Söndagen den 4 september 2005
När jag kom till jobbet i fredags morse stötte jag ihop med Fetto vid kaffemaskinen. När han fick syn på mig kom han suckande på att han inte hade hållit något utvecklingssamtal med mig efter min tid på hans rotel. Jag blev beordrad att infinna mig på hans tjänsterum en halvtimme senare, och blev tacksam för fristen eftersom jag alltid föredrar att hänga av mig jackan och dricka upp mitt kaffe innan jag blir sågad i höjd med fotknölarna.
När halvtimmen löpt ut gick jag på darrande ben till Fettos tjänsterum. Jag slog mig ner i fåtöljen som står placerad mitt emot skrivbordet, och mitt hjärta bultade snabbt och hårt. Fetto harklade sig och höll ett mycket långt och mycket mässande tal som sammanfattningsvis gick ut på hur mycket fel alla notarier gjorde, att alla notarier var likadana, att det var andra bullar (jo, tack jag ser det) när han satt ting och att notarierna egentligen inte tillför något alls på tingsrätten. Trekvart senare stapplade jag utmattad ut från Fettos rum utan att ha fått komma till tals en enda gång, och nu när Fettos röst äntligen har slutat att ringa i öronen skall jag slå upp "utvecklingssamtal" i Nationalencyklopedin, eftersom jag helt och hållet verkar ha missuppfattat innebörden av ordet.
Jo tack, det dar med utvecklingssamtalen kanner man igen. Jag fick mitt "ettarssamtal" med radmannen efter ett och ett halvt ar. Jag var tvungen att tjata pa honom i SEX MANADER innan han slutligen tog sig for att ge mig lite feedback pa hur han tyckte att det hela fungerade. De sista fyra manaderna fick han alltid nagot jagat i blicken nar jag motte honom i korridoren och till slut var hans lidande sa uppenbart att jag hade skrattat at det om jag inte varit sa forbannad. Innehallet var sedan precis likadant som det som var stackars notarie i obygdens tingsratt fick. Det ar makalost hur DV lyckas anstalla och befordra personer utan nagon som helst kunskap om hur organisationer fungerar och hur anstallda kan motiveras till att sjalva strava efter att utvecklas inom organisationen.
Lyckliga exnotarie, du kanske rentav satt på obygden utan att känna till det... Ibland misstänker jag att jag gjorde det.
Visst, du misstänker, men jag VET att jag satt ting i Obygden. Det där med fruktkorgen var droppen.
Lycklig att jag inte sitter i obygden. Här i storstaden är det inte lika jävligt även om mycket känns igen. Bävar för utvecklingssamtalet...
Jamen, allvarligt..? Ni är anställda och ni är inte helt utan rättigheter. Ni behöver alltså INTE ta vilken skit som helst. Dessutom är det min bestämda uppfattning att det är bättre i längden att bita tillbaka än att bete sig ryggradslöst. Det är ju egentligen inte farligare att ryta i mot en rådman än mot en tågkonduktör...
Det ar lite skillnad pa biljetten de klipper.
Precis, man vill ju inte bli flyttad till 2:a klass. Hellre då restaurangvagnen mumsandes på fruktkorgens primörer
Varför strävar alla juriststudenter efter "ting" egentligen? Vad är det som är BRA med "tinget" egentligen?
Jag har varit kombi-notarie, alltså tjänstgjort på både allmänna och förvaltningssidan. Måste säga att tiden på allmänna sidan var precis som beskrivs, okvalificerat sekreterarskap och i bästa fall blankettjuridik kombinerat med översitteri från gamla stofiler och uppslickande kollegor. På förvaltningssidan är rättsområdena tråkiga, kollegorna ofta torra typer, men man jobbar i vart fall hela tiden med juridik och lär sig 100 gånger mer. Kontentan är att det som är bra med att ha suttit på TR är det ser bra ut i CV:t även om man knappast lär sig nåt, det som är bra med LR är att man faktiskt blir bättre på hantverket.
Jag kan inte annat än att hålla med föregående talare. Satt på länsrätt ett halvår, trivdes bra och tyckte att det var meningsfullt, men fick för mig att jag skulle säga upp mig och börja på tingsrätt. Trodde att det skulle vara samma sak fast roligare rättsområden men icke. Okvalificerat skitgöra och nada juridik. Nej, jag slår ett slag för länsrätt och ångrar bittert att jag bytte. Sopiga betyg fick jag också eftersom jag är helt oduglig som sekreterare.
Håller inte alls med doubledutyarna. Gjorde samma sak men lärde mig, kanske på grund av större intresse, mer på tr än på lr. lite mer sekreterargöra kanske, men fan så intressantare. Men smaken är som baken..
Och Janne: tar du skit befinner du dig i andra klass. Och om du kommer att komma upp till restaurangvagnen, tror du inte att det är risk att du, pga invand flegmatisk natur, kommer agera likadant som dina nuvarande plågoandar?
Tidigare notarie: Inte ett skit är bra med ting och juriststudenterna vet inte vad de strävar efter.
Jag undrar var Sten Sture har tagit vägen. Ska börja ringa runt till sjukhusen redan ikväll. Saknar honom.
Visst finns det bra saker med ting. Man lär sig att skriva juridik, vilket inte precis kan sägas om åren på juristlinjen. Dessutom möter man på ett antal sjukt underhållande levnadsöden. I vart fall på allmän domstol.
Men visst, lönen suger och många domare har något slags störning i frontalloberna.
Mitt hjärta blöder när jag tänker på Sten Sture.
