tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

det där är en klassiker...vilken jäkla tur att du inte åkte dit! du borde prova Expressens "är-du-psyko-test" på dina kollegor och chefer...vissa verkar ju dra lite åt det hållet. du hittar testet här.

Ha det bäst/
Alejandro

På tåget mellan Östersund och Gävle upptäckte jag en man med en svart t-shirt på vilken det i rosa färg stod "Bästa bloggen: www.tingsnotarien.blog.se"!

Tufft!

Var kan man få tag på en sån tröja?

Jag har inte gjort så många misstag, mer än att använda ord som 'hemställa', 'måtte', 'indisponerad' m.m. i protokoll och domar. Långt om länge har fiskalen genom att smälla mig på fingrarna vant mig av vid sådana oarter.

Å andra sidan kliar det i fingrarna att använda ordet 'ogulden', därest tillfälle därtill skulle yppas. Fast av ren självbevarelsedrift skulle jag inte gå till fiskalen utan till en av rådmännen med ett protokoll med det ordet i.

Underbar blogga. Var köper jag t-shirten?!

Tingsnotarien: Kan du inte börja sälja t-shirts? Har sett att man kan designa egna och sälja genom ett företag.

ERICA: Det kanske var Tingsnotarien själv som du såg...

Man kan designa sina egna tröjor på
http://www.roligatrojor.com/

Lycka till! :-)

Sueco: i bemärkelse av rättning av domar/protokoll etc, vilka är värst fiskalerna eller rådmännen?

Donatella: Bland båda kategorierna finns exemplar som aldrig kan köpa någon annans sätt att skriva oavsett om det är sämre eller bättre. Petighet är individbaserad. Själv har jag bara gjort förbättrande ändringar....

Sueco: Aah, poesi. "'ogulden', därest tillfälle därtill skulle yppas", jag säger blott.

Tingsnotarien>> Även jag skulle bli förgrymmad om någon lurade i från mig en smörgåstårtsbakelse... Fetto kanske i o f trodde sig ha blivit lurad av Bullmamman och inte att någon ätit upp vad som varit avsett för honom/henne (är Fetto inte en man?).

Vilket får mig att komma in på ett annat spår... När är maten/kakorna/godiset/frukten på kontoret allmänt gods? Så fort det placeras på gemensamt utrymme, när någon sagt varsågod, eller den klassiska 24-timmarsregeln? Eller är det så att man aldrig får ta vad man inte införskaffat själv?

Donatella:

Fiskaler är alltid petiga; jag tror det ligger i fiskalsrollen. Rådmän, däremot, visar, möjligen på grund av sin fullmakt, upp en individbaserad petighet.

Det glädjer mig att åtminstone Obygdens tingsrätt har förstånd att uppmärksamma en jubilerande sekreterare. Dessa arbetsmyror är det solida ramverk på vilket domstolsväsendets papperskvarn är uppriggad och hålls snurrande.
Påfallande många av dem tycks dessutom ha något slags modersroll visavi sin rotelchef, och ibland misstänker jag att man i hemlighet kallar in vissa av dem under extra kniviga överläggningar.
Är för evigt tacksam mot den numera pensionerade sekreterare som på 15 minuter gav en viss landsortsreporter en 5-poängskurs i tvistemålsprocessen.

Skit i sekreterarna nu, jag har i alla fall inget gott att säga om dem som jobbade på tingsrätten där jag var notarie. Sura, bittra skvallerkärringar hela bunten med en helt bisarr inställning till livet i allmänhet och oss notarier i synnerhet.

Låt oss istället diskutera den unga jur.stud. tjejen som anklagade ett vittne för mened på "dödsmisshandelsrättegången" (eller vad journalisterna nu kallar den) i Stockholm. Tydligen har vittnet ett ganska klockrent alibi för det första rättegångstillfället, varför menedsanklagelsen ter sig tämligen gripen ur luften.

Frågan är bara varför denna unga jur.stud. tog på sig rollen att försöka kasta tvivel på vittnesmålet. Ömma känslor för en av de tilltalade måhända?

Familjerättsjuristen...Var står det att läsa?

Tröjan var med största säkerhet egendesignad, eller kanske de säljer sådana i Obygdens lantlivs?

Anton, i så fall är tingsnotarien rätt snygg! Vem vill ha signalementet?

Kör hårt!

Ja, berätta. Hur ser han ut?

Kör Erica. Vi är säkerligen många som vill veta! :-)

Blir det någon träff eller?

Hade det gällt mig och en sparad semla till mig och någon annan tagit den, då hade jag surnat till rejält och skickat mail till ALLA på kontoret så alla hade känt sig skyldiga :-D. Hoppas smörgåstårtan smakade smaskens :-D.

Jag skulle också vilja ha en tingsnotarietröja! Det låter coolt.

Angående Fettos bakelse så borde han vara dig tacksam. Du besparade honom några ytterligare fettceller.

Frågan är naturligtvis hur troligt det är att tingsnotarien skulle springa runt med en t-shirt som skulle kunna röja hans identitet?

Jag tror ingen här verkligen tror att det var Tingnotarien jag såg på tåget Judge Dredd.

Mannen som bar den där coola tröjan var cirka 185 centimeter lång, mörkt kort rufsigt hår, normal kroppsbyggnad, skäggstubb av det bättre slaget och fina ögon! :-)

Jag har alltid tyckt det är fascinerande att kakor, mackor, sparad mat etc försvinner ur kylskåpet även på arbetsplatser som dräller av jurister. Så är det där jag jobbar. Stöld är liksom inte stöld innanför kontorsväggarna, eller?

Ohh... Det låter bra. :-)

En liten fråga bara: Vad är det med jurister och utrycket "...i allmänhet och...i synnerhet"?

