Lördagen den 29 oktober 2005
Nu är det klart. Förstenotarien har blivit antagen till hovrätten. Han var på intervju nu i veckan, och såg väldigt belåten ut när han kom tillbaka till tingsrätten, eftersom intervjun (enligt Förstenotariens egen uppfattning) hade gått utmärkt. Han hade bland annat blivit tillfrågad om vad han ansåg om rättegångsbalken, och därvid uppgett att han var mycket förtjust i lagtexten i allmänhet, och 13:3 i synnerhet. För att exemplifiera lagrummets (och sin egen) förträfflighet hade han tydligen kortfattat redogjort för ett relevant rättsfall, och hovrättsrådet som höll intervjun hade nickat imponerat. Om allt går som det ska kommer han att tillträda den 1 december, och jag myser när jag tänker på att han kommer att hamna allra längst ner i hierarkin på hovrätten inom bara ett par månader. Moahaha.
Imorse, på frukostmötet, berättade Lagmannen vitsigt att han har beställt en ny notarie från Domstolsverket, och att denna kommer att levereras den 1 december. Ingen skrattade. Vi blev även informerade om hur det nya rotelschemat kommer att se ut, och tydligen skall jag sitta på Fiskalens rotel. Jag är rätt så nöjd med placeringen, eftersom Fiskalen faktiskt är riktigt trevlig när han är nykter, vilket han också är den övervägande delen av tiden. Mikael skall sitta på Lagmannens rotel, Mårten på Fettos, och Tvillingarna har blivit placerade på Rassens respektive Järnladyns rotlar. Den nya notarien kommer att sitta hos vår andra kvinnliga rådman. Det ska verkligen bli spännande att se vem som kommer till oss, och innan jag avslutar dagens inlägg vill jag passa på att rikta en hälsning till denna nya, ännu okända notarie:
Hjärtligt välkommen till Obygdens tingsrätt! Jag har rengjort notarieörhängena åt dig.
Imorse, på frukostmötet, berättade Lagmannen vitsigt att han har beställt en ny notarie från Domstolsverket, och att denna kommer att levereras den 1 december. Ingen skrattade. Vi blev även informerade om hur det nya rotelschemat kommer att se ut, och tydligen skall jag sitta på Fiskalens rotel. Jag är rätt så nöjd med placeringen, eftersom Fiskalen faktiskt är riktigt trevlig när han är nykter, vilket han också är den övervägande delen av tiden. Mikael skall sitta på Lagmannens rotel, Mårten på Fettos, och Tvillingarna har blivit placerade på Rassens respektive Järnladyns rotlar. Den nya notarien kommer att sitta hos vår andra kvinnliga rådman. Det ska verkligen bli spännande att se vem som kommer till oss, och innan jag avslutar dagens inlägg vill jag passa på att rikta en hälsning till denna nya, ännu okända notarie:
Hjärtligt välkommen till Obygdens tingsrätt! Jag har rengjort notarieörhängena åt dig.
Söndagen den 23 oktober 2005
Kick-offen var en riktig höjdare, må ni tro. Eftersom det inte hade gått ut någon information om hur kick-offen skulle gestalta sig, antog jag att den planerades under största hemlighetsmakeri. Nu i efterhand inser jag att det inte gick ut någon information eftersom det inte fanns något att informera om. Kick-offen gick av stapeln i fikarummet, och när vi kom dit hade man flådigt dukat upp varsin inplastad leverpastejsmörgås på papptallrik. Till smörgåsarna bjöds det flott på (alkoholfri) äppelcider av märket Signum i en och en halvliters petflaskor. När vi slagit oss ner och börjat riva av plasten från våra smörgåsar reste sig Lagmannen upp och försökte plinga i plastglaset. Han harklade sig, och sade att han ville ta tillfället i akt och tacka all personal för en god arbetsinsats, men i själva verket pratade han mest om att de ökande balanserna på domstolen kommer att kräva ytterligare arbetsinsatser, särskilt från notariekollektivet. Jag slutade att lyssna efter ungefär en halv minut och ägnade mig istället åt att smyg-smsa med Mikael som satt på andra sidan bordet. Alltihop var över på en halvtimme. –Är kick-offen slut nu? frågade jag administratören. –Ja, nu är kick-offen slut, svarade han. Sedan gick alla hem.
Onsdagen den 19 oktober 2005
Det har varit pest och pina på Rassens rotel den senaste veckan. Eftersom vi har ovanligt många häktade just nu strömmar åtalen in, och vansinniga mängder förhandlingar är utsatta. Rassen, som verkar ha en låg stresströskel, har varit extra otrevlig mot både mig och sin sekreterare hela veckan. Den mycket nervöst lagda sekreraren hade glömt att kalla några vittnen i ett av målen. Detta fick naturligtvis till följd att Rassen blev rosenrasande, och han skrek högt att hon var "den mest inkompetenta idioten i tingsrättens historia", varpå sekreteraren började gråta likt Lille Skutt. Detta gjorde Rassen än mer förbannad, och de blodtörstiga Surtanterna började genast flockas i korridoren för att samla på sig skvallermaterial till fikarasten.
