Tisdagen den 22 november 2005
Festligheterna i lördags inleddes klockan sju. Vid det laget hade Fetto hunnit klämma ytterligare två burköl utöver de två han drack när han "skrev dom" (i själva verket spelade han betalpoker). Först på plats var Rassen, som sofistikerat smuttade på fördrinken vi serverade vid ankomst. Fetto kom ut från sitt tjänsterum minuterna efter Rassens entré, och han rynkade på näsan åt drinken. -Kan man inte få sig en redig grogg på det här stället? frågade han. Demonstrativt spillde jag på några centiliter vodka i hans glas, vilket fick honom att se ut som ett barn som just har lagt vantarna på en påse godis.
Middagen förlöpte väl, maten räckte och alla verkade nöjda. Själv höll jag tummarna för att incidenten på DGG skulle upprepa sig, för det hade varit en ren njutning att få se Fetto snurra rygg framför ögonen på Lagmannen. Lagmannen bereddes dock inte tillfälle att beskåda ett sådant spektakel, för när han hade hållit (ytterligare) ett tal om Förstenotariens förträfflighet och ätit upp maten tackade han för sig och gick hem. De andra vuxna började också droppa av efter middagen, och jag och Mikael började plocka ihop en ljudanläggning som vi burit in i fikarummet för att försöka få till lite feststämning. När vi som bäst höll på att koppla isär sladdarna kom Fetto och Rassen fram till oss, arm i arm, och verkade vara ifärd med att skratta ihjäl sig. Båda var rejält på läsken. -Det där är ju fel, fast vi kan ju ha det sådär så länge! frustade Fetto. -Men, ser du inte att det är ett negerbarn? brölade Rassen. Sedan vinglade de iväg, och meddelade samtidigt att de tänkte gå ner på DGG. -Glöm inte att städa! vrålade Rassen. -Just det, se till att plocka undan! skrek Fetto.
Jag, Fiskalen, Mikael och Mårten, som hade planerat att besöka DGG, ändrade raskt våra planer och bestämde oss för att stanna kvar på tingsrätten. När domarna hade vinglat ner på puben började vi blanda drinkar, och efter en stund fick någon (vete fan vem) den brilianta idén att vi skulle leka rättegång. Vi tog våra flaskor och glas och gick in i den största av våra tingssalar, och ringde upp diverse kompisar som yrvaket fick agera telefonvittnen i våra fiktiva mål. Alltihop dokumenterades på band av bara farten, och Förstenotarien (som drack vatten) påpekade syrligt att det var onödigt att slösa bort tingsrättens kasettband. Tvillingarna, som beskådade hela föreställningen från åhörarplatserna, sade ingenting. De gick upp till sig efter en stund, och Förstenotarien gick tjurigt mot sin bostad nere i byn.
Vi som var kvar drog en lättnadens suck över att Förstenotarien hade packat sig iväg (Tvillingarna gör ändå ingen skillnad). Men säg den lycka som varar. Fem minuter efter att våra notariekollegor hade försvunnit hördes en sång från foajén vid receptionen. Fetto och Rassen hade återvänt. De föga prominenta rådmännen vinglade in i tingssalen, och när de insåg vad vi sysslade med ville de naturligtvis delta i festligheterna. -Notaaarrrien, blanda en grrrogg till mig! tjoade Rassen. -Jag vill också ha en! hojtade Fetto. Jag kunde inte motstå frestelsen att blanda varsin superstark drink till dem, och de verkade mycket nöjda. -Vilken god grogg! sade Rassen. -Det blir lysande vitsord för dig, nickade Fetto. Jag hoppas verkligen att det kom med på bandet.
Efter en stunds ringande till några av Fettos bekanta (däribland Lagmannen, som grymtade förargat när han insåg vad som pågick) fick jag och killarna nog. Vi bestämde i smyg att festen skulle fortsätta inne hos Mikael, och ursäktade oss. Vi lyckades dock inte lura de överförfriskade herrarna. -Vi vill också följa med! muttrade Bill. -Ja, vi vill också vara med, gnällde Bull. Sagt och gjort. Efterfest i Mikaels lilla notarielya på tingsrätten tillsammans med Rassen och Fetto. Jag skulle hellre ha käkat taggtråd, men någon sådan fanns inte inom synhåll.
