tingsnotarien

Jag har äntligen piggnat till efter att ha tillbringat lördagen bakfull i sängen (och kräkandes på toaletten, var nära att spy i faxen). Naturligtvis stötte jag ihop med Tvillingarna, som tittade föraktfullt på mig när de skulle ut på sin power walk. Statt var en upplevelse. Samtliga gäster utom vi var under 20 år gamla, och de vrålade covers till det i Obygden mycket väl ansedda bandet "The Räggers". Basisten i bandet var åtalad för brott mot alkohollagen förra veckan, jag kände igen honom från förhandlingen. De hade tydligen hittat åtskilliga dunkar sprit i hans bostad. Spriten var naturligtvis beslagtagen, men det hindrade inte bandet från att ha en ny dunk fin årgångsfinkel bakom trumsetet. Är jag förvånad? Nej. Har jag fått mina fördomar bekräftade? Ja. Har mitt förakt för fulla idioter i flanell ökat dramatiskt? Jajemen.

Jag har bestämt mig för att gå ner och arbeta några timmar, trots att det är söndag. Det är fridfullt och behagligt på tingsrätten när det inte är någon annan där. När man tillbringar största delen av dagarna med att protokollföra på brottmålsförhandlingar skapas dessutom en hel del efterarbete, vilket det inte finns en chans att avverka under den ordinarie arbetsdagen. Man ska mata in ådömd påföljd i datorn, och skriva ut de blanketter som skapas i dataprogrammet. Dessa utgör sedan framsidan på själva domen. Sedan skall man skriva rent protokollen. Alltihop lämnas sedan in till den domare man har suttit tillsammans med på förhandlingen. Domaren rättar sedan blanketterna och protokollen med vanlig penna, och notarien för sedan in rättningarna i datorn. Fetto har en fäbless för att rätta domsblanketterna och protokollen med röd penna, som han använder för att placera ut stora bockar i marginalerna där han vill ha en ändring. Inte en enda mening fredas. För inte kan väl en sketen notarie formulera en mening som är tillräckligt bra för att få stå orörd i ett protokoll från en tiominuters förhandling rörande rattfylla?