Varför vår förkärlek för detta uttryck som tycks kunna klämmas in lite varstans, mer eller mindre passande? Anses det tjusigt? Är det ett bevis på vårt rättsbevandrade sinne? Varför?

Jag fattar inte.

Oavsett vem det var som bar tröjan på tåget torde peronen ifråga läsa bloggen och kommentarerna, och då bli glad över Ericas fina omdöme. Och om det inte är vår notarie så kan han ju ge sig till känna, eller?

Personen med tröjan alltså.

Goofy: Enn bekants flickvän, som arbetar på akademibokhandeln i en stor studentstad, har berättat att lagboken är den bok som stjäls mest. Jurister är med andra ord som eljest (= ett annat juristuttryck som Storstadsnotarien II kan samla på).

Jag är själv barnsligt förtjust i uttrycket "x i allmänhet och y i synnerhet", inte så mycket för juridiken som för att koppla i hop en allmän storhet, x med något fall man vill argumentera för, y. Om det är så vanligt som du anser, så är det förmodligen för att det är effektivt i en argumentation.

Jag antar att det även när det gäller lokutioner i juridiska texter finns ngn slags "survival of the fittest", dvs det som folk går på används.

Anton: Den var bra! Jag gör en mental notering för ev. kommande behov.

Familjerättsjuristen - Håller med om att utvecklingen med "den unga jur.stud. tjejen" i Kungsgatemålet är intressant.

Hon gick ju gladeligen ut i tidningarna och berättade sin story när det begav sig. Vill minnas att det var med namn och allt och hon uttalade sig på det härliga, självrättfärdiga sätt som enbart en juriststudent under sin första eller första terminer på juristlinjen gör.

Man undrar ju vad som händer nu? Uppenbarligen har vittnet, som du påpekade, två(!) klockrena alibin, tydligen hade hon deltagit i en tämligen specifik samling i Finska kyrkan den dagen. Att hon var där, lär knappast kunna ifrågasättas om två kyrkogående tanter bekräftar detta.

Så, vad höll den unga juriststudenten på med?

Uppenbarligen lyckades hon ju i alla fall sabotera rättegången tämligen rejält och dessutom kasta skugga över ett vittne som frivilligt trätt fram. Från att motvilligt göra sin samhällsplikt fann sig detta vittne helt plötsligt att stå dels under brottsutredning, dels att bli ifrågasatt av rikspressen.

Sammanfattning: Bra jobbat juriststudenten! Det är ju nästan så att man tycker att det borde bli fråga om en utredning om falsk tillvitelse. Men man får väl förutsätta att omdömet åtminstone var så pass gott att hon anklagade vittnet för mened i god tro.

I raise my hands to heaven of curiosity - some things I do for money, some things I do for free...

Ja, den unga fröken, vars namn jag glömt - men korrekt, just som "Sthlmsnotarien" nämner, gladeligen uppenbarade sig för diverse media med namn, sover nog inte utan valium dessa kalla nätter...

Postat av: Goofy med abstinens
Vilket mörker. Vad är detta? Var är Sten Sture? Var är det kategoriska imperativet? Var är Förvaltningsjuristen? Var är alla high brow-debatter? Om inte någon sätter igång något snart så känner jag mig tvingad att börja orera om preventiva tvångsmedel, och det vill ni väl inte?

Men, har det här uppmärksammats i media? Med den unga juriststudenten alltså?

Alltså att vittnet hade alibi, att studentskan kanske ljugit och så vidare menar jag.

Googlade och hittade bara om när hon, Sara Wallin, "avslöjade" drömvittnet.

Det enda hon avslöjat är sig själv!

Vera, ja men ni säger ju det..Men jag vill veta mer..Varför det är så tyst om det? Om någon tidning skrivit om det?

Jag tycker att vittnet i sig verkar konstig ändå!

Ja, det nya vittnet verkar lite mysko rent allmänt faktiskt. Var det inte solgalsögon i hovrätten? Och varför inte komma fram tidigare?

Det var just det jag också reagerade på. Att "stjärnvittnet" inte ville visa sig och enligt uppgift totalt motsatte sig önskemål från rätten och försvarsdadvokaterna, att hon dessutom lämnade sådana uppgifter som (i alla fall om man ska tro media) som inte överensstämde med uppgifter från andra vittnen.

Så innan någon berättar mer konkret om hur det framkommit att juriststudentskan ljuger så vet jag då inte vad jag ska tro. Och vilka är de där "kyrkodamerna"? Två klockrena alibin pratas det om, var det bara tre på mötet eller minns inte de andra att "stjärnvittnet" varit där?

Jag läste om vittnets alibi i Svenska Dagbladets nätupplaga igår. Borde inte vara svårt att hitta.

Sthlmsnotarien: Jag satt faktiskt och tänkte på det igår när jag läste den där notisen. Hur sjutton lär menedsanklagelsen ha påverkat hovrätten i bedömningen av det nya vittnet. Sen när det visar sig att anklagelsen är helt gripen ur luften så blir man ju lite bekymrad. Jag menar varför i helvete vill man dyka in i en enormt uppmärksammad rättegång på det sättet om man inte är 100% säker på sin sak.

Jag har tre teorier.

1. Hon är kär i en av skurkarna och vill försöka hjälpa honom.

2. Hon är en typisk T1:a som vill ha uppmärksamhet (en "attention junkie", vet inte om det finns nån bra svensk översättning på det) eller som såg sin chans att skapa sig ett namn i juristkretsar.

3. Hon är en idiot.

Det är väl iofs inte helt otänkbart att hon lider av någon kombinationsvariant av 1-3 heller...1 och 3 går ju onekligen hand i hand. Nu när jag tänker efter så går nog 2 och 3 hand i hand med...men nog om detta nu.