Väl inne hos Mikael dröjde det ungefär 30 sekunder innan Rassen somnade i ett soffhörn. Fetto däremot verkade vara helt outtröttlig, och krävde att få se Mikaels skivsamling. Där hittade han en samlingsskiva med 60-talshits som åkte på, och han dansade och vinglade alldeles för sig själv på golvet. Vi andra gapade av häpnad. Den ena Tvillingen, som försökte sova, kom och knackade på Mikaels dörr iförd morgonrock för att be oss sänka musiken. -Neej, kom in så dansar vi! sade Fetto, och innan Tvillingen visste ordet av befann hon sig mitt uppe i någon sorts styrdans/tryckare tillsammans med sin rotelinnehavare. Fetto tryckte sin kind så hårt mot hennes att hon såg ut som en förskrämd bulldog, och hon lyckades inte slita sig loss på flera minuter. Klockan hann bli halvsex innan Fetto (med Rassen i släptåg) hade vett att lämna festen, och vid det laget var alla helt slutkörda. Med Obygdsmått mätt var det en helt fantastisk kväll.
Middagen förlöpte väl, maten räckte och alla verkade nöjda. Själv höll jag tummarna för att incidenten på DGG skulle upprepa sig, för det hade varit en ren njutning att få se Fetto snurra rygg framför ögonen på Lagmannen. Lagmannen bereddes dock inte tillfälle att beskåda ett sådant spektakel, för när han hade hållit (ytterligare) ett tal om Förstenotariens förträfflighet och ätit upp maten tackade han för sig och gick hem. De andra vuxna började också droppa av efter middagen, och jag och Mikael började plocka ihop en ljudanläggning som vi burit in i fikarummet för att försöka få till lite feststämning. När vi som bäst höll på att koppla isär sladdarna kom Fetto och Rassen fram till oss, arm i arm, och verkade vara ifärd med att skratta ihjäl sig. Båda var rejält på läsken. -Det där är ju fel, fast vi kan ju ha det sådär så länge! frustade Fetto. -Men, ser du inte att det är ett negerbarn? brölade Rassen. Sedan vinglade de iväg, och meddelade samtidigt att de tänkte gå ner på DGG. -Glöm inte att städa! vrålade Rassen. -Just det, se till att plocka undan! skrek Fetto.
Jag, Fiskalen, Mikael och Mårten, som hade planerat att besöka DGG, ändrade raskt våra planer och bestämde oss för att stanna kvar på tingsrätten. När domarna hade vinglat ner på puben började vi blanda drinkar, och efter en stund fick någon (vete fan vem) den brilianta idén att vi skulle leka rättegång. Vi tog våra flaskor och glas och gick in i den största av våra tingssalar, och ringde upp diverse kompisar som yrvaket fick agera telefonvittnen i våra fiktiva mål. Alltihop dokumenterades på band av bara farten, och Förstenotarien (som drack vatten) påpekade syrligt att det var onödigt att slösa bort tingsrättens kasettband. Tvillingarna, som beskådade hela föreställningen från åhörarplatserna, sade ingenting. De gick upp till sig efter en stund, och Förstenotarien gick tjurigt mot sin bostad nere i byn.
Vi som var kvar drog en lättnadens suck över att Förstenotarien hade packat sig iväg (Tvillingarna gör ändå ingen skillnad). Men säg den lycka som varar. Fem minuter efter att våra notariekollegor hade försvunnit hördes en sång från foajén vid receptionen. Fetto och Rassen hade återvänt. De föga prominenta rådmännen vinglade in i tingssalen, och när de insåg vad vi sysslade med ville de naturligtvis delta i festligheterna. -Notaaarrrien, blanda en grrrogg till mig! tjoade Rassen. -Jag vill också ha en! hojtade Fetto. Jag kunde inte motstå frestelsen att blanda varsin superstark drink till dem, och de verkade mycket nöjda. -Vilken god grogg! sade Rassen. -Det blir lysande vitsord för dig, nickade Fetto. Jag hoppas verkligen att det kom med på bandet.
