tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

Se lite nyktert på saken nu, vi alla har väl våra favoritlagrum (hur charmigt är t ex inte brb 12:2, 2 st?) och det är givetvis inte beroende av civilstatus (parentetiskt vill jag dock påpeka att man skulle behöva tillämpa någon form av tvångsgifte om förstenotarien skall få en partner.)

Och beträffande junius kommentar så tror jag föga att det är Tingsnotariens fel att den akademiska gräddan av blivande kandidater avskräcks från tingstjänstgöring; snarare är det väl sossarnas fel när de genom diverse arbetsmarknadspolitiskt snillrika (?) åtgärder degraderar notarierna till sekreterare.

Men snark vad anal och enerverande man kan vara då.
Vem faen orkar sitta och formulera politiskt korrekta meningar till ett forum för en BLOGG! Tar du detta på lika stort allvar som ex. ett beslut om anställning, strafföreläggande eller whatever behöver du hjälp med din världsåskådning.
För fasen Sten Sture, vakna upp och lukta på verkligheten. Du tar dig själv på för stort allvar!

Jag skall förklara den simpla poäng som alla andra förstår men som tydligen undgår dig.
Förstenotarien har för mycket fritid om han kärar ned sig i ett lagrum, därför behöver han en flickvän. Om han sedan råkar vara gay eller för den delen föredra tidelag skiter jag fullständigt i. En normal läsare inser givetvis detta, men du får gärna för dig själv omformulera meningen och ersätta "flickvän" med "man" eller valfritt djur om det hjälper dig att sova.

Ajdå, anal har nog ingen kallat mig på den här bloggen förut. Tja, visst är jag väl litet anal. Den som har kommit in på juristlinjen och tror att han eller hon inte är åtminstone en aning anal lurar troligen sig själv ganska rejält. Visst finns de väl de som slackat sig genom 3 år på gymnasiet, på halvfart och med träkeps prickat in 1.7 på högskoleprovet första gången som de tog det, och som sedan tagit sig genom 4,5 år av studier på ren talang, men de är antagligen så få att de borde vara fridlysta, och dessutom har de nog förståndet att använda sin gåva till att bli rockstjärna istället för att gräva ned sig i paragrafer.

Menar du alltså att ditt inlägg var på skämt? I så fall var det inte roligt, ens för "alla andra ... normala läsare", misstänker jag. Ironiskt? I så fall motsäger du dig själv eftersom du alltså skulle anställa förstenotarien.

Du tar ju tydligen bloggen och dig själv på iaf så stort allvar att du tar dig tid från din fritid att skriva ett bittert, och inte så litet analt, svar på mitt inlägg? Har du flickvän förresten? Eller pojkvän?

Jag har inga som helst problem med sömnen. Jag oroar mig en aning för att bigotten Thomas skall hamna i beslutsposition en dag, men jag kan lugna mig i förvissningen om att han troligen kommer att plockas bort nästintill direkt när han visat vad han går för.

Mitt favoritlagrum finns förresten i tidelagen.

Allt är inte svart eller vitt. Ett inlägg som inte är 100% allvarligt behöver inte vara 100% skämt. Dina slutsatser är skrämmande. Hur i helsefyr kommer du fram till att jag skulle anställa förstenotarien? De personer jag intervjuat har bedömts efter sin sammanlagda kompetens, materiell som social. Man kan inte ha en person som är paragrafryttare och besserwisser med avsaknad av social kompetens i annat än statlig anställning. Företag som rekryterar sådana kommer att gå under. Därför hamnar allt för många av dessa inom den staliga organisationen. Ingen annan vill ha dem, och staten rekryterar de med goda skriftila meriter, även om de råkar påminna om massmördare i sitt beteende.

Sten Sture beskrev mig på pricken. Får jag ett eget naturprogram nu? Känner mig helt plötsligt så ensam och avvikande..

Jag tror att Sten Sture är notarien i obygdens tr...starka misstankar. Är åxå singel...

Nu darrar ett gäng blivande notarier av rädsla för att de kommer att hamna på obygden, hahaha!!

Även om de flesta förstått detta: Bloggen skildrar inte en riktig tingsrätt. Det stämmer visserlien att man under hovrättens intervju blev tillfrågad vad man tyckte om RB. Den frågan togs emellertid bort för två år sedan.

Thomas: Jag skrev att om ditt inlägg syftade till att vara ironiskt så motsade du dig själv eftersom ironi är att påstå den raka motsatsen till vad som egentligen avses.

Det var jag som påpekade behovet av helhetsbedömning, och det som en reaktion på att du skrev att du skulle avfärda förstenissen enkom på grundval av att han hade en viss förkärlek till ett lagrum. Nu säger du alltså att du håller med mig, om jag förstår dig rätt.

Social kompetens är ett intressant begrepp, precis som EQ, båda tidiga 90-talsfenomen. Vad betyder de egentligen? Är de inte egentligen endast vaga icke-begrepp som rekryterare kan använda för att avfärda kandidater som de inte gillar av någon anledning? Det borde finnas lika många definitioner på begreppet som det finns personer. Den som tror sig ha social kompetens lurar troligen sig själv eftersom det omöjligen kan vara så att en person kan komma överens med många i sin omgivning. Kort sagt ett begrepp som hittats på av folk i beslutsposition för att de ska kunna intala sig själva att de inte är dåligt omtyckta. Att alla talar skit om chefen borde vara väl känt.

Psykopati är ett väldigt missförstått begrepp. Det finns de som har en fast övertygelse om att de är extremt snälla och trevliga att de skulle gå över lik för att upprätthålla den bilden av sig själva.

Om du tillskriver människor massmördarbeteende borde du kanske inte vara anvarig för rekrytering. Det finns väl förresten massmördare som har pojkvän/flickvän? Hitler t.e.x.

Nja, på grundval av dina inlägg tycker jag inte att du borde ha rätt att överhuvudtaget ta några beslut som påverkar andra människor. Om jag träffar dig i verkligheten kanske bilden blir en annan om jag då kan få se prov på din sociala kompetens (och detta, Thomas, var ett exempel på ironi, också en grej som var stort på 90-talet).

Sten Sture: Åter igen plockar du enstaka ord ur sitt sammanhang och förvrider dess innebörd för att passa dina syften. Är du Janne Josefsson?

Vad sägs om att du läser alla ord, i rätt ordning, runt det ord som du uppfattar som laddat, eller som du anser dig kunna skriva sövande haranger om innan du kommenterar. Du missar som vanligt poängen med skrämmande marginal.
Jag ska än en gång försöka förklara:
jag har aldrig tillskrivit någon ett massmördarbeteende. Jag hävdar att staten ofta är stel i sin rekrytering. ex. D.V. som anställer folk utan att någonsin ha träffat dem. Därmed riskerar de att anställa personer med uppenbart olämplig personlighet. Hur lämpligt är det exempelvis att en aggresiv rasistisk kvinnohatare med narkotikaproblem sitter som notarie?

Du skrev: "även om de råkar påminna om massmördare i sitt beteende". Vem är det då som har bestämt att de påminner om massmördare i sitt beteende? Kliver du alltså tillbaka från ditt påstående?

Att ta enstaka ord ur sitt sammanhang och förvrida dess innebörd för att passa ett syfte är väl vad jurister sysslar med i stor utsträckning, och är väl grunden i nästan alla diskussioner? Eller tror du dig sitta på "sanningen", med klara och entydiga definitioner? Koll på Kant har du då inte.

Jag har aldrig påstått att DV inte borde göra intervju obligatoriskt vid rekrytering, tvärtom har jag tidigare lobbyat för det ganska starkt på detta forum (och dessutom i det sammanhanget svängt mig litet oförsiktigt med begreppet social kompetens). Jag vet inte varför du förutsätter att jag skulle vara emot intervjuer. Det enda jag säger är att du inte borde genomföra intervjuer.

Jag har vidare lobbyat mot domare med erfarenhet av brott. Förstår inte heller här varför du tror att jag motsatt mig det. Vad är förresten en "aggresiv rasistisk kvinnohatare"? Du verkar vidlyftigt placera människor i olika fack, vilket heller knappast är en lämplig egenskap hos en notarie.

Kort och koncist översittartips: endast den omständigheten att någon kritiserar din uppfattning behöver inte betyda att denna någon intar den motsatta uppfattningen. Det betyder bara att denna någon kritiserar dig. Vanligt exempel: man är inte antifeminist bara för att man kritiserar en enskild feminists uppfattningar. Ganska elementärt, egentligen.

Det känns ganska smickrande att du lägger ner tid på att svara på mina inlägg trots att du tycker att de är sövande. Tar inte det förresten tid från din flickvän och ditt busy liv med att vara socialt kompetent? Akta dig så att du inte visar prov på massmördarbeteende.

I do not approve of anything that tampers with natural ignorance. (Wilde)

"Rengjort örhängena." Jojo, vår hjälte börjar anpassa sig till miljön nu, märker jag.

Angående DV:s anställningsförfarande: Eftersom rekryteringsförfarandet numera lär vara mer "öppet" än tidigare, sökte jag mest av nyfikenhet tre domartjänster av varierande attraktionsgrad. I det ansökningformulär man är tvungen att fylla i skall man som referens ange sin nuvarande chef. Jag ringde tjänsteförlagsnämnden och frågade hur de hade tänkt sig detta. Arbetar man i det privata näringslivet kan man knappast be sin VD om refererenser. "Oj då, tänkte inte på det" sa man på nämnden (ungefärligen). Ridå!

Tanken att öppna upp domarbanan är inte oproblematisk. Å ena sidan kan man hävda att domstolarna går miste om många duktiga domare, när det i princip endast är de som gått domarbanan som kommer i fråga. Å andra sidan är det kanske nödvändigt för att kunna knyta duktiga jurister till domarkarriären, att staten kan locka med en ordinarie domartjänst så småningom. Hur som helst; jag vet att det finns många som gärna skulle vilja arbeta som ordinarie domare, men som anser att den traditionella vägen dit är förfärlig och aldrig skulle kunna tänka sig att gå den.

Brukar det inte alltid finnas en närmaste chef eller någon som är ansvarig för utvärderingar och uppföljningssamtal och liknande? När jag sökte till en amerikansk LL.M. fanns det utförliga anvisningar för vem som kunde accepteras som referens, och det viktigaste var att den som skrev rekommendationsbrev skulle vara bekant med sökandens arbete utan att ha något jävsgrundande förhållande till sökanden. "Till den som det berör"-intyg och rekommendationsbrev från dignitärer som inte känner till sökandens arbete (höga politiker, vd:ar i börsbolag och liknande) var inte tillåtna. Det är säkert svårt att skapa ett vattentätt system, men det är nog inte omöjligt att hitta ett system som de flesta skulle skriva under på som rättvist. Även om det ligger i sakens natur att rekommendationer och referenser inte är helt rättvisa så är de väl att föredra framför inget alls? De utgör ändå endast en del av helhetsbedömningen.

Thomas, du verkar sund och dina poänger gick fram utan vidare. Sten Sture, tagga ner, var inte så paranoid. Detta är på skoj!!! PÅ SKOJ!

Sten Sture: Har du svårt med läsförståelsen eller försöker du bara provocera?

Oavsett vilket så förlorar du. Jag bryr mig inte!

Helge: Tack!

Visserligen verkar frågan om vad man tyckte om RB ha plockats bort på fiskalsintervjun, men de nya frågorna var minst lika sjuka. Var på intervju i vintras och fick redogöra för min syn på rättssäkerhet ur olika perspektiv.

Det finns ingen rättvisa. Tillvaron är hård och alla är onda.