Vad jag minns av någon gammal artikel så hade hon följt rättegången varje dag både i TR och HovR, och jag tycker nog att det talar med viss styrka för teori 1. Jag vet inte hur ni var i inledningen av juristlinjen, men jag hade i alla fall tusen saker jag hellre gjorde än satt på huvudförhandlingar i TR...fast å andra sidan så kanske hon är en av de där hysteriskt tråkiga Jur.Stud.-typerna som levde för studierna och spenderade 16 timmar om dygnet i biblioteket (vilket då skulle tala starkt för teori 3).

Anyway, den här rättegången är enligt min uppfattning ganska viktig för hur allmänhetens förtroende för rättsväsendet ska utveckla sig i framtiden, och det skulle vara riktigt jäkla illa om Jur.Stud.-tjejens beteende påverkat utgången.

Idag åkte jag T-banan hem i allmänhet, den röda linjen i synnerhet...

Nå, blev det någon SSU-bricka på galna hästen?

Var kan man läsa om vittnena??? Länkar tack

Är det någon som vet om "juriststudenten" som ju är 35 år är samma person som också är/varit psykolog?

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11836594.asp

Funkar det inte så gå in på Svenska Dagbladet och sök på "dödsmisshandeln".

Men jag är faktiskt kluven ändå. För att kvinnan i sig verkade så konstig på rättegången och för att hennes uppgifter var så annorlunda mot de andra vittnenas. Att hon har två vittnen som väl är med i samma församling är något som givetvis ska tas på allvar till eventuell motsats är bevisad, men jag är osäker. Kan hon inte ha hunnit båda sakerna?

På hovrätten jobbar det bara en massa soffpotatisar så där är det bara att ta hur mycket frukt som helst bara man är lite diskret. Just nu kan jag inte komma på något mer som är bra på hovrätten.

Karin, är man verkligen en ung fröken om man är 35 år?

Då är jag en väldigt ung gosse!

Jag försökte posta några länkar som jag googlat fram, men fick upp ett meddelande om att posten först skulle godkännas av bloggens innehavare. Jag vet inte om det berodde på att det var ett gäng länkar postade eller om min signatur blivit spärrad... det lär ju märkas.

Familjerättsjuristen:
Dina tre teorier kan jag köpa som plausibla. Framför allt kombinationen av nr 2 och 3. Man får ju hoppas att hon, trots allt, har bättre omdöme än nr 1.

Har någonstans i bakhuvudet (orkar inte gå tillbaka att kolla) att det skrevs någonstans att hon läste straff- och processrätt den aktuella terminen. Vilken termin var det man läste det? Hur som helst så råder det inte någon tvekan om att hon har höga tankar om juristlinjen/sig själv/sitt kommande yrkesliv då hon envisas med att springa på rättegångar. Var själv på en rättegång under mina jur. kand. studier, men detta p.g.a. att jag tvingades ditt p.g.a. något briljant och upplyftande projekt som sjösattes på institutionen om att alla skulle springa på en rättegång och sedan skriva ett pm om detta.

Är det någon som vet vad som skedde i HovR? Sköt de upp rättegången eller har de enbart nöjt sig med att inte avkunna dom i väntan på att menedsanklagelserna skulle redas ut? Det tycks ju finnas en och annan fiskal här inne, kommentaren någon?

Vad gäller vittnets trovärdighet, om hon själv påstår att hon inte varit på den första rättegången och har två oberoende vittnen som styrker detta, tja, då har jag svårt att tro att man kan ta en stackars välmenande (?) juriststudent på allvar. Har för mig också att juriststudenten uttalade att hon pratat med vittnet under lunchen vid tingsrättsförhandlingen, så det beror väl då helt på när kyrkomötet ifråga var.

"Oberoende vittnen"? Oberoende av vad?

Hur det är just i det här fallet vet jag inte, men i många församlingar har ju folk känt varandra bra länge och "håller ihop". Jag tror faktiskt på fullaste allvar att gamla eller aktiva medlemmar i sådana där kyrkliga sammanhang kan ha lika stora lojalitetsband som männen har i Rotary, Frimurarna och så vidare.

Marcus: Oberoende vittne syftar förmodligen på att vittnet inte är kompis eller bekant till någon av de tilltalade eller brottsoffret.

Sthlmsnotarien: I Uppsala ligger Straff och Process på T4. Vi blev också tvingade att genomlida en huvudförhandling under T4, men vad jag minns så slapp vi i alla fall att skriva ett PM om det. Däremot fick vi leka rättegång i Uppsala TR:s lokaler ett par veckor senare...jag vet inte vad som är värst.

Jo, det var en retorisk fråga egentligen. För jag tror att personer i en sådan församling är bekanta med varandra...

Marcus: Vad exakt är det du vänder dig mot? Det faktum att vittnet har bekanta och att dessa bekanta kan intyga att vittnet var i kyrkan? Hur tror du att ett normalt alibi ser ut egentligen? Jag kan väl avslöja att det är relativt sällsynt nuförtiden med sex eller tolv mera eller mindre goda betrogne män som hava det svurit.

I vårt kylskåp försvinner absolut ingenting. Inom kort kommer man att kunna datera vissa rester med C14-metoden.

Jag vill även flika in en fjärde teori, nämnligen att jur.studentskan är säker på sin sak men inte vill argumentera i medierna (längre) och att det faktiskt kan ligga nåt i att vittnets alibi är alltför fantastiskt. Vem kan tvivla på en kyrkobesökare liksom? Det är bara för bra. Hade vittnet gått på Bingo hade jag nog köpt det lättare...

Domen i Kungsgatemålet kommmer i morgon. Ingen uppskjutning till följd av menedsanklagaelser således.

