tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

Jag var med om precis samma sak under min notarietjänstgöring i länsrätt. Två otäcka assessorer i slutet av sin ickekarriär terrade mig på liknande sätt i två år. Tycker mest synd om dem idag.

Tingsnotarien har träffar helt rätt igen. Så går till till på domstolarna, gott folk! Och ändå är jag kvar inom domstolsväsendet.......

Helt sjukt! Den enda anledningen till att man som notarie finner sig i de trakasserier som det ibland faktisk är fråga om kan väl ändå bara bero på en sak: betygen?

I och för sig tillhör väl domstolsväsendet en av de mest konservativa sidorna av vårt samhälle, men det borde ändå inte finnas några hinder mot att illa kvickt avskaffa betygen och jämställa notarietjänstgöringen som vilken annan trainee-tjänst som helst, givetvis då med möjlighet för domstolen att utfärda ett skriftligt omdöme.

Efter att själv ha suttit ting fick jag jobb på en större advokatbyrå utan att mina betyg överhuvudtaget kom på tal. Så viktiga kan de väl därför ändå inte vara?

Notarierna borde absolut säga ifrån istället för att bli trakasserade på detta omänskliga sätt.

Tingsrättsbetygen har visst betydelse. På en intervju kom frågan med len röst : "Ja och så har vi ett litet frågetecken angående dina meriter. En trea i Noggrannhet?" (På grund av de första tre veckornas prestationer ansåg lagmannen att vad jag gjorde övriga dryga 23 månader inte spelade någon roll...) Fick inte jobbet...

Fy fan säger jag. Det där är inte kul, det är förjävligt. Mitt tips till alla notarier som råkar ut för liknande situationer är att föra detaljerad och saklig dagbok om vad ni råkar ut för. På så sätt kan ni alltid försvara er mot ifrågasättande arbetsgivares frågor. Jag tror dessutom att man bör vara stark redan i början och säga ifrån om man behandlas oprofessionellt, annars tror jag att ovettet från lagmän m.fl. bara kommer att eskalera.
Vägra ta skit för saker ni inte gjort fel!

Jahapp, så nu kommer den där diskussionen igång igen - "vägra ta skit" respektive "fjäska järnet annars går det åt helvete med betygen". Gäääsp.

Varför gäspar du, Lillfetto? Anser du dig stå över denna diskussion? Eller är den bara uttömd? Jag för min del tycker man aldrig nog kan poängtera att man tyvärr måste behandla vissa människor, i synnerhet domare, som vore de hundar. Intar man inte från början en fast hållning och visar vem som bestämmer (nåja..) kommer strömmen av ovett och trilskande aldrig att sina. SITT FIDO!!!

Jag tycker i och för sig att det är väldigt allvarligt att döma någon till villkorlig dom då det inte finns fängelse i straffskalan. Vet inte vad som hade hänt om det gjorts av en ordinarie domare där jag satt. Liknande hände en gång då en pensionerad lagman/råd eller något kom och dömde; han kom aldrig tillbaka igen. Då fanns det lite mer skäl att hänga notarien (det var inte jag), eftersom den inskickade domaren halkade in från sidan. Tycker dock att tingsnotarien bör fokusera mer på formaliafelet än konflikten med lagmannen.

Formaliafelet kanske inte är lika intressant här som konflikten med lagmannen. Men en torris som du kanske inte hajjar det.

Främste: Det är väl ingen som sagt att det inte skulle vara allvarligt. Vad renderar det? Åtal för tjänstefel? En sån där berömd "prick" av JO? Tyvärr är det väl den här pressen att aldrig få göra fel som färgar många domares humör. Rädslan att hängas ut inför och prövas av sina gelikar (med ett eventuellt karriärhaveri som följd) gör väl kanske att domare, särskilt de med lite ängsligare natur, lätt förvandlas till kontrollfreak med kraftiga humörsvängningar.

Vadå inte lika intressant "här"? Formaliafelet är väl lika allvarligt?!
Bara för att det är en lagman som dömmer betyder det väl knappast att man som notarie kopplar ur hjärnan och går med på allt som beslutas?!

like a virgin

vad då "går med på allt som beslutas" upplysningsvis kan jag avslöja att notarien inte är en del av rätten utan endast en tingest.

Dagens blogg är helt på pricken. Vet flera som råkat ut för i princip sak. Lata domare som inte orkar göra sitt jobb ordentligt men som ändå är livrädda för att göra fel. När det väl blir fel gör de allt för att skylla ifrån sig (på notarier). Det verkar dock som att denna typ av domare blir ovanligare allt eftersom gamlingarna går i pension. Notarien har naturligtvis inte någon skuld i det som hände (såvida han inte gick i god för att fängelse ingick i straffskalan för brottet). Tycker inte heller man skall överdramatisera det som hände. Felet kan lätt rättas till genom att lagmannen upplyser åklagaren och den dömde om felet så att domen kan överklagas och ändras.

"Lagmannen som hade suttit i orförandestolen, men att jag i egenskap av notarie ändå var skyldig till den felaktiga domen - allt i enlighet med grundläggande tingsrättslogik."
...
hade notarien inte varit "en del av rätten"- som du uttrycker det - hade vi väl knappast haft denna diskussion?

Fiskalen: Du talar väl aldrig i egenintresse när du säger att denna typ av domare blir ovanligare allt eftersom gamlingarna går i pension? Har stött på en och annan fiskal som lider av samma åkomma, thank you very much.

Bob: Min erfarenhet är att de flesta lata, fega och elaka domare är grånade män i sextioårsåldern med konfirmationskostymen som förhandlingsuniform. Men som du påpekade är jag kanske inte helt objektiv.

Notarien är under utbildningssituation och det är rådmannen som har yttersta ansvaret om denna(denne) är ordförande. Men av hederlig tradition landar skulden på notarien. Det är rätt fantastiskt, en hel yrkesgrupp av syndabockar! Det är så praktiskt. Alla överordnade är överens om det; varför bryta det mönstret? Ett av betygskriterierna borde lyda: "Förmåga att, när så befinns nödvändigt, anpassa sig till rollen som slaskhink".

Har också erfarenhet av uppblåsta fiskaler. Ligger det inte i hackordningens struktur? Har också stött på fiskaler som i någon mån vill bryta mönster men som inte vågar pga att de själva är beroende av godkännande, gemenskap och goda vitsord. Fullt förståeligt men nog så beklämmande!

Här tycker jag nog inte att problemet, om det nu är ett, skiljer domstolsvärlden från andra yrkesområden eller varför inte livet i stort. Backtracking och backlashutveckling förekommer överallt, och ju högre upp i hierarkin desto större möjligheter att skydda sig genom att skylla på andra, utom möjligtvis på den nästintill absoluta toppen (något som exempelvis Skandiacheferna och Mona Sahlin troligen kan skriva under på, om det nu inte var så att de fick bli syndabockar för någon annan på samma eller högre nivå som gjort sig skyldig till samma beteende, gjort samma misstag...).

Vad som skiljer domstolsvärlden från andra områden är kanske att minsta skitfel med litet otur kan få enorma konsekvenser (som nämnt exempelvis i karriärhänseende, för att inte tala om att rättssäkerheten kan få sig en törn, men det kanske inte är en stor grej att oroa sig för när vi nu diskuterar notariens roll i office politics). Kanske i grund och botten en gradskillnad, inte artskillnad, iof.

Everything is politics.