Jag råkade fysiskt sett befinna mig mitt emellan Rassen och sekreteraren när incidenten utspelade sig, och jag blev så vettskrämd att jag inte ens kom mig för att försöka trösta den stackars gråtande kvinnan. Tur för mig, för det hade med största sannolikhet resulterat i ett sänkt betyg i kategorin "Omdöme". Personligen anser jag att Rassen är en av de mest inkompetenta idioterna i tingsrättens historia, för han kan rabbla fastighetsrättsliga regler som rinnande vatten, men har inte lyckats förlika ett enda tvistemål sedan jag kom till hans rotel.
Imorgon skall vi ha kick-off på tingsrätten. Jag är mycket tveksam till tillställningen, eftersom jag anser att orden "kick-off" och "tingsrätten" omöjligt kan placeras i samma mening utan att det uppstår ett allvarligt lingvistiskt fel. Vi får se vad Lagmannen har hittat på. Och vad det än är så får man tänka på att det som inte dödar, det härdar.
Jag råkade fysiskt sett befinna mig mitt emellan Rassen och sekreteraren när incidenten utspelade sig, och jag blev så vettskrämd att jag inte ens kom mig för att försöka trösta den stackars gråtande kvinnan. Tur för mig, för det hade med största sannolikhet resulterat i ett sänkt betyg i kategorin "Omdöme". Personligen anser jag att Rassen är en av de mest inkompetenta idioterna i tingsrättens historia, för han kan rabbla fastighetsrättsliga regler som rinnande vatten, men har inte lyckats förlika ett enda tvistemål sedan jag kom till hans rotel.
Imorgon skall vi ha kick-off på tingsrätten. Jag är mycket tveksam till tillställningen, eftersom jag anser att orden "kick-off" och "tingsrätten" omöjligt kan placeras i samma mening utan att det uppstår ett allvarligt lingvistiskt fel. Vi får se vad Lagmannen har hittat på. Och vad det än är så får man tänka på att det som inte dödar, det härdar.
Torsdagen den 13 oktober 2005
Jag har blivit intervjuad för Juridiska föreningens i Uppsala tidning Press Judicata, och igår satt jag med struntviktig min framför datorn och besvarade frågorna som jag fått mig tillskickade via mail. Eftersom jag inte vill att min identitet skall bli känd (duh!), öppnade jag ett anonymt hotmailkonto att maila ifrån. Jag tyckte själv att upplägget var mycket listigt, och alla som har ett arbete att erbjuda Förstenotarien kan maila dit.
Efter "The Räggers" högklassiga spelning på Statt i fredags gick Mikael, Mårten och jag vidare till DGG för att ta en öl. Den första personen vi fick syn på när kom in på puben var Fetto, som var duktigt på läsken. Eftersom samtliga närvarande på stället var lika berusade skulle det inte ha märkts över huvud taget om inte följande hade inträffat. En överförfriskad tjej blev sur på Fetto för att han trampade henne på foten (måste ha gjort jävligt ont). Hon knuffade till honom lite lätt, varpå Fetto trillade omkull på rygg och landade mitt på golvet som en riktig breakdancer mitt uppe i en backspin. Väl på benen igen informerade han den knuffande tjejen om att hennes beteende faktiskt var straffbart, att han minsann var domare på tingsrätten och att hon skulle ta sig i akt.
Eftersom vi skämdes fruktansvärt å Fyll-Fettos vägnar smet vi därifrån innan vi hann se upplösningen av dramat, och i måndags morse passade jag på att med extra len och trevlig röst fråga Bakis-Fetto hur helgen hade varit. Jag kan tänka mig att notariernas arbetsbeskrivning innefattar någon sorts plikt att bidra till rådmännens fylleångest om tillfälle ges, och jag vill inte vara den som arbetsvägrar. Plikten framför allt, menar jag. Och jag måste erkänna att jag njöt i smyg av Fettos förnedring.
Efter "The Räggers" högklassiga spelning på Statt i fredags gick Mikael, Mårten och jag vidare till DGG för att ta en öl. Den första personen vi fick syn på när kom in på puben var Fetto, som var duktigt på läsken. Eftersom samtliga närvarande på stället var lika berusade skulle det inte ha märkts över huvud taget om inte följande hade inträffat. En överförfriskad tjej blev sur på Fetto för att han trampade henne på foten (måste ha gjort jävligt ont). Hon knuffade till honom lite lätt, varpå Fetto trillade omkull på rygg och landade mitt på golvet som en riktig breakdancer mitt uppe i en backspin. Väl på benen igen informerade han den knuffande tjejen om att hennes beteende faktiskt var straffbart, att han minsann var domare på tingsrätten och att hon skulle ta sig i akt.
