Tisdagen den 17 maj 2005
Under eftermiddagen idag satt jag på en häktningsförhandling tillsammans med en av de kvinnliga rådmännen på tingsrätten. Hon ser ut och uppför sig som en riktig järnlady, och påminner faktiskt en hel del om Maggan Thatcher. Jag hyser en sorts skräckblandad förtjusning för henne och jag har tidigare kommit underfund med att hon inte är på bästa fot med Fetto. Detta i sig väcker naturligtvis min beundran, men det hindrar inte att jag rent ut sagt är livrädd för henne. Järnladyn verkar till och med skrämma vettet ur Kammaråklagaren, för efter att hon spänt ögonen i honom när han vid ett tillfälle under förhandlingen råkade uppge fel lagrum, spillde den stackaren ut hela (naturligtvis av mig nypåfyllda) vattenkaraffen över sina papper. Den i målet misstänkte knarklangaren fnissade förtjust.
Efter förhandlingen skrev jag ihop protokollet med rasande fart, eftersom slutet på expeditionstiden var nära förestående. Med darrande steg gick jag sedan in till Järnladyn och lade akten på hennes skrivbord. Hon tittade upp mot mig och tackade (hörde jag rätt?) för att sedan återgå till domen hon höll på att skriva. En kvart senare kom Järnladyn in till min lilla skrubb och lade akten framför mig på skrivbordet. –Jag skulle vilja gå igenom ett par saker med dig, sade hon. Jag trodde att jag skulle dö. Mitt hjärta bultade och jag kände att jag började utveckla stora fuktiga parabolfläckar i armhålorna.
Järnladyn slog sig ner i min besöksstol och öppnade akten. Så började hon systematiskt gå igenom de synpunkter som fanns antecknade på mitt utkast till protokoll. Synpunkterna var ganska många till antalet, men de var uteslutande av juridisk relevans, och efter ett par minuter kände jag mig plötsligt som en vuxen medarbetare som satt och diskuterade juridik med en kollega. Avslutningsvis meddelade Järnladyn att protokollet i stort hade varit utmärkt, och att jag hade skrivit den misstänktes utsaga mycket bra.
Jag har inte känt ett liknande lyckorus sedan dagen jag tog studenten. Känslan är nästan absurd, eftersom jag förstår att jag egentligen har blivit precis lika sågad som jag har blivit varje dag sedan jag började på tingsrätten. Men det skiter jag i. För idag, mina vänner, har jag för första gången sedan jag kom till Obygden blivit behandlad som en vuxen människa.
Grattis! Skönt att det finns vettiga människor också
(Harvard)studenten som kom på idén du använder dig av i din blogg har avslöjat sig själv och det bör väl du (jur stud) också göra.
Ja avslöja dig på direkten för jag är väldigt nyfiken.
Jag sänder mina gigantiska congrats! Mig tog det 1 år innan jag hamnade hos "den goda rådmannen", då hade jag nästan gett upp hoppet...
PS: Den gode, den onde och den fule Vidar, men också den alldeles alldeles riktige!
Grattis sannerligen. Låt nu inte Bästenotarien och Fröken Muntergök "rain on your parade" när de säkerligen snart lägger in att det är oetiskt och trist när överheten sitter ner möter notarier som människor. Glad midsommar, t
Erik - det där var en väldigt anal kommentar. Bör och bör, det ska väl du skita i. Låter som om du satt inne på någon slags vett och etikettbok för bloggskrivande. Du är bara avis för att inte du kom på idén.
Man sitter där som liten notarie och vet varken ut eller in. Ni känner säkert igen det, hur man ber till högre makter om svaret. Nu kan man finna svaret bland stjärnorna. Himlakroppen Justitia. Inte illa.
Världen i rättssalar och på byråer är okänd för mig (jag räknar inte en veckas praktik under processrätten för 10+ år sedan) utom i andra hand. Det spelar ingen roll. Sedan jag fick länken till denna blogg är jag vårdslös med företagets pengar genom att min tid används till läsning av densamma. Dock tröstar jag mig med att jag är mer produktiv och kreativ efter att ha skrattat mycket. Detta är fruktansvärt roligt och bra skrivet. Mer!
Jag fattar faktiskt inte vad Erik menar - någon som kan upplysa mig?