Det är ju rena amerikanska rättegångsförhandlingen här inne. Kan vi inte komma fram till en plea bargain? =)

Nästan det roligaste med bloggen är allt tjafsande på kommentarssidorna. Lika kul att följa varje dag. Och alltid har Sten Sture ett finger med i spelet.

"Arguing on the internet is like competing in the special olympics. Even if you win, you're still a retard."

Jo, ett tecken på att argumenten inte går fram är att man söker stöd hos andra. För någon som skojar verkar du ta det aningen för mycket på allvar (om det nu är så man skall tolka dina ärebetygelser till Helge). Och ja, om du har läst tidigare inlägg som jag skrivit här så vet du att gör det här för att provocera. Jag fick dig tydligen förbannad, och om du är jurist så borde du veta att det sista som bör hända är att bli förbannad, eftersom det är ett tecken på att tankeverksamheten flackar (helt enkelt en banal försvarsmekanism).

Varför förlorar jag? Mitt syfte var att provocera och som jag ser det lyckades jag mycket väl med det. Det räcker inte att själv anse sig som vinnare för att kunna förklara andra som förlorare.

Vad menar du med att jag har svårt för läsförståelsen? Det funkar inte alltid att försöka använda anfall som försvar. Skyll inte bristerna i din uttrycksförmåga på mig.

Jag tror trots allt att du har mer Janne Josefsson i kroppen än vad jag har, särskilt när det gäller att vara självrättfärdigande.

Plea bargain? Är det någon som är åtalad här? Skulle det isf vara jag? Provokation är kanske ett brott i kommentarforumet på ett blogg...

Special Olympics-citatet var roligt. Det har jag inte hört förut.

"Never open your mouth with a closed mind, you'll never know what may come out." (Williams)

Venus Williams?

Sten Sture: Du provocerar ingen på annat sätt än att du tar upp plats på forumet.

Lassbo lägger visst inte ut intervjun? Hon kanske har fått kalla fossingar.

If you can't leave your mark, give up.

Sten Sture - rules!

Ni måste vara fiskaler, Sten-Sture och Thomas, annars skulle ni ha något bättre för er än att sitta och kladda här hela dagarna.

Sten Sture. Bevisligen har du problem med läsförståelsen. Jag är inte förbannad. Jag bryr mig bara inte om dig.
Du ville provocera- Jag bryr mig inte=Du förlorar.

"*suck*"
Nej du. Fiskal är jag inte. Jag råkade bara ha allt för mycket fritid i dag, Hade jag inte vart så genomuttråkad hade jag aldrig bemödat mig med att svara.

Btw. MSA sucks!

För någon som inte bryr sig skriver du många inlägg, Thomas. Varför tror du att du har vunnit? Jag har försökt att ignorera en hel del tjejer i mina dar, och de verkar alla tro att de har vunnit. Allt enligt principen winning is nothing but a state of mind, antar jag. Konstigt förresten att du är så mån om att utse vinnare och förlorare när du tidigare försökte föreläsa om att allting inte är svart eller vitt.

Ni som klagar på att jag och Thomas tar upp tid och plats, när tar ni er tid att läsa bloggen och skriva era inlägg?

Jag är inte fiskal, men jag arbetar tillräckligt effektivt för att ha tid att okynnessurfa. Den tid som ni gnällspikar intalar er spara genom att intala er att ni inte surfar slösar ni troligen på något annat. Exempelvis att oroa er över att ni inte arbetar tillräckligt effektivt. Allt enligt principen att jurister är anala och präktiga perfektionismpundare.

"When you encounter seemingly good advice that contradicts other seemingly good advice, ignore them both." (Al Franken)

Sten Sture valdes till s.k. riksföreståndare vid riksföreståndarevalet i maj 1512. Han sägs ha varit en skicklig demagog och propagandaman, han hade inte mycket övers för rådet, utan vädjade hellre direkt till folket. Han avvisade alla tankar om en nordisk union, utan strävade efter att Sverige skulle bli ett kungadöme för sig och sin ätt.

Ånej, bakgrunden till mitt namnval står nu klart även för dem som sov sig igenom historiakurserna på gymnasiet och rättshistoriekurserna på juristlinjen och sedan förtängde dem. Det var roligare när de inte förstod vad de var uppe mot...

Jag står iof stark i min övertygelse att Sverige bör fördjupa sitt engagemang i Europeiska unionen.

Har Sten Sture möjligen funderat på en egen "riks-blogg", där han kan dela med sig av sina tankar och sin visdom?

Nja, jag tycker att det är roligare att demagogera på andras bloggar. Någon egentlig ärelystnad har jag inte längre. Kom ingen, det var nästan ett halvt millennium sedan. Get over it (som tjejer brukar säga till mig titt som tätt).

Jag tolkar "visdom" ironiskt, if that is alright with you...

Sten Sture verkar va en riktigt insnöad knasboll. Hur ser ditt sociala liv ut egentligen, om du nu har något.

Knasboll kan jag ställa upp på, men hur motiverar du insnöad? Eller tror du att endast ditt påstående därom räcker som övertygelse? Det fanns många på juristlinjen som trodde att de hade ett "socialt tolkningsföreträde" och därför kunde sätta etiketter på folk till höger och vänster. Många poserar troligen runt på affärsrättsliga byråer eller konsultbyråer som McKinsey och Boston i dag och lever till fullo ut sitt behov av att tala om för klienter hur de bör bete sig.

Om du har läst samtliga mina inlägg lär väl din fråga vara lika relevant för dig själv? Jag har inga problem med mitt sociala liv. Jag känner mig kanske litet ensam och missförstådd ibland, som många andra, men på det stora hela får jag den kärlek som jag behöver.

Sten Sture, hur mycket får du betala för den "kärleken"?

Till försvar för "konstiga" frågor på en anställningsintervju: Att fråga om sökandens syn på rättegångsbalken eller rättssäkerhet är nog inte så konstigt som det i förstone låter. En sådan fråga kan visa dels om sökanden har förmåga att snabbt hantera en oväntad situation, dels i viss mån den analytiska förmågan.

Angående mina försök att komma in på domarbanan så var jag på anställningsintervju hos lagmannen. En sympatisk lagman och ett trevligt möte, men alls inga frågor som kunde avslöja några svagheter hos mig som sökande. "Hur är det, är du duktig på processrätt?" "Ja, det tycker jag." Ungefär så förlöpte samtalet.

Tja, jag investerar svett och tårar för att få kärlek tillbaka på den som jag ger. Rena pengar har jag aldrig gett, om nu inte presenter vid högtidsdagar räknas dit eller att betala för resor.

Apropå konstiga frågor för att sätta en sökande på prov läste jag om följande någonstans: "Hur många golfbollar får plats i en jumbojet?"

Egentligen kan man snacka hur mycket man vill om social kompetens, problemlösningsförmåga, analytisk förmåga osv. Om inte rekryteraren gillar sökanden av någon anledningen finns det alltid vägar ut för att rata sökanden. Återväxten säkras genom att ta in folk som påminner om de som redan är inne. Evolution tar tid.

De sakliga grunderna är, förtjänst, skicklighet och jämställdhet.


Begreppet skicklighet
Faktorer som är av betydelse för att bedöma den sökandes lämplighet för den aktuella tjänsten. All relevant erfarenhet bör värderas inom ramen för skickligheten. Teoretisk och praktisk utbildning, personliga egenskaper, (såsom prestationsförmåga, yrkesskicklighet, ledaregenskaper, samarbetsförmåga m.m.) kunskaper och erfarenheter som har förvärvats i andra anställningar eller egen verksamhet. Andra erfarenheter som vård av barn, studier, utlandsvistelse, språkkunskaper ideellt arbete m.m. bör om de är relevanta för tjänsten vägas in. Av grundläggande betydelse är alltså att det är de krav som är förknippade med tjänsten som bestämmer vilka skicklighetsfaktorer som skall beaktas och hur tungt de skall väga.


Begreppet förtjänst
Förtjänst är de antal tjänsteår man har. Förtjänst skall endast användas vid lika eller i stort sett lika skicklighet och blir då utslagsgivande.


Begreppet jämställdhet
Strävan att främja ökad jämställdhet mellan könen. Jämställdhetsintresset skall utgöra saklig grund vid tjänstetillsättningar och fälla avgörandet om en kvinnlig och en manlig sökande är jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga.

LR -> Jag instämmer i ditt påpekande om Sten Sture (2005-nov-01 14:05:07)....

Ehuru Sten Sture emellanåt må driva ett språkbruk tillhörande samma epok som hans namne, måste jag ändå tillstå en viss fascination vid hans åsikter samt beundran för hans envishet och principfasthet. Vad gäller det första inlägget var mina åsikter ungefär desamma som Thomas, men jag har överlag ändrat min ståndpunkt att mer sammanfalla med Sten Sture.

Det här är ju som att se på tennis, fast roligare! :-)

Åh, nej. Jag har förlorat en anhängare till den mörka sidan...

Erik, eller ska jag kalla dig "Lord Vader", det här ska du få ångra!
=D

På temat konstigheter vid anställningsintervjuer har jag hört talas om en konsultfirma som hade hyrt in en rekryterare vid ett anställningsförfarande. Denne stövlade in och nöp de fysiska ansökningshandlingarna. Därefter tog han en hög och slängde på skrivbordet och den andra högen förpassade han raka vägen ned i soptunnan. Då personalchefen undrade vad han höll på med svarade han bara kort att människor med otur vill du väl ändå inte anställa...

För övrigt vet jag vem tingsnotarien är...

Tomas och sten sture borde ge upp nu. Har ni inget mer meningsfullt att tjafsa om?

Jag har inte gjort ett enda inlägg på hela dagen, men det känns bra att jag trots det retar iaf någon. Något mer meningsfullt att tjafsa om? Tja, vad sägs om följande: juristlinjen är överbefolkad av bortskämda och självgoda öfre medelklassprinsessor som aldrig ens varit i närheten av att uppleva svält, krig, flagranta överträdelser av sina mänskliga rättigheter eller andra missförhållanden mot vilka de förväntas vara ädla beskyddare. Any thoughts?

Och med prinsessor avses inte endast ett kön, thank you very much.

Some thoughts: Jag tror att även prinsessor från Vellinge, Täby eller Tylösand kan vakna upp ur skön törnrosaslummer efter ett par år ifrån pappa. Och att när så väl sker ett engagemang, i viktiga men inte särskilt flärdfulla frågor, kan väckas som är lika starkt som någons. Eller, jag hoppas iallafall. Inget speciellt kön har avsetts eller medvetet skadats genom denna kommentar.

Kapten Blod, det där med han som slänger hälften av breven torde väl vara den äldsta skröna som existerar beträffande anställningsförfaranden. Oftast verkar det vara någon i Wallenbergssfären som slänger dem. Eller PG Gyllenhammar.

Jag hörde den första gången om Mannheimer Swartling när jag sökte sommarnotarietjänst där 1996. Gammal skröna är bara förnamnet. Någon borde kontakta Klintberg.

Vafasen Sten Sture...
Nu börjar jag hålla med dig också... Var ska det här sluta?

Första lektionen på Jiken. Alla får frågan varför de vill bli jurister. De flesta kommer med floskler som "bred utbildning" m.m. Ingen berättar de verkliga skälen till att de vill bli jurister:
De vill ha ett statusyrke med bra inkomst.
Då kunde de bli antingen läkare, civilingenjörer, eller jurister. Eventuellt kunde även handels duga. Då de är sopiga på siffror, och inte gillar blod, eller snarare ogillar de att hjälpa andra, särskilt sjuka eller utslagna människor (stekta sparvar-resonemaget) Kvarstår juristlinjen. Hepp!
/Cynisk!? Inte jag inte.
Vill ni skälla på mig kan ni ju alltid mejla...

