där det inte hindrar vare sig bra notariebetyg eller anställning i hovrätten.

-Notarien i Urskogen, men hur tycker du att man skall ta till sig kritiken som du nämner. Hur skall vi på institutionen "veta" vilken domstol som är lämplig och mindre. Du nämner exempelvi att geografisk placering spelar mindre roll, fine, verkar logiskt. Men å andra sidan hjälper ju inte det oss andra så mycket.

Tidigare fick vi ju veta att ingen på flera år blivit antagen till Svea från Eskilstuna TR? -- vad handlar det om?? Och hur många andra domstolar är "stämplade" på olika sätt ---

road fiskal - du hävdar "...Det kanske är uppmuntrande för någon blivande notarie att det faktiskt finns domstolar där det inte hindrar vare sig bra notariebetyg eller anställning i hovrätten."

Allright, men---- vad sägs om att dela med sig av erfarenheterna?

Jag vill understryka det som Krakel Schpektakel skrev: Kolla gärna domstolarna i förväg, men kolla förstahandskällor. När jag skulle söka ting för snart tio år sedan florerade det ett otal historier om hur det var på de olika tingsrätterna: "Om man är tjej skall man inte söka sig till tingsrätten i X-stad, för lagmannen där hatar kvinnor" eller "Om man inte vill arbeta så mycket övertid skall man söka till Y-köpings tingsrätt". Många av ryktena visade sig vara osanna.

Nacka TR lär vara bra....

Road: "Du tror väl inte att assessorsförordnandet kommer att hindra mig från att söka mig ut i världen och hitta intressanta arbetsuppgifter?" och senare "Vägrar dessutom att leva mitt liv utifrån meritvärdet av det jag gör." Ser du något motsatsförhållande...? Det är inte lätt att framstå som ödmjuk om man anstränger sig för hårt för det.

Jovisst, att vara assessor öppnar dörrar. Det trodde jag att alla var överens om. Vad jag försökte få fram var att det finns en övertro på assessorskompetensen (på regeringskansliet och myndigheter verkar det närmast finnas en assessorspresumtion vid tillsättning av vissa tjänster). Med bättre meriter menar jag naturligtvis all erfarenhet som man kan skaffa sig om man väljer att inte sitta och fila på domar dagarna i ända, och möjligen trilskas med någon part eller myndighet då och då. Högre eller bredare juridiska studier (doktorand, LL.M.), internationella förhandlingar, EU-jobb, verklig medling/förlikning (inte den pseudoversion som används i domstolar, där parternas handlingsfrihet närmast är en fiktion eftersom hotet om att domarknytnäven skall slås i bordet oftast är vad som egentligen leder till framgång, sällan är det domarens intalade personliga medlingsegenskaper), diverse jobb inom det militära (Sverige, EU), osv.

Efter en ganska bred internationell juridisk karriär står det fullt klart för mig att Sverige är ett av ett mycket litet fåtal länder som insisterar på att höja domarkompetens till skyarna i andra sammanhang än inom domstolsväsendet. Istället verkar många länder inrikta sig på att fånga talangerna tidigt och låta dem växa in i sina uppgifter innifrån. Det är väl därför som det blir problem när någon assessor skall representera Sverige i internationella sammanhang och tror att hon kan gå in och peka med hela handen, när hon i själva verket ligger 5-10 år efter i erfarenhet jämfört med jämnåriga delegater från andra länder och egentligen inte vet vad hon pratar om. Det är endast pappa domstolsväsendet som har boostat hennes självförtroende...

Jag tror att det är sunt att komma bort från systemet med karriärdomare, men visst kommer det kanske att ta tid.

Stud
Som du förstår så läser ju mina kära notariekollegor och rådmän den här bloggen. Det vore ganska puckat av mig att hänga ut min arbetsplats med namn och allt. Självbevarelsedrift kallas det.

Stud: Jag skulle gärna dela med mig av mina erfarenheter. Problemet är att jag inte gärna kan göra det utan röja var jag suttit ting, vilket i praktiken innebär att en hel massa människor lätt kan räkna ut vem jag är. Det känner jag inte för av lätt insedda skäl. Jag hade ingen koll när jag sökte ting, utan hade helt enkelt tur. Men om man vill förhandskolla instämmer jag med Fastighetsjuristen mfl. Lita inte på rykten. De är ofta överdrivna eller inaktuella. Prata med någon som sitter ting eller nyss har gjort det på den domstol du är intresserad av.