Svar till Vilken idé?: Jag tror att duktige Erik stör sig på att det finns en annan blogg som handlar (om jag inte missminner mig) om livet på en stor advokatfirma i USA. Den bloggen är visst fejk. Kanske antyder D.E. att så är fallet även här. Jag säger bara so f***ing what?!
Till Eriks kommentar kan läggas att personerna bakom denna blogg skamlöst utnyttjar samma upplägg och stil som används i den här boken (från 2001): http://search.barnesandnoble.com/booksearch/isbnInquiry.asp?userid=e56mFgQBkC&isbn=1580631789&itm=2
Marquart och Erik: Jag riktar näsan uppåt och sniffar. Är det den inte den bittra stanken av avundsjuka jag känner? Sticker det inte lite grann att ni inte kom på denna brillianta idé först?
@advokaten t
Det är väl glädjande att hon träffat någon i domstoslväsendet som inte behandlar henne som en femåring! Det är rätt ovanligt. Jag kan inte se varför jag skulle ha något negativt att säga om det. Det enda kritiska jag uttryckt var mest menat lite skepsis till om allt som skrivs är helt sant eller om hon inte bättrar på det lite.
Hela idén med min kommentar var alltså att påpeka att de inte kom på denna brillianta idé först. Avundsjuk? Kanske en aning. Missunnsam? Definitivt!
Marquart
"Till Eriks kommentar kan läggas att personerna bakom denna blogg skamlöst utnyttjar samma upplägg och stil som används i den här boken (från 2001)"
Varför ens påstå något du inte har något som helst belägg för?
Har hört att det finns en speciell skola i Vladivostok där man får lära sig sans och vett. Kanske du borde söka dit?
För tre år sen ville jag sitta ting. Det var innan jag började på Jur Kand i Lund. Sen dess har min önskan och längtan efter denna statliga slaveritjänst minskat drastiskt dag för dag. Efter att ha läst den här dagboken har jag slutgiltigt bestämt mig: jag tänker ALDRDIG sitta ting!! Jag får ångest bara av att läsa detta, så hur kan det då vara i verkligheten? Tänk om jag oxå skulle hamna i Obygden? Nä, jag får klara mig på annat sätt.
Man kan möjligen kräva av en åklagare att endast göra påståenden som kan beläggas, däremot knappast av en nobody som lägger kommentarer på en blogg. Skall ditt inlägg tolkas som att de som ligger bokom bloggen endast påstår saker som de kan belägga? Domared, själafrid och rakrygghet aside...
Om du gillar den här bloggen rekommenderar jag dig att läsa boken (förutsatt att du inte är en av dem som ligger bakom bloggen, i vilket fall du kanske borde läsa den igen).
Lära mig sans och vett? Tjena! En bra grundregel i livet är att den som tror sig kunna uppfostra sin omgivning i vad som skall anses som taktfullt beteende antagligen inte har en aning om vad takt är för något.
Du verkar ha bra koll på specialskolor. Undrar varför...
Marquart
Citerar igen "personerna bakom denna blogg skamlöst utnyttjar samma upplägg".
Om jag formulerar mig så att du förstår den här gången då. Är det en smidig kommentar tycker du?
För övrigt. Lärde inte dina föräldrar dig vad deras syn på "takt" är? I så fall, enligt dig, så saknar dom själva takt. Jag syftar på din sista mening.
Inget illa ment men du verkar vara en tråkig "tyckare". Jag föreslår att du letar upp andra miljöer där du kan reta upp dig på saker istället för att poänglöst kritisera här.
Hörrni jurister som tjatar om att det redan finns en blogg i USA som denna idé stulits ifrån, vill jag bara upplysa om följande. Upphovsrätten omfattar inte ett verks ämne, motiv eller idé och inte heller de tankar, erfarenhetsrön eller uppgifter om fakta som läggs fram i verket(se SOU 1956:25 s. 64 f samt prop 1960:17, s 67 f). Alltså tycker jag att vi lägger ned den diskussionen och i stället bockar och bugar för en väldigt kul och välskriven blogg!