Jaja.

Frågan är vem som avgör vad som är en skröna och vad som är en bra sann historia som berättats många gånger...? Klintberg?

Håller faktiskt inte alls med Sten Sture (som jag tycker har sagt mycket kloka saker i övrigt, ej ironi). Min uppfattning är att jurister mycket oftare än civilingenjörer och handelsstudenter har haft andra bevekelsegrunder än de rent ekonomiska när de valt utbildning. Det finns en ganska stor grupp statusjagare, men det finns också en stor grupp som vill jobba med folkrätt (och sedan inte får göra det...), vill bli åklagare, engagerar sig i Amnestys juristgrupp eller något annat. Pratar man med handelsstudenter och blivande civilingenjörer är snacket mycket mer inriktat på vilka företag som betalar mest och bäst, jämfört med om man pratar med juriststudenter. Däremot är nog juriststudenter och jurister den särklassigt mest ångestfyllda yrkeskåren, men det är en annan historia...

Ångestfyllt, förvisso.....


killing is unavoidable but nothing to be proud of

Många djungelordspråk från folk här. :)

Konrad, det var Thomas som tog upp jämförelsen med civilingengörer och handelsstudenter, och även om jag håller med honom i princip, borde du egentligen rikta ditt inlägg mot honom. Men jag uppskattar att din instinkt är att gå i polemik mot mig. Då har jag gjort iaf någonting rätt.

Tja, folkrättsintresserad = empatisk räddavärldenare, kanske är en slutsats som luktar önsketänkande mer än någonting annat. Min personliga uppfattning är att folkrättare gör det som det gör i syfte att i framtiden säkra ett loft i the Village och kunna ta the 6 upp till Grand Central och spatsera förbi tredje och andra avenyerna till FN-högkvarteret och där lyssna sig igenom många tråkiga inlägg, för att sedan på klingande svengelska säga saker i stil med "Sweden has always been a keen safeguarder of human rights" innan de går tillbaka till sitt kontor på FN-representationen med utsikt över Chrysler Building och MetLife-byggnaden och skriver rapporter till Sthlm som ingen läser. De kanske även sitter på EU-samordning några timmar om dagen utan att säga något och intalar sig sedan att de lägger sitt krut på korridorsdiplomatin. Jag har aldrig riktigt förstått varför UD påstår att de konstant har brist på folkrättare. Kanske för att alla vill ha de fyra-fem attraktiva folkrättsjobben och skiter i de andra (t.e.x. att sitta med militära observatörer i ett tält i Sudan och äta lapskojs eller åka runt i västra Jerusalem och vara livrädd för alla araber de ser).

Men närå, det finns naturligtvis jurister med empati och västerlandsskuldkänslor, och de skall ha all heder för sitt engagemang (det räcker iof inte med att betala 100 kr på autogiro till Amnesty eller HRW en gång i kvartalet). Det enda som jag sa är att juristlinjen är överbefolkad av bortskämda och självgoda öfre medelklassprinsessor som aldrig ens varit i närheten av att uppleva svält, krig, flagranta överträdelser av sina mänskliga rättigheter eller andra missförhållanden mot vilka de förväntas vara ädla beskyddare. Måste det nödvändigtvis vara ett motsatsförhållande. Även de kan säga "Well, Sweden is...".

Diplomat: A person who can tell you to go to hell in such a way that you actually look forward to the trip.

Och ja, de som sitter i folkrättskommissionen i Genève gör det troligen i förhoppningen att så småningom komma till det stora äpplet. Därmed inte sagt att de inte får något gjort på vägen.

Det skall bli intressant att se vad som händer med FN:s nya mr-råd.

Förlåt, "mr"-kommissionen skall det naturligtvis vara.

Det får bli mina tre inlägg för dagen.

Tror dock att en del av oss blev jurister eftersom vi visserligen kunde räkna såväl med X och Y som med imaginära tal men såg chansen att glida igenom juristbanan på en räkmacka och ändå vara bäst i skolan, bäst på tinget och glassa rakt in på nån välbetald byrå och tjäna storkovan. (Lättare att vara ett snille bland juris kandidater än tekniska fysiker)

Sten Sture, om du ar tjej, far man en date da?

hmmm.. jag vill också ha en date med Sten Sture

---
disgust is the appropriate response to most situations

Så ödmjukt sagt räkan. Denna ödmjukhet delar du dessutom med ganska många andra av skribenterna på denna kommentarsida...

En personlig favorit: Never argue with idiots. They will drag You down to their level and then beat You with experience

Marsch in på era rum!
Ni som ska döma brottslingar - gör det, ni som ska försvara offren - gör det, resten gör något konstruktivt!
Pajkastning leder väl ingenvart?
Å räkmackorna: Fy på er!

För att återgå till ämnet som diskuterades långt där ovan, (för jag scrollade ner, är inte så effektiv att jag har så mkt tid att slösa här att jag kan läsa alla dessa kommentarer sedan tingsnotariens senaste blogg även om ni alla skriver sjukt roligt) huruvida Sten Sture hade svårt med läsförståelsen eller helt enkelt var ute för att provocera; man kan väl helt enkelt vara ROAD av att vända och vrida på argument och inte läsa/förstå dem så som de är "tänkta" att förstås. Sten Sture, dina texter (faktiskt, de är texter - jag definierar ju texter fler meningar än... ska vi säga fem? Någon som vet får gärna inflika) påminner mig om Liftarens guide till galaxen även om DEN inte innehåller verklig substans såsom dina inlägg gör - så ta inte illa upp! Men jag får känslan av samma förmodade fniss i bakgrunden till tangentsmattrandet som lett till det skrivna; jag tror alltså att man skriver som man skriver när man skriver som Sten Sture för att man tycker att det är KUL! SÅ Thomas! Och alla andra som stör sig! Let fun be fun! Eller nått. Jag kan inte så många bra sayings.

Nu ska jag gå och prinsessa till mig lite. Men först måste jag fråga Sten Sture; så vad har du för tips till en prinsessa som JAG, anser mig inte tillhöra öfre medelklass, har inte för avsikt att bli korridordiplomat MEN brinner för rättvisa och allas rätt till välfärd. (Måste bara säga att det visst är bra att skänka pengar till organisationer, omfördelning av resurser är väl ett steg i rätt riktning men problemet är väl att ALLA inte skänker trots att jag tror att alla är beredda att offra en del av sin välfärd) Kan vi inte diskutera "rädda världen" lite mer? Det är ju så viktigt. Visst är debatten och argumentationen i sig viktig, och ROLIG, men när man ändå klagar så mycket som man faktiskt gör här, kan man då inte komma med några konkreta förslag, värdefulla då de kanske (vad vet jag?) kommer från någon med mer insikt om saken? Jag tror att stora företag är en stor bov i dramat, funderar på att arbeta antingen FÖR dem för att "hjälpa" dem att anpassa sig till lagstiftning gällande sociala/miljöskyddshänsyn, eller då, med folkrätt. Var tror Ni (alla e fria att svara =) att man kan påverka mest?

Hobo: Spare some change?...Why are you so selfish?
Man: Why are you so poor?

--West 4th Street & 6th Avenue, NYC

Stinn... > Så här lyder min åsikt (men vad vet jag?). Ta dig in i affärsjuridiken, jobba på byrå några år för att skaffa dig nödvändiga kunskaper och bli en duktig advokat med stort nätverk. Nässla dig därefter in i diverse storföretags styrelser och börja lobba för din sak. Skit i de där altruistiska organisationerna/folkrättsbanorna- det är bara när du befinner dig mitt i smeten som folk lyssnar på dig och först då har du möjlighet att påverka. Men, agent # 003, avslöja aldrig din agenda.

Sten Sture är min. Bara så ni vet.

Räkan - grymt tips. Funderade på det faktiskt, diskuterade saken med min vän häromdagen. Problemet blir ju att alla jag känner kommer att tro att jag har fått fnatt, jag som jämt pratar om rättvisa och tredje världen, egoism och min smärre avsky till stora företag... hehehe... men jag ska försöka. Agent # 003 antar uppdraget.

En fråga, räkan.. Hur många år på skittråkig byrå måste man ha gjort innan man kan "nässla" sig in i storföretags styrelse? Och väl där (som 50+?), hur stor bedömer du risken vara att man under tiden tappat fokus på sin mission samt sannolikheten att man som enskild styrelseledamot faktiskt kan påverka en dylik styrelse? Att faustistiskt sälja sin själ för att nå sina mål tror jag helt enkelt inte på. Men vad vet jag.

Alltsedan muren föll för över 15 år sedan har världen förändrats så att vi i allt väsentligt i dag talar om två övergripande fenomen som påverkar allt och alla: "globaliseringen" och "kriget mot terrorismen". Det förra är svårgripbart, ungefär på samma sätt som "social kompetens", och det finns troligen lika många definitioner som det finns västerlänningar. Det senare är i allt väsentligt en idé som arbetats fram av amerikanska högerideologer (exempelvis Paul Wolfowitz, tidigare biträdande försvarsminister, numera president för Världsbanken, för den bredare massan kanske främst känd som han som slickade kammen i Farenheit 9/11). "Miljörörelsen", i brist på bättre ord har med sitt arbete lyft fram frågor som arbetat sig upp på den globala dagordningen under de senaste 40 åren i from av konferenstriangeln Sthlm-Rio-Johannesburg och har lett till ett väl avgränsat internationellt rättsområde.

Vid FN-toppmötet i september avhandlades en rapport från Kofi Annan (In larger freedom) som var ett resultat av flera års utredningsarbete om världens framtid. Den hade följande huvudsakliga budskap: "Hållbar utveckling - mänskliga rättigheter - säkerhet" - samtliga en förutsättning för de andra. Resultatet av toppmötet blev ett slutdokument i vilket många av Annans viktiga budskap försvann mellan formuleringarna, vilket gör rapporten formellt obsolet, men dess budskap förlorar därför inte all sin bärskaft. Även om den främst riktar sig till stater och regionala organisationer som EU har den ett viktigt budskap och bör med fördel läsas av dem på affärsrättsliga byråer som började med ideal om att förändra världen innifrån men som i dag är alltför upptagna med att hitta och behålla klienter med debiteringsbara problem för att säkra delägaråterväxten.

Rapporten.

Nä, nu tycker jag att Sten Sture fullständigt börjar dominera den här bloggen med sitt orerande!

Zzz Sten Sture.

Nu får tingsnotarien allt ta och skriva ett nytt inlägg.

Vad ska du göra åt saken då, lawyergirl? Brukar det i vanliga fall komma en fadersfigur springande för att uppfylla alla dina önskningar när du säger liknande saker, utan att du själv behöver göra någonting alls mer än att möjligen stå och se söt och vän ut? Eller lider du kanske av ledarskapskomplex? Socialt tolkningsföreträde? Helt enkelt bortskämd?

Jo, det var länge sedan det kom något från tingsnotarien.

Eh - Sturemannen, tagga ner lite va. Du hugger ju på allt som rör sig!

Jo, just det. Det är min grej. Trodde att det var uppenbart. Du högg väl just på mig, så du kanske borde följa dina egna uppmaningar innan du riktar dem mot andra?

Jag högg inte - jag bad dig tagga ner. Din "grej" ter sig mer och mer desperat. Vad grundar du din kommentar mot lawyergirl på? Du har väl på fötterna innan du slänger ur dig en sån sak?