Sten Sture: Nej. Jag ser inget motsatsförhållande. Jag skrev medvetet "intressanta arbetsuppgifter" för att jag menade just det. Inte meriterande sådana. Jag är inte karriärist. Mitt mål är att göra roliga saker och att lära mig något på vägen. Det är du som verkar besatt av olika positioner i internationella organ o.s.v.. Jag strävar inte dit.

Håll i er nu, men Sten Sture har mellan 12 - 14 december lagt in 40 inlägg på detta forum.

Om man räknar att varje inlägg tog honom i vart fall tio minuter att skriva så har han - enbart på att skriva - lagt ned 400 minuter dvs. sex timmar och fyrtio minuter. Sen har han antagligen, försiktigt räknat - läst andras inlägg under tre - fyra timmar.

Han har således lagt ned uppskattningsvis 10 - 12 timmar på denna blogg i ren arbetstid som skall uppgå till 24 timmar. En ratio på nästan 50%.

Jag menar alltså att det kommer att vara absolut nödvändigt för svenska domare om 10-20 år att vara bevandrad i EG-rätt (då kommer det nog att heta EU-rätt, eller "europeisk rätt"...), folkrätt och andra former av offentlig internationell rätt. Besatt och besatt. Jag är nog inte mer besatt av internationella organ än vad du är av domstolsväsendet... Och som jag förstod det var det väl viktigt för dig att framhåll att assessorskompetens är just meriterande?

Ett återkommande intressant fenomen på detta forum är den falska ödmjukheten. Folk som lagt ner hårt arbete på att få höga betyg för att antas till ting och sedan stenhårt suger rådmansballe och glatt jobbar övertid utan att gnälla, för att sedan helt frankt och utan att skämmas påstå att de inte är karriäristen, utan närmast försöker påskina att de har en naturlig talang för det som de arbetar med och glider runt utan några som helst hang-ups när det gäller karriären. Get real! De jurister som jag känner som rent faktiskt inte är karriärister hade medvetet inte bra betyg, och sket fullständigt i var de hamnade efter examen. Det skall nog mycket till för att du skall kunna lura folk att tro att du tillhör samma grupp som dem.

Jan: min generösa uppskattning av min totala tid på denna blogg sedan den 12 december är 3-4 timmar. Totalt på andra bloggar och Internet i övrigt: 5-6 timmar. Vad uppskattar du din egen surftid till? Hur lång tid tog det att leta efter mina inlägg och räkna ihop till ditt inlägg ovan?

Litet smickrande är det faktiskt att du lägger sådan energi enbart på lilla mig... Försöker du antyda att jag försummar mitt arbete?

Hur kan du Jan veta att det är samma person som har lagt alla inlägg i Sten Stures namn? Kan du tracka dem till samma IP-adress på något sätt?

Man trycker Ctrl F - och så return hela tiden så hoppar markören mellan alla "Sten Sture". Uppskattad tid: 1 minut

(och ja, jag räknade bara dina inlägg - inte när andra skrev "Sten Sture" i sina inlägg").

Me smart - you tart

Road Fiskal + Sveriges jur.studs;
"Mitt mål är att göra roliga saker och att lära mig något på vägen." Det var banne mig det mest vettiga som sagts på den här bloggen någonsin.
Det är så det skall vara ju! Fiina arbetsplatser, tjocka lönekuvert och i övrigt så kallade prestigefyllda meriter är ju egentligen inget att sträva efter alls. Ett arbete där man har roligt och trivs och kan utvecklas är ju det som är viktigt i livet egentligen. Sedan kvittar det om arbetsplatsen är på FN eller på någon myndighet eller liten kommun i Urskogen. Det viktigaste du har är ju dig själv och vad du vill. Basta ya!

OK, Jan, så principen du använder är att räkna din egen tidsåtgång så lågt som möjligt men andras så högt som möjligt? Du gillar att se feta människor på stan va, för att kunna känna dig smal..? Var det förresten du som var delägare?

