Onsdagen den 22 november 2006
Lagmannen uppgav sig häromdagen ha ledsnat på att han inte kan särskilja de nya notarierna från de gamla, och upplyste mig om det var dags att återinföra den fina traditionen med notarieörhängen för att "öka på distinktionen". Istället för att påpeka skammen i att han inte ser skillnad på oss, gick jag genast för att plocka fram de nickelfyllda örhängen jag själv bar i en hel månad för nästan två år sedan, och som sedan dess legat undangömda i min låsta skrivbordslåda tillsammans med mitt rutiga muckarschema som jag noggrant fyller i en ruta på varje dag. Lagmannen sade till mig att ge örhängena till Pucko, eftersom han ansåg att Stekaren inte skulle behöva gå omkring med dem nu när det fanns en dam som hade börjat samtidigt.
Apropå pennalism så har repetitionerna inför årets luciatåg inletts. Enligt traditionen skall den yngste notarien i tjänst oavsett kön vara lucia, och eftersom Pucko har ett halvårs avräkning (som hon har bestämt sig för att tillgodoräkna sig, nu när hon har insett att det blir det första halvåret som försvinner) tillföll den tveksamma äran Stekaren. Lagmannen bad mig redogöra för luciatågsrollerna på veckoinformationen, och Stekaren såg måttligt road ut, till skillnad från Surtanterna, som ägnade de en lång stund åt förtjust kacklande eftersom Stekaren är en sådan söööt pojke. Jag ger mig fan på att de bara kommer att tycka att det är gulligt när han glömmer bort att tömma diskmaskinen under sin fikavecka.
Pucko blev mycket upprörd över att ha blivit blåst på luciatiteln och räckte upp handen för att redogöra för sin irritation på ett mycket extrovert sätt. -Det är en dumdumdum regel att jag ska straffas för min avräkning från Affäääärsjuridiska Byrån, gnällde hon med snörpig min och pipig röst samtidigt som hon intensivt kliade sig på sina notarieörhängsprydda snibbar. Jag fortsatte att redogöra för rollfördelningen. -Jag och Maria skall vara tomtar, Bullmamman skall vara tärna och Fiskalen skall vara stjängosse, fortsatte jag, samtidigt som vår städtjej från Afrika kom in. -Men då kanske du kan vara pepparkaksgubbe, vi har ju ingen negerrr bland notarierna, skrockade Rassen till städerskan. -Jag tror inte att vi kommer så mycket längre än så här, sade Lagmannen och tittade strängt på Rassen innan han förklarade mötet avslutat. Städtjejen vände sig mot Rassen och log pillemariskt. -Visst kan jag vara pepparkaksgubbe, svarade hon. Fast då ska fröken Rådman fan ha klänning.
Onsdagen den 8 november 2006
När vi som bäst stod och skottade anlände de två nya notarierna till sin första arbetsdag på tingsrätten, och Fetto kluckade förtjust när Pucko kom halkandes i stövlar med höga smala klackar och en mycket tunn och troligen mycket dyr kappa. -Iiiiii, pep Pucko i falsett och gjorde sitt bästa för att trippa fram på ett snyggt sätt i skorna samtidigt som hon försökte balansera en takeaway-latte utan att spilla. I släptåg hade hon vår andra nya notariekollega, som i sammanhanget inte kunde framstå som annat än hyggligt sansad.
Eftersom jag numera är förstenotarie var det min uppgift att visa de nya notarierna runt på tingsrätten, och min första uppgift var att skicka in Pucko till Lagmannen för det inledande obligatoriska enskilda samtalet. Under tiden stod jag och talade med den andra nya notarien, som vid ett andra påseende troligen inte alls kommer att falla i god jord hos Fetto, eftersom han (inte Fetto) har en lätt stekig ankstjärtsfrisyr. Stekaren såg mycket nervös ut. -Det är väl inte som i den där bloggen? frågade han oroligt. Jag bestämde mig för att ljuga. -Du behöver inte alls vara orolig. Det är vansinnigt mycket trevligare här, svarade jag och log oskyldigt mot honom.
Jojo.