tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

Bra fiske runt Lycksele.

Att till en ledsen människa säga att idiot är det snällaste man kan säga till någon ibland är ju bra onödigt!

Uttrycker jag mig luddigt? Jag har inte kallat någon för idiot. Jag har sagt att ibland är det snällaste man kan säga om en människa att denne är dum i huvudet. Om personen ifråga var ledsen innan så framgick det inte. Att han blev ledsen har framgått, och jag anser fortfarande att det är en fråga den personen får lösa själv.
Jag använder sällan ordet idiot. De gånger jag gör det är det oftast om de som åker för fort utanför mina barns dagis.

Ja, men man kan ju inte skilja det från sammanhanget du sa det i. Personen sa att h*n mådde dåligt av att bli kallad idiot och din kommentar var att ibland är det snällaste man kan säga till någon.

Fast om man nu skall hårddra det hela, så förklarade han sig missnöjd efter att jag lämnat min kommentar om det snällaste man kan kalla någon.

"Postat av:
Snällt av er att kalla någon dum i huvudet!

2006-maj-04 @ 14:47:10
Postat av: Fast i Myndighetsträsket
Ibland är det faktiskt det snällaste man kan säga om någon.

2006-maj-04 @ 15:05:18
Postat av: Ledsen och arg
Tack!

Jag har inte fått ett enda telefonsamtal på TVÅ år, aldrig varit på en fest, aldrig haft gäster på min födelsedag sedan jag fyllde 14 år då mormor dog...

Nu vet jag att det här heller inte var något för mig! Bara en kommentar och idiotförklarad!"

Om inte jag läser helt uppåt väggarna, så är det h*n själv som idiotförklarar.

Jag tycker nog att "Snällt av er att kalla någon dum i huvudet" också är en reaktion att ta på allvar. LÄS kommentarerna innan också! Du tar ju bort en del.

Jag är ledsen, men jag kan faktiskt inte se att jag kallat någon för något före den kommentaren. Vad andra säger får stå för dem.

Fast i myndighetsträsket. Kan man verkligen bara slå ifrån sig så?

Person 1: Språknisse är ironisk.
OM han inte är det är han dum i huvudet.

Person 2: Tyvärr får man nog inse att risken att Språknisse inte är ironisk är tämligen stor, det finns gott om galningar där ute. Men vi kan ju alla hålla tummarna för att han inte är dum i huvudet. (med andra ord klassificeringen av en idiot, min anm)

Person 3: Snällt av er att kalla någon dum i huvudet!

DU:Ibland är det faktiskt det snällaste man kan säga om någon.

Vi är alla på samma ställe. Om någon blir kallad idiot i skolan/på jobbet och så, tycker du då det är okej att häva ur sig "Ibland är det faktiskt det snällaste man kan säga om någon".

Här står det ju också tydligt vad anda sagt före dig så det kan väl inte ha varit så svårt att hålla igen?

Han är inte dum i huvudet, han har bara otur när han tänker

Där jag bor ska det tillsättas diverse Plusjobb. Bland annat som häktesvakter, diverse jobb hos polisen samt på tingsrätterna.

Självklart hade jag kunnat hålla igen. Att jag inte gjorde det får väl kanske betraktas som en skönhetsfläck på min karaktär. Sen kan jag inte hålla med om din definition på idiot. Om jag förstår dig rätt, vilket jag hoppas att jag inte gör, så är alla som inte är dumma i huvudet idioter. Galning och idiot är inte samma sak i min värld. Jag skulle läsa kommentaren som att om han inte är dum i huvudet, så är han ironisk.
Men, jag orkar inte tjafsa vidare om detta. För det fall någon någonstans i något sammanhang känner sig idiotförklarad av mig, så ber jag förbehållslöst om ursäkt. Detta gäller inte de idioter som kör för fort utanför mina barns dagis.

Språknisse: Kommentaren var inte menad att kalla dig idiot. Den var mer menad som en markering om att liknelser är just liknelser. Att gå av stapeln behöver inte ha med båtar att göra mer än som man bäddar...har med sängkläder att göra. Det är allt.

Om du menar allvar med resten av dina inlägg tycker jag att du ska prata med en psykolog eller dylikt, inte ta anonyma bloggkommentarer som livets sanning.

Är det bara jag som har missat något? Språknisse skrev väl aldrig att det var fel? H*n skrev att h*n får rysningar av det.

Jag får också rysningar av diverse ord, men det kan ju bero på helt andra saker än att man anser dem vara fel!

Jag tycker förresten det är intressant att se försvaret Språknisse får. Det om något tycker jag denne kan känna sig varm om hjärtat för. Jag tror ingen tidigare fått ett sådant försvar, möjligtvis glamourprinsessan, men ingen annan.

Vart är de upprörda kommentarerna om att Sten Sture kallas för B-människa? Det är väl rätt elakt det också? Eller är det OK att "mobba" vissa människor men inte andra? Vem är det som ska skämmas egentligen?

Strålande dagboksinlägg Tingsnotarien! Det är ju i och för sig en vana nu, men det tål att upprepas gång på gång.

Till er andra, är det vanligt att "högsta hönset" har bästa rummet och så går det i en fallande ordning? Är det i så fall alltid samma rum som anses vara det "bästa" eller kan någon bryta mönstret och välja ett "sämre" rum?