Det värmer att folk tar sig tid att skriva inlägg solely for my benefit, och det får mig att känna som att jag borde ge något tillbaka till fansen (för att använda en Pernilla Wahlgrenism).
Glöm emellertid inte att Sten Sture endast är en livsstil, en attityd, kort sagt en fungerande symbios mellan brustna illussioner och a committment to excellence.
I diskussionen länsrätt v. tingsrätt rekommenderas nedanstående länk till en DV-publikation med input från ett brett spektrum av presumtiva arbetsgivare i just den frågan.
Stay in school, kids!
Du är alltför generös, Sten Sture.
Vänta tills rättshaveristerna hittar den här sidan!!! Då blir det fullt ös under "kommentarer"
Detta utdrag från en krönika i dagens Aftonbladet tycker jag sätter fingret på hur denna blogg är uppbyggd:
"Det verkar vara ”inne” att få alla att förstå hur sårad och missförstådd man är egentligen, trots att man tar ställning och vågar sig på att ha åsikter om saker och ting.
På det sättet skyddar man på ett vekt och osportsligt sätt sig själv från att bli kritiserad. Det är liksom okej att sparka på någon som står upp och tycker, men inte på någon som ligger ned och gör samma sak.
Människor som har lärt sig att utnyttja det gör mig arg, och att de är vanligt förekommande märks inte minst i svenska folkets bloggar som jag tycker att jag har en ganska schyst inblick i eftersom jag surfar runt en del på lediga stunder.
De allra flesta bloggare verkar kämpa och slita för att få till något slags medlidande som ska få oss läsare att beundra och ömka dem och ha överseende med det vi inte tycker om hos dem.
I anslutning till sina rabiata åsikter skriver de om sina psykoser, mensproblem och taskiga kompisar, och passar på att berätta hur svårt de har att sova och hur mycket de hatar sina liv, eftersom de hellre vill bli gullade med och klappade på huvudet än behandlade som vuxna människor som är kompetenta att stå upp för vad de gör och tror på.
Jag skulle aldrig omyndigförklara mig själv på det sättet.
Jag är ett monster ända ut i fingerspetsarna, och det är jag nöjd med."
You go, girl!
Det som skrivs i Aftonbladetkrönikan var precis det som jag försökte förklara i detta kommentarforum för ett tag sedan, och möttes då av trångsynt aggressivitet grundad på svensk domstolschauvinism. Det är speciellt vanligt bland jurister att inordna sig i en av följande två grupper: Nollsummetänkarna, som finner en njutning i andras misslyckande eftersom de tror att de därigenom har "vunnit" (vilket troligen bygger på att det inom juridiken ofta räcker med att bevisa att motparten har fel, dvs. utan krav på att faktiskt visa att man själv har rätt), eller Kallspis-människorna, som beter sig på samma sätt som en hund som bränner tassen på en spis och aldrig kommer att närma sig en spis igen även om den är kall (tex. en student som tror sig göra en smart kommentar under en föreläsning, men blir tillintetgjord av docentförläsaren, och sitter sedan tyst resterande tre år av utbildningen). Den första gruppen är naturligtvis dryg och pompös och man kan reta sig på de människor som tillhör den, men den andra gruppen är mer beräknande eftersom de bygger en medveten strategi på sin "offerstatus" och intalar sig att de är starka för att de trots allt står upp.
Läs gärna "Brush with the law", förlagan till denna blogg, om ni vill veta mer. Denna tes förs nämligen fram på ett förtjänstfullt sätt i den boken.
Finns det någon statistik på vilken antagningspoäng respektive tingsrätt har haft vid respektive antagningstillfälle? På DV:s hemsida är statistiken inte så tydlig.
Om du är Jusekmedlem kan du logga in på deras hemsida www.jusek.se och hitta fullständig statistik under "Notariesektionen".
Tackar ödmjukast!! Precis vad jag sökte.
Barn- och fritidsprogrammet Karlstad 110
Barn- och fritidsprogrammet Hammarö 110
Byggprogrammet 165
Elprogrammet Karlstad 160
Elprogrammet Hammarö 150
Energiprogrammet Karlstad 130
Energiprogrammet Hammarö 80
Estetiska programmet, bild och form 210
Estetiska programmet, dans 250
Estetiska programmet musik 400
Estetiska programmet teater 399
Fordonsprogrammet 100
Handels- och administrationsprogrammet 145
Hotell- och restaurangprogrammet 170
Hantverksprogrammet Hammarö 60
Hantverksprogrammet frisör 240
Hantverksprogrammet mode och textil 220
Industriprogrammet 75
Livsmedelprogrammet 130
Medieprogrammet 255
Naturvetenskapsprogrammet SÄG 60
Naturvetenskapsprogrammet Tingvalla 165
Omvårdnadsprogrammet 50
Specialutformat omvårdnadsprogram 80
Specialutformat samhällsvet. program media 205
Samhällsvetenskapsprogrammet SÄG 205
Samhällsvetenskapsprogrammet Tingvalla 170
Teknikprogrammet 170
Träprogrammet hammarö 105
Karlstad - va?
Alltid bra med en backup-plan! Det är redig pöjk. Det där träprogrammet verkar intressant.
Vad fan sysslar man med på obygdens tingsrätt? Skriver ni inte domarna åt domarna så att de glada i hågen lutar sig tillbaka och uttrycker sin uppskattning så att man ska skriva ännu bättre och få ännu mindre att göra? Det verkar ju helt pucko att sänka den som gör jobbet åt en! En slags pervers självdestruktivitet av okänt slag.
Inte bara rättshaverister som (i bästa fall) vet att rättsväsendet är en mygel och lekstuga.