Torsdagen den 20 juli 2006

Väl tillbaka på tingsrätten i måndags, efter att ha drabbats av en lättare släng av postsemesterdepressivt syndrom, insåg jag återigen hur illa ställt det egentligen är på min arbetsplats. Rassen, som satt och läste tidningen i fikarummet, upplyste mig suckande om att de 4 000 svenskar som fastnat i södra Libanon lika gärna kunde stanna kvar där nere, eftersom de troligen ändå heter Achmed allihop. Hysterika hade tapetserat mitt skrivbord med post-itlappar enligt ett tämligen avancerat färgsystem i vilket de rosa lapparna indikerar att något är extra viktigt, och på just en rosa lapp blev jag bl.a. upplyst om att det är helt felaktigt att använda punkter i förkortningar.

Tvillingarna har numera avslutat sina respektive notarietjänstgöringar, och de tog enligt rapport från Mårten emot sina notariepresenter med fullständigt uttryckslösa ansikten. De arbetar dock kvar på tingsrätten som beredningsjurister, eftersom de inte har blivit erbjudna något arbete trots att de har kallats till intervjuer på ett flertal av de större byråerna i Stockholm och Göteborg. Min gissning är att det beror på att "social kompetens" fortfarande är ett nyckelbegrepp i varje anständigt anställningsförfarande, och att det därför inte är någon fungerande taktik att sitta och knipa käft på intervjuerna. Den ljusnande framtid torde således inte vara Tvillingarnas, och enligt min uppfattning är det faktiskt rätt åt dem.

Onsdagen den 12 juli 2006

Jag har tagit mig ytterligare en veckas semester, och jag har egentligen inget att rapportera om, förutom att jag nu tänker sätta mig på något trevligt ställe på Söder och inmundiga alkoholhaltiga drycker tillsammans med vår nya notarie som också har semester i Stockholm den här veckan. Fetto, som för tillfället är tf lagman, lät henne på nåder ta ut en veckas semester i julivärmen, trots att han själv tydligen fick arbeta utan semester hela sin första sommar som notarie. Man kan inte tycka annat än att Fetto är en riktigt fin kille, och jag skulle gärna skriva ett par rader till om detta, om det inte vore för att han är så vansinnigt abderitisk.

Ha en trevlig fortsatt semester!

Tingsnotarien


Onsdagen den 5 juli 2006

Jag har fortfarande semester, och har passat på att träffa Mikael över några drinkar i Stockholm. Det verkar inte vara särskilt mycket bättre på hans byrå än på tingsrätten, kan jag säga. Han hade möte kl. 23.00 två dagar förra veckan i samband med någon avtalsförhandling, och under mötena tillsåg han att kaffet var varmt och att det ständigt fanns påfyllda karamellskålar i mötesrummet. Sedan fick han ägna resten av natten åt att korrekturläsa avtalet och leta efter stavfel, och alltihop debiterades naturligtvis klienten i fråga.

Jag har dessutom funderat över vad fan en DD egentligen är, men eftersom Mikael hade en överlägsen kollega med sig som orerade om hur märkvärdigt det var hade jag inte en möjlighet att fråga med värdigheten i behåll. Jag vill iallafall inte jobba med det, för det verkar vansinnigt tråkigt att sitta och bläddra igenom gamla avtal och annat skit. Det verkar dessutom som om de biträdande juristerna aldrig får vara lediga från arbetet. Tillgänglighet är tydligen nyckelordet, något som en av Mikaels kollegor fick erfara, då han på sin segelsemester i Medelhavet (för det fall mobiltäckningen inte skulle förslå ute på öppna havet) fick med sig en icke särskilt behändig satellittelefon. Kollegan fick ägna större delen av semestern åt att jaga strömkällor för att hålla telefonen laddad, och jag skall nog ägna resten av min egen semester åt att fila på ansökningshandlingarna till Mikaels byrå, eftersom min målsättning alltid har varit att ha en egen satellittelefon och samtidigt ha en timlön på 35 kr innan jag dör.