Onsdagen den 28 juni 2006
Ibland utnyttjar rådmännen vid Obygdens tingsrätt möjligheten att låta notarien skriva anteckningar efter brottmålsförhandlingarna istället för regelrätta protokoll. Orsaken till detta är att protokollen skall justeras av rådmännen, vilket innebär att de måste rätta dessa. Anteckningarna däremot undertecknas endast av notarierna, och de flesta rådmän skiter fullständigt i vad som står i dessa, eftersom de i princip slipper skämmas i hovrätten om något är felaktigt. Dock är jag numera varse att det inte är alla rådmän som har en sådan avslappnad attityd till brottmålsanteckningar.
I måndags, på min första semesterdag, ringde det på min mobiltelefon, och eftersom displayen visade skyddat nummer hade jag inte en möjlighet att förutse hur många decibel som skulle hamna i mitt högra öra (som fortfarande är lite ärrigt efter notarieörhängena) när jag svarade. Det var Hysterika, och hon var minst sagt skitförbannad. –Vad menar du med att anteckna vilka förhör som har hållits före ersättningsbesluten och sedan bara åka på semester!? gastade hon. Sedan berättade hon hur lång tid det hade tagit för henne att öppna upp anteckningarna i VERA och ändra dem, att jag var fullkomligt omdömeslös, att de numera korrekta anteckningarna var utskrivna och skickade per post till mig i Stockholm för underskrift samt att jag förväntades att skicka tillbaka anteckningarna i samma stund som brevbäraren droppade kuvertet i brevlådan. Anteckningarna har fortfarande inte kommit, och jag funderar nu på att lämna in en stämningsansökan mot Posten och yrka ersättning för förlorad inkomst, eftersom mina notariebetyg antagligen har sjunkit så pass att min inkomst under de närmaste trettio åren troligen kommer att vara i paritet med Fettos EQ, det vill säga strax under existensminimum.
I måndags, på min första semesterdag, ringde det på min mobiltelefon, och eftersom displayen visade skyddat nummer hade jag inte en möjlighet att förutse hur många decibel som skulle hamna i mitt högra öra (som fortfarande är lite ärrigt efter notarieörhängena) när jag svarade. Det var Hysterika, och hon var minst sagt skitförbannad. –Vad menar du med att anteckna vilka förhör som har hållits före ersättningsbesluten och sedan bara åka på semester!? gastade hon. Sedan berättade hon hur lång tid det hade tagit för henne att öppna upp anteckningarna i VERA och ändra dem, att jag var fullkomligt omdömeslös, att de numera korrekta anteckningarna var utskrivna och skickade per post till mig i Stockholm för underskrift samt att jag förväntades att skicka tillbaka anteckningarna i samma stund som brevbäraren droppade kuvertet i brevlådan. Anteckningarna har fortfarande inte kommit, och jag funderar nu på att lämna in en stämningsansökan mot Posten och yrka ersättning för förlorad inkomst, eftersom mina notariebetyg antagligen har sjunkit så pass att min inkomst under de närmaste trettio åren troligen kommer att vara i paritet med Fettos EQ, det vill säga strax under existensminimum.
Onsdagen den 21 juni 2006
Halleluja. Häromkvällen slog Domstolsverket äntligen på stödet för JavaScript i webbläsaren. Detta kommer troligen öka arbetsron markant på tingsrätten, eftersom Fetto återigen har fått tillgång till sin betalpokerhemsida, och han har upplyst samtliga medarbetare på domstolen om att han skiter högaktningsfullt i Domstolsverkets nya föreskrifter om datoranvändande. Samtidigt är jag själv närmast euforisk, för jag tog hem storvinsten i en utlottning av fem bordsfläktar från sent 80-tal, vilken anordnades för notarierna och Surtanterna som kompensation för att rådmännen har fått varsin tjusig klimatanläggning att svalka sig med på sina respektive tjänsterum. De som inte vann någon fläkt fick istället skämtsamt varsin deodorant som tröstpris.
Nu ska jag, till Hysterikas stora förskräckelse, åka på semester i Stockholm i två veckor (vilka enbart tas ut på ihoparbetade flextimmar), och jag tänker försöka att inte bry mig om att det sista som hände innan jag stämplade ut för dagen var att jag fick en ordentlig åthutning för att jag tog ut semester just nu, när jag nyss har börjat jobba på Hysterikas rotel. Dååålig notarie.
Trevlig midsommar!
Nu ska jag, till Hysterikas stora förskräckelse, åka på semester i Stockholm i två veckor (vilka enbart tas ut på ihoparbetade flextimmar), och jag tänker försöka att inte bry mig om att det sista som hände innan jag stämplade ut för dagen var att jag fick en ordentlig åthutning för att jag tog ut semester just nu, när jag nyss har börjat jobba på Hysterikas rotel. Dååålig notarie.
Trevlig midsommar!
Onsdagen den 14 juni 2006
Tvillingarna är väldigt noggranna i sitt arbete. Noggrannhet är som bekant en dygd i domstolsvärlden, men man kan tycka att det vore bättre om de ägnade mer tid åt andra arbetsuppgifter än att syna varje sketen domsblankett avseende rattfylleri i minst två timmar. Dock var det troligen just noggrannhet som räddade livet på dem när de satt på Hysterikas rotel, för mitt senaste häktningsprotokoll kom tillbaka fort som ögat i sällskap med den inte på guldvåg vägda anteckningen ”Vill du ha det här protokollet nerkört i halsen!?”. Eftersom jag har lätt svullna tonsiller efter en längre tids småförkylning ägnade jag två timmar åt att minutiöst renskriva Hysterikas hysteriska anteckningar, och hade jag haft ett magsår hade det definitivt växt till sig rejält efter den uppsträckningen.