Repris:
http://carcino.gen.nz/images/image.phpi/463c5922/arguing.jpg?cb=1115204527

Tack för påminnelsen LR - I rest my case

Va e nure här. Här sitter en skön lirare å så vips, en tjofräs ringer å vill ha kummin - taget i hand på den Willjam! Fridens i värpet

Tja, du som talar för lawyergirl utgör ju en fadersfigur som tror sig komma till hennes försvar. En annan vanligt förkommande grupp på juristlinjen: självutnämnda "gentlemen" (av båda könen, thank you very much) som håller med "kvinnor" om allt och säger sig stå på "deras" sida, allt för att upprätthålla sig "riddarstatus" utåt men ändå kunna svina så mycket de vill när de tror ingen ser. Varför skulle jag vara "desperat"? Var det det värsta du kunde komma på? Vad är i så fall mitt mål? Som jag ser det är det att röra upp litet känslor, och dina inlägg är klockrena bevis för att så är fallet.

Men hallå, I'll say it again, Sten Sture hugger inte på allt som rör sig, han analyserar allt som rör sig. I princip - han lyckades missa att besvara mitt inlägg där jag bad om ett konkret positivt förslag istället för allmän - om än insiktsfull - sågning, eller var det kanske jag som missade det konkreta förslaget som månne bestod i att låta affärsjuridiska ledningar läsa Kofis rapport?

Bob - vore det att faustistiskt sälja sin själ eller använda fula medel för att komma åt de fula? The mission skulle inte vara att gynna mina personliga intressen utan att motverka deras dåliga påverkan på samhället - know your enemy.

Ja, bara sådär spontant, till alla som känner sig träffade, kvällens truism;

extreme self-consciousness leads to perversion

fan vad ni suger! varför läste jag den där jävla linjen för? Det finns ju hur många andra yrken som helst och det kan inte vara möjligt att de männoiskorna håller på så här.
nu är det snart bara två dagar kvar tills jag måste tillbaka till jobbet och jobba med såna som ni igen, usch hur kunde jag göra så här mot mig själv!

Eller kanske

- taking a strong stand publicizes the opposite position.

Jo, citatet ovan är nästan mitt i prick. En tredje jobbig grupp jurstudare: de som inte tror sig tillhöra den smågråa massan av jurstudare och som gör allt för att avskärma sig från den. "Ja, jurister är allt dryga och självgoda översittarmiffon, det är tur att man inte är sådan själv". Problemet är ju som sagt att det inte går att föra fram något sådant utan att själv framstå som dryg och självgod, eller iaf an aning von oben. Det funkar kanske iof bland en liten grupp initierade som kan upprätthålla varandras illussioner.

Problemet i "fel vals" ("choise" i bestämd form, inte dansen, även om det skulle passa i sammanhanget...) fall är troligen att han trots sitt förakt för juristskrået sitter och läser en blogg om det en fredagkväll klockan halv tio. Endast litet sunt självplågeri, kanske...

Stinnsturinna > Dina ambitioner är beundransvärda och planerna är helt klart värda att sätta i verket. Själv borde jag väl kanske också börja verka för något högre ändamål snart men är dock inte så godhjärtad av mig så jag tror mer på dig. Kan du inte uppdatera oss om hur det går med din alldeles egna blogg? :)

För övrigt kan jag inte mer än instämma i Stures kommentar till FEL VAL: Vad i helvete gör du kladdandes på bloggen på bästa cocktail-party-mingel-tid när du ändå avskyr alla som oss. Det, om något, är ett dåligt val!

Räkan: Jag tror det är gammal hederlig självömkan.

ååå räkan. Det skulle nog bli en grym blogg. Dagbok från varghålans mörkaste vrår. Men jag kan inte smita in bland alla finputsade färdigbakade ungvargar för att slussas in i varghålan utan vidare, mina betyg är långt ifrån de man måste ha. Grämer mig för det nu, men... det känns dumt att ångra val man gjort. Skulle jag börjat på linjen idag skulle jag ha prioriterat annorlunda. Jag har hittills prioriterat i princip allt annat i mitt liv än studierna - har sjukt många intressen vid sidan av dem som jag har hållit levande. Hänger visserligen med i loppet, men det känns surt. Många dörrar är stängda för mig. Inte för att jag sörjer med hela hjärtat, det är ju inte DÄR jag egentligen vill vara, DÄR där man måste ha det där jag inte har. Siffror på papper. Fast jag vill ju nästla in mig. Jag får helt enkelt klura lite, nått kommer jag alltid på. Ska försöka hitta mig en bra vargdräkt =)

Skönt med en person på den här bloggen som inte bara använder kommentarsidan för att berätta om sin egen lysande karriär. Tycker de allra flesta som skriver här alltid måste få in någonting om hur jävla duktiga de själva är: "Personer som stannar i domarbanan är bara socialt missanpassade miffon, vi som gått till storbyrå är däremot socialt kompententa människor som kombinerar att vara duktiga jurister med att vara himla trevliga".
"NÄ, det där stämmer inte. Jag sitter själv på Svea hovrätt, och de senaste åren har hovrätterna kunnat välja och vraka mellan ytterst kvalificerade sökande (av vilka uppenbarligen jag själv är en)."
"Sten Sture är bara bitter, vi som lyckats i livet skrattar hela vägen till banken när vi sätter in vår höga lön"
"NÄ, jag är inte alls bitter, jag har i konkurrens med flera tusen andra sökande klarat av ett antagningsprov till EG-kommissionen. Jag fick fantastiska vitsord när jag satt ting, så det så!".
"Jag var faktiskt jättebra på matte i gymnasiet. Jag valde juristlinjen så att jag skulle kunna glida igenom på en räkmacka, vara bäst i klassen och sedan börja på storbyrå och bli rik."

Suck och stön. Man saknar helt representanter för det kollektiv som det på något sätt verkar som att tingsnotarien själv representerar. Vi som började juristlinjen utan något kristallklart mål. Vi som engagerade oss i allt möjligt utom kanske just studierna. Vi som tyckte det var dödsskönt att det bara var två timmar undervisning per dag och en tenta per termin, så att vi kunde njuta av studentlivet i fulla drag. Vi som började fundera på tingspoäng och vad man egentligen skulle göra med livet framåt termin åtta. Vi som halkade in på en reservplats på obygdens tingsrätt och jobbade som galningar under det att vi visserligen hade kul med våra notariekollegor, men led helvetets alla kval över att slapptillvaron på universitetet bytts ut mot arbetsdagar till nio varje kväll. Vi som tidigt insåg att vi inte hade vare sig energi, engagemang eller notariebetyg nog för att välja ett juristyrke där man var tvungen att arbeta sexton timmar om dygnet, eller ett juristyrke där man skulle fortsätta bli betygsatt fram tills dess att man fick en fast tjänst i fyrtiofemårsåldern. Vi som såg med avundsjuka på våra kompisar från studenttiden som blivit civilingenjörer, ekonomer eller lärare och insett att de av någon anledning jobbade mycket mindre och i en mycket mindre konkurrens- och ångestfylld miljö. Vi som började arbeta på ett statligt verk, en länsstyrelse, en organisation, KFM, Fonus, kammarkollegiet, utlänningsnämnden eller någon annan arbetsplats med mänskliga arbetstider och kollegor som inte heller varit sådär jättemålmedvetna alla gånger.

Jag vet att det finns gott om sådana människor, men av någon anledning verkar de inte skriva här. Det är konstigt, eftersom bloggens huvudperson i vart fall just nu verkar tillhöra det kollektivet.

Å nu kommer Sten Sture tillbaka med typ "ja men är det inte lite det som är grejen" osv.

Det var en bra spaning i förra inlägget. Heder.

1. Jag har aldrig sagt att jag jobbar vid Europeiska kommissionen (EU-kommissionen är en kvällstidningsbenämning).
2. Jag sa att jag var en av de få som klarade uttagningsprovet i konkurrens med tusentals andra som en reaktion på att någon påstod att det var horder som klarar dessa prov (och ja, jag är stolt över det, men jag stilade som sagt inte ursprungligen, ville endast visa att jag inte var bitter, vilket många påstod att jag skulle vara).
3. Jag har aldrig sagt att jag fick fantastiska vitsord när jag satt ting (endast att ett ironiskt inlägg med sjukt bra vitsord för Sten Sture, i vilket det inte uttryckligen framgick att det rörde ting, var på pricken).

Det är svårt att inte hålla med om det som Konrad skriver i sitt inlägg. En klockren beskrivning av en fjärde distinkt grupp på juristlinjen: "martyrerna", de som säger sig ta studierna med en klackspark och aldrig visar sig i biblioteken, mer än för att möjligen få in en nedlåtande kommentar om dem som sitter där dagarna i ända: "fy faan, bor de här, eller", och själv sitter och sjukpluggar de två veckorna innan tentan för att få gränsfalls-AB. Sedan, när de fått en tingsplats, orerar de över de biblioteksmiffon som inte fått någon plats: "Jag tycker faktiskt synd om dem som pluggade ihjäl sig på juristlinjen och ändå inte fick någon tingsplats" få att på så vis försöka framställa sig själva som "talangfulla" jurstudare, minsta möjliga insats för största möjliga resultat (trots att de som sagt själva pluggade ihjäl sig i perioder). Effektiv metod även för dem som inte fick så bra betyg trots gedigen insats ("tja, jag gjorde ju inte mitt bästa, så jag behöver inte gräva ner mig för det här").

Nä, även fiskalrr på Svea försöker framställa sig själva som "bananskalsjurister". Som jag har förstått det finns det informella om än strikta regler om vilka juristlinjebetyg som krävs för att komma in där (oberoende av vitsord), enligt tanken: "betygen kanske inte säger så mycket om egentlig juridisk förmåga, men de säger desto mer om disciplin och förmågan att lägga krafterna på rätt ställen och leverera det som förväntas när det behövs".

Bloggens huvudperson verkar vara just sådan. Projektion av de egenskaper som han eller hon inte vill tillskriva sig själv. Alla gör vi väl det i någon omfattning, men jag tycker inte att det borde vara en anledning till respekt. Offermentalitet fungerar endast kortsiktigt, om ens överhuvudtaget. Oftast krävs att man förutsätter att publiken är blåst, eller har kort minne.

Jag kommer aldrig att ha respekt för människor som jobbar som jurister på Fonus. Tyck gärna illa om mig för det.

Vem har sagt att det inte finns civilingenjörer, ekonomer eller lärare som jobbar i konkurrens- och ångestfyllda miljöer? Dessa grupper är bra mycket större än juristkåren och jag misstänker att i absoluta tal finns de fler personer i sådan situation bland dem än i juristkåren (som alltså skulle vara mer intensiv i dessa avseenden).

Bra spaning, men jag tror att det krävs mer insikt och finjustering för att Offerstämpeln skall fastna ordentligt.

Sten Sture är en synnerligen kunnig och i alla avseenden alldeles förträfflig person. Han har synnerligen goda teoretiska kunskaper och uttrycker sig mycket väl i skrift. Det finns inget att anmärka på hans samarbetsförmåga. Det pesonliga omdömet svarar mot hans ålder. Sammantaget är det min bedömning att han kan bli en värdefull medarbetare på varje arbetsplats han söker sig till. Jag vill därför ge honom de allra bästa vitsord.

Det skulle vara mycket underhållande att dricka en massa öl i sällskap av Sten Sture.

Men konrad > Du måste väl ändå erkänna att det ligger något i det Thomas (många rader tidigare) sa - man behöver inte vara ett ess för att bli framgångsrik jurist. Lite sunt förnuft och arbetsmoral och alla dörrar öppnar sig. Så jag tycker nog inte att det är så skrytsamt att påstå att man är bananskalsjurist med fet lönecheck, utvald till kommissionen eller Svea trots att det var mer än en sökande på varje plats m.m. - snarare är det väl ödmjukt att erkänna att man med största sannolikhet inte erhållit en tredjedel av lönechecken om man hade försökt sig på att konkurrera på lite mer kniviga områden med de lite vassare teknologerna. Mer skrytsamt torde det väl förresten vara att beskriva hur lycklig och nöjd man är med sitt juristjobb. Och vem här inne har sagt att han är lycklig? :)

being sure of yourself means you're a fool (!)