Rakel, jag tycker personligen att jämförelsen mellan Språknisse och Sten Sture haltar. Nu har visserligen inte jag läst alla inlägg som varit "för och emot" Sten Sture och inte heller ALLA inlägg som han har skrivit. De inlägg jag läst av honom är att han kan ge svar på tal, och - det är min högst privata åsikt -, att han inte tagit så illa vid sig. Sedan vet jag inte när kritiken mot Sten Sture började, om det var när ingen "pejlat in" hans personlighet eller efter att man fått en bättre bild av honom (alltså liksom jag fått intrycket av att han kan ge svar på tal).

ÄSedan har ju Sten Sture av flera här, inklusive av mig, fått beröm för att han tar sig tid att besvara andras frågeställningar och så med långa välskrivna inlägg?

Joel: På mitt förra jobb var det definitivt så. Hörnkontor med stora fönster åt två håll för bigshotsen, rum med fönster för mellanchefer, skrubbar för de vanliga dödliga och skärmväggar för administrativ personal.

Det fanns ingen anledning att välja ett "sämre" rum för de var alltid sämre. Mycket sämre.

Jo, då, att SS fortfarande hänger kvar efter en miljon arga inlägg som påpekar för honom att han är dryg, dum, avundsjuk, mindre värd osv osv i all oändlighet tyder onekligen på att han har tillräckligt med skinn på näsan för att inte ta illa vid sig. Han verkar också insett att det här är ett forum där folk skriver kommentarer anonymt, och att ingen här känner honom i verkliga livet, vilket ju gör det svårt att ta kritiken i inläggen på blodigt allvar.

Så långt stämmer det.

Men är det OK att skriva elaka saker om någon bara för att denne "kan ta det"? Jag tycker det luktar självgodhet och hyckleri lång väg när man springer upp på barrikaderna för språknisses skull, eftersom han eventuellt blivit kallad dum i huvudet, medan man inte ens höjer ett ögonbryn när SS blir kallad B-människa. That´s it.

Årets tupp, årets kyrkotupp, årets finaste järnvägsstation, årets byggnad etc. Finns det ingen tävling för vackraste tingsrättsbyggnad?

Rakel, nej det är ju absolut inte rätt att kalla någon mindre värd, B-människa och så. Men då är ju lärdomen väl snarare att man inte bör kalla någon något sådant och inte att "det är okej en gång, då är det okej att göra så med alla andra"?

Jag tycker också att det är väldigt beklagligt att Språknisse tog så illa vid sig och tycker att det är en osund reaktion. Men mår man dåligt och kanske känner sig värdelös etcetera så är ju det antagligen något man bär inom sig hela tiden och vissa dagar räcker det med en sådan kommentar för att man ska må ännu sämre.

Men visst har väl även Sten Sture blivit försvarad? Jag har i alla fall sett sådant försvar.

Jag tycker att frågan i sig är rätt intressant, det där med nätetikett och hur man behandlar folk, men kanske bör vi i istället inrikta oss på något annat nu?

Jag vet inte inte hur stort genomslag sådana där artiklar om Glamourprinsessan har (har själv inte läst tidningen heller) men i och med att hon har tipsat om den här bloggen så kanske det kommit en hel nya läsare och det är ju synd om de bedömer bloggen efter de inlägg som varit här nu. Men det är min åsikt!

Joel - Vad hände egentligen med det där "avslöjandet" inom juristvärlden? Du hade ju tydligen förföljt någon stackars människa? Har kollat nättidningarna men har inte sett någon artikel om någon domare/delägare som nazi-pedofili bloggat. (Man fick intrycket att det var något på den nivån när man läste inläggen där ett tag...) Förresten, var det du som var inne annonymt och ville tjabba på Aftonbladets chat där om någon jurist? Du får länka när det briserar.

Jag har egentligen ingenting emot att bli kallad B-människa. Om någon skulle få för sig att faktiskt sätta sig ner och definiera en rad egenskaper och förmågor som de flesta skriver under på är avundsvärda, och sedan rankade alla människor efter hur många av dessa de besitter, är jag övertygad om att jag inte skulle hamna i toppskiktet (bland A-människorna). Fast det är en aning psykopatvarning på att tänka så. Men det skulle vara litet roligt om de ändrade betygen AB, Ba och B till A, B och C. Det skulle kännas litet ärligare, eftersom många med AB rakt igenom troligen betraktar sig som "A-människor" (även om de naturligtvis inte skulle säga det själva, de vill naturligtvis framstå som talangfulla studenter som gör det som de tycker är roligt...), och betraktar majoritets-Ba-folket som "B-människor" och de med mest B-betyg som "C-människor". Kan inte någon skriva ett brev till prefekterna på de juridiska institutionerna och föreslå just detta? Med de rätta formuleringarna och med ett skenbart ärligt uppsåt har det allvarliga utsikter att bli roligare än domarsonen och 130-kilos-jurist-hangarounden (eller för den delen Språknisse, som jag starkt misstänker var ironisk och lyckades tämligen bra med det)...