Vilka jäkla torrisar en del av er inläggsskrivare är! Shit alltså! Ha, ha! En del av er hade passat in som handen i handsken på Obygdens tingsrätt!

nivån på juridiken är inte hög på tingsrätterna, ingår fängelse eller inte? Rattfylleri? Snatteri? Hyr in polska bibliotekarier att sköta det jobbet o låt juristerna jobba med riktig juridik

Jag hoppas innerligt att den som tyckte att notarien hade ansvar i det inträffade skämtar och försöker få fram en irriterad reaktion. I så fall lyckas det. När jag satt ting förväntades ingenting av oss utom att vi skulle sortera akten samt skriva domsblanketter och anteckningar. Tid att förbereda någon sorts votering fanns aldrig eftersom man kunde sitta i rätten 4 hela dagar i veckan. Jag tror aldrig någon av oss ens hade titta på relevant lagrum inför en huvudförhandling. Det är banne mig ordförandens jobb! Det skulle aldrig falla mig in att skylla på notarien om jag dömde fel. Hela idén är befängd och förtjänar egentligen inte ens kommentar. För övrigt kan jag bara instämma med Fiskalen att det inte är så j-la dramatiskt att döma till villkorlig dom i det beskrivna fallet. Lösningen kallas hovrätten.

Jag tycker att Mikael glömts bort i debatten. Borde inte han ha kollat upp att fängelse inte fanns i straffskalan?

Det är klart att den som är notarie och blivit varm i kläderna (dvs. lärt sig låsa upp och sköta bandspelaren) även skall vara med och ”övningsvotera”. Hade inte jag fått göra det när jag var notarie undrar jag om jag hade stått ut, hur kul är det att göra något en IRP:a lika gärna kan göra. Vi fick alltid inleda med att votera när vi satt som protokollförare, vilket naturligtvis även ställde krav på att man var påläst och flippat Stertzel några gånger. Vi hade i och för sig sällan mer än tre tingsdagar per vecka vilket gjorde att man tog sig tid att läsa på målen. Inga problem att lägga övertid när man faktiskt lär sig något. I och med detta skilde sig inte tingförhandlingarna något från när jag satt som protokollförare i hovrätten. Ju mer jag läser i denna blogg verkar det dock som att jag hade tur i tingsutlottningen...

Det var länge sedan jag tappade tron vår yrkeskårs enastående föträfflighet. När jag läser en del av kommentarerna ovan minns jag varför men det är ganska underhållande att ta del av andras villfarelser. Humornivån är lika hög som ifråga om en del felaktiga isärskrivningar, som t ex affären som sökte kassa medarbetare.

Gott omdöme får man av erfarenhet. Erfarenhet får man av dåligt omdöme.
(...och må ingen skugga vila på eller tadel eller klander riktas mot "vår man i Obygden"...)

Två frågor:

1. Är det någon som vet vilka som dömer kvoteringsmålet i Hovrätten i morgon? Håller på att överväga ifall jag ska åka dit eller inte.

2. Hur är det med domarjäv ifall man endast är styrelsekollegor? Har skrivit ett inlägg om det här:

http://karolinalassbo.blogspot.com/2005/11/kvoteringsmlet-gr-upp-hovrtten_15.html

Frågan om språknivån på denna blogg är en träta som inte tar slut. Måste bara kommentera följande poetiska del av frittes inlägg: "Shit alltså! Ha, ha!". Det är klockren gåshudsnivå på det. Jag skulle kunna säga att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, men det är nog ändå mest bara sorgligt.

Förresten heter det väl "särskrivning"?

Inte en särskrivning men ändå en ganska rolig felsägning av "missuppfattning": "massuppfittning". Om vi nu ska sänka nivån kan vi väl göra det rejält.

Ja, så sjukt kul, Sten Sture. Massuppfittning, ey?

Exfiskalen: Du har nog haft tur på din tingsrätt. Jag bad faktiskt den rådmannen jag jobbade för i fem månader att få votera. Han svarade att det inte var brukligt att notarien gjorde det och så var det inte mer med det. Rejält skittråkigt!

Har för mig att jag såg det på Ulveson och Herngren, i någon av sketcherna med en nervös reporter. Jag tyckte att det var roligt när jag hörde det. Utan att övertänka det alltför mycket kan jag tänka mig att det blir roligt eftersom det låter som "att fucka upp något rejält" (för er som inte har så stabila engelskakunskaper betyder "fuck something up" eller en "fuck-up" att något går åt helvete. Dessutom alltså "en masse" (för er som inte talar franska: "i horder").

Förvaltningsjuristen är nog en riktig översittarrådman som försöker vara ungdomlig.

Lagmannen verkar vara en nolla. Han kan inte ens ha slagit upp lagboken före huvudförhandlingen. Bättre är väl att göra som en del andra ordinarie domare. Dv.s. ingenting. Då gör de inga fel heller. Och när målen är för gamla kan de alltid hitta på någon ursäkt för att lämna över dem till fiskalen. Det brukar inte vara något fel på fantasin i det avseendet. Skruvade påhittade orsaker till jäv. t.ex. En annan variant är att helt enkelt bli opasslig vid rätt tillfälle. Men den ordinarie domaren vet alltid bäst. Om inte annat så när det gäller kommatering. Att målen avgörs är mindre viktigt.

Bra Sten Sure. En annan vanlig felsägning hemma hos oss är att det serveras fittiga raddare istället för fattiga riddare. Också kul.

Kan jag få en bink skita till mackan?

Sten Sture: Jo, visst heter det särskrivning och inget annat.

Den som inbillar sig att jag skulle vara rådman är riktigt ute och cyklar (trampa på!).

Det verkar vara stor skillnad på vilka arbetsuppgifter som notarier anförtros på olika tingsrätter. Att votera först var en självklarhet hos oss. Det var inte heller svårt att få förordnande att döma på egen hand i mindre brottmål och tvistemål. Det brukar sägas, fast jag vet inte om det alltid stämmer, att som notarie får man friare tyglar på en liten tingsrätt.

Men varför bara ösa galla över domarkåren? Förtjänar inte även advokatkåren en släng? I den bok från fyrtiotalet som tidigare har nämnts här, "Får jag presentera en ny notarie", framställs advokater och sakförare som ganska lågt stående på den juridiska rangskalan, långt under domarnas ädla och upphöjda skrå. Advokaten framställs närmast som någon som profiterar på andras olycka, ungefär som vi idag ser på "ambulance chasers" (heter det så?) i USA. Det tycks som om de samhälleliga värderingarna har svängt en aning här. Idag anses det väl i någon mening "finare" att vara en hyggligt framgångsrik advokat än en ordinär domare på en medelstor tingsrätt? Det tycks mig också som att advokater, bland gemene man alltså, fortfarande har ett oförtjänt gott anseende redan i kraft av sin titel. Advokattiteln sorterar visserligen bort de värsta rötäggen, men någon kvalitetsstämpel är det knappast fråga om. Som en rådman en gång sa om ett ombud: "Må vara att han blev advokat, men hur tusan klarade han egentligen studentexamen?".

Fastighetsjuristen: Visst har Du rätt i att även advokatkåren ska ha sin välförtjänta dos galla. En och annan advokat har mer än en gång fått mig att häpna över illa hopkomna inlagor. Detta hade varit lättare att smälta om de inte tagit ganska bra betalt för sina alster (som för övrigt skrivs av sekreteraren enligt hastiga och luddiga anvisningar).

måste bara förklara för den där som lägger in ilnlägg om notarien sitter i rätten eller inte. Om du tittar noga i ett brottmålsprotokoll kommer du att upptäcka att RÄTTEN består av rådman + 3 nämndemän. PROTOKOLLFÖRARE är tingsnotarien aka bitchen

Måhända var jag värsta oseriösa smitarnotarien, men jag HATADE att votera och var överlycklig varje gång jag slapp. Rådmännen på min tingsrätt, speciellt en, älskade nämligen att förnedra en inför nämndemännen. Vad man än sa när man voterade var det helt åt helvete fel och detta skulle påpekas varenda gång.