Sten Sture: Varför förtjänar inte en jurist som arbetar på Fonus någon respekt?
Sådana uttalanden övertygar mig att du faktiskt är en så vidrig person som du ger sken av.

Alla människor förtjänar respekt oavsett vad de arbetar med. Den som talar om "statusyrken" och anser sig vara förmer för att de exempelvis arbetar som affärsjurister, domare, läkare eller något annat lider bara av dåligt självförtroende och måste, patetiskt nog, hävda sig genom att förringa sina medmänniskor.
Den som ser ned på vårdpersonal, sopgubbar eller vad det nu må vara önskar jag all motgång och nederlag i världen. Framgång förtjänar de inte!
Fy fan säger jag. Tänk om alla var så inskränkta som dem. Världen skulle inte fungera. Skönt att det finns folk som jobbar med vad de är intresserade av eller trivs med, utan att lägga någon presige i det.
Om man sedan trivs med att sitta på byrå 60 timmar per vecka och jobba med DD:s hela dagarna, fine. Själv föredrar jag att jobba 40 timmar och spendera resten av tiden med vänner familj och en meningsfull fritid.

Ingen kommer att ligga på sin dödsbädd och säga: "Jag önskar att jag spenderat mer tid på arbetet."

Själv önskar jag följande (som tur är befinner jag mig dock ej på min dödsbädd).

1) Att jag hade kommit ihåg att lämna tillbaka mina låneböcker till biblioteket för några veckor sedan - dvs i tid - så att jag inte hade övertrasserat mitt bibliotekskonto och skuldsatt mig till tänderna;
2) att det vore lördag idag, i morgon och i övermorgon;
3) att jag inte skulle föra protokoll hela dagen i morgon och de fyra därpå följande dagarna, vilka i samma ögonblick som jag lämnar in dem till ansvarig tjänsteman kommer att nedlusas med meningslösa/försämrande justeringar i rödpenna och återlämnas till mitt kontor (med en sträng blick och eventuellt något litet förmaningstal som bonus);
4) att några eller åtminstone någon av mina kollegor vore en söt,rolig,charmig kille/man (när blir pojkar män?) vilket avsevärt skulle förgylla tingstjänstgöringen (Om så vore fallet skulle jag helt klart kunna tänka mig att tillbringa mer tid på jobbet, villket i sig är ett skäl för DV att överväga inkvotering av män som arbetsstimulerande åtgärd för oss stackars kvinnliga singelnotarier som är utlokaliserade på landsbygden);
5) att det kommer massor med snö så att jag kan börja åka skidor till jobbet;
6) att de släpper ut mig härifrån snart!

Tack tomten!

Jag tycker inte ett dugg synd om mig själv. Inte heller ser jag mig själv som ett offer. Förstår inte var du läser in det i mitt inlägg. Jag har aldrig sett ner på personer som lagt ned mer tid och energi på sina studier än jag själv gjorde på mina. Jag beundrar dem i viss utsträckning; de är antagligen mer intresserade av juridik än jag är, och eftersom det verkar som om det är det jag skall jobba med i resten av livet hade det ju varit bra om jag hade kunnat brinna lite mer för det än jag faktiskt gör. Skälet till att jag skrev mitt inlägg var att jag var förvånad över att inte fler "genomsnittsjurister" skriver på den här kommentarsidan. De flesta jurister jag känner gick inte in för juristlinjen hundraprocentigt, och inte heller har de orkat göra lysande karriär på någon storbyrå eller i domstolsvärlden. Det handlar inte om att vi är martyrer eller att vi ser ner på de som är mer målinriktade än vi själva. Det handlar om att vi helt enkelt inte har den 100-procentiga motivation, energi eller begåvning som behövs för att nå fram till ett delägarskap eller post som justitieråd. Men vi tycker alla att den här bloggen är vansinnigt underhållande, eftersom den har så hög igenkänningsfaktor. Varför skriver inte fler av oss på kommentarsidan? Kommentarsidan domineras istället av personer som med illa dold förtjusning skriver om hur bra de själva är.

Detta leder mig in på nästa klargörande. Jag irriterar mig inte på framgångsrika individer. Tvärtom beundrar jag oerhört de som är mer målinriktade än jag själv, och därigenom åstadkommer mer av sina liv. Däremot irriterar jag mig på personer som måste framhäva att de är framgångsrika, till och med på ett anonymt forum som denna kommentarsida. De bästa jurister jag känner från juristlinjen och tingstjänstgöringen skulle aldrig nedlåta sig till att framhäva sin egen förträfflighet på det sätt som många gjort här. Känner också ett antal briljanta utländska jurister från ett utlandsstudieår, och inte heller de skulle drömma om att ens antyda att de själva var framgångsrika. De låter sina prestationer tala istället, och det skulle nog en del av kommentarsidans skribenter må bra av att göra också.

Det sist sagda gäller även dig Sten Sture; hade du varit tillräckligt självsäker hade du kunnat ignorera löjliga kommentarer om att du är bitter för att du inte jobbar på advokatbyrå. Din sista kommentar om Fonusjurister var ju inte särskilt smickrande heller, men den kanske var ironiskt menad?

Följande kommentar är inte ödmjuk räkan: "Tror dock att en del av oss blev jurister eftersom vi visserligen kunde räkna såväl med X och Y som med imaginära tal men såg chansen att glida igenom juristbanan på en räkmacka och ändå vara bäst i skolan, bäst på tinget och glassa rakt in på nån välbetald byrå och tjäna storkovan. (Lättare att vara ett snille bland juris kandidater än tekniska fysiker)." Ledsen om du trodde det.

Och förresten Sten Sture, nej jag försökte inte framställa mig själv som en talangfull jurstudare. Jag kom som sagt in som reserv på obygdens tingsrätt, och dessutom blev jag av med studiemedlet under en period på juristlinjen pga allt annat engagemang i livet. Nu kommer du väl att säga att du inte har någon respekt för mig...

Konrad> Jag inser mitt misstag och ber ödmjukast om ursäkt. Inser samtidigt skamset att jag troligen kommer att återuppstå som en kloakpadda i nästa liv. Kan jag få lite bonuskarma (och kanske arbeta mig upp till en skogsgroda)genom att erkänna att jag ibland dagdrömmer om att vara gympalärare när jag sitter instängd med papper och pärmar under dd??? Tänk att spela fotboll, brännboll och simma hela dagarna! Den som insåg detta redan vid valet av universitetsstudier är sannerligen att högakta!

För övrigt, vart har Tingsnotarien tagit vägen? Jag är rädd att han har blivit uppäten av Fetto.

Sten Sure förlorar gång på gång. Då är det lätt att säga: "jag ville bara provocera" som en sista ynklig utväg.

Ironi eller inte - kasta inte skit på Fonusjurister, dom gör nog sitt jobb skall du se.

Tja, att utnämna sig själv till vinnare (eller snarare utnämna Sten Sture till förlorare, vilket kanske är sidor av samma mynt?) och att framhålla sin egen och andras ödmjukhet är väl klockrena exempel på det som Konrad vänder sig emot? Varför skulle det vara mer ädelt att slå sig på bröstet och hävda sin ödmjukhet än att slå sig på bröstet som kaxig (för att inte tala om att man väl inte är ödmjuk om man tycker att ens ödmjukhet är ett eget framträdande drag?). Det är väl offermentalitet? En variant av den gamla slitna "jag kanske inte hade bra betyg, men jag är snäll och social".

När har jag kastat skit på sopgubbar och vårdpersonal? Bara för att jag sa att jag inte har respekt för Fonus-jurister? (ett företag som Topp fö troligen missat att Killinggänget drev med i Spermaharen, var det ironi då?). Jag har förresten ett förflutet inom vården. Jag har även jobbat inom tillverkningsindustrin och gjort lumpen, så jag tycker nog att jag har gjort mitt grävande i dikena (försvenskning av "digging in the trenches", funkar det?). Är även det patetiskt självhävderi som grundas på dåligt självförtroende? Nä, jag förstår faktiskt inte hur du kan tillskriva mig de här sakerna. Du verkar alltför insnöad på att jag i verkligheten är den som jag utger mig att vara genom mitt alter ego Sten Sture. Again, detta forum är anonymt. Även du är väl anonym, eller heter du Konrad och är väl igenkänningsbar för dem som känner dig?

När jag gick på en cut-throat-LL.M. i USA såg jag dagligen översittarmiffon som ser sig själva som guds gåva till juridiken. Inte en tillstymmelse till ödmjukhet. Några av dem kommer säkert att bli höga domstolsjurister en dag. Jag förstår faktiskt inte vad utlandsår har med saken att göra, eller vad det skulle bevisa. Visst fanns det även en del ödmjuka människor där också.

Nä, bara för att Konrad har en viss själkvbild behöver inte med nödvändighet betyda att Sten Sture är ett exempel på motsatsen. Jag misstänker starkt att inte ens Konrad själv får den logiken att gå ihop. Eller som åklagare brukar säga: "Tror du ens själv på vad du säger?".

Jag har redan försökt att visa att jag inte är bitter, måste jag nu visa att jag inte lider av dåligt självförtroende? Tja, om Konrad mår bättre av att tillskriva människor dåligt självförtoende så är det väl kanske bara bra, ingen skadas väl av det, antar jag.

Holier than thou.

Sten Sture:

Slår jag mig för bröstet och framhåller min ödmjukhet? Hur då?

"Du verkar alltför insnöad på att jag i verkligheten är den som jag utger mig att vara genom mitt alter ego Sten Sture."

Nej, du kanske är barnmorskan Greta, 47 år, som fördriver tiden under långa jourpass genom att skriva inlägg under namnet Sten Sture. I dessa utger du dig för att vara en jur kand som suttit ting och klarat ett svårt prov till kommissionen. Du skriver bara i syfte att provocera. Om det är så har jag givetvis gått på en nit som diskuterar med dig. Men jag utgår från att du i verkligheten är ungefär samma person som den du beskriver i dina inlägg. Att du då måste bemöta ett inlägg rörande din eventuella bitterhet med att berätta om ditt fantastiska provresultat, indikerar för mig ett dåligt självförtroende. Det hade ett sådant agerande gjort i verkliga livet.

"Även du är väl anonym, eller heter du Konrad och är väl igenkänningsbar för dem som känner dig?"

Droppar jag några fakta till, kan säkert en och annan lista ut vem jag är.

"Jag förstår faktiskt inte vad utlandsår har med saken att göra, eller vad det skulle bevisa."

Det bevisar givetvis inget särskilt, mer än att jag har mött briljanta jurister som inte känt behovet av att framhäva sig själva och att jag tycker att detta är ett trevligare beteende än det självglorifierande som många på denna kommentarsida ägnat sig åt.

Räkan:

Det finns rolig ironi och tråkig ironi. Ditt inlägg var ett exempel på det sistnämnda. Lev väl!

Om det är viktigt för dig att framhålla att du kom in på reservplats och hade problem med studierna låter det som att du har ett behov av att förminska dig själv. Om det inte är ett försök att framställa sig själv som ödmjuk vet jag inte vad det är.

Enkel sanning: mod är att övervinna sin rädsla. Simpelt beräknande: om man säger att man är rädd kan man få folk att tro att man är modig.

Jag misstänker att det finns många människor som gärna vill se sig själva som ödmjuka, men inser att de inte själva kan säga att de är ödmjuka. Det krävs att någon, Konrad t.e.x., säger att de är ödmjuka åt dem.