Notarien i Urskogen: Du glömde "fred på jorden".

Sten Sture
Jag tror inte att du har så mycket att säga egentligen. Du gömmer dig bakom din supertöntiga kanslisvenska och dina ihåliga resonemang. Tänk om du skulle använda din energi som du lägger på den här bloggen på ditt arbete istället. Då kanske du skulle förtjäna den feta lön som du säkerligen har.

Sten Sture: Öööh? När har jag sagt att det inte är viktigt att kunna internationell rätt? Du läser ju inlägg som fan läser bibeln. Jag har inte heller försökt framhålla att assessorskompetens är meriterande. Det verkar som att det är någon annan som har en sticka i r-ven av att inte vara assessor? Jag försöker förklara att mitt syfte med fiskalstiden inte främst är att skaffa mig meriter utan att göra något meningsfullt. Givetvis är det också en merit. Men hade jag tyckt det var tråkigt hade jag inte gjort det om det så banade vägen direkt till pärleporten. Jag vidhåller att det är du som är fixerad vid titlar och befattningar. Och varför utgår du ifrån att all ödmjukhet är falsk? Jag har aldrig sagt att jag inte är ambitiös, eller att jag inte har slitit häcken av mig. Det är och har jag. Men min ambition är att ha möjlighet att göra kul saker, inte att uppnå någon viss position, att tjäna pengar (gudarna vet att jag då skulle ha valt ett annat jobb)eller att få makt. Däremot vill jag kunna känna stolthet över att att jag är bra på det jag gör och det kämpar jag för att bli.

Urkskogen: Nä, så är det ju. Om man tillskriver andra dåliga egenskaper så är det enklare att intala sig att man själv har bra egenskaper. Om man pekar finger och påstår att folk försummar sitt arbete är det enklare att intala sig att man själv har en god och fast arbetsmoral. Allt detta trots att man själv alltså surfar på samma blogg... Jo, självrättfärdigande jurister som inte inser att de fastnat i nollsummetänkande finns det många av.

Ska jag ta det som en komlimang att du tror att jag har hög lön? Eller var det en förolämpning?

Nja, jag har kanske en sticka i röven för att jag har i några fall tvingats se mig förbigången av lång sämre meriterande assessorer vid tjänstetillsättningar.

Som nämnt tidigare anser jag att verklig ödmjukhet är en utopi på samma sätt som verklig fromhet. Det finns enligt mig endast olika grader av beräknande ödmjukhet.

Det är alltså ok om man jobbar hårt om syftet är "att göra kul saker", men inte för andra syften? Är det alltså enligt din mening mindre legitimt att jobba hårt för att man gillar prestigen vid Mannheimer, vill vara nära beslutsfattandet i regeringskansliet eller vill jobba på FN-högkvarteret för att det skapar möjligheten att bo i NY? Alla har olika bevekelsegrunder, och det är naturligtvis fritt fram för dig att tillskriva dem streberbakgrund, men du lurar nog dig själv ganska ordentligt om du tror att du är en chosefri livsnjutare. Jag har ännu inte träffat någon som gått framgångsrikt genomgått juristlinjen och ting utan att ha en viss drive efter iaf något. Det som du kallar "merithets" är ju egentligen samma sak som det som du kallar "möjlighet att göra kul saker". Fåfänga tar sig olika uttryck, och alla vill förminka den.

Illustrerande exempel: en urringning syftar till att skapa uppmärksamhet, men om någon råkar titta för länge förväntas den som bär urringningen bli förnärmad. Din bär din karriärism som en urringning och vägrar inse att även du är ute efter uppmärksamheten.

Suck...

töntar...

Sten, Sten, Sten... Jag är mycket långt ifrån en chosefri livsnjutare. Det enda jag säger är att mitt mål med arbetet inte är pengar, ära eller titlar. Därmed inte sagt att nyssnämnda ambitioner är fel. De är bara inte mina. Mina drivkrafter har jag förklarat och tänker jag inte tjata mer om.