Eftersom vi skämdes fruktansvärt å Fyll-Fettos vägnar smet vi därifrån innan vi hann se upplösningen av dramat, och i måndags morse passade jag på att med extra len och trevlig röst fråga Bakis-Fetto hur helgen hade varit. Jag kan tänka mig att notariernas arbetsbeskrivning innefattar någon sorts plikt att bidra till rådmännens fylleångest om tillfälle ges, och jag vill inte vara den som arbetsvägrar. Plikten framför allt, menar jag. Och jag måste erkänna att jag njöt i smyg av Fettos förnedring.
Fredagen den 7 oktober 2005
Nu är det bevisat. Här på Obygdens tingsrätt lönar det sig att ha tungan i baken på Lagmannen. Förstenotarien har blivit rekommenderad såsom synnerligen väl lämpad för domarutbildning, och kommer med största sannolikhet att bli antagen till hovrätten som fiskalsaspirant. För att bli rekommenderad såsom synnerligen väl lämpad av Lagmannen krävs det att man har varit en fullkomligt lysande notarie. En notarie från Obygdens tingsrätt som mot förmodan är vid sina sinnes fulla bruk vid avslutad notarietjänstgöring vill således inte få det omdömet.
Den fantastiska nyheten deklarerades vid frukostmötet i morse, och för att krydda på det hela lite extra läste Lagmannen upp Förstenotariens excellenta skriftliga omdöme från notariebetyget, trots Förstenotariens fnittrande protester. -Hihi, neej läs inte upp det, Lagmannen! pep han. Som vanligt ville jag slå honom på käften. Det enda smolket i Förstenotariens hovrättsbägare är att han måste gå på en anställningsintervju innan han kan bli antagen. För hovrättens skull borde man egentligen förse den besserwissrande skallerormen med en varningsskylt, men eftersom jag gärna vill bli av med honom tänker jag låta bli. Förlåt, hovrätten, men man står faktiskt sig själv närmast.
Jag hörde förresten en låt på radion i morse. Det var Raymond och Maria som framförde sin låt "Nej". Texten är ur min synvinkel fantastiskt bra, och jag tänker spela den i min mp3-spelare på högsta volym om en sisådär 72 veckor då jag firar min sista dag som notarie. "Nej, jag säger nej, jag kommer aldrig aldrig tillbaks till erat liv till eran stad jag kommer aldrig aldrig tillbaks till den ni sa jag skulle va". Tror att jag ska brassa på den redan nu innan jag, Mikael och Mårten bränner ner till Statt och för att titta på "The Räggers". Jag känner på mig redan nu att jag kommer att bli rejält på läsken. Skål!
Den fantastiska nyheten deklarerades vid frukostmötet i morse, och för att krydda på det hela lite extra läste Lagmannen upp Förstenotariens excellenta skriftliga omdöme från notariebetyget, trots Förstenotariens fnittrande protester. -Hihi, neej läs inte upp det, Lagmannen! pep han. Som vanligt ville jag slå honom på käften. Det enda smolket i Förstenotariens hovrättsbägare är att han måste gå på en anställningsintervju innan han kan bli antagen. För hovrättens skull borde man egentligen förse den besserwissrande skallerormen med en varningsskylt, men eftersom jag gärna vill bli av med honom tänker jag låta bli. Förlåt, hovrätten, men man står faktiskt sig själv närmast.
Jag hörde förresten en låt på radion i morse. Det var Raymond och Maria som framförde sin låt "Nej". Texten är ur min synvinkel fantastiskt bra, och jag tänker spela den i min mp3-spelare på högsta volym om en sisådär 72 veckor då jag firar min sista dag som notarie. "Nej, jag säger nej, jag kommer aldrig aldrig tillbaks till erat liv till eran stad jag kommer aldrig aldrig tillbaks till den ni sa jag skulle va". Tror att jag ska brassa på den redan nu innan jag, Mikael och Mårten bränner ner till Statt och för att titta på "The Räggers". Jag känner på mig redan nu att jag kommer att bli rejält på läsken. Skål!
Tisdagen den 4 oktober 2005
Häromdagen blev samtliga notarier via mail inkallade till Lagmannen, som ville tala med oss. Detta har aldrig inträffat förut, och alla spekulerade i vad mötet kunde tänkas handla om. Tvillingarna, som gjorde ett av sina sällsynta uttalanden, trodde att vi skulle få gå på ett studiebesök på åklagarkammaren. Mårten hoppades på att vi skulle få en eloge för den arbetsinsats vi har utfört under den senaste tiden. Mikael var på begravning i Göteborg, och jag själv anade att vi skulle få varsin tunna skit att bada i. Vi gick i samlad tropp in till Lagmannen, och väl därinne skulle det visa sig att det var jag som hade gissat rätt.