Joel: Jodå, visst är det så. Ju större och finare rum, desto märkvärdigare är du. Helst ska ditt rum också ligga så nära högsta chefens som möjligt. Då vet du att du är att räkna med.

Stockholmsnotarien...Det handlade inte om förföljelse för det första. Och för det andra knappast någon nazipedofil om andra saker. Anledningen till att det inte kommit i media har också sina orsaker. Jag gissade att det skulle göra det inom kort. Men i och med att personen tog bort sin blogg föll det väl lite, men är snart åter aktuellt eftersom det pågår saker om det där nu också. "Utredning" som det så fint brukar heta.

Nej, jag är inte anonym av mig!

SS: Du förstörde det nog precis. Jag råkar veta att en stor del av Juridiska fakulteten i Lunds personal hänger på den här bloggen i tid och otid. Kanske t.o.m. prefekten vem vet? Om han nu hittar sin dator under alla pappershögar.

Röstar på Ronneby i kampen om finaste tingshus

Ok på det Joel. Och du har rätt, "anonym" stavas med ett n. Fel av mig. Lika bra att säga det nu när språkpolisandet fått sig ett uppsving igen.

Hmmm... ja då undrar jag vem det var som så desperat ville chatta på Aftonbladet. Misstänkte dig Joel eftersom du dök upp och kommenterade strax efter den incidenten. Men, men, jag kan nog släppa det.

Nja, min fråga var kanske inte helt allvarligt menad. Det är väl iof numera en tendens mot internationalisering och europeisk harmonisering av universitetsexamina och -betyg, och en sådan lär verka i riktningen mot A,B,C-betyg enligt den amerikanska modellen (och även brittiska misstänker jag?).

Ett litet kul fenomen är det amerikanska (och kanske ursprungligen brittiska?) uttrycket "A-student", alltså någon som har uteslutande högsta betyg. Enligt rådande Hollywoodstereotyp skall en sådan tillskrivas en massa andra avundsvärda egenskaper än vad som kanske egentligen ligger bakom betygen (exvis vältalighet, snabbtänkthet, oklanderlig moral och oklanderlig renlevnadsinstikt). Egentligen en ganska klockren beskivning av hur de flesta AB-raktigenomare troligen vill bli betraktade, även de som regelbundet brukade kokain eller amfetamin under studietiden (för det är trots allt bara de som åker fast som är klandervärda, eller hur?).

Jag kan nog tycka att det är onödigt att ta så illa vid sig när någon inte tycker att den kommentar man skrivit på bloggen är bra...så länge det inte rör sig om utstuderade personangrepp och dylikt förstås...

Ang det där med Plusjobben. Vad kan det vara för jobb inom polisen och på tingsrätterna?

A- B- och C-människor! Det låter ju som fotbollshuliganernas benämningar på olika supportrar, riktigt roligt faktiskt.

I Halmstad kallar vi oss Måltörstarna!

SS: Den hollywoodstereotypa A-studenten beskrivs enligt min erfarenhet ANTINGEN så som du skriver ELLER, lika ofta, som en nörd. Dvs. som socialt hämmad, ful, glasögonbeprydd och totalt framgångslös i sina kontakter med det motsatta könet. Precis som många gärna vill beskriva den typiske AB-studenten, för att återknyta till ett ack så uttatat ämne... /RF

http://platsbanken.ams.se/direkt/51/060504,120070,240908,11,783551.shtml

DÄR har ju tomteadvokaten jobbat.

Att Sten Sture har kännedom om dokusåpan baren får mig att gissa att Sten Sture är avsevärt mycket yngre än intrycket man hittills fått.

A-student finns inte i England, däremot finns de som får "firsts" och "second" class honours (pass är ungefär som B). Herbert Hart skrev ursprungligen The Concept of Law som ett hjälpmedel för "secondclass men to get firsts".

Kanske en bra ambition för juridiska läroboksförfattare, att hjälpa BA-människor att få AB.

Fröken Lund, det var ju i den dokusåpan som en Daniel slog en annan medlem med en järnstång.
Kanske det är därför som Sten Sture såg Baren.

Å andra sidan, jag vet flera äldre personer som följer de där dokusåporna mer slaviskt än många ungdomar. Ska man tro insändarsidorna i tidningarna verkar de till och med betala för att kunna följa det hela 24 timmar om dygnet! :-)

Ang. Fröken Lunds inlägg ovan.

NY TÄVLING:

Gissa Sten Stures ålder!
(Obs. inget försök till vuxenmobbing:)

Alternativ:
(1) 20-24
(2) 25-29
(3) 30-34
(4) 35-39
(5) 40-44
(6) 45-49

Själv tror jag på alternativ (3).

Så ung? Jag tror på nummer 6 eller 5!

En av mina kollegor tipsade mig om denna blogg med en illa dold antydan och att jag borde läsa. Egentligen skulle jag vilja stänga bloggen. Den förstör för oss domare som vill ha kvar domstolarnas auktoritet och arbetsmoralen hos notarierna. Nu vet inte jag om författaren till bloggen verkligen har arbetat vid vår domstol men bara det faktum att det skulle kunna vara så är illa nog. Sluta förfölj mina kollegor och mig. Ta fram de positiva aspekterna av att få arbete vid domstol. Det både professionella och ibland privata umgänge som brukar uppskattas av alla parter. Häng inte ut eventuella personliga skavanker utan försök lära av allt med respekt för de personer som ni kommer inte på livet på; respekt för integriten är viktig. Om en domare inte alltid följer med i tiden eller har exemplariska ideal enligt nutiden så kan det vara ett viktigt inslag i dagens så ofta populistiska tankar och beteenden.