Jag beklagar ärligt om du har blivit förbigången till förmån för mindre meriterade assessorer. Jag tycker inte det finns någon titel som skall ge sådan gräddfil. Förhoppningsvis dör det inskränkta tänkandet ut inom kort.

Är inte Sten Stures stil ganska lik den där psykopaten i filmen "Seven"?

Allvarligt SS: Du måste vara psykopat. Det är synd om dig.

Skriv inte mer nu please.

Sten Sture äter lunch - men kommer snart tillbaka med mer skitsnack

Sten Sture - Du har tidigare förklarat att ditt fiktiva namn gör att du inte kan anklagas för att skryta eller för att söka uppmärksamhet. Samtidigt fortsätter du oavbrutet att skriva inlägg om att du läst vid ett Ivy League-universitet, att du har erfarenhet från en bred internationell karriär, att du jobbat på fyra av de fem populäraste arbetsplatserna etc. Varför? Vad är ditt syfte med att ständigt återkomma till vad personen som står bakom Sten Sture gjort? Bör inte det vara helt ointressant?

Nu kanske kommenterandet återgår till en mer sund nivå, som den en gång var på den här bloggen. Nya friska tag gott folk.

:)

Vilken byrå är den bästa arbetsplatsen, Vinge eller Mannheimer? (Om man nu bara vill välja mellan dessa)

Tillbaka från lunch. Rammy verkar ha tagit det här med "kommentar" bokstavligen. Som att kommentera en fotbollsmatch. Hegerforskomplex..?

Det är väl bra att jag finns, jag menar, så att ni själva kan framstå i bättre dager. Sedvanligt banalt juristnollsummetänkande. Det är inte första gången som självrättfärdigande jurister gärna framhåller att de vill tillskriva mig psykopatbeteende. In my book är det endast ett kvitto på att de som gör det själva är psykopater. Det som man ogillar hos sig själv föraktar man hos andra...

Varför är det så viktigt att få mig att sluta skriva, Jan? Förstår faktiskt inte? Jag menar, vad skulle du få ut av det? Du kan ju faktiskt välja själv att inte läsa mina inlägg. Vill du endast peka med hela handen och få folk att dansa efter din pipa? Det om något är väl sorgligt, om vi nu nödvändigtvis måste fastställa vad som ska anses som sorgligt.

Tyck inte synd om människor. Tycker man synd om andra måste man acceptera att andra tycker synd om en själv.

Jag läste fel och fick det till 23 kommentarer...men det visade sig att det var 10 gånger fler...jag orkade bara läsa ett par stycken...sedan gick "dark saga" igång på spelaren och då kräver den min uppmärksamhet...

Jag föreslår följande:

De som retar upp sig på S.S. skriver helt enkelt inte kommentarer ämnade för hans ögon. Det är nämnligen det som när hans kommenterande (har själv fallit i den fällan ett par gånger sedan den här bloggen skapades). Vem vet, det kanske resulterar i att han tröttnar en dag?

Halleluja! :)

j.earl: Jag förutsätter att ditt mail alltså bör anses som intressant? Hur vet du förresten att personen bakom Sten Sture har gjort allt det där? Han kanske skulle vilja göra allt det där. Om denna person hade gjort det skulle det väl inte vara skryt eller uppmärksamhetssökande eftersom, again, det kräver att folk vet vem det är.

Jag tycker att svaren på mina inlägg talar för sig själv när det gäller syftet med vad jag gör. Again, det finns inget roligare än att provocera självrättfärdigande jurister som inte har grepp om sina storasysterkomplex. Något som fö illustreras på ett utmärkt sätt genom ditt inlägg...

Till alla utom SS. ÄR det inte märkligt att man inte kan diagnosticera psykopater utan att vara psykopat själv.

Den regeln måste de flesta läkare ha missat.

De läkare som ogillar att de själva är psykopater föraktar troligen psykopater. Ingen har pratat om diagnostiserande (men fö tror jag att det är vanligt att studerande på psykolog- och läkarlinjen tror sig lida av många av de åkommor som de studerar, ju mer man vet...). Var är du delägare, Jan?

Sten Sture: Jag kan svara på din fråga: det är viktigt att få dig att sluta skriva här eftersom dina inlägg förpestar gästboken. Det tar en jävla massa tid att behöva scrolla ommkring i texten för att man inte har lust att läsa vad du skriver. Det är ointressant och ledsam läsning. Sluta genast.