Som jag förstod det hela hade Förstenotarien uppmärksammat att notarierna har arbetat över på kvällarna under den senaste tiden. När han påpekade detta för Lagmannen passade han blygsamt nog på att nämna att han själv utan problem avverkade sin arbetsbörda före den ordinarie arbetsdagens slut. Lagmannen, som aldrig ifrågasätter Förstenotariens uppgifter, drog genast slutsatsen att notarierna hade börjat utföra privata göromål på instämplad arbetstid, såsom att surfa på Internet och maila med kamrater. Frågan hade dryftats med administratören, som i sin tur hade granskat flexlistorna. Av dessa framgick att ingen av notarierna hade lämnat tingsrätten före klockan nio på kvällen under de senaste tre veckorna, och från och med nu fick vi se till att sköta våra privata affärer när vi inte var instämplade.
Tvillingarna och Mårten sade ingenting. Jag förklarade modigt att det ökande flexsaldot berodde på ett stort antal utsatta tresitsar som notarierna skulle skriva tryck till, samtidigt som det hade hållits huvudförhandlingar i en mängd häktade mål, och att vi inte alls sysslade med privata ärenden på arbetstid. –Att domarna går på knäna kan omöjligt påverka notariernas arbetsbörda så pass att flexsaldot stiger på det här sättet, svarade Lagmannen. –Uppenbarligen påverkas arbetsbördan så pass, eftersom flexsaldot faktiskt har stigit. Vi kanske till och med borde få övertidsersättning, svarade jag, och chockerades av min egen uppstudsighet, trots att det egentligen är omöjligt att vara uppstudsig när man har fyllt tolv. Lagmannen spände ögonen i mig, och informerade oss om att han räknade med att vi i fortsättningen skulle hålla nere flexsaldot. Mitt mod sjönk till samma nivå som mina tingsbetyg just hamnat på, och sedan var mötet över.
Klockan halvfem samlades alla notarier vid stämpelklockan för att stämpla ut, eftersom ingen ville riskera något mer tjafs kring flexsaldot. Rassen, som just skulle gå hem, noterade detta och skrattade åt oss när vi gick tillbaka till våra rum för att arbeta vidare. Hans röst ekade i korridoren. –Glöm inte bort att den arbetsrrrättsliga regleringen är till för pöööbeln! ropade han efter oss.
Som jag förstod det hela hade Förstenotarien uppmärksammat att notarierna har arbetat över på kvällarna under den senaste tiden. När han påpekade detta för Lagmannen passade han blygsamt nog på att nämna att han själv utan problem avverkade sin arbetsbörda före den ordinarie arbetsdagens slut. Lagmannen, som aldrig ifrågasätter Förstenotariens uppgifter, drog genast slutsatsen att notarierna hade börjat utföra privata göromål på instämplad arbetstid, såsom att surfa på Internet och maila med kamrater. Frågan hade dryftats med administratören, som i sin tur hade granskat flexlistorna. Av dessa framgick att ingen av notarierna hade lämnat tingsrätten före klockan nio på kvällen under de senaste tre veckorna, och från och med nu fick vi se till att sköta våra privata affärer när vi inte var instämplade.
Tvillingarna och Mårten sade ingenting. Jag förklarade modigt att det ökande flexsaldot berodde på ett stort antal utsatta tresitsar som notarierna skulle skriva tryck till, samtidigt som det hade hållits huvudförhandlingar i en mängd häktade mål, och att vi inte alls sysslade med privata ärenden på arbetstid. –Att domarna går på knäna kan omöjligt påverka notariernas arbetsbörda så pass att flexsaldot stiger på det här sättet, svarade Lagmannen. –Uppenbarligen påverkas arbetsbördan så pass, eftersom flexsaldot faktiskt har stigit. Vi kanske till och med borde få övertidsersättning, svarade jag, och chockerades av min egen uppstudsighet, trots att det egentligen är omöjligt att vara uppstudsig när man har fyllt tolv. Lagmannen spände ögonen i mig, och informerade oss om att han räknade med att vi i fortsättningen skulle hålla nere flexsaldot. Mitt mod sjönk till samma nivå som mina tingsbetyg just hamnat på, och sedan var mötet över.
Klockan halvfem samlades alla notarier vid stämpelklockan för att stämpla ut, eftersom ingen ville riskera något mer tjafs kring flexsaldot. Rassen, som just skulle gå hem, noterade detta och skrattade åt oss när vi gick tillbaka till våra rum för att arbeta vidare. Hans röst ekade i korridoren. –Glöm inte bort att den arbetsrrrättsliga regleringen är till för pöööbeln! ropade han efter oss.