Jag hade ett ögonblick av djup personlig samvaro med en kollega på tingsrätten som jag anade kunde vara föremål för prat bakom ryggen. Hade sa sorgset att han hade läst tingsnotariens blogg och att han blev ledsen när han förstod hur hans humor och beteende kunde misstolkas av illvilliga unga jurister. Han vet inte heller hur mycket han skall ta åt sig. Ingen här vet vilken tingsrätt det rör sig om och det kan ju mycket väl vara flera olika som fått bidra med karaktärer och händelser.

Efter en tids reflekterande på kammaren inser jag att det borde finnas utrymme för förändring och bot på båda sidor. Vi domare kan vara mer måna om personalen men i utbyte få mer värme och uppskattning tillbaka. Just bristen på värme i utbyte mot all tid vi lägger ner på inte alltid helt briljanta notarier är en sida som sällan diskuteras. Vad anser ni?

Hade du besök av din son i påskas? :-)

Domare på landsorten - Hahaha!!! Briljant!

Nu ska man inte utesluta att någon har varit dryg här, men låt oss anta att det var ett faktiskt inlägg.

1. "Egentligen skulle jag vilja stänga bloggen."
- Det är fascinerande vilken ryggmärgsreflex vissa har. Så fort man ogillar någon information är lösningen censur. Tomas Bodström skulle vara stolt över att höra sina domare komma med den typen av kommentarer.

http://photos1.blogger.com/blogger/1253/1007/1600/bodstromrostars.0.jpg

2. "Den förstör för oss domare som vill ha kvar domstolarnas auktoritet och arbetsmoralen hos notarierna."
- Domstolarnas (icke)auktoritet grundar sig i allmänhetens syn på dessa. De i särklass viktigaste faktorerna här är hur allmänheten bemöts och upplever domstolarna under de förhandlingar se medverkar i och de beslut som domstolarna tar. T.ex. om man har en domarkår i billiga H&M kostymer, en ondsint uppsyn, ett opedagogiskt sätt och en inte alldeles skimrande juridisk kunskap, tja... då går det som det går. Att skylla domarkårens förfall på en blogg känns lite som ett självbedrägeri.

Vad gäller arbetsmoralen bland notarierna så kan den inte bli annat än låg när man bemöts av sina chefer (svenska domare tycks inte ha förstått att de faktiskt har ett personalansvar) med ointresse och outtalade och direkt märkliga krav/förväntningar.

3. "Sluta förfölj mina kollegor och mig."
- Hehehe... vilken av karaktärerna är du?

4. "Ta fram de positiva aspekterna av att få arbete vid domstol. Det både professionella och ibland privata umgänge som brukar uppskattas av alla parter."
- Det positiva är väl att man inte direkt behöver slita ut sig alla gånger. Och sen får man gå och dricka öl vid fyratiden på fredagar.
- Däremot så kan jag inte påminna mig om att jag har uppskattat något som helst privat umgänge med domarkåren. Enbart notarier med riktigt bruna näsor lär påstå något sådant...

4. "Häng inte ut eventuella personliga skavanker utan försök lära av allt med respekt för de personer som ni kommer inte på livet på; respekt för integriteten är viktig"
- Uppenbarligen menar du att respekten för domares integritet är viktig (med tanke på att få notarier bemöts med någon som helst respekt vare sig för sin person, sin utbildning eller integritet).

5. "Efter en tids reflekterande på kammaren inser jag att det borde finnas utrymme för förändring och bot på båda sidor. Vi domare kan vara mer måna om personalen men i utbyte få mer värme och uppskattning tillbaka."

- Hehehe... Men, ärligt? Som chef får man den respekt man förtjänar. Om du anser att du får för lite "värme" (vet inte riktigt vad du är ute och fiskar efter, gruppkramar med notarierna på fredagsfikat?) beror det på att notarierna helt enkelt inte uppskattat din chefsstil och/eller din person.

6 "Just bristen på värme i utbyte mot all tid vi lägger ner på inte alltid helt briljanta notarier är en sida som sällan diskuteras."
- Återigen. Det handlar om att man som domare faktiskt har ett personalansvar (jo, så är det, jag hoppas att det inte blev alltför chockartat att få höra det). Att vara en bra chef innebär bl.a. att sondera vad varje individuell medarbetare behöver för att bli motiverad. Men så långt är det få domare (åtminstone som jag har stött på) som tänker.

I grund och botten handlar problemet om att svenska domare i allmänhet tycks gå runt och förvänta sig en massa saker till höger och vänster. De förväntar sig respekt enbart av den anledningen att de är domare. De förväntar sig att notarier skall bete sig som notarier gjorde på den tiden de själva var notarier (inga egna initiativ, en rädsla för att göra fel etc.). De tycks också förvänta sig att det absolut viktigaste feedbacken är den negativa, någon positiv feedback verkar inte anses fylla någon funktion.