Tack gode gud för att vi har Sympatisörens poängfulla tyckande att luta oss tillbaka på! Citerar: "Är det en smidig kommentar tycker du?" Var du kompanibefäl i lumpen, och lever nu under illussionen att det är din uppgift att uppfostra din omgivning? Eller lider du helt enkelt av det i dag så vanliga storasysterssyndromet?
Upphovsrättsjuristen: vem har pratat om upphovsrätt? Jag ville helt enkelt påpeka för dem som tror att denna blogg är unik och innovativ att det redan har gjorts (det i princip enda som har ändrats är jurisdiktion och språk). Been there osv. Vem skulle bli upphetsad över ett nytt Beatles i dag, eller en ny Röda rummet?
En bra grundregel i livet är att inte hänvisa till förarbeten om det inte är absolut nödvändig. Inget är skrivet i sten. Om så var fallet skulle det inte behövas några jurister. Det skulle räcka med Moses.
Marquart, jag vet inte om du är rätt person att uttala dig om grundregler i livet för du verkar så bitter så det är synd om dig.
Är det en grundregel i ditt liv? Att bestämma vad som är som skall anses som bittert beteende och vem som som skall ha rätt att uttala sig? Du är kanske så rädd för att själv avslöjas som bitter att du tillskriver andra det.
En bra grundregel i livet är att det man inte gillar hos sig själv föraktar man hos andra.
Min kritik av denna blogg, liksom dess förlaga (som emellertid lyckas bättre med att nyansera berättelserna), är att den bygger på nollsummetänkande, i detta fall att hypa sig själv genom disassociation: det grundläggande motivet bakom att sätta svarta hattar på Förstenotarien och Fettot är inte att kritisera dem, utan i stället att betona att skribenten minsann själv inte beter sig som de gör (utan alltså skenbart rider avslappnat genom livet med en vit hatt hängande över nacken).
En bra grundregel i livet är att självrättfärdigande människor med lätthet kan peka på fliken i en annans öga men ser inte bjälken i sitt eget öga.
Om du nu tycker att bloggen är så dålig - sluta läs den då för sjutton. Du verkar verkligen vara en riktigt missunnsam och dryg typ.
Jag tror att vår husfilosof Marquet är en orolig student som bekymrar sig för hur livet kommer att arta sig på den tingsrätt han kommer hamna.
Eller är det så att det är Marquet som skriver bloggen, och vill väcka än mer uppmärksamhet?
Finns det någon bra grundregel om hur många bra grundregler det ska finnas i livet?
Tänk att du har knäckt det! Fantastiskt, Marquet!! Tänk om jag var lika intellektuell som du, då vore min lycka fullständig.
"Min kritik av denna blogg, liksom dess förlaga (som emellertid lyckas bättre med att nyansera berättelserna), är att den bygger på nollsummetänkande, i detta fall att hypa sig själv genom disassociation: det grundläggande motivet bakom att sätta svarta hattar på Förstenotarien och Fettot är inte att kritisera dem, utan i stället att betona att skribenten minsann själv inte beter sig som de gör (utan alltså skenbart rider avslappnat genom livet med en vit hatt hängande över nacken)."
Tack! Om du arbetar hårt och försöker att ha ett öppet sinne kanske du en dag kan bli som jag.
En bra grundregel i livet är att alla bra grundregler i livet är falska, så även denna.
Marquart
Du är för sorglig, huga! Det vore hemskt att ingå i din bekantskapskrets. Hoppa du in i din tidsmaskin du kom med och åk tillbaka till forntiden.
Nu får det räcka
Jo, för det är ju naturligtvis du som bestämmer när det är nog (är du Obygdsnissen ovan?).
Har du någon gång slagit upp ordet "självrättfärdig" i ett lexikon?
Vem är du att avgöra vem eller vad som är sorgligt? Misstänker att du inte har många kompisar.
Någon som vill ha sista ordet? Go ahead. Live the dream!
Jag tycker att ordväxlingen ovan är fruktansvärt tråkig! Jag undrar om ni verkligen skulle häva ur er liknande förolämpningar IRL? Är det inte lite fegt att gömma sig bakom ett alias? Ett tydligt exempel på fördelarna och nackdelarna med IT- och kommunikationsutvecklingen.
Helt utanför ämnet men det tål att tänkas på!