Den omtalade jur.studen Sara Wallin torde ha läst spec.kurserna i straff och/eller process och inte varit T4 el dyl. Om jag inte förstått det fel var hon nämligen där pga sitt uppsattsskrivande...

Skulle vittnet vara skyldig till mened för att hon vistats i rättegångssalen under HUF? Är det inte åklagaren man skall skylla på som inte fått fram nyckelvittnen tidigare?

"Hon har två vittnen, oförvitliga kvinnor i församlingen". Klockrent. Undrar om advokaten är felciterad eller om han faktiskt sa "oförvitliga kvinnor i församlingen", tre otroligt politiskt korrekta led fint sammanpackade i en medialt typfallskoncis mening. Oförvitlig. Kvinna. Församling. Guldstjärna!

Eller som Strindberg (tror jag) sa: "två lögnaktiga vittnen är full bevisning"...

Någon som har läst insändaren i senaste Jusektidningen (kunde inte hitta den på nätet) från en 30+-kvinna som gnäller över att de stora byråerna endast anställer unga och snygga jurister, som tagna ur en amerikansk advokatserie på TV? Kan inte riktigt avgöra om det är på skämt eller på rent förfasat allvar. Roligt är det iaf.

Det är klart att det finns fula människor med dålig hållning på de stora byråerna (känner själv en del) i såväl Sve som USA, även om de troligtvis är i stark minoritet och vuxenmobbade. Powerslipsen och -dräkten är antagligen närmast påbjudna, men sedan när bör iakttagande av uniformkravet likställas med skönhet? I detta sammanhang borde en eloge faktiskt ges till de rådmän som uppenbarligen inte bryr sig om saker som "business attire" och strikt-övertygelse-makt-språk-även-när-man-inte-vet-vad-man-talar-om-inställning, utan endast låter sina ord och handlingar tala för sig själva.

Äntligen kommer Sten Sture in igen! Nu kanske det blir fart på det här stället igen...

>>Bitis. Ja, vittnet uppgav under ed att hon inte hade sett de tilltalade männen vid något annat tillfälle än den aktuella natten då dödsmisshandeln ägde rum. Om hon har varit på huvudförhandlingen så har hon ju sett männen vid ett annat tillfälle = mened

Ahaa... Ja, då ser saken lite annorlunda ut! Undrar om Sara Wallin läser bloggen?

Familjerättsjuristen.

Det jag vänder mig mot är att så många här nu tycks vara så säkra på att studentskan ljög och så och det för att det fanns två vittnen.

Två vittnen är visserligen två vittnen, men vilka är dessa "kvinnor"? Förutom att de intygar att kvinnan var i kyrkan? Det är det jag vänder mig mot. Att flera här sätter sådan tilltro till uppgifter från kvinnans advokat utan att veta vilka hennes alibivänner är.

Erkänner också att om bilden av den här kvinnan i rätten gör att jag tycker att det finns skäl att i alla fall inte så kategoriskt säga att "studentskan ljuger och vill ha uppmärksamhet". Varför hörde inte kvinnan av sig innan? Varför var hon så rädd att visa sitt ansikte? Varför var flera av hennes uppgifter så annorlunda mot de andra vittnena? De sistnämnda som vågade visa sina ansikten. Ni frågar om studentskan är kär i någon av de misstänkta eller vill ha uppmärksamhet? Jag skulle också vilja ställa de frågorna om den här kvinnan...Känner hon till någon av gärningsmännen innan? Känner hon till offret sedan tidigare? Vill hon ha uppmärksamhet?

"Två oförvitliga kvinnor i församlingen" var det. Vågar man sig på ett e contrario-slut här; det finns även kvinnor i församlingen som inte är oförvitliga. Vad är man då förresten? Förvitlig?

Jag vet inte om det har kommenterats tidigare men Sara Wallin (för övrigt 35 år enligt Aftonbladet om det är av intresse) hade inte bara lutat sig mot att kvinnan hade befunnit sig i salen

I Svenska Dagbladet säger hon:
"Kvinnans berättelse skiljer sig markant från vad andra vittnen uppgivit om dödsmisshandeln vid korsningen Kungsgatan - Norrlandsgatan. Bland annat påstår kvinnan att hon följt ett flera minuter långt drama medan tidigare vitttnen har talat om ett betydligt snabbare förlopp."

Heh, ja det kunde man ju ge sig fan på att Jur.Stud.Wallin skulle ge sig in och analysera vittnesmålen också. Sorry fröken Wallin, men jag förpassar dig härmed till kategori 2 och 3.

Marcus: Om det nya vittnet ville ha uppmärksamhet skulle hon nog inte anstränga sig så mycket för att dölja sitt utseende i rättssalen. Jag tycker det nog mer tyder på att hon är rädd för eventuella repressalier pga sitt vittnesmål. Anledningen till att hennes vittnesmål skiljer sig från de andra vittnesmålen kan ha många anledningar, jag anser dock att de övriga vittnena har en tämligen låg trovärdighet med tanke på hur de ändrat sin historia under processens gång.


Sten Sture: Det där inlägget i Jusektidningen låter som ett klockrent exempel på bitterhet kombinerat med avundsjuka. Vågar vi gissa att insändarskriverskan har fått nobben efter ett par intervjuer och kanske inte direkt är bildskön?

(Har postat ett svar för flera timmar sedan, men det verkar inte ha kommit in)

Familjerättsjuristen, vad jag vänder mig mot är att jurister och juriststuderande här på sidan så tvärsäkert tycks veta att juriststudenten ljugit om att "det kvinnliga vittnet" alltså sagt sanningen.

Det jag tycker är intressant är just varför folk här sätter sådan tilltro till de nya uppgifterna. För att ni känner studentskan? För att vittnet har TVÅ kvinnor som intygar att hon var i kyrkan och att det faktum att det är äldre kyrkliga kvinnor som säger det? Jag vet inte mer än det som får mig att känna att det är viktigt att detta granskas mer.