Efter en stunds ringande till några av Fettos bekanta (däribland Lagmannen, som grymtade förargat när han insåg vad som pågick) fick jag och killarna nog. Vi bestämde i smyg att festen skulle fortsätta inne hos Mikael, och ursäktade oss. Vi lyckades dock inte lura de överförfriskade herrarna. -Vi vill också följa med! muttrade Bill. -Ja, vi vill också vara med, gnällde Bull. Sagt och gjort. Efterfest i Mikaels lilla notarielya på tingsrätten tillsammans med Rassen och Fetto. Jag skulle hellre ha käkat taggtråd, men någon sådan fanns inte inom synhåll.
Väl inne hos Mikael dröjde det ungefär 30 sekunder innan Rassen somnade i ett soffhörn. Fetto däremot verkade vara helt outtröttlig, och krävde att få se Mikaels skivsamling. Där hittade han en samlingsskiva med 60-talshits som åkte på, och han dansade och vinglade alldeles för sig själv på golvet. Vi andra gapade av häpnad. Den ena Tvillingen, som försökte sova, kom och knackade på Mikaels dörr iförd morgonrock för att be oss sänka musiken. -Neej, kom in så dansar vi! sade Fetto, och innan Tvillingen visste ordet av befann hon sig mitt uppe i någon sorts styrdans/tryckare tillsammans med sin rotelinnehavare. Fetto tryckte sin kind så hårt mot hennes att hon såg ut som en förskrämd bulldog, och hon lyckades inte slita sig loss på flera minuter. Klockan hann bli halvsex innan Fetto (med Rassen i släptåg) hade vett att lämna festen, och vid det laget var alla helt slutkörda. Med Obygdsmått mätt var det en helt fantastisk kväll.
Lördagen den 19 november 2005
Den här veckan har jag varit på regional notarieutbildning i en annan norrländsk stad. På notariekurserna serveras det alltid stora mängder mat, och jag åt så många våfflor med hjortronsylt att jag var tvungen att ha jeansen uppknäppta under undervisningen varje dag. Kursen var mycket bra och välstrukturerad, och jag lärde mig bland annat att avsky påföljdslära i allmänhet och 34 kap. brottsbalken i synnerhet.
Under kursen blev vi tilldelade övningsuppgifter att lösa gruppvis, och jag hade oturen att hamna tillsammans med en föga charmerande notarie som fullkomligt älskade att höra sin egen röst samtidigt som han ansåg sin kunskapsnivå vara överlägsen alla andras. Undervisningen och gruppövningarna dominerades av hans "...när jag voterar så brukar jag i princip alltid hamna rätt, eftersom jag..." och en massa annat skitsnack. Det hela var extra irriterande eftersom han endast hade arbetat vid tingsrätten under knappt två månader, och han lyckades vid flera tillfällen poängtera att han var rådmännens lilla kelgris. Eftersom jag är van vid Förstenotariens fasoner såg jag inte lika häpen ut som de andra kursdeltagarna, men för säkerhets skull har jag börjat se mig för extra noga när jag går över gatan eftersom jag, med min maximala otur, troligen kommer att bli överkörd när som helst.
Väl hemma (?) i Obygden i fredags åkte jag och Mikael till Coop Forum en bit utanför stan (tre minuter med bil) för att inhandla mat (smörgåstårta, ost och kex) och tillbehör (groggvirke) till Förstenotariens avskedsfest som går av stapeln nu ikväll. Vi har dekorerat fikarummet med ballonger och serpentiner, samt varit på Systembolaget och inhandlat vin (4 bag-in-box billigt rödtjut), öl (2 flak Norrlands Guld på burk) och 2 flaskor vodka (vi fick inte tag på Stickan). Fetto, som aldrig brukar arbeta under helgen, dök plötsligt upp på tingsrätten för att skriva en dom som absolut måste vara färdig till på måndag. -Man blir ju lite törstig när man sitter och skriver, sade han och tog med två varma burkbira bort till tjänsterummet. Jag kan inte tänka mig annat än att den här kvällen kommer att bli alldeles, alldeles underbar.