Mycket bra inlägg stockholmsnotarien!

Jag vet också en domare som blivit lite ledsen av att bli omskriven i den här bloggen. Inte av tingnotarien dock utan av oss läsare! Numer är han pensionär.

Prima inlägg, Stockholmsnotarien!

Nya tider och nya krav på alla. Inga ytterligheter fungerar, vare sig gamla stofiler eller bortskämda snorungar.

"Hade sa sorgset att han hade läst tingsnotariens blogg och att han blev ledsen när han förstod hur hans humor och beteende kunde misstolkas av illvilliga unga jurister"

Misstolkas av illvilliga unga jurister? Om ens beteende uppfattas på ett negativt sätt av andra borde den naturliga reaktionen vara att fundera över om det möjligen kan vara så att det finns behov av att ändra det egna beteendet, inte utgå ifrån att andra misstolkar beteendet på grund av illvilja.

Jag hoppas att det är Landsortsdomarens tingsrätt som beskrivs i bloggen.

GAH jag avskyr att jobba på en söndag... särskilt när folk sitter på uteserveringarna i solen och dricker bärs. Det är SYND om mej idag. Hög lön, intressanta arbetsuppgifter... bla bla bla...det är överskattat! Ge mej ett löpande band istället och låt mej gå hem när klockan blir fem...

När klockan blir fem på vardagarna alltså! På helgen vill jag inte jobba alls!

Domare i landsorten: Jag tycker att du angriper detta från en märklig vinkel. Varför inte i stället fråga sig varför denna blogg finns och uppbenbarligen uppskattas av många, såväl notarier som fd. sådana. Jag hade en trevlig notarietid, men jag känner tillräckligt många som inte hade det för att ha stort utbyte av bloggen. Och visst tusen finns det mycket man känner igen, även som fiskal. Varför inte i stället fundera över om den klassiska domarstilen håller längre. Vi lever på gott och ont i ett samhälle där man måste förtjäna respekt. En domare som inte visar notarierna och annan personal respekt kan inte vänta sig att få respekt, för att inte tala om värme!, av dem. Rådmanstiteln är inte längre nog (om den någonsin har varit det).

Jag kan bara instämma med Stockholmsnotarien om att din kollega nog bör tänka över sin humor om den så lätt kan misstolkas av "illvilliga" yngre kollegor. Jag har träffat flera äldre domare, manliga för övrigt, som har tyckt att det varit helt ok att komma med "skämtsamma" uttalanden om invandrare, homosexuella, kvinnor m.fl. Jag tyckte inte att det var kul. Och varken du eller någon annan kan få mig att tycka det. Det handlar inte om politisk korrekthet utan om att jag tycker att det är oroväckande att personer med t.ex. tunt förtäckta främlingsfientliga åsikter sitter i våra domstolar. På ett mer personligt plan tycker jag inte heller att det är sympatiskt.

Genom att anta notarier enbart på strikt formella grunder, får man inte de som bäst lämpar sig för jobbet. Det är vansinne och riktigt sjukt.

Jag håller med Elena. Det är klart att alla notarier inte är "briljanta". De flesta är ju inte ens intresserade av en karriär inom domstolsväsendet ens när de börjar (och än mindre när de slutar). Om DV istället tog in de som faktiskt har ett intresse av att vara där skulle man kanske få mer engagerade notarier.

Det lustiga är inte bara DVs missriktade antagningssystem, utan även det faktum att många juridiska fakulteter idag verkar anpassa sin utbildning efter DVs önskningar och behov. Är inte det sjukt? Hur kan en ensam arbetsgivare sätta ramen för fakulterna? Det är helt tokigt.

Elena och Rakel: Är det inte skönt att för en gångs skull i livet få ett arbete endast på akadmeiska meriter. Du vet att om du har högst poäng så får du jobbet. Du behöver inte vara snygg, fjäskig vid intervju, utsättas för godtycke. Du kan bara vara dig själv helt enkelt. Sen kan jag förstå avundsjukan hos dem som inte har höga betyg och därmed går miste om en plats som kanske familjetillhörighet eller allmänt snackpåseri annars kunde ha gett dem. Notarietillsättningarna är rättvisa.

Kan inte landsortsdomaren svara på stockholmsnotariens inlägg?

Hovråttan:
Ja det är rättvisa. So? Det jag menade var att det verkar dumt att de som vill jobba på affärsbyråer sitter ting, medan många som är intresserade av en karriär inom domstolsväsendet inte gör det.
För DV:s del kan det ju tänkas att det är en fördel att ha personal som har ett uppriktigt intresse för sitt arbete. Det kanske till och med hade kunnat kompensera för ett BA för mycket. Eller till och med ett B!

Ett tillägg.
Det kan ju vara så att du har raka AB men noll förmåga att handskas med människor. I sådana fall har du ingenting i domstolsväsendet att göra. Det ligger inte i domstolsväsendes intresse att representeras av någon som inte har förmåga att kommunicera med "vanligt" folk.

Och innan alla med AB börjar gapa om att de visst är sociala så kan jag meddela att jag inser att man kan ha AB och vara en trevlig människa. Jag är det själv. Men det finns en hel del som inte kan prata med folk över huvud taget. Och de borde inte släppas fram i en rättssal.