Varför är det juridikstudentskan som måste ljuga, varför kan det inte vara så att alibikvinnorna minns fel/rycker in till sin väninnas hjälp? De är ju fortfarande anonyma.

Och jag erkänner att mina funderingar kring det här också präglas av det intryck vittnet gjorde i rätten, inte minst "döljandet" av ansiktet. Här har det spekulerats i att studentskan kanske hade eget intresse i målet, att hon alltså skulle känna/vara förälskad i någon av de åtalade eller vill ha uppmärksamhet. Jag ställer en motfråga: kan inte vittnet haft något eget intresse? Bekant med offret, irriterad på någon av de åtalade, uppmärksamhetsbehov, förfasandet av rättssystemet och så vidare?

Jag minns en kursare till mig som var minst sagt korpulent. Inte nog med det, han var osympatisk och självgod också. Han såg ner på alla, och kom sig gärna för att rätta och ifrågasätta professorerna på föreläsningarna. Hela hans uppenbarelse var grotesk (stackar'n). Jag har fått höra på omvägar att hans utseende (förhoppningsvis även hans personlighet) satte käppar i hjulet vid hans jobbsökande. Han ville tydligen bli affärsjurist på någon av de största byråerna men fick ideligen nej, trots klanderfria betyg. Han lade således advokatdrömmarna på hyllan och gick domarbanan istället. Det är så ett "Fetto" blir till, mina vänner.

Det var Anton som skrev ovanstående...

Anton: Man får ju hoppas att det i första hand var personligheten som satte käppar i hjulet för kursarens adokatbana. Intressant dock att det inte verkar ha påverkat hans möjligheter att bli domare...

Anton, Anton! :-)

När vi ändå diskuterar allt möjligt, vad tycker ni om att "nya" arkiveringsregler gör det krångligare att få ut gamla domar för att tingsrätterna bara behöver spara det som de själva upprättat?

Mittåt, advokatbana ska det vara. Har förstått att man gör bäst i att rätta sina stavfel om man vill komma levande från detta forum.

Fö ett litet småroligt ord om man sätter det i bestämd form och använder bindestreck:
advokat-banan. Betyder detta yrkesvalet advokat eller helt enkelt en advokats banan, eller kanske en banan endast avsedd för advokater? En helt allvarligt menad språkfråga. Bindestreck är ett otyg. Skall man helt enkelt inte använda dem, eller måste man använda dem ibland, även vid sammansättning av helt generiska ord?

Sten Sture: Den lilla skriften Myndigheternas skrivregler rekommenderar bindestreck i några få fall, bland annat när bindestrecket kan förhindra feltolkning, t.ex. vind-elverk och gen-etik.

Håller f.ö. med dig om att bindestreck nästan alltid är ett otyg.

Anton: När vi ändå är inne på ämnet "gamla kursare vi minns" så drar jag mig osökt till minnes en av mina gamla kursare. Hon var vacker som en dag och hade så gott som perfekta betyg. Tror faktiskt att hon gick ut med raka AB:n.

Trots att hon inte kunde ett skit.

Alltså jag skojar inte, jag var i samma basgrupp som henne en termin, och hon var verkligen totalt kass. Hon kunde ingenting. Fattade ingenting. Kunde inte argumentera om någoting.

Däremot spenderade hon ~14-16 timmar om dagen i biblioteket. Vi (min kompis och jag som var i hennes basgrupp) kom fram till den teorin att hennes studietaktik gick ut på att skriva av läroböckerna i olika skrivhäften. Inför ett vanligt seminarie kunde hon komma med 12-15 tättskrivna sidor anteckningar angående en fråga där man själv hade kladdat ner någonting i stil med "ej talerätt, FB 3:5". Men när man frågade henne vad hon hade kommit fram till för svar bara svamlade hon och läste upp valda delar av sina anteckningar (som sällan hade någonting med frågan att göra).

Jag vet dock att hon har ett riktigt stink-jobb nu, trots sina betyg (typ kommunjurist i Motala). Hon blev en av de där som hoppade fram från provanställning till provanställning på alla stora byråerna...jag menar, vem skulle inte anställa en supersnygg tjej med raka AB:n...men hon lyckades aldrig behålla jobben eftersom...tja, eftersom hon var dum i huvudet.

Jag antar att Anton skrev sitt inlägg som en reaktion på mitt inlägg om 30+-tjejen som gnällde om den påstådda "ung och snygg"-standarden vid rekryteringen till affärsbyråerna.

Att du upplevde AB-tjejen som dum i huvudet och trodde att hon bara svamlade kan ju faktiskt bero på att du inte förstod vad hon sa. Därmed inte sagt att man måste vara smart för att få AB, det finns många exempel på motsatsen. Och att hon bor och jobbar i en byhåla kan bero på allt annat än rent karriärsinriktade livsval. Och en jurist som jobbar på Fonus i en storstad jobbar ju trots allt ändå bara på Fonus. Var jobbar du förresten, Familjerättsjuristen?

Att en jurist kan väga upp tillkortakommanden med ambition, slängdkäfthet, kontakter och tajta kläder (och då menar jag tajt med Brooklyn-dialekt..) lär inte vara något nytt under solen. Och juristlinjebetygen är väl egentligen inte något att vara stolt över. Det var många som föll bort ganska tidigt i utbildningen som var smartare än de flesta som jag tog examen med. I deras fall saknades endast ambitionen. Och det är väl egentligen endast just ambitionen som vi jurkandare kan vara stolta över, om man nu måste hitta något att vara stolt över. Så visst, jurist = smart är ingen självklar slutsats, även om blondiner verka tro det.