Vad sägs om att vi byter ämne? Efter min diskussion med SS började fundera på vilka uppfattningar man har om olika personer bara p.g.a. deras yrke. När jag tänker ordet fiskal, t.ex., så föreställer jag mig en en pretentiös och lillgammal fjant som inte vågar umgås med notarierna av rädsla för att sammanblandas med dem. Detta trots att jag själv är fiskal. Vad har ni för ryggmärgsreaktioner på olika titlar?

Lillfetto: att du anser mina inlägg vara ointressanta och ledsamma har väl inget att göra med att de tar plats och förpestar kommentarforumet, särskilt om du inte läser dem? Lider du av samma peka med hela handen-åkomma som Jan, kanske? Och du måste väl iaf ha läst inlägget med min fråga om du nu tar dig tid att svara på det? Ser du mönstret av hyckleri eller ska jag vara ännu tydligare? Var är du delägare?

road: se filmen "Vuxna människor", den tar upp din frågeställning på ett förtjänstfullt sätt.

Ryggmärgsreaktioner - det beror givetvis på sammanhang, land, företagskultur etc.

Men generellt, här i sverige är det väl få som framfåller titlar, och att i n t e sammanblandas med olika grupper har väl generellt ansetts vara någonting negativt - men kanske är en förändring på gång, anglofiering?
Eller?

Att inte sammanblandas med olika grupper ser jag som väldigt positivt. Fast jag inser att det är lite snobbism inblandat i det tänkandet - jag anser helt enkelt ingen enskild homogen grupp som tillräckligt spännande, cool eller bra för att innefatta mig. Ungefär som Groucho Marx berömda klubb-kommentar, fast inverterad. Men egentligen kanske det beror på att jag inte vill att någon skall se mina vänner och säga mig vem jag är.

men, hur många håller med om att devisen - lika barn leka bäst - verkligen GÄLLER?
:)

Håller inte alls med. Om du inte pratar om www.lesbianporn.com eller liknande, förstås.

Jag kan hålla med om den devisen på sätt och vis. Det är ju naturligt att det skapas grupper, även storskaligt (landsindelning t.ex). Utopin vore att alla kunde samsas och att världen vore konfliktfri men det är helt enkelt inte förenat med människans natur (tyvärr).

Men ur ett etniskt perspektiv håller jag inte med.

Jag ställde en enkel och snäll fråga om vad som drev dig att förevisa ditt CV (utan någon som helst baktanke, allra minst att försöka göra ett intressant inlägg).

På vilket sätt du genom att förevisa ditt CV provocerar "självrättfärdigande jurister som inte har grepp om sina storasysterkomplex"- vilket jag mycket väl förstår är ditt huvudsakliga syfte - kan jag inte förstå.

I anledning av detta vill jag även påminna dig om dina kloka ord att "[d]et som man ogillar hos sig själv föraktar man hos andra".

För övrigt är jag inte jurist. Mitt inlägg kan därför omöjligen illustrera det du så föraktar.

Klubb-kommentaren är från Freud och inte från Marx, iaf om man ska tro Woody Allens inledningsmonolog i Annie Hall.

Intressant fråga som är hyperaktuell inom EU. Unionens motto skall enligt konstitutionen vara "United in Diveristy". Nationella, etniska och språkliga traditioner ska alltså bevaras (något som rabiata Eu-motståndare oftare fått om bakfoten är att EU på sikt ska bli en federal superstat modell USA) och grupptänkandet är således av central betydelse.

På juristlinjen var de värsta snobbarna de som desperat hela tiden kände sig tvungna att framhålla att de minsann inte tillhörde den gråa och dryga jurstudmassan, utan kände sig mer hemma bland andra studentkategorier som inte lade ner speciellt mycket energi på att skapa en gruppidentitet, vilket ju egentligen är en egen grupp (någon slags medelklasspunkare kanske...). Samma problem som road fiskal hade ovan. Försöker man distansera sig från en given benämning, är just det ens egen benämning. Det går inte att komma undan. Alla tillhör en grupp.

