tingsnotarien

Jajemän! Då har man tillbringat första dagen på tingsrätten. Enligt Förstenotariens instruktioner skulle jag vara där klockan åtta, men eftersom jag var färdigduschad (tack Gode Gud för att du placerade duschen på samma våning som lägenheten) och iordninggjord redan kvart i, gick jag ner till våningsplanet där både kontorsutrymmena och notarietoaletten är belägna. Det var ingen där ännu. Jag gick ett varv runt korridoren och konstaterade att väggarna var målade i en hiskelig gul färg, och att de var prydda med porträtt på gubbar jag aldrig hört talas om tidigare.

När jag spankulerat runt i korridoren i ungefär fem minuter dök Förstenotarien upp, och han var märkbart irriterad över att jag varit nere på tingsrätten före honom. Det ingick i hans åtaganden att visa mig runt i byggnaden, deklarerade han, och såg faktiskt riktigt arg ut. Jag kvävde ett fnitter, och hoppades på att han inte skulle bli ännu argare. Övriga anställda började dyka upp, men eftersom det enligt Förstenotarien är tradition att de nya notarierna hälsar på Lagmannen först, blev jag inte presenterad för dem. Förstenotarien gick ett halvt steg framför mig (till min inverterade förvåning) i korridoren när vi styrde vår kos mot Lagmannens dörr.
Jag kände mig fånig som inte skakade hand med någon vi mötte, men ingen tycktes direkt notera att jag var där.

Förstenotarien knackade vördnadsfullt på dörren, och jag hade inte blivit förvånad om han hade bockat artigt, som en liten pojke, när vi klev in på kontoret. Lagmannen såg inte ut som man förväntar sig att en lagman vid en mellanstor tingsrätt i Norrland skall göra. Jag hade förväntat mig en liten snäll farbror, gråhårig, som sittandes vid sitt skrivbort skulle le mjukt åt den nya notarien som presenterade sig. Lagmannen liknade mest en hardcorebuisnesslawyer, och jag tänkte genast att det var nog det han egentligen hade velat bli. Han hälsade på mig med ett fast handslag och nickade åt Förstenotarien, som tydligen visste att det nu skulle hållas ett enskilt samtal. Förstenotarien avlägnade sig från rummet. En likadan nick mot mig antydde att jag skulle slå mig ner i den bruna läderfåtöljen som stod placerad mitt emot skrivbordet.
- Jaha, vem är du då? frågade han med myndig stämma och tittade stint på mig. Jag blev livrädd. Dock lyckades jag berätta att jag är intresserad av civilrätt och att jag har en fil. kand. i företagsekonomi.
- Den kommer du inte att få mycket nytta av här, skrockade han. Här har vi nästan bara brottmål.

När jag kom ut från Lagmannens kontor stod Förstenotarien och väntade på mig i givakt, och jag kunde ha satt en häst på att han hade tjuvlyssnat. Vi gick sedan det återstående varvet i korridoren, och nu fick jag äntligen börja hälsa på sekreterarna och övriga notarier. Domarna brukar inte dyka upp förrän runt nio, fick jag höra, så lagmannen hade minsann varit på tingsrätten en hel timme tidigare än vanligt för att hälsa på mig. Det var ju snällt.

Jag blev placerad i ett rum, en liten skrubb utan fönster, där det tydligen är brukligt att placera den yngste notarien. Sedan blir man successivt uppgraderad, till dess att man hamnar i det rum som nu besitts av Förstenotarien. Jag hade knappt hunnit slå på min dator förrän de övriga notarierna dök upp i mitt dörrhål och såg hemlighetsfulla ut. Den näst yngste i tjänst, som jag tror heter Mårten, hade ett par stora tantörhängen av modellen Sue Ellen-clips i handen. Alla fnissade. Dock inte jag.
- Här på Obygden är det traddischoon att den yngste notarien har på sig de här örhängena under hela den första månaden, sade Mårten på östermalmiska. Även på förhandlingarna.

Resten av dagen gick jag runt i förhandlingssalar, blev förevisad hur datasystemet fungerar och informerad om arbetssättet på tingsrätten. Det verkar inte vara särskilt mycket juridik involverat i arbetsuppgifterna. Man ska fylla i blanketter och kopiera papper. Anteckna. Svara i telefon. En av domarna har hela dagen proppat mig full av information om hur det var när han satt ting (vem fan bryr sig, det var 50 år och 5000 pizzor sedan, fetto). Och hela tiden var jag iförd notarieörhängena.