Att man inte behöver vara ett ljushuvud för att klara juristprogrammet är ingen nyhet. Lägger man ner några timmar om dagen i biblioteket med att föra över läroböckerna till lagboken så ordnar sig det mesta. Det ger ändå hopp om livet att få höra att det inte lönar sig i längden.

Men kanske finns det andra branscher där det är av yttersta vikt att kunna skriva med riktigt små bokstäver.

Sten Sture: Haha, jag jobbar inte på Fonus om det är det du undrar. Jag jobbar på en ganska stor juridisk byrå som är verksam inom de flesta juridiska områdena och det har fallit på min lott att jobba med familjerätten. Nuförtiden jobbar jag mest med skilsmässor faktiskt (ifall du är intresserad). Du får ursäkta att jag inte ger dig ett mer detaljerat svar än så, antar att jag vill behålla så mycket av min anonymitet som möjligt jag med.

Att hennes svammel egentligen inte var svammel, utan itsället var klokheter som jag inte begrep är en ganska rolig teori. Den blir dessutom extra rolig när man, som jag, tvingats genomlida hennes dravel mer än en gång. Det är väl bara synd att du inte kunde ha varit med oss på våra basgruppsdiskussioner så hade du kunnat bilda dig en egen uppfattning. Vem vet, ni kanske hade funnit varandra.

Förresten så tror jag att Fonus gjort sig av med alla sina jurister till ett nytt dotterbolag eller nått sådant. "Familjens jurist" kallar de sig nuförtiden (och nej, jag jobbar inte där heller SS). Antar att det var svårt att plocka kunder från gatan när de var tvugna att kryssa mellan gravstenar och kistor inne på Fonuskontoren.

Nä, det är klart att din uppfattning endast är din uppfattning, och inte något som kan ifrågasättas i egentlig mening. Det var bara en hypotes (vilket jag trodde skulle vara uppenbart för envar genom bruket av "kan ju faktiskt bero på"). Det är vanligt att tillskriva människor som man inte tycker om (tex pga avundsjuka) dåliga egenskaper. En variant av mina-barn-och-andras-ungar-syndromet.

Det är ändå fascinernade hur vanligt det verkar vara med "jag går faktiskt på juristlinjen" för att försöka trumfa påståenden om bristande intelligens.

"Hon är inte blåst bara för att hon är blondin. Hon går faktiskt på juristlinjen."

På min tid (låter som att jag är lastgammal) FICK vi inte skriva i lagboken, det du Rakel! Vi fick bara föra ut ord i marginalen som redan förekom i paragrafen. Det var en helt korkad bestämmelse.

Mycket roligt med advokat-banan! Det kanske är en sådan som Jan har i fickan...
En annan sak som förutom bindestreck på fel ställen och särskrivningar som kan vara kul att roa sig med är att hitta ord som heter nästan samma, men som har olika betydelser, som exempelvis:
Barnomsorg - Barndomssorg
Juridiken - Djur i diken
Näckros - Nekros

Anton>> Rykten gör gällande att det åter skall komma ett förbud för jur.studarna att anteckna i sina lagböcker på SU... Detta efter att en kreativ gosse lossade på klamrarna i ett lagtextsupplement (som man fick ta med sig på tentan) och stoppade in sidorna i sin skrivare och printade på baksidan av de blanka sidorna. Därefter häftade han ihop det igen. Jag tror att han klarade sig från beskyllningarna från fusk, därav regeländringen. Vad skulle det vara för nytta att ha någon reglering alls om det visade sig vara tillåtet (eller i vart fall inte förbjudet) att förfara på dylikt sätt?

Sten Sture - Finns artikeln på juseks hemsida? Var inte och kikade, men hittade inte åt den. Eller finns den enbart i old school papperstidningen?

Kommunjurist är nu inte ett sådant loseryrke som Familjerättsjuristen tycks tro. Löneläget är förhållandevis högt (i vart fall +40 000 kr efter ett par år, de som jag känner), och det är inte så jävla ovanligt att folk går från byrå till att bli kommunjurist. Det är dessutom riktigt utmanande, eftersom du i en halvstor kommun måste kunna all juridik; offentlig upphandling, förvaltningsrätt, avtalsrätt, PBL, processrätt, LVU med mera.

Att man väljer att verka i en mindre stad brukar oftare bero på familjeskäl än på att man är särskilt kass. Det är fler jurister än man tror med AB rätt igenom och femmor från tinget som söker sig till orter som Eskilstuna, Falun eller Östersund. Detta helt enkelt för att det är där de har fru/man/övrig familj, och då får de ta de jobb som finns.

Intressant för övrigt med den översittarmentalitet som alltid kommer fram när jurister diskuterar yngre kollegor. När man satt ting var många vansinniga på sina domare för deras von obenattityd till notarierna. Det är denna irritation som hela den här bloggen bygger på. Lik förbannat sitter ett antal jurister som i ett annat sammanhang här på kommentarsidan uttalat sitt förakt mot domarkåren och skriver om "typiska T 1:or som vill ha uppmärksamhet". Minns jargongen från notarietiden när termin 5-praktikanterna från Lund kom för en veckas domstolspraktik. Samma notarier som veckan innan i fikarummet spytt galla över de dryga domarna, blev nu om möjligt ännu drygare mot de stackars studenterna "som inte kunde någonting". Nästan lite kul att se. Snacka om att snabbt socialiseras in i domstolskulturen...

Varför satt ni och skrev i lagboken? Vi (Uppsala) fick ha med alla anteckningar och all kurslitteratur på tentorna.