Själv påtalade man en gång för en rådman att hans förslag till dom var felaktigt både vad gällde brottsrubricering och ifråga om straffvärde. Trots att man hade rätt följde en utskällning så snart nämnden hade gått hem. Nästa gång samme rådman ville döma fel höll man tand för tunga... och fick sedermera en ny utskällning för att man hållit tyst om att den utdömda påföljden avvek från vad HD, Sterzel och alla jurister som inte har damp tycker.

Sensmoral: Notariens primära syfte är att fylla en terapeutisk funktion för en till stora delar histrionisk domarkår.

"With your bitch-slap rapping and your cocain tounge, you get nothing done"

You could be mine.

Nu skall jag visa Sten Sture att även jag kan vara juristdryg, trots att jag för det mesta framhärdar i min ödmjukhet.

Trälen: Vad tingsrätten består av vid huvudförhandling i brottmål förklaras inte bara av brottmålsprotokollen, utan kanske ännu bättre av rättegångsbalken 1 kap 3b §. Däremot är slutsatsen densamma; protokollföraren är inte en del av (tings)rätten...

Aahhh fel, en lagfaren domare kan ju själv föra protokollet vid huvudförhandlingen. Gjorde jag ett par gånger faktiskt. Då är ju protokollföraren en del av rätten. I ett sådant fall är det också berättigat att lagmannen tycker det är protokollförarens fel om det dömts fel...

Konrad: Rättens sammansättning skall framgå av protokollet/anteckningarna som förs vid brottmålsförhandlingen. Om lagmannen är ordförande var väl knappast notarien ledamot i rätten. Lät inte som ett mål där man skulle utnyttja möjligheten att ha två lagfarna domare.

Var sitter tingsnotarien? Vore intressant att veta ungefär...antar att det är någonstans i norra Sverige, men det vore kul att veta lite mer precis, utan att för den delen avslöja han. Är sj från norrland och vill absolut inte till samma helveteshål som tingsnotraien är i när jag söker min notarietjänstgöring.

Uttalade mig inte om det i bloggen diskuterade exemplet, utan ville endast ge en släng åt Trälen. Om du läser mitt inlägg noga så ser du att jag skriver "i ett sådant fall", det vill säga i ett hypotetiskt fall, inte bloggens.

Den som skriver att jag nu har gjort ett tråkigt inlägg har rätt...

Tror inte att tingsnotarien ens sitter i norrland, men att han vill att alla ska tro det för att avleda misstankarna. Jag gissar att han sitter i någon helt annan del av landet. Så det är nog safe att söka norrut :-)

Jur. Stud: Jag tror inte han sitter någonstans faktsikt, men han har nog suttit i någon mellanstor stad eller en liten håla typ Enköping. Eller Falun. Eller så är det Stockholms tingsrätt det handlar om, men skulle kunna vara vilken tingsrätt som helst.

Han eller hon sitter inte på Sthlm för där träffar notarien i princip inte lagmannen utan endast chefsrådmän på respektive avd. Därutöver har Tingsnotarien berättat om att lagmannen pratar om att 1e not sökt hovrätt m m. Det skulle chefsrådmannen inte göra på Sthlm. Därutöver är brottmål och tvistemål uppdelat på olika avd - Fetto dömer i båda. Listan kan göras längre.

jag tror: Tingsnotarien är 32 år gammal, kille, satt ting i Västerås med omnejd, är numera assessor eller tingsfiskal (hovrättsfiskal vore för nära i tid). En skön lirare helt enkelt

konrad, vet inte vilket eller vilka inlägg du tidigare skrivit. jag har endast syftat på de inlägg (2 tror jag) som inte haft ngn avsändare, och där står inget om "i ett sådant fall".

Konrad, tack för att du satte trälen på plats,
så - slapp jag bläddra... :)

Håller med Karro. Kan utspela sig var som helst. Det mesta tingsnotarien skriver om skulle lika gärna kunna ha hänt på min gamla TR (i Stockholmsområdet).

Håller däremot inte med Sten Stures tidigare inlägg där han menar att problemet inte skiljer domstolsvärlden från andra yrkesområden. Nu vet jag inte inom vilka yrkesområden Sten Sture har varit verksam (har du jobbat i privat sektor?), men jag har då aldrig någonsin haft ett jobb där jag och mina jämnåriga kolleger har blivit så offentligt förnedrade, avsnästa, utskällda, tillintetgjorda och utnyttjade av cheferna som när vi var tingsnotarier. Aldrig att mina nuvarande chefer skulle agera så. Det är ju för fan oproffsigt och dåligt ledarskap.

Till Förvaltningsjuristen: Problemet med vissa advokater och andra ombud är, som jag ser det, trefaldigt. För det första är inte alla världsmästare i juridik och/eller sysslar man med rättsområden som man inte har kompetens för. Detta kan man inte göra något åt och självklart skall man ha rätt att praktisera juridik utan att vara världsmästare. För det andra finns det alldeles för många advokater som har alldeles för lite att göra, med påföljd att man för egen vinnings skull driver befängda och utsiktslösa tvister. För det tredje, vilket framstår som det mest allvarliga, verkar det finnas många advokater som inte har någon riktig yrkesstolthet och som visar prov på slarv, lättja och bristande engagemang för klientens sak. Här kan faktiskt domarkåren göra en insats, även om det är en svår och grannlaga uppgift, genom att beakta ombudets slarv och lättja i rättegångskostnadshänseende. Det är emellertid, rätt eller fel, ytterst sällan som en tingsrätt tillämpar RB 18:7.

Jag har jobbat inom privata sektorn (såväl som den offentliga sektorn och förvaltningssvängen) och jag har mött oproffsiga chefer som endast känner till dåligt ledarskap överallt. Kanske iof i högst koncentration i de domstolar som jag har jobbat vid, men i sin mest extrema form när jag gjorde lumpen.

Jag tror att om du inte känner till någon på din nuvarande arbetsplats som beter sig på det visat kan kanske ha en av två möjliga förklaringar (advokatbyrå):
1. Du märker det inte eftersom du själv visar prov på samma beteende gentemot dina egna underordnade (sekreterare t.ex. - Och försök inte att intala dig att du har ett jämlikt förhållande med dem, det är kvalificerad rationalisering, även om ni har det trevligt ibland och kommer överens bra och det känns respektingivande och fint, det är ändå du som är chefen).
2. Du och dina kollegor står på knä åt varandra (klubben för inbördes beundran) och duckar således för alla kniviryggenfasoner, allt för kunna att upprätthålla varandras självbilder om moralisk oklanderlighet (något som jag starkt misstänker är vanligt på iaf advokatbyråer, har iof aldrig jobbat där, så visst, det är en fördom, liksom att de är överbefolkade av hybristungor som bara går runt och försöker dominera människor och inte får något riktigt jobb gjort, OK det sista var en rejäl utsvävning). Kvalificerad posering, således.

"Mina chefer är bäst" utgör väl förresten retorik på nivå som "min pappa är starkare än din pappa, plutta dig"?

Again, everything is politics.

Fatighetsjuristen: Du har uttömmande och belysande redogjort för vanliga brister inom advokatkåren. "Advokattiteln är ett kvalitetsmått", hävdar s(k)amfundets paranta generalsekreterare. Jo, pyttsan!

Bra skrivet Lazarus. Känner igen rubbet. Fetto är där, Rassen är där, Järnladyn är där och den bullbakande notarien är där (är det en intelligens att beundra?) Bedrövligt ledarskap i en skyddad verkstad tycks generellt vara vad man har att vänta som notarie. När ickejurister hör talas om hur det kan gå till undrar de med rätta vad fan det är för en sjuk arbetsplats! Domstolsverket, vakna för sjutton!