Under kursen blev vi tilldelade övningsuppgifter att lösa gruppvis, och jag hade oturen att hamna tillsammans med en föga charmerande notarie som fullkomligt älskade att höra sin egen röst samtidigt som han ansåg sin kunskapsnivå vara överlägsen alla andras. Undervisningen och gruppövningarna dominerades av hans "...när jag voterar så brukar jag i princip alltid hamna rätt, eftersom jag..." och en massa annat skitsnack. Det hela var extra irriterande eftersom han endast hade arbetat vid tingsrätten under knappt två månader, och han lyckades vid flera tillfällen poängtera att han var rådmännens lilla kelgris. Eftersom jag är van vid Förstenotariens fasoner såg jag inte lika häpen ut som de andra kursdeltagarna, men för säkerhets skull har jag börjat se mig för extra noga när jag går över gatan eftersom jag, med min maximala otur, troligen kommer att bli överkörd när som helst.
Väl hemma (?) i Obygden i fredags åkte jag och Mikael till Coop Forum en bit utanför stan (tre minuter med bil) för att inhandla mat (smörgåstårta, ost och kex) och tillbehör (groggvirke) till Förstenotariens avskedsfest som går av stapeln nu ikväll. Vi har dekorerat fikarummet med ballonger och serpentiner, samt varit på Systembolaget och inhandlat vin (4 bag-in-box billigt rödtjut), öl (2 flak Norrlands Guld på burk) och 2 flaskor vodka (vi fick inte tag på Stickan). Fetto, som aldrig brukar arbeta under helgen, dök plötsligt upp på tingsrätten för att skriva en dom som absolut måste vara färdig till på måndag. -Man blir ju lite törstig när man sitter och skriver, sade han och tog med två varma burkbira bort till tjänsterummet. Jag kan inte tänka mig annat än att den här kvällen kommer att bli alldeles, alldeles underbar.
Måndagen den 14 november 2005
Jag fick en rejäl slev fekalier av Lagmannen i tisdags. Jag hoppade akut in på ett brottmålsting eftersom Mikael, som skulle protokollföra på tinget, var så sjuk att man kunde misstänka att han fått en släng av fågelinfluensan. Eftersom inhoppet skedde med kort varsel hann jag inte ens öppna akterna innan det var dags att ropa på det första målet, vilket handlade om förtal. Lagmannnen verkade stressad och avkunnade dom direkt efter överläggningen. Den tilltalade fick villkorlig dom kryddad med några dagsböter. Allt var frid och fröjd. Trodde jag.
När tinget var slut och jag skulle börja upprätta domsblanketterna kom Lagmannen inmarscherande till min tjänsteskrubb. Han såg ut som ett åskmoln. -Varför sa du inte att det inte finns fängelse i straffskalan för förtal? Nu blir det jag som får skämmas i hovrätten, morrade han. Sedan höll han, utan att hämta andan en enda gång, en 45-sekundersföreläsning om att ett brott faktiskt måste ligga på fängelsenivå för att villkorlig dom skall kunna dömas ut och att om jag inte lärde mig det så skulle det inte gå bra för mig i min juristkarriär och att jag var tvungen att skärpa mig om jag inte ville ha ett stort streck i betyget. Sedan vände han på klacken och gick, och jag funderade förvirrat över vem som egentligen hade dömt i målet. När jag till slut fick ordning på mina tankar kom jag fram till att det nog ändå var Lagmannen som hade suttit i orförandestolen, men att jag i egenskap av notarie ändå var skyldig till den felaktiga domen - allt i enlighet med grundläggande tingsrättslogik. Jag måste nog ta minst två Losec Mups innan jag går och lägger mig ikväll.
