Måndagen den 30 maj 2005
I helgen har jag varit hemma i Stockholm, och jag var ute och drack drinkar på en bar i Vasastan tillsammans med en gammal barndomskamrat. Initialskedet av vår drinkkväll var mycket trevligt, men efter en stund fick jag syn på någon som jag helst någonsin hade velat slippa se igen. Längst bort vid bardisken fick jag stod min gamla kursare Melinda. Hon var iförd en kritstrecksrandig kostym av exklusivt märke, och bredvid henne på golvet stod en tjusig portfölj i läder lutad mot barstolen. Jag kände en rysning längs ryggraden. Melinda fick mig, trots sitt väna sätt och (kräk-) ljuva väsen, under hela juristlinjen att känna mig som en riktig looser.
Jag minns exempelvis då hon vid ett tillfälle hade kontrollerat vilket resultat jag fått på tentan (f***ing B), för att sedan med illa dold skadeglädje leverera nyheten till mig, och samtidigt på ett imponerande smidigt sätt delge mig att hon själv hade skrivit AB och att hon faktiskt funnit tentan relativt enkel. www.tacksåjävlamycket.se. Nu stod hon plötsligt här, och jag kände mig tvungen att gå fram och tala med henne.
-Heeej! Hur måår du? pep hon fram på en sämre version av den falska östermalmsdialekt som Mårten begagnar när han inte är berusad. Naturligtvis började vi tala om arbete. Melinda berättade att hon fått flera erbjudanden från de större affärsjuridiska byråerna, men att hon istället valt att sitta ting vid Stockholms tingsrätt. -Jag hörde ryktas att du sitter i Obygden, det kan väl ändå inte stämma? frågade hon och skrattade. Hon visste mycket väl att det stämde.
Jag skämdes. Jag skämdes för att jag inte skrev AB på processen, för att jag är så dålig att jag inte fick ting vid Stockholms tingsrätt, jag skämdes för att jag hatar att sitta ting och för att kavajen jag bar var av ett sånt billigt skitmärke och för att det troligen syntes att jag skämdes. Melindabitchen lade huvudet på sned och log mot mig på ett lätt medlidsamt sätt. Det var exakt samma min som hon anlade den gången hon berättade för mig att jag skrivit B på processen, och precis som vid då kunde jag se skadeglädjen lysa i hennes vackra, klarblå ögen. Jag såg till att bli rejält på läsken den kvällen, och dagen efter skämdes jag faktiskt mindre för mitt B och mer för att jag råkade kräkas i taxin på väg hem.
Jaaaa. Guuud vad hon är tradig. Anar jag en socialdemokratisk indoktrineringsuppfostran? Fy fan för hennes höga betyg och läderportfölj. Hur understår hon sig?
Du behöver jobba lite på ditt självförtroende, Tingsnotarien.
Det är svårt att föreställa sig att den sortens slickade streber-brats någonsin har upplevt mindervärdeskänslor. De har troligen spatserat runt med en skinande guldmedalj runt halsen alltsedan potträningen. Glöm emellertid inte att allting är relativt. När hon har tingat färdigt och poserar kring Norrmalmstorg i en aningen för tajt och för kort Armanidräkt kommer hon att söka till en master vid Oxbridge eller Ivy League, säkert få ett fett stipendium, kanske tom. ur kungens hand, men med all sannolikhet inte antas till sitt förstahandsval, om ens antas överhuvudtaget. Då kommer hon att uppleva samma känsla av utanförskap som vi andra tvingades genomlida den där gången när vi med hjärtklappning kontrollerade ett tentaresultat, insåg att det inte blev AB för första gången och tvingades acceptera att vi inte är de lysande stjärnor som vi intalat oss att vi är. Glöm inte att hon kommer att falla från en högre hybrisposition. Nedslaget blir således tyngre. Ljuva skadeglädje.. ;-)
Det finns alltid någon som får en att känna sig liten och dum, var man än befinner sig. Man får bara vänja sig dessvärre. Den bästa trösten är att den som får en själv att känna så, får samma känsla av någon annan. Och den som inte får det är bevisligen en idiot, eftersom det alltid finns någon som faktiskt är bättre än man själv.
Usch, vilket banalt resonemang signaturen "Road" för. Att vara fylld av självförtroende är inget fel om man besitter gedigna juridiska kunskaper. Ibland finns det sammanhang där det faktiskt inte finns någon som är bättre än en själv. Kan faktiskt inte erinra mig om att det inom mitt kompetensområde har funnits någon som har slagit mig på fingrarna. Melinda fick AB på processen, något som borde vara självklart för att man ska få fortsätta sin juridiska bana. All respekt för Melinda! Tingsnotarien borde skämmas ögonen ur sig för sitt B och för att ha kräkts i en taxi. Jag börjar tro att du heter Kicki Danielsson.
Jag håller med Fröken Muntergök. Om alla hade fått AB på processen hade vi i domstolsvärlden sluppit en massa stolpskott!
Ja vilken härlig värld ni förespråkar. Jag är helt med er båda. Låt oss skjuta de som inte överensstämmer med våra gråa, enkelspåriga, egoistiska, trångsynta ideal!
Nec quicquam insipiente fortunato intolerabilius fieri potest!
Legere et non intelligere neglegere est!
Fröken Muntergök, din spillevink, jag tror jag känner dig. Humor regerar.
Att ett AB automatiskt innebär oöverträffade kunskaper kan vi väl vara överens om, för det går ju inte att taktikplugga sig till ett AB eller hur? Dessutom är det ju ingen som helst skillnad i svårighetsgraderna på tentorna, neej då...
Jag vet folk som läst 1/3 av kurslitteraturen, fått ett AB men inte kunnat ett skit när det aktuella området avhandlats vid ett annat tillfälle.
Nej, betyg är överreklamerade som grund för att fastställa kunskap.
Sympatisören: Word!
"Nec quicquam insipiente fortunato intolerabilius fieri potest" - Något odrägligare än en framgångsrik dumbom finns inte.
Efter att ha suttit och läst endel om juristernas underbara värld så ser det inte ljust ut att bättra på förtroendet från allmänheten för rättsväsendet. Sedan undrar jag ju i mitt stilla sinne om man verkligen får skriva vad som helst i en blogg? Jag vet åtminstonde en person som förlorade jobbet för att beskrivit det i en blogg. Men jag antar att ni vet bäst...
Mår illa när jag läser Muntergöken. Vilka as det finns.
Underbar blogg!