Sthlm: yepp, old school hard copy. Icke-elektroniskt. Snällpost. Som på den gamla goda tiden. Pre-IT-style. Folkhem. DDR. Karbonkopia (the original cc). You name it. Kort sagt: ja, i Jusektidningens pappersversion. Insändaren verkar inte finnas ännu på hemsidan. Försök hitta den om du kan. En riktig brainer för någon som är lagd åt det ironiska hållet. Kan vara helt seriös. Kan vara ett skämt. Som bröllopsbilden för några år sedan i skyltfönstret på en fotobutik där brudgummen satt vid ett bord och läste lagboken med ett pillemariskt leende och bruden stod bakom honom och såg stolt ut. Alla jurister jag talat med som sett det blev nästan förbannade när de såg det. Helt omöjligt att avgöra om det är på allvar eller inte enkom genom fotot. Klockren guldstjärna..

okej, någon som sitter inne på information om örebro eller linköpings TR? Bra grejer?

Det var ju himla käckt för er i Uppsala.

okej, någon som sitter inne på information om huddinge eller sollentuna TR? Bra grejer eller icke? :)

- Sten Sture: Jo, den där bröllopsbilden kom upp till ytan i Uppsala, eller hur? Drottninggatan?

Vad gäller Jusek så får man hoppas på att deras hemsida uppdateras inom rimlig framtid. Skandal att år 2006 inte ha en uppdaterad hemsida. DDR är det minsta man kan kalla det hela. För att dra fram det klassiska, amerikanska argumentet hur hatten, "They can put a man on the moon, but they cannot... etc."

- Familjerättsjuristen: Jo, ang. straff- och processrätt. Är allt för väl medveten om att det var under T4 man tvingades att tröska sig igenom detta. Men antog att den 35-åriga Sara Wallin läser på Stockholms universitet. Eller kan det vara så illa att hon sätter sig på pendeln för att följa rättegångar? Men mot bakgrund av vad som kom fram ovan, d.v.s. om att hon skriver specialarbete så lär det inte längre vara något större intresse av att få reda på när man läser obligatoriet i Sthlm.

- Familjerättsjuristen nr 2: Du kanske missade det hela när du läste i Uppsala, men en av de skillnader gentemot Stockholms universitet som lärarna underströk när de kände sig tvingade att påtala hur vansinnigt mycket bättre utbildning var i Uppsala var just detta, att Sthlms-studenterna inte fick ta med sig anteckningar etc. till tentorna. Detta ansågs helt världsfrämmande med utgångspunkt i Uppsalas PBI-system som ständigt höjdes till skyarna. Och som sagt, det finns ju sällan något bättre sätt att framhäva det egna systemets förträfflighet än att kasta skit på något annat.

- Konrad: Jo, men vissa (notera ordet "vissa", jag skriver det igen, "vissa") T1:or förtjänar samma förakt som domarkåren p.g.a. en liknande attityd av självupptagenhet och överdriven tro på sin egen förträfflighet och kompetens.Dessa personliga egenskaper är lika påfrestande oavsett om det härrör ur en domare som ur en T1. Dock håller jag med dig om att det notariebeteende som du beskrev är förkastligt. Typiskt "förstenotariebeteende" för att referera till bloggen.

För övrigt: AB och briljerande intelligens går inte alltid direkt hand i hand på juristlinjen.

I likhet Familjerättsjuristen så har jag haft det oangenäma nöjet att stöta på denna till synes paradoxala jurist, AB-student kombinerat med en nästan ofattbar oförmåga att ens närma sig ett juridiskt problem, än mindre att lösa nämnda problem.

Min erfarenhet grundar sig dock i notarietiden och inte i basgruppsarbetet (vet dock inte vad som är att föredra om man nu skulle få välja social miljö för denna typ av bekantskaper). Fick en ny, kvinnlig notarie på "min" domstol som uppenbarligen hade bra betyg (i och med att hon kom dit från första början, och dessa goda betyg bekräftades också senare) men det visade sig snart att hon inte klarade av att sköta sitt arbete. Hon klarade, av någon anledning, helt inte av att lösa det enklaste juridiska problem hon ställdes inför. Hur detta kom sig? Fråga inte mig. En till synes paradox, men så är det. Vissa personer klarar helt enkelt inte av att ta klivet ut i yrkeslivet.

Sthlmsnotarien:

Din iakttagelse rörande T1-studenter är i och för sig korrekt, men jag har större fördragsamhet med en osäker 19-åring med självhävdelsebehov än jag har med en 60-årig rådman med 35 års arbetslivserfarenhet. Av samma anledning tycker jag det är roligare när man driver med rådmännen än med de osäkra 19-åringarna. Det är festligare att sparka uppåt än att sparka nedåt (fast kanske inte lika karriärsbefrämjande).

Angående din kollega: Vissa personer har svårare att komma in i domstolsarbete än andra. Hon kan naturligtvis tillhöra de 5 procenten (egen uppskattning från min egen notarietid) som dessvärre har riktigt svårt att ta steget ut i yrkeslivet. Men många notarier kan, genom hjälp från äldre kollegor, faktiskt ta sig förbi den inledande perioden av handlingsförlamning och nå oanade resultat. Jag vet inte vilka rutiner ert notariekollektiv har för att ta emot nya notarier, men det kanske är aktuellt att ni sätter er ner och tar en diskussion om hur ni skolar in de nyanlända. Tösen kanske inte har fått tillräckligt med hjälp?

Rikard:

Har för mig att Örebro haft rykte om sig att vara en riktig skräcktingsrätt, men jag kan ha fel här.

Linköping har gott rykte. Det jobbas dock tydligen helvetiskt mycket där, och ledningen verkar inte heller ha koll på hur mycket notarierna arbetar med sina egna mål och ärenden. Dessutom låg betygssnittet på notariebetygen vad jag förstått tidigare ganska lågt. Tror inte heller Linköping fått in så många notarier på Svea hovrätt eller på Skånska.