Varför skulle det vara helt utanför ämnet? Tillämpa det som du skrev på det som skrivs i själva bloggen... Gömma sig bakom ett alias... In real life?
Det sista ordet är... Bajs.
Haha... sådär ja! Nu är vi tillbaka igen :)
oj oj oj! kul! här skriver nån nånting som är lite roligt för jurister och som blottlägger en del trista och dryga konventioner, sen sätter juristerna igång med sin dryga jävla skit i kommentarform strax under texten ifråga, hade jag vetat att jag skulle behöva umgås med såna som ni på dagarna hade jag skitit i juristlinjen och jag var tom intresserad, "the point is, you suck!"
dumt beslut att bli jurist: kunde inte sagt det bättre själv, håller helt med dig! Men låt oss hoppas att framtiden blir lite ljusare... ;-)
En annan slutsats som kan dras (av de två senaste inläggen, som uppenbarligen inte anser att de spyr ur sig "dryg skit i kommentarform", säkert totalt utan insikt i hyckleriet) är att jurister alltid tror att de sitter på en litet högre position än alla andra, och tror sig ha rätt att förfasa sig över och döma dem (vilket ju fö är hela poängen med bloggen, som jag iof tycker är rolig eftersom den skrivs med iaf litet hjärta, ok även jag hycklar). Jag efterlyser litet sjukdomsinsikt!
Hej, jag heter Singoalla, jag är jurist.
Jo, det skulle behövas ett AA-möte för jurister. Eller detta forum kanske spelar den rollen? Ut med alla känslor bara, vi förstår, vi sitter alla i samma båt...
Jag undrar om alla som klagar på dem som påstår att denna blogg är ett plagiat, eller i alla fall en efterapning, faktiskt har sett bloggen eller läst boken som hänvisas till ovan. Jag tycker att denna blogg är utmärkt, men det kan ju faktiskt inte uteslutas att det gjorts förut. Att prata om "briljant idé" eller att den "blottlägger trista och dryga konventioner" kan ju faktiskt vara förhastat. Eller som en rådman skulle säga till en notarie som just lämnat förslag till åtgärd efter en föredragning: "jag förutsätter att du har kontrollerat att det inte finns några andra tillämpliga bestämmelser eller undantag till de som du hänvisat till i andra författningar?"...
Måste säga att det förvånar mig att det diskuteras så mycket om kopior och upphovsrätt avseende denna blogg. Jag och många av mina f.d. kollegor på en medelstor TR hade kunnat skriva exakt samam blogg utan att behöva snegla på nån blogg från USA. Fånigt att ens ta upp en sån sak! Det spelar väl heller ABOSLUT ingen roll om allt är sant eller om allt är påhitt. Igenkänningsfaktorn är EXTREMT hög så varför spekulera i om "fettot" och "tvillingarna" verkligen finns... Innehållet är grymt underhållande!
Om du läser inläggen ovan framgår att ingen klagar på innehållet, utan tvärtom uppskattar det. Vad det verkar handla om är att formen eller strukturen är kopierad rakt av från en bok (med samma sorts karaktärer).
En Per Gessle-låt kan vara bra trots att hans låtar sällan är originella. Låtstrukturen, riffen, bryggorna osv. har hämtats från olika inspirationskällor i pophistorien och satts samman till en låt. Gammalt skåpmat i ny form. Men det kan som sagt vara bra, och det som kanske uppskattas mest är när man kan identifiera varifrån något i en Gessle-låt har lånats ("ahmen, det där riffet är ju taget rakt av från Van Morrisons"). Detta är troligen helt medvetet från Gessles sida (en grundprincip inom marknadsföring, liksom kanske livet i övrigt, är att försöka få kunden att tro att han eller hon har kommit på något på egen hand, som alltså gynnar säljaren..).
Igenkänningsfaktorn i bloggen är stor, det tror jag att alla som fått tillbaka ett utkast till dom nedkladdad till oigenkännlighet med rödpenna, men det är inte säkert att den är originell, och den blottlägger definitift inga konventioner. Alla som varit med har sett dem.
Inte nog med att jag alskar bloggen for att den ar sa vansinnigt rolig och valskriven, utan man far aven tillfalle att skratta sa att tararna sprutar at kommentarerna under. Var kommer alla dessa konstiga manniskor ifran?