Lördagen den 20 januari 2007
Förstenotarien verkar inte ha begripit att poängen med fiskalstjänstgöring är just att man skall tjänstgöra, utan han promenerar istället i korridorerna med beskäftig min, vippandes på sin ankstjärt och droppandes förnumstigheter till var och en som inte har lock för öronen. -Inte sitter väl notarien och surfar på arbetstid, sade han när han stack in cementfrisyren i Stekarens rum.
Förstenotarien hade bokat in förhandlingar på fredagsermiddagen, så att hinna med tåget till Stockholm var inte aktuell för Stekaren. Efter att förhandlingarna var avklarade vid tre var det fredagsfika, och Förstenotarien förklarade för alla som var i närheten att han hade för avsikt att vara färdig med domarna från tinget på måndagen. -Det gäller bara att hålla piskan över sin notarie så skriver domarna sig själva, sade han och anlade sin mest struntviktiga min. När jag gick från tingsrätten till tåget vid sextiden (två timmar efter att Förstenotarien lämnat domstolen) satt Stekaren fortfarande och skrev febrilt i sitt rum. Och så vitt jag har vet så sitter han så än idag, för enligt ett sms från Maria slocknade aldrig lampan på Stekarens rum igår.
Fredagen den 5 januari 2007
Jag kom tillbaka till Obygden i söndags efter att ha varit i Stockholm för jul- och nyårsfirande. Den största delen av tiden har jag emellertid ägnat mig åt att söka arbete, eftersom jag faktiskt nu bara har drygt två månader kvar av min vidriga notarietid. Jag gottar mig hejdlöst i floskler genom vilka jag framhärdar hur vansinnigt noggrann jag är och vilken fantastisk social kompetens jag besitter, och jag måste faktiskt erkänna att jag i ett oförväget ögonblick i mitten på december råkade skicka in en fiskalsansökan till hovrätten. Det skulle visa sig vara ett stort misstag.
Några dagar efter att jag skickat in min ansökan kom Lagmannen in till mig med ett irriterat veck i pannan. Han påpekade att hans dyrbara tid just upptagits av en helt onödig och tydligen förskräckligt tidskrävande referensförfrågan från hovrätten, och under samtalet hade han upplyst den administrativa fiskalen att "noggrannhet inte var något som intresserade mig i någon större utsträckning" och att jag inte "skulle lämna något som helst avtryck i tingsrättshistorien". Han hade tilldelat mig omdömet "lämplig för fortsatt domarutbildning", vilket i praktiken innebär att man suger fett.
-Men vari ligger mina brister? Och varför har jag inte fått kännedom om att det har varit så här illa tidigare? frågade jag med en tilltagade klump i halsen och en ökande mängd saltsyra i magen. Lagmannen blev märkbart irriterad, och jag förstod att det konflikträdde fanskapet inte hade lust att diskutera saken vidare. -Att du över huvud taget ifrågasätter detta kan få konskekvenser för ditt sifferbetyg i "Omdöme", väste han och tittade på mig med en blick som fick mig att vilja börja knyta en snara att hänga mig i. Saken var därmed slutdiskuterad och Lagmannen återvände till sitt rum. Man kan inte tycka annat än att livet är skit, nu när jag är utsedd till sämstenotarie och dessutom har alldeles för mycket att göra på jobbet för att jag ska hinna binda klart snaran.