När tinget var slut och jag skulle börja upprätta domsblanketterna kom Lagmannen inmarscherande till min tjänsteskrubb. Han såg ut som ett åskmoln. -Varför sa du inte att det inte finns fängelse i straffskalan för förtal? Nu blir det jag som får skämmas i hovrätten, morrade han. Sedan höll han, utan att hämta andan en enda gång, en 45-sekundersföreläsning om att ett brott faktiskt måste ligga på fängelsenivå för att villkorlig dom skall kunna dömas ut och att om jag inte lärde mig det så skulle det inte gå bra för mig i min juristkarriär och att jag var tvungen att skärpa mig om jag inte ville ha ett stort streck i betyget. Sedan vände han på klacken och gick, och jag funderade förvirrat över vem som egentligen hade dömt i målet. När jag till slut fick ordning på mina tankar kom jag fram till att det nog ändå var Lagmannen som hade suttit i orförandestolen, men att jag i egenskap av notarie ändå var skyldig till den felaktiga domen - allt i enlighet med grundläggande tingsrättslogik. Jag måste nog ta minst två Losec Mups innan jag går och lägger mig ikväll.
Måndagen den 7 november 2005
Förra veckan fick vi träffa vår nya notarie. Hon kom och besökte oss här uppe i Obygden eftersom hon söker bostad (alla lägenheterna på tingsrätten är upptagna) och med sig hade hon en rejäl burk nybakade småkakor. Fetto kastade sig över godsakerna, mumsade i sig sex stycken på nolltid, och frågade tuggandes om han kunde räkna med att få hembakta kakor på regelbunden basis från det att hon börjar på tingsrätten. Den nya notarien, som verkar vara en fulländad naturbegåvning vad gäller fjäsk, svarade leende att hon älskar att baka, och att hon inte på långa vägar kan äta upp alla godsaker som hon producerar på löpande band hemma i köket. Fetto såg mycket nöjd ut, och jag blev ofrivilligt imponerad, eftersom människan (inte Fetto) måste vara ett fullkomligt geni. Hade jag känt till att ett mästerligt handlag vad gäller tårtor och bakelser hade gett en sådan skjuts i juristkarriären hade jag struntat i min fil kand i företagsekonomi och istället satsat på en kvällskurs hos någon fransk konditor.
Eftersom jag är yngst bland notarierna har det fallit på min lott att arrangera Förstenotariens avslutningsfest. Jag har inte fått riktigt klart för mig vad som förväntas av mig, men om man ska se till Fettos mat- och alkoholvanor skulle det troligen vara fullt godtagbart med enbart hämtpizza och lådvin på programmet. Det skulle dessutom motsvara den tid och energi jag har lust att offra på Förstenotariens avskedsfest, och då skulle jag dessutom kunna bli ordentligt på läsken tillsammans med Mikael och Mårten. Lagmannen har dessutom givit mig ett telefonnummer till Stickan, av vilken man tydligen kan köpa billig rysk vodka, eftersom han (Lagmannen) inte tycker att vi kan servera hembränt på tingsrättskalasen. Ja, det är ju mycket bättre att servera grogg på smuggelsprit, det hade jag nog förstått direkt om jag inte hade varit en simpel stockholmare som enbart har handlat sprit på Systembolaget tidigare. Man upphör aldrig att förvånas här i Obygden. Bäst att jag ringer Stickan på direkten.
Eftersom jag är yngst bland notarierna har det fallit på min lott att arrangera Förstenotariens avslutningsfest. Jag har inte fått riktigt klart för mig vad som förväntas av mig, men om man ska se till Fettos mat- och alkoholvanor skulle det troligen vara fullt godtagbart med enbart hämtpizza och lådvin på programmet. Det skulle dessutom motsvara den tid och energi jag har lust att offra på Förstenotariens avskedsfest, och då skulle jag dessutom kunna bli ordentligt på läsken tillsammans med Mikael och Mårten. Lagmannen har dessutom givit mig ett telefonnummer till Stickan, av vilken man tydligen kan köpa billig rysk vodka, eftersom han (Lagmannen) inte tycker att vi kan servera hembränt på tingsrättskalasen. Ja, det är ju mycket bättre att servera grogg på smuggelsprit, det hade jag nog förstått direkt om jag inte hade varit en simpel stockholmare som enbart har handlat sprit på Systembolaget tidigare. Man upphör aldrig att förvånas här i Obygden. Bäst att jag ringer Stickan på direkten.