1/ aLLA som INTE tror att "Landsortsdomaren" är ironi (suck!)/påhitt räcker upp en hand! Borde bli ganska tomt i luften . . .
2/ Håller med hovråttan; av alla tänkbara sätt att tillsätta notarier är betygsantagningen den minst dåliga. Det främsta armgumentet är just att betygsantagning eliminerar möjligheterna till svågerpolitik. För de helt utan juridiskt påbrå (läs: Farsa/Morsa med byrå och/eller högt upssatta kompisar som kan fixa ett jobb) är det ett sätt att genom egna prestationer ta sig in på ett annars förborgat område. Naturligtvis är det så att vissa av spetsstudenterna sedan visar sig vara mindre lämpade, men jag har svårt att se att de som idag inte kommer in på betyg skulle vara bättre som grupp sett.

NÄÄÄÄ! Ni skulle inte stoppa ner era händer i mina fickor. Där är jättetrångt ändå! Håll nere händerna, men gör det längs efter ER kropp! Sluta tafsa!

Det verkar ändå kontigt att vi skall anpassa utbildning och betygssystem efter domstolsverkets antagningsprocess.
Att anställa enbart utifrån betygen är ett förhållandevis rättvist sätt, men ärligt talat, har inte domstolar ett behov av personal som passar för yrket?

Betyg säger ingenting om ens lämplighet för domaryrket, de säger bara att du är bra på att plugga. Naturligtvis skall det vara en förutsättning med bra betyg, du skall ändå kunna visa att du tillgodogjort dig din utbildning, men att inte över huvud taget använda sig av intervjuförfarande eller dylikt är ju vansinnigt. Vilket annat företag skulle anställa en person de aldrig träffat? Även en nynazist kan få AB rakt igenom, men lämpar sig väl knappast för tjänst i domstolen.

-->Rakel
Jag får lite känslan av att vi pratar förbi varandra:
För det första skall man inte utgå från att notarietjänsten främst, eller rentav endast, är ett rekryteringsverktyg til domarbanan. Det torde vara allämänt känt att den absoluta majoriteten går till andra typer av jobb efter tinget.
Däremot är tingstjänstgöringen, vilket du ockå är inne på, ett mycket bra sätt att visa just att man kan jobba i verklligheten och inte bara plugga. Således: om man inte har några kontakter kan men genom bra betyg få en notarieplats, visa att man duger, och sedan gå vidare inom juristvärlden helt oavsett vem man känner eller är släkt med, vilket för mig alltså är det viktigaste argumentet för att ebhålla systemet, även om det naturligtvis - och jag har aldrig sagt annat - är ett sytem som lämnar en hel del att önska.
Som jag sade visar det sig då och då att de med bra/bäst betyg inte lyckas i det praktiska arbetet. Jag vidhåller dock - vilket du egentligen inte svarar på - att denna andel knappoast skulle bli lägre om man "släppte in" de som idag inte har betyg för det.
Att nynazister, satansdyrkare, snubbar med "förbannade måsar"-keps, glamrockare och andra kan få AB och därigenom slinka in på tinget är nog sant. Även här kan man dock för det första på samma sätt fråga sig om dessa typer är färre i den lägre betygsgruppen och för det andra om man skulle kunna slippa dem in med ett annat förfarande, exempelvis intervjuer. Den som är med i exempelvis kommando 88 lär ju knappast droppa detta på en intervju . . .
Til sist kan men ju, även om det kanske inte väger så tungt, fundera över det praktiskt möjliga och vettigt genomförbara i att anordna intervjuer till alla not.platser som utlyses under ett år .

På tal om att prata förbi varandra...Är det inte dags att dra ihop en IRL-träff igen?

JO!! Gärna i Stockholm denna gång.

BaronB:
Vi kan ju helt enkelt nöja oss med att konstatera att systemet har både för och nackdelar. Den största fördelen är då att man inte ser till kön, klass, etnicitet eller annat som kan stå ivägen.

Jag tycker nog mest att det är fundamentalt fel att tingstjänstgöringen handlar mer om att bättra på sin CV för att få jobb som affärsjurist än att faktiskt vara ett första steg på karriären inom DV. Slöseri med allas tid. Jag tror säkert vi går miste om ett par fantastiska domare per år, bara därför att systemet inte tar hänsyn till intresse och engagemang.

Som du säger är det svårt att veta hur man annars skulle gå till väga. En kombination av intervju och prov kanske? Det känns som att DV i likhet med alla andra företag och myndigheter borde kunna sköta sin rekrytering självt.

läste någon undersökning om att det blir allt vanligare att arbetsgivare googlar potentiella anställda innan tillsättningen. tur vi är anonyma här.

Vem googlar inte? Jag googlar alltid folk. Det sparar en ibland väldigt mycket tid och energi.

Kan vi inte ha IRL-träffen på den ort där "Domaren son" har sin pappa eller där "Landsortsdomaren" håller till. Det förutsätter ju visserligen att dessa talar om vilka orter det handlar om, men det gör de väl så gärna? ;-)

Jag tror att båda inläggen är skrivna som skämt, men om det sistnämnda inte är det har jag en gissning om vilken ort det handlar om.