Hur som helst är Tvillingarna definitivt den typ av jurister som sätter noggrannhet framför effektivitet, och varje arbetsuppgift absurt lång tid att utföra. Som förstenotarier har de dessutom ansvaret för fördelning av notariemål och ärenden, samtidigt som de själva endast åtar sig uppgifter vars resultat är synliga för rådmännen på ett eller annat sätt. Konsekvensen blir att de framstår de som väldigt effektiva gentemot mig och Mårten, eftersom vi får sköta i princip samtliga notarieuppgifter som kräver ettårsbehörighet, och enligt min uppfattning är Tvillingarna därför lika charmerande som finnar i röven på cykelsemester. Häromdagen på notariernas veckomöte klagade de över att de hade varsitt heldagslångt brottmålsting i veckan, och jag (som har tre heldagars brottmålsting, tre muffar, en skuldsanering och inte minst en Hysterika) blev vansinnigt irriterad. Den enda gången dessa damer öppnar truten är när de ska gnälla, och jag överväger att byta ut diskmedlet till diskmaskinen mot cement nästa gång de har fikavecka som straff. Moahaha.
Hur som helst är Tvillingarna definitivt den typ av jurister som sätter noggrannhet framför effektivitet, och varje arbetsuppgift absurt lång tid att utföra. Som förstenotarier har de dessutom ansvaret för fördelning av notariemål och ärenden, samtidigt som de själva endast åtar sig uppgifter vars resultat är synliga för rådmännen på ett eller annat sätt. Konsekvensen blir att de framstår de som väldigt effektiva gentemot mig och Mårten, eftersom vi får sköta i princip samtliga notarieuppgifter som kräver ettårsbehörighet, och enligt min uppfattning är Tvillingarna därför lika charmerande som finnar i röven på cykelsemester. Häromdagen på notariernas veckomöte klagade de över att de hade varsitt heldagslångt brottmålsting i veckan, och jag (som har tre heldagars brottmålsting, tre muffar, en skuldsanering och inte minst en Hysterika) blev vansinnigt irriterad. Den enda gången dessa damer öppnar truten är när de ska gnälla, och jag överväger att byta ut diskmedlet till diskmaskinen mot cement nästa gång de har fikavecka som straff. Moahaha.
Onsdagen den 7 juni 2006
Jag börjar misstänka att Domstolsverket är kraftiga antagonister till det fria informationsflödet. För en tid sedan stängde man nämligen av stödet för JavaScript i webb-läsaren för hela myndigheten, vilket har medfört att det numera är lättare att surfa demokrati och andra likvärdiga osedligheter i Folkrepubliken Kina än att läsa en artikel på DN:s hemsida. Dessutom har Chefsadministratören stuckit en märklig ansvarsförbindelse avseende datoranvändandet under näsan på samtliga anställda att skriva under, och det är lika bra att jag tar tillfället i akt att tacka Domstolsverket för att man inte helt enkelt ersatte datorerna med icke eldrivna skrivmaskiner.
I torsdags började vår nya notarie, och samtidigt trädde den nya rotelindelningen i kraft. Fiskalen verkade mycket nöjd med att ha fått den nya notarien till sin rotel, och den kvinnliga rådman jag har placerats hos verkade hysa samma känslor inför mitt tillträde, fast inverterat. När jag var på väg till morgonfikat kom min nya rotelchef ångandes i korridoren, och hon var så pass röd i ansiktet att jag inledningsvis trodde att det var Fetto som störtandes emot mig, och jag blev livrädd. -Vi har ju en häktningsförhandling klockan ett! skrek hon. Jag slängde en snabb blick på klockan, som pekade på 09.15. -Ehh, svarade jag, och min hysteriska rotelchef stormade vidare in i sin stackars sekreterares rum.
Den nya notarien, som under sin första skälvande timme som domstolsanställd hade tvingats lyssna på Fettos orerande om hur det var när han satt ting och att man inte lär sig något på universitetet nu för tiden, tittade förskräckt på mig, och jag ryckte uppgivet på axlarna mot henne. Själva häktningsförhandlingen gick efter omständigheterna rätt så bra, och Hysterika blev nästan inte alls irriterad över att jag hade ”underlåtit att märka ut sidorna i akten med post-it-lappar” och dessutom ”inte var tillräckligt kvick med att slå på bandspelaren”. Bara lite.
I torsdags började vår nya notarie, och samtidigt trädde den nya rotelindelningen i kraft. Fiskalen verkade mycket nöjd med att ha fått den nya notarien till sin rotel, och den kvinnliga rådman jag har placerats hos verkade hysa samma känslor inför mitt tillträde, fast inverterat. När jag var på väg till morgonfikat kom min nya rotelchef ångandes i korridoren, och hon var så pass röd i ansiktet att jag inledningsvis trodde att det var Fetto som störtandes emot mig, och jag blev livrädd. -Vi har ju en häktningsförhandling klockan ett! skrek hon. Jag slängde en snabb blick på klockan, som pekade på 09.15. -Ehh, svarade jag, och min hysteriska rotelchef stormade vidare in i sin stackars sekreterares rum.
Den nya notarien, som under sin första skälvande timme som domstolsanställd hade tvingats lyssna på Fettos orerande om hur det var när han satt ting och att man inte lär sig något på universitetet nu för tiden, tittade förskräckt på mig, och jag ryckte uppgivet på axlarna mot henne. Själva häktningsförhandlingen gick efter omständigheterna rätt så bra, och Hysterika blev nästan inte alls irriterad över att jag hade ”underlåtit att märka ut sidorna i akten med post-it-lappar” och dessutom ”inte var tillräckligt kvick med att slå på bandspelaren”. Bara lite.