F.d notarie: Domstolsverkets GD, oavsett vem det för tillfället är, brukar av lag- och rådmän av och till påminnas om att GD-förordnandet är tidsbegränsat, att en GD inte per automatik får förlängt förordnande och att ordinarie domare minsan är fullmaktsanställda. Underförstått betyder det att DV inte ska komma och ha synpunkter på den dömande verksamheten och/eller domarnas sätt att sköta sina sysslor, för "då...!" Verket fogar sig i sin roll att utgöra "administrativt stöd" åt domstolarna.

Jisses, Sten Sture, hur mår du egentligen?

Mina nuvarande chefer (ej på adv.byrå) samt alla andra chefer jag tidigare haft, både före och efter tingsmeriteringen, har samtliga varit mycket bättre chefer än rådisarna på TR. Jag begriper mig inte på hur du menar när du säger att det skulle kunna utgöra något pilutta-resonemang. Och dina fördomar om advokatbyråer är helt sanslösa.

Du verkar ha haft maximal otur med dina chefer - det skulle möjligen kunna förklara din extremt defensiva sätt.

Nu när jag läste igenom mitt senaste inlägg ser jag att det blev en del stavnings- och syftningsfel (skrev det i en hast utan att korrekturläsa, ej att rekommendera för notarier...).

Anyho, som jag skrev rör det sig om fördomar. Jag antar att du känner till raljerande? Jag kan emellertid inte riktigt få grepp om hur kunde ha tolkat mitt inlägg som ett försvar för rådisarna, om jag förstått dig rätt. Fast "hybristungor som bara går runt och försöker dominera människor och inte får något riktigt jobb gjort" var endast en hobbyöversättning av Axl Rose-ismen ovan.

Enligt min erfarenhet är de chefer som är måna om att vara så bra chefer som möjligt oftast de sämsta cheferna. De bästa är dem med en klar och enkel grundinställning, som kan vara hårda så länge de är rättvisa. Till syverna och sist är ju den gyllene regeln i office politics, liksom kanske i livet i övrigt: man accepterar övertramp i större utsträckning av folk som man tycker om än av folk som man inte tycker om, de förra ges helt enkelt större spelrum.

De som gjort lumpen på någorlunda stridis-nivå har kanske litet lättare att hantera översittarchefer, eller inser att det oftast är bäst att släppa prinsesse-/offermentaliteten och faller in i ledet för att få jobbet gjort.

Förvaltningsjuristen: vad kan lag- och rådmän göra åt GD, som väl utses av regeringen? Det låter lite konstigt. Hette han Stefan Strömberg, den förre? Kröp han för domstolarna? Knappast, va.. Och dessutom, att inte få förnyat förtroende på posten kan ju bara betyda att man sparkas allra minst i sidled, till en likaledes hög och vacker position.

det är inte Västerås med omnejd eller Enköping eller Falun eller Stockholm eller Norrland...

För att en notarie skall få votera måste man vara övertygad om notariens kunskaper och omdöme. Risken är annars att nämnden hamnar på fel spår, vilket kan leda till att överläggningen hamnar snett. Det gäller att kunna sammanfatta rätts- och bevisfrågor på ett pedagogiskt sätt. Efter den färska domen från HD rörande uppsåt (fallet med den "glade" busschauffören) kan det bli en pedagogisk utmaning att få nämnden att förstå det där med uppsåt.

Många notarier har värdefulla - för mig unika - kunskaper om den nya sortens juridik: folkrätt, konventioner etc. Jag brukar ofta fråga dem om sådant. Juridiken är dock fortfarande en verksamhet där erfarenheten har betydelse. Många som skriver här verkar inte vilja acceptera detta faktum. De tycks tro att de är födda till stjärnor. Vissa notarier kan inte heller ta till sig synpunkter, även om de framförs lugnt och sakligt. En del kan inte heller inse t.ex. vilka allvarliga följder ett fel i ett protokoll kan få. Det är lagom kul att få målet återförvisat eller bli misstänkt för tjänstefel pga. att notarien missat att skriva sådant som att målet tas till hf i förenklad form med parternas samtycke. Alla kan dock göra fel och påpekanden skall givetvis, även om de innebär kritik, framföras så att mottagaren inte kränks. En del domare brister i det avseendet. De skriker och bär sig åt. I rena undantagsfall borde de få skriva protokollen själva vid sina förhandlingar.

Jag tror att "jag vet" inte har en aning om vad han/hon snackar om.

Rådman: Borde inte just kunskap och omdöme vara förutsättningar för att bli antagen till notarieutbildningen? Idag kan det ju räcka med riktigt bra sittfläsk, något den berömde förstenotarien verkar ha haft kilovis av.

Ger förövrigt intervjuförfarandet DV börjat med önskat resultat?

Intervjuförfarandet må åtminstone i teorin framstå som ett gott komplement till den sedvanliga antagningen. Enligt rykten från domstolar där försöket pågår kan dock vissa oväntade effekter uppstå när t ex avsaknad av ambitionslystnad och streber-personlighet kommer i dagen. För övrigt verkar det som att tingsnotarien eller någon denne närstående hyser viss fruktan för "jag vet"...

Tack "Rådman" (!)
Äntligen ett nyanserat inlägg utan agitation!

:)

Tja, man kan ju alltid hävda att "Rådman" inte hyser särskilt höga tankar om nämnden... Kom igen, ni nämndemän som läser bloggen, ge igen!

Jag känner till iaf ett fall där en doktorand i juridik var med på en nämndemannalista. Under en överläggning i ett av Rådmans brottmål borde nog han ha kunnat föreläsa ganska ordentligt för Rådman om olika intrikata aspekter av uppsåtsbedömningen. I just det brottmålet hade det nog faktiskt varit kul att vara protokollförande notarie...

Förresten borde "tro att de är födda till stjärnor" anses vara ren agitation, och inte ens särskilt taktfullt maskerad sådan. Simpel "det var bättre förr"-mentalitet i innovativ form.

Självklart är just jag, Sten Sture, född till stjärna. Jag går nämligen inte på myten om att man måste bli rådman för att bli ödmjuk, eller ens att ordinarie domare har tillskansat sig erfarenhet som inte kan erhållas på annat sätt och genom mindre ingripande metoder än domarbanan, och dessutom på kortare tid (vilket om inte annat lagmannens debacle i dagboksinlägget ovan talar för). Jag baserar denna slutsats bl.a. på att jag fortfarande är övertygad om att det är argumenten och argumentationsanalysen som är det viktiga i juridiken, och inte nödvändigtvis på bekostnad av erfarenhet. Jag är övertygad om att jag kan argumentera mången rådman twice my age under bordet utan större ansträngning, även i frågor som rör de måltyper som rådmannen jobbat med under en längre tid. Att bli utnämnd till domare är inte nödvändigtvis ett kvitto på att man är briljant eller bra på sitt jobb, lika litet som att hämta ut sin jurkandexamen skulle vara det. Utnämningspolitik är i första hand politik, och de fförsta att glömma det är ofta de utnämnda själva.

Det enda som jag är hundra procent säker på är att man aldrig kan vara hundra procent säker på något.

The door's open but the ride it ain't free

Just to assure you sweety - the door ain't open...

And I assume that the ride ain't free either, with you that is..

Den här bloggen blir bara bättre och bättre....

Man kan alltid hävda både det ena och det andra. Jag hävdar att nämndemän i allmänhet är kloka och livserfarna människor som gör goda insatser. Något så - som man skulle kunna tro - enkelt som uppsåt har nummera hamnat i tillkrånglade abstrakta resonemang med mycket ord. Det kan vara svårt att förklara sådant för människor som inte är jurister, även om de är både välutbildade och begåvade. Om någon nämndeman, doktorand eller inte, vill framföra sin uppfattning får han givetvis göra det. För det står i rättegångsbalken hur omröstning skall ske.

