tingsnotarien

Två gånger varje vecka, utom under sommarmånaderna, levereras det en låda frukt till Obygdens tingsrätt. Fruktreglerna är hårda men enkla – två frukter per person och vecka och först till kvarn får först välja ut sin banan eller sina vindruvor (sju vindruvor motsvarar en frukt). Jag antar att frukten skall bidra till att öka trivseln på tingsrätten, men det är mycket tveksamt om så är fallet. Glädjen över denna enda personalförmån överskuggas nämligen allt som oftast av tillrop i stil med ”Nu har någon tagit den sista bananen, folk är som korpar” och ”Det är som vanligt, bara några bruna äpplen kvar när jag kommer, att folk inte kan lämna något ätbart”. Och naturligtvis är "folk" i detta sammanhang synonymt med "notarierna".

Redan efter den första fruktleveransen efter sommaruppehållet började det cirkulera rykten om att Mikael hade smugglat med sig en extra banan till sitt tjänsterum. Surtanterna, som höll på att gå i taket av förfasan, promenerade gemensamt till Mikaels tjänsterum för att kräva tillbaka den förkomna bananen. Mikael, som inte alls hade tagit någon extra banan, fick tillbringa tio minuter med att bedyra sin oskuld (kärringarna tittade till och med i papperskorgen efter bananskalet) innan de gick därifrån. Personligen misstänker jag att det var Förstenotarien som låg bakom bananstölden, för den fule fan satt och mumsade i fikarummet samtidigt som Mikael försökte undvika att bli lynchad av fruktgardet.


Incidenten föranledde att Surtanterna lade fram ett nytt förslag till fruktregler hos Lagmannen. Hur detta såg ut känner jag inte till, men det hela utmynnade i att Lagmannen enväldigt ändrade fruktreglerna så att domarna numera har förtur till fruktlådan när den kommer. Efter att domarna har valt sina frukter får Surtanterna välja, och föga förvånande får notarierna vänta till sist. Fiskalen trodde initialt att han hörde till fruktkategorin ”Domare”, men när han skulle gå och ta sin eländiga banan från veckans andra fruktleverans blev han av Lagmannen upplyst om att det blev mest rättvist om han tog frukt tillsammans med notarierna. Eftersom jag fortfarande känner mig vansinnigt uppkäftig efter Fiskalens fyllesnack, kunde jag inte låta bli att påpeka att det nog skulle dröja en sisådär 20 år till dess att han blev ordinarie rådman och därmed behörig att smita före notarierna i fruktkön.