tingsnotarien

... tittar in på denna gudsförgätna blogg så tänkte jag berätta att jag för en tid sedan blev ombedd att skriva "Månadens brev" i Press Judicata, som är JF i Uppsalas studenttidning. Eftersom min arbetslust ligger under nollstrecket såhär dagen före midsommarafton tycker jag att det passar bra med ett tillfälligt återfall här på bloggen. Själva brevet kan ni läsa här nedan.

Trevlig midsommar!

/TN

Det är väldigt frustrerande att inte få kredd för det här   

Plötsligt en dag blev jag ombedd att skriva månadens brev i Press Judicata. Förfrågan kom via mail från den biträdande redaktören för tidningen, som tyckte att ett månadsbrev från mig skulle passa bra i detta nummer som har temat "Media" efter jag är en av de mest medialt intressanta juristerna på senare tid. Jag blev uppriktigt förvånad när jag fick mailet, eftersom den anonyma blogg jag blev uppmärksammad för är avsomnad sedan drygt ett år tillbaka, och de synnerligen flitiga kommentatorerna för länge sedan har återgått till att på full tid göda sina redan slaktfärdiga delägare på advokatbyrån. Visserligen visade media ett visst intresse för mig under den tid bloggen levde, trots att jag bara kan tillgodoräknas ett fåtal av de 53 googleträffar man får ifall man söker på mitt för- och efternamn inom citattecken.

Jag har blivit intervjuad av några tidningar i olika sammanhang, och ett par av intervjuerna ägde rum vid personliga möten på skumma caféer. Eftersom jag bloggade om mitt arbetssituation var jag väldigt noga med att hålla min identitet hemlig. Därför föregicks dessa möten av mer eller mindre paranoida säkerhetsarrangemang, och när jag dök upp på intervjuerna var jag nästan iförd trenchcoat och pilotbrillor. En av mina närmaste vänner tyckte att det hela lät så agentmässigt att han genast föreslog att jag skulle gå ner till den lokala alkisbänken och skaffa mig en målvakt.

En av dessa intervjuer skedde med Sydsvenskan. Jag var vansinnigt nervös under hela intervjun, eftersom jag inte av misstag ville avslöja något som kunde röja mig, och när jag fick den tryckta tidningen i min hand var jag väldigt nyfiken. Jag läste artikeln och var riktigt nöjd - ända tills jag kom till sista raden. Där stod följande att läsa: "Det är faktiskt oerhört frustrerande att inte få kredd för det här".  

-Hrmpf! Vad är det här!? tänkte jag upprört, eftersom jag inte kunde dra mig till minnes att jag hade sagt något så ovärdigt. Tankarna virvlade runt. Hur skulle jag få journalisten att ta tillbaka det gravt felaktiga citatet? Skulle folk tro att jag ville bli juristkändis och egentligen bara var ute efter Leif Silberskys halvtidstjänst som juridisk expert i TV 4:s morgonsoffa?   

När min inledande reaktion hade lagt sig kom insikten dock smygande likt ångest en söndagsmorgon. Journalisten kanske inte var ute och cyklade i alla fall. Jag var ju ändå tvungen att erkänna för mig själv att det var rätt så smickrande med all uppmärksamhet. När jag tänkte efter så var det ju faktiskt jag som gick in flera gånger per dag på kommentarssidan för att se ifall någon hade skrivit något jag kunde hälla i min till synes bottenlösa behållare för bekräftelse. När bloggen diskuterades i något sammanhang satt jag i smyg och myste över att folk faktiskt diskuterade och verkade roas av det jag skrev, och när jag blev vald till årets tredje mest beundrade jurist efter tungviktarna Lambertz och Blix i en omröstning bland unga jurister blev jag så högfärdig att jag höll på att sätta kaffet i halsen. Även om jag i min anonymitet faktiskt har fått uppleva den tyngsta av egoboostar måste erkännas att jag många gånger har känt en nästan obetvinglig lust att gå ut och berätta vem jag egentligen är, bara för att det skulle ge en sådan kick i fem sekunder. Nu känns dock nyheten om min identitet lika aktuell som Linda Rosing, och därför tror jag att jag avstår. Hypen är över, och det är nog tur, för annars skulle jag troligen ha utvecklats till en odräglig hybrishärd.  

Så det är väl bara att erkänna att journalisten på Sydsvenskan faktiskt slog huvudet rätt på spiken. Kort sagt - det var faktiskt rätt frustrerande att inte få kredd för bloggen.