Jag undrar om det verkligen har skett någon IRL-träff. Kan någon bekräfta det?

Jag blev djupt besviken när jag googlade mig själv och det visade sig att jag är en 16-årig holländsk student boende i Amsterdam.

Familjerättsjuristen: Haha.. Verkligheten är inte alltid som den ser ut att vara..

Jur.stud i obygden = jur. stud. i Umeå?:-)

Visst kan vi konstatera att det finns såväl fördelar som nackdelar med rådande system, även om det är min bestämda uppfattning att nackdelarna väger tyngre. Kvar står dock problemet, som många tingsrätter säkerligen kan skriva under på, att det bland många notarier finns ett ointresse för tjänstgöringen som sådan. Intresset består istället av att sitta åtminstone ett halvår, för att kunna kalla sig notariemeriterad, och därmed bli attraktiv för en stor affärsjuridisk byrå. Tingsrätten får anställa en ny notarie, och ånyo lära upp honom eller henne. På så sätt har man lyckats vända tingstjänstgöringen till sin fördel, och samhällets nackdel. Detta är naturligtvis ett extremt sätt att lägga fram problemet på, men ofta krävs det för att åskådliggöra sin sak.

Visst kan vi konstatera att det finns såväl fördelar som nackdelar med rådande system, även om det är min bestämda uppfattning att nackdelarna väger tyngre. Kvar står dock problemet, som många tingsrätter säkerligen kan skriva under på, att det bland många notarier finns ett ointresse för tjänstgöringen som sådan. Intresset består istället av att sitta åtminstone ett halvår, för att kunna kalla sig notariemeriterad, och därmed bli attraktiv för en stor affärsjuridisk byrå. Tingsrätten får anställa en ny notarie, och ånyo lära upp honom eller henne. På så sätt har man lyckats vända tingstjänstgöringen till sin fördel, och samhällets nackdel. Detta är naturligtvis ett extremt sätt att lägga fram problemet på, men ofta krävs det för att åskådliggöra sin sak.

Cash is king: Varför slutar gissningstävlan om Sten Stures ålder vid 49? Har något i SS:s inlägg givit intrycket av att han inte kan vara över 49? Eller kan inte människor över 49 delta i något så modernt som nätdiskussioner? Jag har flera bekanta på 60+ som jag starkt misstänker förekommer på detta forum.

Om inte domaren på landsbygden är identisk med Tingsnotarien så abdikerar jag som stilanalytiker. Domaren låtsas skriva lite knöligare än TN, men nog 17 är det samma röst!

--> Goofy.
Jag förstår vad du menar.
Men när jag gjorde min lilla undersökning (som ingen vill deltaga i) funderade jag en stund kring toppen på åldersskalan. Jag kom fram till att det är otänkbart (för mig) att någon över 50 tittar på Baren. Men visst, jag kan ha fel...
Lämna din gissning istället (lägg till valfria ålderskategorier).

... och Du SS kan väl också deltaga med allsköns ledtrådar (eller inte). Vi gillar dig ändå.
--> Sthlmsnotarien, inga gay-varningar här heller:)

Sympatisören, jag kan bekräfta att en IRL-träff har ägt rum.

Eftersom mitt eget inlägg, om hur gammal Sten Sture kan tänkas vara, var upprinnelsen till gissningsleken så får jag väl själv ta och gissa då.

Alternativen som Cash is king gav (även om jag tycker att det är rätt lågt att sluta vid 49) var dessa:

(1) 20-24
(2) 25-29
(3) 30-34
(4) 35-39
(5) 40-44
(6) 45-49

(7) 50-54
(8) 55-59
(9) 60-64
(10) 65-69



Jag lade till några ålderskategorier. Dock stannar jag vid 69 års ålder. (Någon stans får man ju dra gränsen). Samtidigt vill jag understryka att detta från min sida inte heller är någon slags vuxenmobbing. Jag diggar Sten Sture. Han har, som sagt, alltid svar på tal och han provocerar endast de som låter sig provoceras.

Även fast jag lade till några åldersstreck, så hamnar min egen gissning om Sten Stures ålder på alternativ 2 eller 3. Min gissning är att Sten Sture är 70-talist.

--> Fröken Lund

Jag tor inte att SS är över 50 år, knappast. Jag tror att han har upplevt en hel del, men knappast så mycket som en 50-åring har. 25-29 år, nja, han har nog mer livserfarenhet än så. Jag sätter allt på 30-39 år. Erfaren - men ändå ungdomlig, (känn på den komplimangen SS).

Jag instämmer med CIK. SS ålder kan direkt bestämmas till 32-37 år.

Jag borde verkligen plugga, men har fastnat här, har sträckläst hela dagboken. Oavsett grad av fiktion - oslagbart! Men börjar det inte bli dags för en uppdatering? Tack!

Sjuttiotalist (notera att "o"-et vanligtvis är stumt, av någon anledning).