Jag fick en fråga om notarier. Jag har inte märkt någon skillnad på de nya notarierna. Även om antagning sker enbart på grundval av betyg och sidomeriter är de nya notarierna i vanlig ordnig helt perfekta: begåvade, trevliga och välklädda. Man brukar kunna följa det senaste modetrenden vad gäller slipsar genom att kasta ett öga på de nyanlända. Har ingen aning om någon tjänst tillsatts efter intervjuer. Notarierna bara dyker upp, liksom i Obygden, "levererade".

Rådman: Du är en verklig heder för Din yrkeskår och Du tar på ett sakligt, närmast avmätt, sätt all udd av flera av inläggen här. Detta är inte uttryckt som ironi (på Internet är det ibland nödvändigt att vara ÖVERTYDLIG). Det vore intressant att få Din syn på Domstolsverket, dess GD och förhållandet mellan GD och de ordinarie domarna. Det vore också intressant att få Din syn på advokatkåren.

Det ironiska med nätet är som vanligt att det kanske är Sten Sture som är rådman i verkliga livet och "Rådman" är en notarie, jurkandare eller egentligen vad som helst förutom rådman. Vem vet?

Har någon påstått att det inte står i rättegångsbalken hur omröstning skall ske eller att nämndemän inte får framföra sin uppfattning?

Nämndemän tar samma domared som ordinarie domare och det är endast vid lika röstetal som ordförandens uppfattning är utslagsgivande. Bakom stängda dörrar kan väl i princip vad som helst hända? Har det hänt att en nämndeman har försökt ta över diskussionen eller t.o.m. lyckats få in dig på ett helt annat spår än vad du tänkt (för er som är förvirrade vad gäller ironinivå så är hypotesen här att "Rådman" faktiskt är rådman)?

Huruvida du vill ge ett avmätt svar eller inte är helt upp till dig. Jag tror att Förvaltningsjuristen redan tar dig på orden vad du än säger.

Trovärdiga människor har den fördelen att de blir trodda även när de ljuger. "Sanningen" har inget med saken att göra.

Sten Sture: För vad det nu kan vara värt, Du har en del poänger ifråga om vem som är vem på Internet. Huruvida signaturen Rådman är trovärdigare än andra är upp till var och en att bedöma. Jag har inte för vana att alltför mycket fästa mig vid vad som uttrycks i sådana här sammanhang och som deltagande får man finna sig i att inte alltid vinna andras gillande. Vi får väl se om Rådman återkommer - det är långt ifrån säkert och om han (eller är det en hon, vem vet?) då använder sig av samma signatur. Allt är inte bara politik, en del är rent skoj också!

De sista två meningarna i mitt inlägg gällde inte Rådman. Det var mer ett försök till en "avmätt" reflektion över den i domstolens verksamhet inneboende paradoxen att det oftare handlar om att avgöra vem som skall anses mest trovärdig och att det till syverne och sist avgör målet. En hypotetisk approximation av sanningen, if you will, som alltså inte har någonting med sanningen att göra. Vi anser endast att det är det bästa alternativet till sanningen, eller så nära som vi kan komma. Egentligen samma princip som jura novit curia. Domare tillerkänns respekt i meningen att de har sista ordet, men endast för att vi har bestämt att det skall vara så. Sista utposten-mentalitet, helt enkelt.

Har någon påstått att Sten Sture inte vet hur man har kul på det här kommentarforumet...?

Rådman: Verkligen oklädsamt av dig att påstå att vissa notarier tror att de är födda till stjärnor. Är du på något underligt vis avundsjuk och vill kröka en ung nacke? Förresten, varför får ingen notarie tro att han eller hon är är född till stjärna? Han eller hon är kanske ett presumtivt justitieråd? Ska man först pinas under Pontius Pilatus (dig?) innan man vunnit din respekt. Det tycks vara lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än att som notarie få votera i brottmål eller att få förtroendet att förklara ett visst uppsåt. Jag tror faktiskt inte det har så mycket med juridiskt kunnande och erfarenhet att göra, som av rena presigeskäl. Jag känner faktiskt inte igen någon av mina gamla notariekollegor i din beskrivning. Däremot känner jag igen försiktigheten och rädslan för att göra några misstag överhuvudtaget, rädslan för att låta dum i huvudet när man ska haspla ur sig något klokt, den tröstlösa förhoppningen om att få ett tack och "Det där gjorde du bra!". Jag känner igen den gemensamma önskan att få jobba lite mer med det man är utbildad för. Jag känner också igen notarier som liksom jag känt stark ängslan för att ett enda sketet protokoll med petitessartade fel kan komma att få utslag i betyget. Slutligen känner jag igen notarier som är oroliga för allting eftersom rådmän (kvinnliga såväl som manliga) i allmänhet tycks tro att de har befogenhet att ha åsikter om det mesta som rör Notarien; karriärsval, klädsel, frisyr, smycke, dialekt odyl. M a o en integritetskränkande socialiseringsprocess med kraftigt intoleranta förtecken, ibland kryddade med ett stänk kvinnoförakt,ett stänkt av rasism och ett stänk förvrängd högerpolitisk låtassocialdemokratisk liberalism. Vidare, Rådman, jag känner inte igen att rådmän i allmänhet är särskilt pedagogiska när det gäller att sammanfatta rätts- och bevisfrågor för nämnden. Det är väl inte ett okänt faktum att med tillräckligt myndig stämma och med lite tempo i tonen kan man tyvärr få nämnden att nicka medhållande. Med din inställning skulle f.ö notarier inte anförtros egna ting överhuvudtaget, vilka f.ö kan vara svåra bl a eftersom man i trafikmål kan få med rättshaverister att göra i större utsträckning än i andra brottmål (ifrågasättande av polisens mätmetoder i hastighetsmål osv). Har du någon gång suttit som åhörare när en notarie haft eget ting? Troligen inte eftersom det troligtvis aldrig sker. (Således är det inte detta som bedöms i betygen, fast det är nog så kvalificerat) Och till sist Rådman, om du nu är så rädd att notarien skulle leda nämnden fel när han eller hon voterar, varför inte börja med lite enklare mål, så att notarien får träning? Och om nu notarien skulle landa lite fel. Vad fasen gör det? Du har väl erfarenhet och förmåga att leda nämnden in på rätt spår igen. Det var ju din erfarenhet du framhöll i förhållande till vissa notarier som tror att de är födda till stjärnor.

Rådmannen är en man. En kvinna noterar sällan en mans slips.

Med andra ord: för vår skull klarar ni er med en (1) slips.

F.d. notarie, var nu inte så sträng.

Den ödmjuka rådmannen erkände ju faktiskt att många notarier hade värdefulla kunskaper om "den nya sortens juridik: folkrätt, konventioner etc". Sån där juridik som inte fanns när rådmannen var ung.

All annan juridik kräver uppenbarligen erfarenhet.

Ja, f.d. notarie, inte vara så sträng. Rådman medgav ju att det fanns vissa i kåren som passade in i din beskrivning, men av dig att dra alla över en kam är simplet gjort. Bara för att du och dina väninnor råkat ut för allt du beskrev, behöver ju inte alla andra ha gjort det... eller hur?

Jag har bara en slips!