Dessutom har tillskriven ödmjukhet den fördelen att ödmjukheten skapar illusionen av att det finns något att vara ödmjuk för.

Nä, om du med Greta, 47 år, ville visa att du inte är insnöad på offermentalitet så misslyckades du kapitalt.

Att jag inte framhöll mitt godkända resultat på uttagningsprovet förrän någon kallade mig bitter kan kanske vara ett tecken på min ödjukhet, förresten. Eller nä just det ja, det går inte att beskriva sig själv som ödmjuk.

Vem har ett behov av att framhäva något här? Alla är lika goda kålsupare, även om Konrad och hans briljanta juristvänner är aningen heligare än oss andra.

"Humility is like underwear, essential, but indecent if it shows"

Du tyckte jag tillhörde den av dig själv definierade undergruppen av juris studerande som vill framhäva sig själva som talangfulla genom att framhålla hur lite de pluggar och ändå får ting. Jag berättade då hur det förhöll sig. Har inget med att jag vill förminska mig själv att göra.

Sedan missuppfattade du mig vad gäller barnmorskan Greta. Du skrev så här: "Du verkar alltför insnöad på att jag i verkligheten är den som jag utger mig att vara genom mitt alter ego Sten Sture." Du hävdar då att jag inte kan dra några slutsatser om ditt självförtroende, eftersom du mycket väl kan vara någon helt annan person än den som du visar upp genom dina inlägg. Jag drog då ditt resonemang till sin spets med ett exempel. Har inget med offermentalitet att göra.

Enligt ditt sätt att resonera vill alla visa någonting så fort de öppnar käften. Den som anklagar dig och dina gelikar för att framhäva sig i onödan, försöker tydligen själva framhäva sig genom någon sorts ödmjukhet.

Förklara gärna också för mig det gamla slitna "jag kanske inte hade bra betyg, men jag är snäll och social". Har aldrig någonsin hört någon säga så. Vad menar du med det?

Ar det nagon mer an jag som tycker att Sten Sture borjar visa latt fascistoida tendenser?

I hederlig gammal rationaliseringsanda brukar de som är avundsjuka på eller har någon sorts aversion mot framgångsrika människor tillskriva dem vissa egenskaper som de anses sakna, men som rationaliseraren anser sig besitta. Jag trodde att det var det som du höll på med.

Det är lättare att tillskriva människor som enligt myten är onda dåliga egenskaper än människor som enligt myten är heliga. Ingen skulle ha några problem att hålla med om ett påstående om att Hitler troligen hade dålig andedräkt. Om samma sak skulle sägas om exempelvis Palme eller Lindh skulle det bli ett jävla liv. Speciellt bland dem som har tagit som sin uppgift att framhålla att de senare var ödmjuka.

Jag vill påstå att det är auktoritetsberoende människor som har dåligt självförtroende. Sådana som gör allt för att förhärliga sina "briljanta juristvänner". Som ser till att Konrad säkertäller att deras arbete talar för sig själv.

Hur drog du förresten mitt resonemang till sin spets? Anser du dig ha bevisat att jag inte är Greta, 47 år?

Det börjar bli väldigt mycket sandlåda här nu. Vad är det ni försöker bevisa och uppnå? Vuxna människor som parlamenterar på detta viset inger knappast någon respekt från omgivningen.

"Why don´t you get the fuck out of here before I shove your quotation book upp your big fuckin ass"

T. Soprano

Tycker det är lite intressant att följa de två ändå. Oavsett bakgrund, utbildning och personlighet kommer förr eller senare barnet fram i oss och dyker upp på de mest konstiga platser och tillfällen.

Är man ödmjuk och inte låser sig vid sina egna åsikter kan man, tro det eller ej, ha lite roligare i livet. Bl.a kan det innebära att man faktiskt har riktiga vänner och inte "bekvämlighetsvänner".

Tappa inte greppet nu S.S. ;)

Nä, er ödmjukhet är naturligtvis stabil. Inte minst när det gäller er sociala förmåga.

Jag håller med om jag är helt fel ute om jag skulle skulle eftersträva respekt genom mina inlägg. Vad det nu har med saken att göra. Jag antar att ni helt enkelt förutsätter respekt och ödmjukhet. Och att Sten Sture har dålig andedräkt.

Vad är mest patetiskt: att citera favoritförfattare/-tänkare eller att citera TV-serier?

"Who is Gandalf?"
"Gandalf, from Lord of the Rings. Didn't you read it in High School"
"I had sex in High School"
(Joey och Ross i Vänner)

S.S.: Hur ser en perfekt värld ut för dig? Inget A4utlägg nu tack.

Tja, om du tror dig vara en puppetmaster så får du inget från mig enkom på grundval av din begäran. Du får allt skriva något själv först. Litet ledarskapskomplex?

Stures prat om offermentalitet är inget annat än värderingar inbakade i ett rationellt resonemang. Det är Sture som sätter offerstämpel på folk som berättar om hur de klarat sig ändå, trots att de inte kan räknas till the top all the way through. För att inte tala om det där med Fonusjuristen. Tack för ditt inlägg Thomas, tänkte skriva ett precis likadant när jag läste Stures respekt-kommentar. Som Konrad sa, enligt Sture försöker alla visa något så fort de öppnar käften - man KAN faktiskt diskutera svårigheter, världsproblem, ödmjukhet, betyg och social förmåga utan att det behöver handla om klättrande i en hierarki. Alla människor har inte samma mål ÄNDÅ (som tur äääär! Hur skulle världen se ut annars? Fonusjurister behövs också! Liksom jägare - något jag tex aldrig skulle kunna tänka mig - och sopgubbar)och att sätta offerstämpel på människor som vill framhäva sin ödmjukhet och visa att man själv inte är bitter genom att berätta om en bragd tyder på att man är väldigt inskränkt och endast hyser respekt för och fullt ut accepterar människor med en viss status. Det där tv-citatet var väl till för att ta ner diskussionen på jorden, och så flög Sture upp till skyn ändå.

Självklart kan man diskutera världsordningen ur ett hierarkiskt perspektiv, men att applicera det på allt tyder bara på att man tänker elitistiskt och inskränkt. Önskar alla insikt.

Again, jag har aldrig klankat ner på sopgubbar eller jägare. Jag har heller aldrig sagt att Fonusjurister inte behövs. Det enda som jag säger är att jag inte har respekt för jurister som jobbar på Fonus (irrationellt, visst det medges). Var du får klättrande i en hierarki som en grundbult i mitt orerande i mina inlägg fattar jag inte heller. Det är bara något som du tillskriver mig, varför vet du endast själv, förhoppningsvis.

Nu medger du alltå att du framhäver din (again, påstådda) ödmjukhet?

Tja, elitistiskt kanske jag tänker ibland (exempelvis skulle jag inte lägga mycket vikt vid något som en Fonusjurist påstår i juridiska frågor som ligger utanför dennes arbetsuppgifter), men inskränkt håller jag inte med om. Jag välkomnar alla åsikter som inte är kategoriska (utom kanske möjligen från Fonusjurister). Om du är så övertygad om att du har insikt och sitter på de rätta svaren så är det väl du som är inskränkt, och kanske t.o.m. elitistisk. Dessutom anser du väl att din (skenbart ödmjuka) uppfattning ligger högre i hierarkin än Sten Stures?

S.S.: en liten kommentar på det här vore trevligt. Och försök nu se lite objektivt på det.

Du har ett oändligt arkiv av ideér och tankar, det är tydligt. Du är inte blyg i dina åsikter och du står för dom verkar det som. Men jag får ändå en känsla av att du inte är direkt villig att ta till dig den kritik du får som svar på dina kommentarer.

* En klassiskt debatör strider för sin åsikt.

* En god debatör vill uppnå en optimal lösning.

Tja, att utgå ifrån att jag inte skulle vara objektiv kanske inte är ett direkt genialiskt retoriskt grepp från Sympatisörens sida, men jag antar utmaningen. Som jag själv ser det diskriminerar jag ingen (utom möjligen Fonusjurister) utan har i princip lika låga tankar om alla...

Jag tycker att jag tar till mig kritik, men visst, jag tar inte till mig kritik som jag inte anser är förnuftig eller som endast baseras på aversion mot mig, och den överväldigande delan av den kritik som riktas mot mig här lär tillhöra de senare kategorierna. Kanske ett avvärjande svar, men som sagt, jag står för min åsikt.

Om man diskuterar debatt-teknik är det ofrånkomligt att börja med de klassiska filosoferna (redan de gamla grekerna...). Sokrates, Platon och Aristoteles dunkade nog huvudet blodigt för att få fram sina åsikter bland sina meningsfränder i de atenska stadsstaterna, och om de tog till sig kritik och motstående uppfattningar så var det troligen endast av taktiska själ. De såg alldeles säkert inte speciellt ödmjukt på sin respektive ställning och om om någon uppfattade det så var de troligen grundlurade (på samma sätt som Clinton lyckades lurade många att tycka synd om honom under sexskandalerna).

Jag tror att en projektledare med "management"-mani intalar sig att han eller hon vill "uppnå en optimal lösning" och sätter säkert den etiketten på alla beslut som tas (skenbar vardagsdemokrati), men en debatör kan kanske tillåta sig att vara kategorisk på iaf en punkt: kompromettera aldrig med utgångspositionen (Guillou-style). Så jo, strida för sin åsikt är a och o.

Det intressanta med din dikotomi är att den förutsätter ett visst mått av kompromissvilja hos debatören. Att alltså inte strida för sin åsikt i graven. jag ställer upp på att det skulle vara idealet i vilket normalt socialt sammanhang som helst som kräver någon form av framskridning. Det här forumet faller emellertid inte in i en sådan rosaskimrande verklighet.

En dåres försvarstal.

I just det här forumet är det visserligen irrelevant huruvida två personer kivas eller inte. Det relevanta är att jurister som har valt olika vägar i sin karriär samlas i ett forum som detta och utbyter meningar som annars inte skulle ha skett.

Jag hävdar ändå att diplomati är den enda rätta vägen för att få ett så isärdrivet samhälle som vi ändå tvingas leva i att fungera. Gäller även i den här bloggen. Små som storskaligt.

Bortsett från ideal och hur saker egentligen BORDE vara så var poängen med min förra kommentar att du verkar ha lite svårt för att ta kritik. Med det säger jag inte att du har fel i dina "antaganden" men om du vill bli hörd och respekterad (borde väl ligga i de flestas intresse?) kanske du ska lyssna lite mer än att bara tala.

I all välmening.

En av anledningarna till att jag övergav min s.k. juristkarriär var, förutom högst mediokra betyg från tinget, att jag inte förmår hantera människor som talar och tänker som den här s.k. Sten Sture. Denna människotyp verkar frodas i tingsrättsmiljön, där de får synnerligen god näring för deras fördomar och deras orubbliga övertygelse om deras egen förträfflighet. Själv var jag något av en ”martyr”, som inte lade ned allt för mycket tid på mina studier men som ändå lyckades, av någon anledning, skriva AB på de allra flesta av mina tentor. Jag hamnade också vid en tingsrätt i Stockholmsområdet. Om jag bara vetat vilken ”belöning” det var: den minst sagt omänskliga tingsrättsmiljön innebar för mig att jag hamnade i en ond cirkel av hypokondri och dyslexi. Jag kunde inte riktigt se vad jag precis skrivit och började fundera på om jag inte kastat bort sju år av mitt liv. Det tog mig nästan ett år att läka alla sår och få tillbaka ett uns av det självförtroende jag en gång hade.