Hur är det med statusen på de svenska lärosätena? Att Lund, Uppsala och Stockholm är i topp är väl ganska klart. Men hur står de sig sinsemellan?
Jag reagerade över en sak när jag slösurfade och kollade in CVn på affärsjurister. Av de ca. 30 jag kollade så hade uppskattningsvis 17 st. examen från Stockholm, 8 st. från Lund och de resterande 5 personerna hade examen från de andra universiteten. Vad beror det på? Jag tycker att det är märkligt. Varför är t.ex. Uppsala inte särskilt vanligt? Har Stockholm mycket högre status på byråerna? Rent instinktivt tycker jag att Uppsala som är det äldsta Universitetet vara "bäst". (kan tillägga att jag inte bara kollade byråer i Sthlm)

Ni har koll, kom igen!

Det är klart det är naturligt att det skapas grupper. Men frågan är om grupperna ska vara homogena eller inte ("lika barn"). Och det kan väl ingen sund människa tycka är bra? Det borgar för att man inte får nya impulser och infallsvinklar, att det utvecklas ett sekteristiskt vi-och-dom-tänkande och att inaveln på sikt är oundviklig. Ungefär som på stureplan, juridicum i lund eller pingstförsamlingen i Knutby.

j.earl: ok, ta bort jurist, men behåll självrättfärdigande och storasysterkomplex... Hur motiverar du "omöjligen"?

Tror du ens själv på fullt allvar att du endast "ställde en enkel och snäll fråga"? Jag tolkade det mer som ett påstående. Menar du att du inte hade en baktanke utan helt förutsättningslöst ställde en fråga? 90 procent av alla frågor är maskerade påståenden, det borde du som storasyster känna till.

Sten Sture ogillar mycket hos sig själv. Notera fö att ingen har påstått att Sten Sture inte är psykopat.

"United in diversity". Har inte hört det förut men gillar den spontant. Betyder inte det ungeför "En heterogen grupp bestående av olika homogena grupper", och är inte det just en federalistisk tanke a la USA? Fast avsikten är säkert, och förhoppningsvis, inte att knyta de olika sub-grupperna lika tätt samman som i de förenta staterna.

Håller med SS om hans analys av "medelklasspunkarna". Tillhör den gruppen själv misstänker jag (fast till mitt försvar skall sägas att jag inte basunerar ut det IRL, men den snobbiga tanken finns där...).

Någon som vet hur man ser på notarier som har haft en kombinationsanställning och har suttit ting både på Länsrätt och Tingsrätt? Värderas en sådan anställning högre av advokatbyråerna och överrätterna än att "enbart" ha tjänstgjort som notarie vid TR eller LR. Eller kan en kombinationsanställning rentav vara en nackdel då man tillbringar kortare tid på vardera domstol jämfört med en vanlig tingstjänstgöring?

Sten Sture: Min panna hade varit rynkad länge nog av frågan vad som driver en person som uppträder under signatur att berätta om vad personen bakom signaturen gjort. Min kunskap om det mänskliga psyket är svag och jag var därför helt enkelt tvungen att fråga. Min förhoppning var, som i de flesta fall när frågor ställs av nyfikenhet, att få ett svar. Att du tolkade det som ett påstående kan knappast jag klandras för. Nu när du är medveten om att jag endast ställde en enkel och snäll fråga, kan du då tänka dig att svara? Jag är snäll kan inte du då vara snäll tillbaka?

Jag har haft en kombinationsanställning. Jag är arbetslös och har inte blivit kallad till en enda intervju.

j.earl: Som sagt kan du inte veta om det som skrivs avser signaturen eller den som skriver. Förutsättningen för din fråga (eller snarare, det påstående som du maskerar i form av en fråga) fallerar således.

Endast den omständigheten att du påstår dig vara snäll innebär inte att du är snäll. Att Bush påstår att han krigar i Irak för att skydda de rättrogna mot de onda terroristern innebär inte per automatik att så verkligen är fallet.

De finns de som kan gå över lik för att upprätthålla sin självbild som snäll och trevlig.

Nog vore det roligare att fa lasa nagot av tingsnotarien an att forsoka undvika utlaggninarna av Sten Sture fran murgronsligan.