Tänkte bara påminna om att notarier när de blivit ettårsbehöriga dömer i egna brottmål och följdaktligen helt själva måste leda nämnden på rätt spår. Det skulle då kunna vara en poäng med att notrien har fått någon form av erfarenhet av att votera i brottmål, men då rådmän i allmänhet inte vill eller har tid att syssla med den typen av undervisande verksamhet så saknas oftast den erfarenheten hos notarien. Känslan jag fick när jag satt ting var att det inte var så noga med om det blev rätt eller inte bara det inte var en rådman som stod ansvarig...att rådmän, och ytterst förmodar jag lagmannen, skall ansvara för tingsotariers utbildning ignorerar man tydligen. Så på vems ansvar ligger det egentöligen att notarierna har fått tillräcklig kunskap och erfarenhet?

Uppmärksmmade precis att f.d notarien uttryckt ungefär samma sak (så längt inlägg att en stackars jurist inte lyckades ta till sig hela:-)). Kan bara instämma. Och att rådisar både ser och uppsakattar sina notarier sker faktiskt, synd bara att det gärna tar sig uttryck i kommentarer om 20 år yngre kvinnliga notariers utseende/sexualitet/klädsmak/kjollängd(oftast för långa)/jeansmodell(aldrig tillräckligt tajta)...

Enligt min ringa erfarenhet, jag har samarbetat med fem eller sex olika domare, så håller de oftast nämnden i strama tyglar, detta sagt i positiv mening. Det verkar också vara så att nämnden morskar upp sig om ordföranden är fiskal eller notarie, jämfört med om det är en erfaren rådman. Som notarie var jag en gång ordförande i ett enligt min mening klockrent trafikmål. Klockrent i den meningen att det var uppenbart att åtalet borde bifallas. Den tilltalade var emellertid en grånad gentleman som vände sig direkt till en av nämndemännen och sa "det vet ju du hur det ser ut i den korsningen Arne". Åtalet ogillades och åklagaren orkade inte överklaga.

Jag känner jag igen mig i f.d notariens inlägg.Men vad är högerpolitisk låtsassocialdemokratisk liberalism??? Finns det ett svenskt parti med dennaideologi?

Sten Sture (2005-nov-16 @ 20:49:14)->
"Självklart är just jag, Sten Sture, född till stjärna."

"Det enda som jag är hundra procent säker på är att man aldrig kan vara hundra procent säker på något."

Jag får inte riktigt ihop påståendena ovan. Iofs är jag inte så beläst på Kant (eller så många andra döda farbröder för den delen) så det kan ha något med det att göra. Men jag blir gärna upplyst om hur det hänger ihop...

Ja - rådmanspartiet!

Till fd Notarie: Notarier får gärna vara duktiga. Det är bara bra. Då kan man ha dem till bollplank vid diskussioner och adjungera dem som domare vid tresitsar. Sådana notarier lyckas bra, både som notarier och även i senare karriär. Tyvärr försvinner de ibland redan innan de gjort sin tid som notarie. Problemet är de som hyser en överdrivet hög uppfattning om sin egen person och på så sätt ställer till det för sig själv och andra. I vissa skeden av livet är man (har själv varit sådan enligt min gamle far) omogen men tror att man kan allt och har föga förståelse för andra.
Den tidpunkten infaller för många i 17-18årsåldern eller då man precis avlagt sin jur kand.


Många notarier "växer till sig". En dålig start kan mycket väl vägas upp av senare goda insatser.

Det gäller också att göra något bra av notarietiden. Mycket handlar om att kunna fungera på en arbetsplats och då är många tingsrätter en verklig utmaning. Men att - vilket förekommit vid vissa domstolar - regelmässigt tvinga notarierna till att tömma sopor, hissa flaggan vid tingsdagar, slicka kuvert mm borde vara förbjudet och rendera disciplinpåföljd för den lagman som bestämmer sådant.

Jag tar till mig kritiken och borde fundera på min insats som handledare. Nu har jag inte tid att skriva mer. Skall på lunch. Måste undvika att spilla på min nya slips som jag fick på fars dag.

Har bloggen med tillhörande kommentatorer som fd notarie lyckats att få en enda rådman att fundera över sin roll som handledare för notarier då har tingsnotarien verkligen lyckats.

Det är alltför vanligt att domare inte tar sitt utbildningsansvar. Det borde vara en självklarhet att notarier som varit på tingsrätten i ett par veckor får votera i den mån de vill. Vanligtvis uppkommer inte svåra rättsfrågor i skulddelen utan "endast" bevisfrågor. Om dessa är svårformulerade kan ju domaren formulera dem och sedan lämna över ordet till notarien. De notarier som jag har jobbat med har satt sig in i "brottmålstänket" mycket snabbt och voterar nästan alltid klockrent. I påföljdsdelen krävs det ofta att man har gjort en del förarbete (kollat praxis, belastningsregistret m.m.), men detta kan ju domaren och notarien diskutera före förhandlingen. Voteringen ska ju inte vara en tenta utan ett moment i notarieutbildningen. Argumentet att det finns en risk för att leda nämnden fel tror jag är en förevändning för att det hela skall gå snabbare och smidigare. Att notarien har en annan uppfattning än domaren innebär ju inte alltid att det är notarien som har fel. Att nämnden får höra argument för olika utgångar innebär ofta att de har ett bättre beslutsunderlag. Dessutom bör en bra domare, precis som F.d. notarie påpekade, kunna övertyga nämnden om att han och inte notarien har rätt. Om han nu har rätt vill säga...

Hermès är det enda som imponerar i slipsväg...

Till SC: Det råder ingen motsägelse mellen de två påståendena, om det var det som du fikade efter? Motsägelsen ligger inbäddad i det andra påståendet: om man inte kan vara säker på något så kan man ju heller inte vara säker att det förhåller sig så. Det är det som är hela vitsen med påståendet. Det är således inte möjligt att dra det kategoriska imperativet till sin spets.

En annan variant (som jag tror härrör från Rosseau, Voltaire eller Montesquieu, samtliga döda farbröder): "Alla generaliseringar är falska, även denna".

Hänger du med nu?

Jag hänger nog inte med något vidare.

Blir inte kontentan av det tvivlet (dvs att man inte kan vara säker på något) att man tvivlar på tvivlet? Vilket (för vissa) leder till slutsatsen att man måste i alla fall acceptera tvivlet som existernade. Således finns tvivlet vilket inte är i överenstämmelse med tvärsäkra påståenden om speciellt mycket förutom att tvivlandet existerar?

Sedan har jag ingen aning om vad det kategoriska imperativet är för något, vilket antagligen placerar mig i någon intressant undergrupp bland före detta juris studerande, men det har säkerligen någon spets som det inte går att dra till.

Hermes-slipsar kanske imponerar inom domstolsvärlden... där modet ännu inte nått fram till 80-talet, än mindre passerat det.

Mais oui..... hermès---

Redan Descartes sa "Jag tänker, alltså finns jag". Det är en bra början, men man kan inte sluta där. För att kunna hantera Sartre måste man först ta sig igenom de filosofer som kom före honom men efter Descartes. Jag gillar din kritiska inställning, men det är som sagt inte tillräckligt för att ha grepp om existentialismen.

"That God does not exist, I cannot deny, That my whole being cries out for God I cannot forget" (Sartre)

Lagmannen verkar vara en sopa, straffrätt är ju för fan nästan det enda domare håller på med och så gör han en sån miss.

Sten Sture tycks, förutom Descartes och Sartre slänga sig med lite Springsteen också. Där ser man,

"The door's open but the ride it ain't free"

Haha!

Sten Sture -> jag strävar inte efter att få grepp om existentialismen eller Sartre, jag försöker bara förstå hur dina påståenden fungerar ihop.