Är det ingen av er som valt notarieplats efter var det händer mest saker? Alltså mest brottsdrabbade orter = mer intressant....

Det får mig att minnas de där programmen som gått på TV om poliser. Första programmet för drygt tio år sedan när de sökte in och vad de hade för framtidstankar då och så uppföljningen förra eller för förra året. Då det visade sig att de som mer eller mindre mot sin vilja hamnat på mindre orter (vill minnas att det var Ludvika, Borlänge och någon annan liten ort fast i Värmland) redan under sina första hade fått vara med om det som de som hamnade i Stockholm ville, men ännu inte hade fått. Mord, grova rån och sådant.

Vill man se många tuffa brottmålsrättegångar skall man, i likhet med de unga poliserna, välja Dalarna och Falu tingsrätt (Borlänge och Ludvika ingår i domsagan). Familjen i Borlänge ser till att tillvaron blir händelserik. Baksidan är att man som notarie får jobba kopiöst mycket; hög brottslighet i kombination med att notarierna skall skriva mycket brottmålsdomar ger dessvärre det resultatet.

Detta ovan är inte den riktige Sten Sture. Han är alltför vänlig, social, meddelsam och alltför lite nitisk, besatt, rabiat och paranoid. Och var är det kategoriska imperativet? Alt har Sten Sture börjat med SSRI som nu har börjat få effekt. Ett annat alternativ är ju att han träffat en trevlig tjej. Personligen tycker jag bättre om denne nye SS eftersom jag tyckte den första var patetisk. Skulle gärna delta i den professionella debatten men jag är ju läkare så det är ju grekiska för mig, så jag nöjer mig med personanalys.

Vad menas med familjen i Borlänge? "La familia?"

Helge: "Familjen" i Borlänge är delvis en mediekonstruktion, delvis ett reellt problem. Med start för ett tiotal år sedan har ett gäng ungdomar (varav en är född på Hinsan - snacka om goda förutsättningar att lyckas i livet) begått ett mycket stort antal grova brott. Men vad jag förstår är det en ganska löst sammansatt grupp människor och definitivt inte fråga om organiserad brottslighet. Nuförtiden skulle jag tro att de flesta sitter inne och någon "familj" i Borlänge existerar knappast längre - om den alls någonsin har gjort det, som sagt.

Å andra sidan är brottsligheten i Dalarna fortfarande hög och grov, så Konrads rekommendation är korrekt.

Rikard: Du som söker information om Örebro och Linköpings tingsrätt: festligt om du råkar vara den nya lagmannen för Linköpings tingsrätt som inom kort ska flytta dit från Örebro tingsrätt. Att fiska info på bloggen skulle ju kunna ge ledningen den kollen på notariernas arbetsläge som Konrad skriver om att ledningen i Linköping inte har. Om Rikard är lagmannen ifråga så har Konrad verkligen prickat in ett perfekt svar....

Om det är lagmannen i Örebro som skrev frågan för att fiska info, så fick han ju inte världens bästa feedback på sin insats i denna stad. Nu känner jag ingen som suttit ting i Örebro, så det där omdömet är mer ett obestämt rykte från min egen notarietid.

Många i den ursprungliga "Familjen" är döda, har slutat med brottslighet eller utflyttade. Men sedan har det kommit nya så det som i dag också kallas för "Familjen".

Den mest kända av medlemmarna i den här generationens "Familjen" är Jimmy N som till och med är född på Hinseberg och som nu avtjänar ett lång straff för ett rån som han genomförde tillsammans med Svartenbrandt. Han gifte sig nyligen med en tjej.

Att de kallas "Familjen" ska enligt uppgift ha sitt ursprung i att en försvarsadvokat frågade en av sina klienter om hans familj och klienten då ska ha svaret "Mina vänner är min familj".

Det har varit uppgörelser, grova rån, grova stölder, narkotikabrott, olaga hot, skjutning mot ett vittne och en uppmärksammad tortyrgrej bland annat. Men det har inte alltid varit så många utan två-tre personer ibland men ändå blivit till "Familjens sak".

Bitis: Anledningen till att studenten på SU inte fälldes för fusk lär bero på att det i kursanvisningarna stod något om att anteckningar var tillåtna utan någon begränsning....

Gustafs: Du är bättre uppdaterad än jag. Men visst heter gossen Joel N?

Ja, det gjorde han..Slarvfel..Joel Nordin heter han.

I hans fall kan man pratar om hur socialförvaltningens regler eller bristande omdöme kan ställa till det. Som sagt är båda hans föräldrar väldigt kriminellt belastade, han föddes på Hinseberg och hans mamma hade ju dessförinnan avtjänat flera straff. Hans pappa är också kriminell.

Redan den starten på livet är ju ovanlig och om man sedan läser hans föräldrars senare brott och så framgår det där om hur sonen varit hemma när föräldrarna bråkat, varit påverkade, och så har han bevittnat flera fall av misshandel i hemmet och så vidare.

Även Joel började ju tidigt med saker som inte är speciellt lämpliga -- vare sig man är i hans ålder eller någon annan gång.

Men han fick senare flytta hem till sin morfar uppe i Nusnäs. En morfar som verkligen gjort allt för sitt barnbarn. Där i "dalhästidyllen" fick ju Joel den kärlek och det lugn han behövde (vilket han själv också säger), men sedan blev morfadern sjuk. Socialförvaltningarna i de båda kommunerna kom då på den briljanta (ironi!) idén att han skulle flytta tillbaka till Borlänge vilket ju känns som att slänga in en katt till en orm.

Uttrycket "hellre ökänd än osedd" stämmer bra på Joel.

I feel like a complete blank, but I don't care. Pfft. I've pretty much been doing nothing worth mentioning.