Torsdagen den 21 april 2005
Botten is nådd. Jag har protokollfört på Förstenotariens notarieting. Det var en surrealistisk upplevelse. Hans slips var knuten nästan ända uppe vid hakspetsen och manschettknapparna glänste i solen från fönstret. Håret låg slätt kammat mot skalpen, och man kunde se ränderna från kammen. Hela spektaklet var en fascinerande uppvisning i struntviktighet, och jag tappade faktiskt hakan flera gånger under dagen. Innan det första målet skulle ropas på pekade fanskapet med hela handen mot fönstret och sade till ”protokollföraren att genast dra för gardinerna”. Jag blev så paff att jag reste mig direkt för att dra för det gamla illaluktande draperiet. Jag ångrade genast att jag inte bara vägrat. Till och med den slötänkta nämnden, som mycket väl känner till att Förstenotarien är just notarie, såg ut som fågelholkar.
Det första jag kunde konstatera var att Förstenotarien är vansinnigt förtjust i att kalla sig själv för ”tingsrätten”. Tingsrätten hade under fyra tiominutersförhandlingar fler synpunkter på både åklagaren och de tilltalade än vad tingsrätten sammantaget har haft sedan Berlinmurens fall. Tingsrätten ansåg exempelvis att åklagaren ”borde iaktta försiktighet beträffande sina frågor” till ett av vittnena i ett mål om hastighetsöverträdelse (en uttråkad trafikpolis) och under den enda förhandlingen som inte rörde trafikförseelser (ett snatteri) menade tingsrätten att den tilltalade ”borde visa sin goda vilja och erkänna brottet han gjort sig skyldig till”. Den till notarietinget straffkommenderade kammaråklagaren skruvade på sig och den tilltalade började antagligen fila på sin JO-anmälan på stuberten. Synd och skam att jag har avlagt domareden, så att jag inte kan upprepa de dumheter som rapades upp under överläggningarna.
Tingsrätten själv verkade mycket nöjd med sin insats, och efter förhandlingarna förklarade han auktoritativt att det är av största vikt för de yngre notarierna att iaktta sina äldre kollegor för att så småningom själva kunna hantera de allehanda situationer som kan uppstå i rättssalen. Det har jag verkligen för avsikt att göra, så att jag undviker att göra bort mig på samma sätt som min svagsinte kollega.
Vi vill veta meeeeer!
Håll ut där ute i the Obygd och vet att Stockholm alltid finns kvar!
Vad tror du om att vi gör en notarierevolution!?
Sitter här på Affärsbyrån i Den Stora Staden och minns den ljuva tiden som notarie vid tingsrätten i Småstaden som en gång i tiden hade en fabrik. Lärde mig Småstadens geografi genom att läsa åklagarens stämningsansökningar i misshandelsmål. Förstenotarien var kanske inte lika djävlig som i sagan, men en viktigpetter som njöt av att topprida en var han. Nu sitter han i tingsrätt och fortsätter att topprida en, denna gång genom att skriva domskäl utöver det som krävs i målet. Tack och lov för att Hovrätten slår honom på fingrarna så att man slipper höra skiten privat. Det händer att man får vattna blommor åt Viktiga Klienten, men det kan man ju både debitera och fakturera ut.
Har funderat på att bli korvgubbe i mitt nästa liv...
Vi notarier vid södra obygdens tingsrätt hade stort nöje åt denna redogörelse och ser fram emot nya hjältedåd vid norra obygdens tingsrätt!
Jag själv har fått mycket inspriation kring hur nya notarier skall välkomnas. Vi har funderat kring att hänvisa nya notarier till skrivmaskiner från 60-talet och de gamla arresterna från 1700-talet, men det har inte riktigt blivit av.
Förstenotariern vid södra obygdens tingsrätt
Looks good! Many thanks, Thanks much!