Jag tror att alla kan vara överens om att notarietillsättningen i dag inriktas på de mest förtjänta, och inte nödvändigtvis de mest lämpliga. På gott och ont. Om saklighet, förtjänst och skicklighet skall vara ledstjärnan fungerar knappast något annat system är poängplockandet. Själv tycker jag nog iof att intervju och någon slags prov bör ingå i förfarandet, men då krävs det troligen ganska snäva bedömningsgrunder för att hålla godtycket och svågerpolitiken borta. Jag skulle emellertid inte vilja vara den som ansvarar för att utforma ett sådant system, men den som har modet att göra det förtjänar iaf respekt.

Sliten analogi: många rattfyllerister är bättre och säkrare förare än absolutister, men det är ändå de senare som är mest förtjänta att få föraruppdrag.

Hmmm. Han undviker att svara angående ålder... Ett tecken på mognad? Eller i alla fall att han VILL vara mogen?

Jag vet att detta inte är någon arbetsförmedling, men vet någon om det finns några jobb inom er sfär som inte kräver juridisk erfarenhet?

Notarietjänstgöring.

Utan utbildning inom det menar jag.

Domstolssekreterare. Många sådana kommer pensioneras inom kort (5-10 år)

Men lyssna, UTAN UTBILDNING!

Helt utan utbildning menar du? Jaha, är det så du menar. Du kan bli lagstiftare, dvs riksdagsman.

Äh, jag försöker på alla sätt hitta något för att förhindra att jag vid 30 års ålder blir sjukpensionär. Gratisarbete eller vad som helst. Bara jag som tar det seriöst.

Vaktmästare, vittnesstöd (oavlönat antar jag), freelancejournalist

haha, så bra - som vanligt :-)

Mitt tidigare inlägg rönte uppmärksamhet och då vill jag tillägga ett par saker. Utan att bli allt för personlig; dock det kan ha viss relevans.

Under min skoltid fanns respekt för äldre och respekt för lärare. Eftersom jag själv bar på en åkomma som idag kallas dyslexi men som på den tiden saknade accepterad diagnos hade jag en besvärlig tid. För att uppnå resultat fick jag arbeta hårt både med skrivande och läsande. Ingenting var egentligen enkelt förutom tecknandet. Jag ville bli konstnär. Min far var militär dock i en position som innebar att vi slapp flytta omkring. Han hade föga förståelse för att hans son inte uppnådda bättre resultat i skolan och han saknade helt förståelse när jag i förbigående nämnde att jag skulle tänka mig en framtid som konstnär och hänvisade till mors syster som faktiskt var en duktig målare. Intet ont som inte för något gott med sig. Den kraft jag la ner på skolarbetet fick till följd att mina betyg gradvis förbättrades och även om det inte var nödvändigt förutom för mitt självförtroende så ledde till hela så småningom fram till juridisk examen. Under alla mina år i skolbänken upplevde jag aldrig att lärarna var skyldiga ge mig uppmuntrar, vad som idag populärt kallas "feedback". I själva verket tror jag att beröm kunde ha lett till att jag hade kämpat mindre, känt mig mer liknöjd.

Under min notarietid blev min dyslexi åter igen ett problem. Jag blev tvungen att läsa allt jag skrev tre gånger extra. Lagmannen upptäckte med tiden mina domar som naturligtvis finslipades genom mina extra genomläsningar vilket för mig innebar en trevlig bonus. Sättet som lagmannen visade mig uppskattning var att han tillät sig vara personlig. Han kunde berätta en anektot från sin egen skolgång eller universitetstid och på detta sätt utvecklades ett vänskapsband där jag upplevde gemensam respekt och omsorg. Min respekt för honom var naturligtvis helt given och det ankom aldrig på mig att söka hans stöd än mindre gillande. Det skulle jag göra mig förtjänt av och om det sedan ledde fram till vänliga ord kunde det göra mig smått euforisk.

På detta sätt skolades domare som inte bar på ett envetet begär efter positiv "feedback" vilket jag tror är mycket viktigt. Skall vi ha domare som kräver beröm för sin rättsvårdande uppgift riskerar vi att få domare som vänder kappan efter vinden.

Jag tycker det låter mötsägelsfullt för i förra inlägget kändes det som ett tiggeri: att domarna skulle ha just beröm.

Sedan är det väl feedback till notarierna som fattas om man läser bloggen?

"Domare från landsorten", hur kul får man bli? Perfekt parodi på hämmad tönt - och mycket stilsäkert. Min konspirationsteori håller streck, skulle jag vilja säga.

domare på landsorten: inkonsekvensen är häpnandsväckande. positiv feedback är av ondo. (vi kanske borde införa notarieaga också så att de små liven värkligen lär sig veta sin plats..) trots att du formats genom den hårda skolan utan uppmuntran efterlyser du ändå värme och feedback från notarierna. menar du med detta att du nu nått fullkomlighet och inte längre behöver anmärkningar och negativ feedback för att utväcklas och därför efter all denna strävan förtjänat lite kärlek?

lustigt att jag bemödar mig att komentera herr domares inlägg med tanke på att jag är ganska säker på att han fick besök av en välartad och beskyddande son tidigare i våras..

Robin: Du och jag är inne på samma spår. Men nu tycker jag att TN får sluta dissociera och återgå till sitt vanliga jag. Ingenting piggar upp som ett nytt inlägg.

[URL]http://www.yahoo.autorita.org[/URL] http://www.yahoo.autorita.org