Jag skulle uppmana vissa skribenter på det här forumet att ta sig en titt i spegeln oftare om det inte vore så att de antagligen älskar att se sin egen avbild lika mycket som de älskar att höra sin egen röst. Domstolsverket ger dock goda möjligheter till den typen av spegling. Jag får helt enkelt nöja mig med att intala mig själv att jag förhoppningsvis inte kommer beblanda mig med den människotypen igen.

Så länge som jag blir hörd, och folk lägger energi på att bemöta mina inlägg skiter jag fullständigt i om jag, Sten Sture, blir respekterad eller inte. Det trodde jag redan stod klart för samtliga.

Visst, även jag är en staunch förespråkare för diplomati när det gäller verkliga, alltså inte i idévärlden förekommande, konflikter. Blix snarare än Bush.

Fonusjurister är naturligtvis undantagna från ovanstående.

Finns det någon jurist eller juristkategori som du inte har låga tankar om Sten Sture? Och om det finns någon som du faktiskt respekterar, varför gör du det i så fall?

Avfälling har rätt. Han eller hon borde ta sig en titt i spegeln oftare om det inte vore så att han eller hon antagligen älskar att se sin egen avbild lika mycket som han eller hon älskar att höra sin egen röst. Martyr eller inte.

Jag har inte låga tankar om jurister som inte är Fonusjurister. Jag respekterar icke-Fonusjurister för att de tagit sig genom fyra och ett halvt års studier utan att börja arbeta vid Fonus.

Ja han har ju en poäng med det han säger S.S. Han skiter i om folk respekterar honom eller inte. Han vill bara ha uppmärksamhet uppenbarligen. Mini-Me?

Lösningen på S.S.-besvären borde således vara att ignorera honom. Hoppas det inte blir allt för traumatiskt S.S. :)

Avfälling: Hoppas du mår bättre idag. Tänk på och se gärna "Life of Brian".

Det är just det som är det roliga. Folk som tror att de är viktiga nog att det skall kännas när de ignorerar någon, men saknar disciplinen för att verkligen kunna genomföra ignorerandet. De bara måste försöka sätta dit den jobbiga jäveln. De tror sig ju ha det inflytandet, den auktoriteten, det moraliska övertaget och, för att inte tala om, den ödmjukheten att den jobbiga jäveln borde respektera dem. Juristlinjen är överbefolkad av just den kategorin.

Jag skulle kunna säga att det var roligt så länge det varade, men jag är nästintill övertygad om att iaf något självrättfärdigande översittarhelgon kommer att reta sig på vad jag skriver.

Vadan då detta ständiga kategoriserande av jurister som "martyrer" och "prinsessor" om du nu trots allt respekterar dina kollegor?

Och hur ser du på dig själv och din egen juristroll?

Att folk bemödar sig om att svara på dina inlägg har inget att göra med att det är jurister som skriver här. Troll finns på alla debattsidor. De får svar och väcker reaktioner oavsett om debattsidan handlar om bilar, historia, studentliv eller något annat. Du är just ett sådant troll, och som sådant är du inte direkt i gott sällskap.

Och därmed överlämnar jag målet.

Som flegmatiker tycker jag det är fantastiskt uppfriskande att höra människor som är starka och omutliga i sina åsikter. Vissa av inläggen här verkar åstunda ett mysigt forum där jurister kan diskutera och komma överens, men vad i allsin dar ska det tjäna till? Bättre då med principiella diskussioner. Och hur får man bättre igång en sådan än genom en provokation? Fonusgrejen var dock inte så lysande och utan att vara tankeläsare misstänker jag att Sten Sture ångrar det lilla övertrampet. Men let's face it, de har uniformer. Vem utbildar sig till jurist med förhoppningen att en gång i framtiden få bära uniform?

För min del är jag ganska förtjust i 9 kap. 5 § 2 meningen byggingabalken; om inte annat så av kulturhistoriska skäl.

Är jag icke anställningsbar? :-)

Avfälling, är du jag?

Bob: Det måste ju ändå komma något gott ur att jurister från olika branscher träffas så här och byter åsikter med varandra. Ja faktiskt även S.S.

Sympatisören: Tämligen lite konkret gott tror jag.. Möjligtvis kanske man kan få till en date om man är tillräckligt listig!

Bob: Ta en titt på majoriteten av sveriges jurister så ser du att de i lika stor utsträckning som fonus-jurister bär uniform. Tjejerna är "orginella" i sina vita toppar till svarta byxor och kavajer. Killarna skiljer sig bara åt genom slipsval, i övrigt är det samma fårskocksmentalitet som runt stureplan och liknande ställen. Alla har samma "trendriktiga" utstyrsel och inser inte hur fåniga de ser ut. Fatta att ni ser identiska ut! Att klä sig som alla andra och kalla sig moderiktig är ju bara ett bevis på att man saknar egen känsla för stil.

Du som skrev ovanför den här kommentaren är så insnöad att det inte ens är värt att kommentera.

Bob: Jag tror i alla fall på en god värld. Man kan ju börja med att arbeta fram positiva förändringar genom att sammanföra jurister som tar upp saker som legat i det fördolda under sekler. T.ex sådant som tingsnotarien beskriver i sin vardag. Okej, god värld är kanske lite att ta i men det kan omöjligen vara felaktigt att sträva efter den.

En majoritet av Sveriges jurister jobbar inte kring Norrmalmstorg, och inte heller är vi identiskt klädda. På mitt jobb har killarna ofta jeans och T-shirt. Men som alla andra som skall beskriva den klassiske juristen, bygger den anonyme debattören ovan sitt inlägg på hur affärsjuristerna på drakarna klär sig. Jag fattar inte när dessa blev rikslikare för hur en jurist skall vara, men av någon anledning har det blivit så. Min personliga teori är att det beror på att de stora byråerna är de enda som visar upp sig på juriststudenternas arbetsmarknadsdagar; övriga juristarbetsgivare brukar dessvärre inte komma. Sedan verkar många studenter bygga hela sin bild av hur en jurist skall vara på det intryck som dessa affärsjurister gett. Det är tråkigt.

Nej ni. Inte bara mupparna på affärsbyråer är klädda så. Åklagare, skattejurister, familjejurister, och brottsmålsjurister klär sig likartat. Jag baserar detta på att jag arbetat/träffat dessa juristgrupper, alltså inte på rena fördomar. Den som jobbar som jurist i jeans och T-shirt, och inte sitter gömd på ett kontor, utan kontakt med sin omgivning, vill jag träffa. Nej ni. Jag påstår att alla jurister som träffar människor i sin juristroll generellt ser likadana ut.
Om någon är insnöad så är det "sympatisören", förmodligen klädd i sin "unika" Canada Goose-jacka, sin "jättefina" Louis Vuitton-väska, eller förresten, den var ju bara snygg förra året, i år är den ju "såå ute", och sina asfula stövlar med nedstoppade jeans. Bor du i Stockholm? Ta en sväng förbi Stureplan en fredagkväll, eller vafan, när som helst, så inser du genast att alla ser ut som om de är körda i en kopieringsapparat. Du kan knappast hävda att jag har fel!

Är alla personer runt Stureplan jurister menar du?

Egentligen har den okända författaren en poäng. Likriktningen är ganska otäck vad gäller klädsel och attiraljer, både vad gäller jurister och samhället i övrigt. Inte för att det är lätt att komma ifrån. Dels behöver jurister i gemen visa upp ett förtroendeingivande yttre, av respekt för lyssnaren, dels är utbudet av kostymer och dräkter begränsat i Sverige. Men nåt mer än Tiger finns väl ändå!? Själv njuter jag i stora drag de dagar jag kan klä mig i jeans och skjorta (och det är förbluffande ofta). Känner mig ungdomlig, viril, farlig.

Vill nån att jurister skall spöka ut sig i batmankostym enkom för att avvika från mängden? Jag förstår inte problemet.

Jag vågar påstå att jag har lika mycket kontakt med den rättssökande allmänheten som ovanstående yrkesgrupper, och jag har nästan alltid jeans när jag träffar dem. Respekt för lyssnaren visar man genom sitt uppträdande, inte genom sin klädsel. Jag har kostym eller blazer/uddabyxor i rätten, annars inte. Jag känner för övrigt många jurister som klär sig annorlunda än Norrmalmstorgskoden och de arbetar i vitt skilda juristyrken.

Varför har du satt som regel för dig själv att ha kostym eller blazer/uddabyxor i rätten då? Om det nu enbart är uppträdandet som är av vikt.

Nä, jag tycker att frustrationen är totalt felriktad. Det är ju läkare som inte har någon som helst läggning för individualitet. Gå till närmaste sjukhus och se själva. De spatserar runt där i sina vita rockar eller gröna scrubs, ibland med ett stetoskop nonchalant slängt runt halsen. Och jag ger mig fan på att nästan alla har samma märke på stetokopet.

Allvarligt talat, någon (möjligen Konrad) förde tidigare fram civilekonomer som ett exempel på en mer chosefri grupp än juristerna. Rätta mig om jag har fel eller är mer än vanligt fördomsfull, men är inte den gruppen faktiskt mer likriktad i uniform(itets)hänseende än juristerna? Kan vi inte sparka litet på dem istället.

En distinkt grupp inom juristkåren skall emellertid kanske ges litet cred för sin individualitet när det gäller utstyrsel: rådmännen. Fiskaler och lagmän verkar falla in i affärsrättsvärlden i klädval, men rådmännen verkar inte bry sig, antagligen för att det är det enda område inom vilket de kan fatta beslut i avsaknad av utredning. Rådmän (och lifetime-assessorer) bär således slitna jeans och skrikig tröja för att det är enda sättet för dem att försöka vara rebeller på jobbet.

Var vi inte överens om att du är ett troll Sten Sture? Trodde att du skulle sluta skriva här när saken fördes på tal.

Till Bob; nja, i rätten kommer rättens bedömning av det jag har att säga att påverkas negativt av om jag är klädd på ett sätt som inte motsvarar ledamöternas/ordförandens syn på dresscode i tingsrätten. Dessutom tycker jag, inkonsekvent som jag är, att man skall iaktta en viss klädkod för att respektera tingsrätten som institution. Jag tycker det är stor skillnad mellan att ta emot besök på jobbet och uppträda i en förhandling i tingsrätten.

Vilka är "vi"? Vad fördes på tal? Förstår du ens själv vad du skriver, Konrad? Jisses.

"Respektera tingsrätten som institution" förresten. Hur får du det att gå ihop med ditt yrande om ödmjukhet tidigare? Jo, du skrev att du var inkonsekvent, men hur motiverar du det.

Konrad har uppenbarligen ingen känsla för ironi och väljer att inte höra det som inte passar honom. Detta oberoende av om han bär uddabyxor eller jeans.

Var i ditt inlägg, du som inte ens har ett nick, var du ironisk?

1. "Jag skulle kunna säga att det var roligt så länge det varade, men jag är nästintill övertygad om att iaf något självrättfärdigande översittarhelgon kommer att reta sig på vad jag skriver."

2. Konrads självrättfärdigande inlägg.

3. "Och därmed överlämnar jag målet."

Rebelliska rådmän, precis så är det. Och om jag själv vore en oavsättlig maktmänniska med bräckligt självförtroende (som ju alla rådmän är och har) skulle jag antagligen också odla mer eller mindre bisarra sidor av min personlighet. Förresten var nog Sten Hekscher coolare som ung flower power-assessor i trätofflor och t-shirt än som nu i grå presidentskostym.

Jag sparkar också mer än gärna på ekonomer, detta urbota tråkiga släkte. Hur fan kan man välja att grotta ner sig i ett så livlöst och pengafixerat yrke! Lund (kära gamla Lund) blev fullkomligt förstört när den första rosa pikén med uppfälld krage dök upp på, just det, en ekonomstudent. Sen dess har det aldrig hämtat sig.