Till road fiskal: Lustigt att du just tar upp associationerna till titeln "fiskal". De flesta titlar är man väl mer eller mindre indifferent inför, men just "fiskal" har smak av beskäftig, osäker yngling i en aningen för stor kostym. Lite som Förstenotarien.

För övrigt tycker jag att Sten Stures aktier steg efter ett av de senaste inläggen. En man som har koll på "Annie Hall" kan väl inte vara alltigenom dålig?

Juris Canis = Sten Sture?

ja, vad ger en combo-anställning?
blir man inte bara schizzad?
:)

En uppmaning till alla. Sluta svara på Sten Sures inlägg. Det finns ingen anledning att detta forum skall tas upp av allt dravel som han häver ur sig.Om ingen svarar måste han väl tröttna till slut. Nu vet man allt om denna märkliga figur. Det räcker.

JA - IGNORERA!!

"Nu vet man allt om denna märkliga figur."

Jag hoppas att du inte är notarie. Någon stackars trafikbuse lär annars ligga risigt till om du ska ge dig i lag med något som liknar bevisvärdering. För övrigt hoppas jag att du inte tror dig kunna peka med hela handen i verkligheten, och att du alltså använder detta forum på samma sätt som jag. Ikläder dig en roll alltså (övertydlighet torde inte vara bortkastad på dig).

Nytt inlägg från Tingsnotarien i dag. Sten Sture kommer igen med nya krafter på den nya sidan. Make no mistake about it.

Helt fascinerande blogg, den har växt till att bli värd för bloggparasiter. Många retar sig på Sten Sture men han är bildad, uttrycker sig hyggligt spänstigt och är inte helt i avsaknad av humor. Antagligen är han för mycket av mycket men i den här dosen har jag inte tröttnat ännu. Som bloggparasit har han liksom bloggparasitvärden Notarien vid.... fått en otrolig mängd kommentarer, det gränsar faktiskt till att man skulle kunna tala om bloggparasitetparasiter, dvs parasiter som har bloggparasiten Sten Sture som fodervärd.

Angående frågan om lärosäten och status. Jag har fått för mig att det inte spelar någon roll vart du har tagit examen, möjligtvis kan Örebro ses som lite konstigt än så länge men det dröjer nog inte särskilt länge innan den utbildningen haussas i Moderna tider etc. Juridiska fakulteten i Lund fick högsta betyg i just Moderna Tider för några år sedan. Möjligtvis kan detta bero på att det var vi studenter som betygsatte.

En skröna/fördom/halvsanning jag har hört är att det är bättre att ha halvbra betyg från Uppsala eller Lund än att ha bra betyg från Göteborg. Det skulle alltså innebära att det skulle råda någon "Oxbridge"-anda och att det finns engagerade alumni. Fan tro't.

Angående frågan om lärosäten och status. Jag läste 2 terminer på jur kand-programmet i Lund och flyttade därefter till min hemstad Göteborg och läser fortsättningen på programmet på Göteborgs universitet.

Jag måste säga att då jag läste i Lund fick jag ofta höra att ett B/Ba från Lund är mer meriterande än ett AB från Göteborg. Jag kan säga att utbildningen i Göteborg faktiskt är svårare än i Lund. Här har vi visserligen inte några 20-poängstentor, men 10p tentorna kräver extremt mycket mer detaljkunskap. Visserligen har Göteborg förmodligen tagit åt sig kritiken att de delar ut AB till studenter alltför ofta och därmed ändrat kraven sedan jag började här, men jag vill verkligen poängtera att vi i Göteborg inte alls glider igenom programmet. Jag har AB i de flesta kurserna och läser för närvarande på termin 6. Att lyckas med att få ett sådant högt betyg har krävt 80-timmars veckor. Det är inte jag utan 90% av alla i min klass som delar denna uppfattning. Sån sluta klanka ner Göteborg!

Ooo.! Gut Seite:) Sehr schoen! http://automobile.batcave.net/

[URL]http://www.google.sollazzo.org[/URL] http://www.google.sollazzo.org

[URL]http://www.yahoo.autorita.org[/URL] http://www.yahoo.autorita.org