Men om vi nu accepterar att vi, för vår mentala hälsas skull, måste acceptera tvivlet som existerande. Så borde tesen "Det enda som jag är hundra procent säker på är att man aldrig kan vara hundra procent säker på något." endast vara en omskrivning för just detta (dvs att tvivel om tvivel är meningslöst varför vi måste acceptera tvivlet). Men betydelsen av tesen blir således inte "om man inte kan vara säker på något så kan man ju heller inte vara säker att det förhåller sig så." då man faktiskt kan vara säker på att det förhåller sig så (dvs att tvivlet existerar) och då får jag inte ihop det med ditt tvärsäkra påstående.

Ni som pluggade i Lund, får man inte obehagliga rättsfilosofiska Peczenik-vibbar av hela den här kvasiintellektuella pekoralkonversationen?

Paradigmskiftet sker i den paradoxala efterkrigstidens pragmatiska värdenihilism som motiverar nationalstatens förhållningssätt till det kollektiva rättsmedvetandet utifrån ett rättighetsperspektiv som innebär en återkomst av John Lockes teorier, sedda i ljuset av den tyska 1800-talspositivismen.

Kjell-Åke M ->
"kvasiintellektuella pekoralkonversationen"

Finns det så fina ord för det flummande som jag sysslar med här?

SC: Ja. Så finfina ord finns det.

Jo, Kjell-Åke, det får vi.....Men obehagligast var nog rättshistorietentorna, trots allt.

Endast Dick H skulle ha haft en chans att göra bra ifrån sig på dem.

Konstigt att ni dissar rättshistorian och allmän rättslära. Förbannat bra föreläsningar - både Häthén och Modéer är ju lysande och Pesc.. Pecz.. ja han är ju briljant. Att gnälla över att tentorna är svåra är ju patetiskt. Jag kan iallafall inte erinra mig några andra lärare som förmedlade mer kunskap inom sitt aktuella område.

Salig Peczenik...

"Fastighetsjuristen" skrev något sant; ofta är nämnden så kuvad av ordinarie domarna att när det är dags för notariemålen, ja då skall det argumenteras. En kollega under min tjänstgöringstid lyckades inte domptera nämnden, utan fick skriva sig skiljaktig för fällande dom, varpå åklagaren fick överklaga en sväng i onödan. Och att inte hantera/få med sig nämnden sågs som ganska allvarligt där jag satt ting.

Man kan väl inte ta för givet att det var din oerfarne notariekollega och inte nämndemännen som faktiskt hade "rätt"? Tycker inte om sånt där förakt för folkrepresentanterna. Jag har både en två och tre ggr sett nämndemän komma med synpunkter som ikullkastat domares von oben-resonemang.

SC: Jag försöker förstå vad du skriver men får inte riktigt ihop det. Skulle mitt tvärsäkra påstående vara att jag är född till stjärna? Isf håller jag nog med dig om din premiss är att tvivlet existerar (again: jag tänker, alltså finns jag), men det är knappast kontroversiellt...

Att jag skrev att jag är född till stjärna var endast ett raljerande svar på Rådmans påstående att vi som skriver här skulle vara det. Jag tror naturligtvis inte egentligen att jag är född till stjärna, men så är jag ju heller inte egentligen Sten Sture...

Föreläsningarna på slutet av terrorterminen när Pezsenik och Modén hade intellektuell wrestlingmatch var något av en höjdpunkt på juristlinjen: först sa Pezsenik något som ingen förstod, sedan sa Modér något i polemik till det som Pezsenik just sagt som många kanske förstod men misstänkte att det endast var en omskrivning av vad Pezsenik just sagt, vilket iof var svårt att veta eftersom ingen fattat vad han sagt, sedan Pezsenik igen osv. Eller för att parafrasera Churchill: "Det bästa argumentet mot universitetsstudier är fem minuters samtal med någon som studerat filosofi".

Vad betyder Stockholmsnotariens "HaHa!". Är det fel att gilla Bossen? Jag håller inte med dem som tycker att Dylan borde få Nobelpriset i litteratur. Det borde ju gå till Springsteen. De talar om ungefär samma saker i sina texter, men Springsteen har iaf det goda omdömet att inte ligga på en överdrivet filosofisk nivå som Dylan, något som kanske kan förklara varför många tror att Springsteen kopierar Dylan. Jag kan emellertid skriva under på att Lundell kopierat båda... Hoppas att någon rabiat DN-feminist läser det här och börja skriva om intellektuell masturbation. Då skulle cirkeln vara sluten.

Någon som vill överanalysera följande av Springseen: "We went down to the courthouse
and the judge put it all to rest"?

Det pratas mycket om hierarkierna på tingsrätterna... Själv har jag inte suttit ting så jag vet inte så mycket om detta, mer än vad man hört och läst.

Men - fokus över till advokatbyråerna! Man kan ju tro att det är värsta drömjobbet att vara biträdande jurist i jämförelse med att vara notarie men det är det ju inte! Delägarna gör gärna som de vill, lyssnar inte på andra och använder de biträdande juristerna som egna privata soptunnor/dörrmattor. Säger man ifrån gör man sig besvärlig men det är det ju värt! Vi blir ju iaf inte betygsatta.

Allt som oftast stöter man på delägare som kan allt, vet allt och gör allt bäst själv men envisas ändå med att lägga över (skit)jobbet på biträdande! Sällan får man hör anågot positivt, det pratas bara om man har gjort fel. Tröttsamt! Så, stora likheter med obygdens tingsrätt och det är väl dags för en ny rapport därifrån snart?

Att jämföra Springsteen med Dylan är ungefär som att jämföra Göran Persson med Jesus av Nazaret.

Springsteen, Dylan (som jag lånat namnet från)... Litteraturpriset bör gå till Ingmar Bergman.

Trevlig helg!

Jans inlägg illustrerar precis vad jag menade när jag skrev att Dylan anses litet finare och att Springsteen är en billig kopia. Att lyssna på Dylan ska tydligen vara en religon, egentligen inte så stor skillnad från att lägga mattan mot Mecka sju gånger om dagen.

När det gäller kravet på att kunna "domptera" nämnden så var det precis vad jag fikade efter när jag frågade Rådman om en nämndeman någonsin lyckats få honom att byta fot helt och hållet. En litet sjuk grej i sammanhanget är psykmålen på länsrätt. Undrar om läkarna tänker likadant: "nu måste jag se till att få de där jävla pompösa ledamöterna i rätten att förstå vad jag säger" och blir tråkad av kollegorna om de inte lyckas?

Springsteen är mycket bra, men till hans nackdel talar att vissa onödiga varelser (Sten Sture m.fl.) också lyssnar på hans sång.

Dylans ljudvågor studsar däremot mot Sturarnas tjockskallar och finner den finmaskiga vägen in i Jans underbara hjärna.

Trevlig helg på Er önskar Jan

Även Sten Sture önskas en innehållsrik helg

Till den Biträdande juristen:

Visst suger byråjobbet emellanåt men jämfört med att sitta ting är det rena paradiset.

På min tingsrätt får notarierna alltid votera och blir alltid bemötta med respekt. Lagmannen uttrycker tydligt sin motvilja mot domare som lägger över allt arbete på notarierna. Lever jag i en utopi??

Ja det verkar vara fallet! På den tingsrätten jag sitter på förväntas notarierna inte sätta sig in i brottmålen innan förhandlingen (förutom att registrera aktuella aktörer i KIM och liknande göromål med stark juridisk anknytning) och följaktligen inte yttra sig under överläggningen, däremot ska man vara beredd att skriva domarna efteråt. Efter ett ting säger rådmannen vanligtvis något i stil med "Ja, det här grova rattfylleriet var ju inte så mycket att skriva på så det kan ju jag skriva så tar du de övriga fem." Eh - vad sysslar de med själva egentligen?? Visst, det är roligt med kvalificerade arbetsuppgifter men jag är av den bestämda uppfattningen att det inte finns några domar som är så intressanta att de är värda min fritid!