Konrad: insåg konsitgtr nog inte att ditt första klädinlägg endast handlade om kontorsbesök.

Any attempt to generalize about lawyers is, regarding to the submissions above, self defeating...

Frågan, du som inte har ett nick, men som tyckte att jag inte hajade ironi, var i vilka av dina inlägg som du var ironisk. Inte i vilket av Sten Stures inlägg som Sten Sture var ironisk. Trodde nämligen att ditt svar var avsett som ett svar på ditt klädinlägg.

Att Sten Sture ibland försöker vara ironisk i sina inlägg har jag faktiskt förstått. I och för sig tror jag inte att man orkar med att dissa allt och alla så mycket som han gör om man inte själv egentligen sympatiserar med de åsikter som man torgför. Å andra sidan är han ett troll, så man vet aldrig.

Bob; nej, det kunde jag ju varit tydligare med.

Tja, i mångt och mycket är jag endast ute efter att provocera och kanske inte ens har någon egentlig uppfattning om det som saken gäller. När det gäller Fonusjurister sympatiserar jag emellertid fullt ut med de åsikter som jag torgför.

Sten Sture:

När du skrev "överlämnar målet" så jag min tönt-o-meter fullt utslag på det mörkröda området.

Rättelse:

"Sten Sture:

När du skrev "överlämnar målet" så gav min tönt-o-meter fullt utslag på det mörkröda området."

OK, då har du alltså fullt ut förstått ironin. Hoppas jag.

Kan man använda uttrycket "tönt-o-meter" utan att själv vara en tönt?

Ja det går bra!

Att använda ordet tönt betyder att man inte är en tönt. Töntar saknar töntinsikt så bli inte förvånad om du själv finner att du inte är en tönt.

Gå i frid

Game, Set and Match!

Ladies and Gentlemen, ew have a winner!

=D

Så enligt din logik saknar du alltså töntinsikt?

Det intressanta med de två föregående inläggen är att Jan inte inser att han är en tönt, och Thomas tror att han är en tennisdomare. Missar jag någon sorts trippelironi här, eller haglar illusionerna?

Börjar det inte bli lite pinsam nivå nu tycker ni?

Har det någonsin inte varit en pinsam nivå?

Hogre hojder ger langre och hardare fall. Det ar det vi har socialdemokratin och Domstolsverket till att forhindra.

Sten Sture, det är klart för oss alla att du är tämligen desillusionerad.
Jan vann helt enkelt. Du kan skriva vad du vill, men han vann.

Men jag håller nog med sympatisören om att nivån är osmickrande låg. När Sten sture ville provocera mig tidigare var det i alla fall genom att hävda att jag inte kände till min Kant (Jaha? Och?). Icke fungerande, men ändå bättre än att kalla varandra för tönt, det är bara högstadienivå på det.

Vad vann Jan? Och vilka är "oss alla"? Om Jan finner en njutning i att tillskriva sig rätten till sista ordet så är det väl hans problem. Problem med logiken har han iaf. Han är en tönt hur ni än ser på saken, och han jobbar dessutom säkert på Fonus.

Jag har inga problem med att ligga på en låg nivå. Så länge Thomas insisterar på att svara på mina inlägg är det väl jag som är vinnare, om nu någon nödvändigtvis måste utses till vinnare.

Apropå att bli provocerad Sten Sture...

Vem skulle jag vara provocerad av? Thomas? Jan? Båda? Dig?

Jo, man väljer att se och höra det som man vill se och höra. Rabbi jobbar säkert på Fonus.

Med "man" menade jag naturligtvis Rabbi.

Jag förstår inte heller varför Jan skulle vinna genom att kalla någon tönt? Då kan man inte ha speciellt höga mål i livet, om man blir vinnare enkom genom att säga okvädesord till dem som man inte gillar. Jag tror dock att Sten Sture jobbar på Fonus. Inget ont om Fonus i övrigt.

Disp följs;

Jag kallade ingen tönt. Däremot vann jag överlägset.

Jag har inga höga mål i livet. (?)

Jag gillar Sten Styre. När han skriver drabbas jag av akut ointresse och finner tid till att berömma mig själv istället.

Sten: du väger inte särskilt tungt - tro mig.

Vad är det ni tävlar om?? Vem som är häftigast på internet? Herregud, kan ni inte bara ge upp?

Mullah Krekar: Det är möjligt. Kanske borde vi starta en förening för utbrända fd. notarier? Vi är legio.

Inse att Sten Sture alltid har rätt och att han vet allt.

LR: Gå och lägg dig??? Varför är du uppe och surfar på blogg så sent. HERREGUD...

Jag har heller aldrig kallat någon tönt. Det enda som jag har sagt är att Jan saknar töntinsikt, allt i enlighet med hans egen logik.

Jag medger att jag inte lyckades provocera Thomas genom att påpeka hans bristande kunskaper om Kant. För att någon skall provoceras krävs att han eller hon förstår vad som sägs. Det kategoriska imperativet innebär ungefär att en måttstock för andra skall vara tillämplig på en själv. Det ovan anförda av Jan och Thomas tyder på att de inte har koll på detta. Insikt om dessa förhållanden krävs troligen för att provokationen skall gå hem.

Om jag jobbade på Fonus skulle jag inte respektera mig själv.

Sten Sture har alltid rätt och vet allt, även när han är ironisk.

Ha ha ha!
Sten Sture, det är såväl underhållande som smickrande att du om och om igen försöker provocera mig, nu senast genom att hävda min okunskap.
Jag skall hålla mitt svar till detta påhopp tämligen kort och enkelt, så att du förstår: *Gäsp* Jag bryr mig inte om dina taffliga påhopp.

Man får tacka för de djupa, stundals filosofiska/psykologiska diskussionerna. Enda sättet att vinna är att tyst intala sig det. Alla vi som skriver här är väl förlorare. De som uttalar sig som vinnare de största förlorarna?

Thomas: då är vi alltså överens om att du inte provoceras av dina bristande kunskaper om Kant.

För någon som inte bryr sig skriver du många inlägg.

De tre inledande "ha":a får mig att tänka på ytterligare en distinkt juristlinjegrupp: de som tror att de får någon slags inflytande genom sitt skratt. Något av det obehagligaste som finns är människor som tror, eller har intalats av pojkvänner/flickvänner, att de har ett charmerande och smittsamt skratt, när de i själva verket endast har lättgenomskådliga tillgjorda och hjärtlösa skratt. juristlijegruppen påminner om dessa i att de missförstår omgivningens reaktion på deras skratt och tolkar höjda ögonbryn eller pinsam tystnad som att deras skratt har påverkat omgivningen att se på dem respektfullt. Detta göller särkilt det s.k. fnysskrattet, som ju ofta följs av tystnad. Antagligen är ursprunget till skrattet en brist på uttryckningsförmåga, alternativt det sk. storasystersyndromet, enligt vilken en person tror sig ha nästintill oinskränkt makt över sin omgivning, som alltså ses som lillasystrar och lillebröder, och intalar sig att icke-verbala uttryck (blickar, suckningar, flysningar, och ja, skratt) har respektingivande effekt.

Det effektivaste sättet att reagera på ett sådant skratt är att omedelbart säga: "Vilket intressant ljud? Hur gör du det?" eller rakare "Vilket tillgjort skratt? Tror du verkligen inte att det kan genomskådas"? Problemet är bara att med litet otur hamnar man i samma situation som tillgjortskrattaren, med pinsam tystnad och så vidare. En svår balansgång, men folk med diplomatisk läggning kan klara det (och ja, diplomati är inte något sockersött och rodaskimrande begrepp enligt vilket trevlighet och välvillighet är ledstjärnor, det innebär endast att ett budskap går fram med hjälp av icke-våldsamma metoder). Diplomater kan vara beräknande och manipulerande.

Jag håller med om att vi alla är förlorare. Fast det hade varit värre om vi varit Fonusjurister.

Sten Sture: Dina försök blir allt mer desperata för att inte säga patetiska.
Jag bryr mig inte om dina provokationsförsök, mer än att det roar mig att du så desperat försöker få en reaktion. Detta har dock ingenting med mina inlägg att göra. Att jag svarar dig betyder inte att jag låtit mig provoceras. Hade så varit fallet hade jag gått i svaromål, eller börjat kasta sand jag med.

Ta dig i akt Sten Sture. "Någon" kanske får lust att spåra upp vem du är. Det finns gratis IP-tracker att ladda ned.

Det finns det inte alls. För att kunna spåra någon måste man själv ha tillgång till aktuell server, något som inte ens bloggägaren har (och har inte rätt till heller). Nice try Fonus

Okej då, men Fonus rockar!

Thomas, så det som du gör nu är inte att kasta sand? Om "överlämnar målet" gav utslag på Jans tönt-o-meter så borde väl rimligen samma sak hända med "gå i svaromål".

Tja, desperat och patatisk har jag kallats förr, främst av dem som jag lyckats provocera. Och "desperat försöker få en reaktion" förresten: fick jag inte just det genom ditt senaste inlägg?

Nä, mitt tips till dig är att verkligen läsa på litet om Kant.

Sten Sture tar poäng!

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddagen då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen.

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sång från himmelen så skön som inga flera;
Det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande och grann som aldrig mera.

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag,
och vågens brus i alla fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,
att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.

Nu föreslår jag att vi byter till forum på senaste av tingsnotariens inlägg.

S T Ä N G T

Sten Sture: Slå upp ordet provocera så inser du att du misslyckats. Min enda reaktion är att jag inte låter dig få sista ordet.
Tack för ditt tips, men Kant är tråkig och banal.
Mitt tips till dig är att ta en titt på nyheterna och inse vad som verkligen händer i världen oavsett hur man ser på "tingen i sig".
Upplev verkligheten.
I övrigt håller jag med föregående talare.

Sten Sture>Jag blir väldigt nyfiken på din uppväxt och hur ditt sexliv fungerar. Jag hoppas dock innerligt att du har en partner som ger dig mer intellektuellt motstånd istället för att du tar ut dina brister här på ett informellt forum med en formell typ av personlighet. Gott nytt år!

[url=http://приятная-стоматология.рф/implantatsiya]имплантация зубов нижний новгород отзывы[/url]

Клиника “Приятная стоматология” открылась в 2003 году кандидатом медицинских наук, специалистом в сфере ортопедической стоматологии. Услуги нашей клиники отличаются профессионализмом и безопасностью излечения пациентов. В штате нашей клиники исключительно высокопрофессиональные специалисты с многолетним стажем работы в сфере стоматологии. Мы ведём сотрудничество с лидирующими российскими страховыми компаниями, что даёт возможность нам страховать наших пациентов от различных непредвиденных неприятностей.

[url=http://приятная-стоматология.рф/otzyvy]стоматология и я нижний новгород отзывы[/url]

Специалисты нашей клиники качественно лечат зубы и осуществляют профилактические мероприятия, которые направлены на предотвращение порчи зубов и дёсен. Ведётся лечение стоматологических заболеваний самым высокотехнологичным оборудованием и, конечно же, опытными руками врача. В ”Приятной стоматологии” периодически – по мере надобности собираются консилиумы, обеспечивающие недопущение возможных ошибок наших врачей.

[url=http://приятная-стоматология.рф/implantatsiya]имплантация зубов нижний новгород цены отзывы[/url]

В ”Приятной стоматологии” приемлемые цены, возможность лечения в кредит, всевозможные скидки, а также возможен расчёт кредитной картой. Уютная атмосфера ”Приятной клиники” и забота о вас наших врачей будет содействовать быстрому, безболезненному и приятному излечению. Мы будем рады видеть вас в нашей ”Приятной стоматологии”!