Ni rådmän som läser bloggen med kommentarer borde verkligen ta till er kritiken! I fikarummet har man ju förstått att vissa rådmän faktiskt hittat hit. Hur står det till med självinsikten?

Vad vore vi utan www.tingsnotarien.blogg.se ? Alla juriststudenter i Göteborg, Stockholm, Umeå, Uppsala, Lund och Örebro borde läsa denna blogg för att inse vad det verkligen innebär att sitta ting. Är det en "utbildning" att sträva efter?

Onekligen börjar man ju undra vad man har gett sig in på. Vad gör Jusek för notariernas (på vissa håll uppenbarligen katastrofala) arbetssituation? Har någon koll på det? Tänk om det skulle publiceras en lista lagom till min examen som visar vilka orter man bör undvika att ansöka till. Emma, kan du inte göra lite reklam för din tingsrätt och berätta var du sitter?

Det som notarien beskriver är överjävligt och en fullt möjlig händelse även på min tingsrätt där notarier och kanslipersonal förväntas rätta klantigheter från lagmannen

- Sten Sture,
inte tycker jag att det är något fel på Springsteen. Hade jag tyckt det hade jag knappast uppmärksammat att du hade lagt in en rad ut Thunder Road i ett av dina inlägg.

Givet att Springsteen inspirerats av Dylan (framför allt i sina två första skivor), men å andra sidan så sprang ju inte direkt Dylan upp ur myllan utan någon som helst inspiration heller.

Vet inte om det är mycket att analysera i din rad från The River, annat än huvudpersonen ifråga gifte sig borgerligt med sin gravida flickvän för att få det snabbt överstökat.

yes Emma, give us a list!!!

Umeåstudenten -
om du vill sitta ting så är egentligen "reglerna" enkla beroende på vad du vill göra efteråt.

1. Vill du bli domare (eller åklagare). Sök ting i den region du vill arbeta, och då helst på huvudorten (d.v.s. där hovrätten finns). Sen är det bara att knipa käft, le och göra som dom säger (eller inte säger, men ändå förväntar sig) i två år.

2. Vill du jobba som affärsjurist:
- Sök i första hand en tingsrätt i Sthlm. Det spelar inte så stor roll vilken om man jämför med övriga landet. (Samtliga tingsrätter i Sthlm är att föredra före någon av tingsrätterna utanför. Men givet är nog att Sthlms TR trumpar övriga Sthlmstingsrätter.)
- Sök i andra hand till Gbg:s och Malmös TR.
- Sök i tredje hand till någon medelstor stad.
- Sök i fjärde hand till vilken tingsrätt som helst.

Självklart är det inte något annat än en ytterst generell lista. I slutändan så hänger det givetvis på dig själv. Men det skadar inte att ligga i framkant.

(Men avser du att sitta ting för att det verkar intressant, glöm det. Du anar inte hur sant innehållet i den här bloggen är. Det är därför folk på tingsrätterna läser den.)

Under min notarietid fick jag av en gammal rådman lära mig att man bara bör skriva i första och i andra hand. Ty den som har tre eller fyra händer är vanskapt.

En viktig aspekt är också att utnyttja domarnas kontakter. Många domare är gamla kompisar med delägare. På så sätt har mången notarie slussats ut till fina byråer.

Eftersom jag knappast kommer att lyckas samla ihop till en dubbel examina kan jag med största säkerhet räkna bort både första och andra alternativet. Kvar är medelstor stad och den skrämmande Obygden. Mitt hopp står således till att Emma klämmer ur sig var hon sitter, och att Juseks notariesektion genomför en anonym undersökning där arbetsförhållandena synliggörs.

Men varför ska jag egentligen sitta ting? Om det är som de flesta av er fd. notarier säger är det ju en erfarenhet man gärna vill vara utan. Enda fördelen tycks vara att det av någon anledning ses som en merit. Varför det? Den här bloggen med tillhörande diskussion borde väl ha gjort det tydligt för juristsverige att man inte tillgodogör sig några kunskaper av vikt. Å andra sidan har jag hört från Den fina advokatbyrån att fördelen med att anställa en biträdande jurist med fullgjord notarietjänstgöring är att man vet att denne är både noggrann och ödmjuk. Jojo. Efter tingsnotariens äventyr i Obygden torde hon/han vara antingen det eller spritt språngande galen.

Jag tror inte att en sådan undersökning skulle bli rättvisande. Om jag satt ting vid X-stads tingsrätt och jag och mina kollegor kritiserade domstolen/domarna på något sätt skulle detta kunna generera i sänkta betyg för alla, och en sådan risk vill man inte ta som notarie. Tyvärr.

Sthlm: givet en "analys" av textraden leder till det som du skrev (vilket väl knappast kräver mer än grundläggande engelskakunskaper). Jag undrade om någon ville "överanalysera" raden.

Jan: Talar det till Springsteens nackdel att onödiga varelser gillar honom? Är inte det typiskt kultursnobberi, Lokko-mentalitet, obskyrism osv. att nervärdera något bara för att många tycker om det eller för att personer som man inte tycker om gör det? Tänker du samma sak om flickvän/pojkvän: nä, till hennes/hans nackdel talar att det är många som skulle vilja vara i mina skor...?

Umeåstudenten -
Klart du ska sitta ting. Är en mycket bra merit senare när du söker jobb (oavsett vart det är) och om inte annat lär du dig att hantera din egen frustration. Kör hårt!

Till Umeåstudenten m fl: Om du har möjlighet skall du sitta ting, i varje fall om du siktar på ett arbete där du kommer att driva processer. Min erfarenhet är att man inte riktigt begrep processrätten förrän man började arbeta med den aktivt på tingsrätten. Även för förståelsen av den materiella rätten är tingsmeritering av betydelse, i så måtto att man inser vad som är centrum och vad som är periferi. Exempelvis att man skall tänka sig för både en och två gånger innan man överväger att åberopa förutsätningsläran eller 36 § avtalslagen.

Lagmannens agerande kan enbart ha styrts av en vilja att "skydda egen rygg". Notarien är inte en del av rätten om han/hon inte är med och dömer. Notarien kan därför inte ha någon formell skuld till det inträffade. Lagmannen torde däremot ha exponerat sig för ett åtal gällande tjänstefel och det var väl därför som han försöker skylla på notarien. Lagmannen skiljer sig alltså inte särskilt mycket från det s.k. buset.

Det skulle vara skönt och slippa diskusioner om Bob Dylan och Springsteen på denna blogga. Finns det inte en musikblogga?

Instämmer i föregående inlägg. Det är väl onödigt att tjafsa en massa annat här om man vill få en konstruktiv debatt om notarietjänstgöringen m m! Framför allt om man vill att de som borde ha hört det som aldrig sägs (lagmän, rådmän) ska gita ta del av inläggen här!

Sen när blev debatten här "konstruktiv"? Och sen, ett tips kanske kan vara att posta inlägg i den senaste posten där den "konstruktiv debatten" rasar vidare... :)

Läste för ett par år sedan om en kinesisk polis (i Shanghai) som hade hyllats som "knarkets fiende nummer ett" varpå det uoppdagades att han hade en egen smugglarliga som omsatte stora mängder kokain och hasch. Han blev, håll i er, villkorligt dömd till döden, men fick fortsätta jobba under viss övervakning. Man kan anta att han höll sig i skinnet.

Jag har inte orkat läsa alla tidigare inlägg så någon kanske redan har skrivit detta, men... äger domarna inte längre lagböcker? Ge honom en i julklapp så kan han titta där nästa gång, innan han bestämmer påföljd!

[URL]http://www.yahoo.autorita.org[/URL] http://www.yahoo.autorita.org