tingsnotarien

Nu åker jag snart till Stockholm. Väskorna är packade och tåget går om ungefär en halvtimme - sedan är det dags för mammas julmat, vilken jag finner betydligt mer aptitlig än den skit Hysterika serverar mig till vardags. Som om inte det vore nog är jag dessutom ledig i mellandagarna, vilket är väldigt tursamt, eftersom det innebär att jag hinner utnyttja tingsrättsjulklappen som består av två biobiljetter med bäst föredatum den 5 januari 2007.

God jul!

Hälsningar Tingsnotarien

Under det vidriga luciafirandet verkade merparten av Surtanterna förvandlas till Snusktanter, för de tisslade fnissigt om hur trevligt det var att titta på de stiliga gossarna iförda särk. Stekaren såg rätteligen ut att vara rädd för att bli attackerad av de glupska damerna där han stod med den batteridrivna luciakronan lätt på sned när vi andra kämpade för att hålla en någorlunda ren ton i sången. Den del av personalen som inte tillhörde Snusktanterna skruvade besvärat på sig, särskilt när vi klämde i med den av Bullmamman ihopknåpade versionen av Staffan Stalledräng.

Våran lagman styr vårt skepp
Vi tacka honom gärna
Rådmän hänger aldrig läpp
De borde få guldstjärna

Sången fortsatte med ett fjäsk efter annat, och lussebullen jag just intagit åkte obönhörligen hiss i matstrupen när jag kraxade fram texten. Själv är jag övertygad om att Marias uppslag hade gjort större succé.

Fetto han är ruskigt väck
Han har ingen hjärna
Min skräck är att se Fetto näck
Blind blir jag då gärna
Och så vidare

Efter avslutat luciatåg höll Lagmannen ett kortare tal, i vilket han tackade luciatåget för dess eminenta (?) insats. Han passade också på att tacka personalen för arbetsinsatsen under året, och som vanligt gled han in på balanserna. -Vi har ju avgjort ett antal fler mål än förra året, verkligen bra jobbat! började han högtidligt. Jag och Maria tittade på varandra. -Fast eftersom vi har fått in ännu fler mål så vore det bra om vi alla - och då särskilt notarierna - kunde försöka att arbeta lite hårdare så här veckorna före nyår för att förbättra statistiken, fortsatte han. Som om jag skulle bry mig om någon annan statistik än min egen flex, som ligger på goda 80 timmar plus.

Jag försov mig i fredags morse, och när jag vaknade hade jag en olustig känsla i maggropen utan att riktigt veta varför. Eftersom den känslan i princip har varit konstant sedan min allra första dag på tingsrätten brydde jag mig inte nämnvärt om den, och det var egentligen inte förrän jag insåg att dagen för Förstenotariens rentré var inne magsyran började bubbla likt ett knäckkok i juletider. När jag väl kom ner på tingsrätten hörde jag det lilla helvetets röst ända ut i korridoren.

-God morgon notarier, det är jag som är den nya fiskalen! Kan en domare möjligen få slå sig ner bland notarierna utan att ni känner er hämmade? undrade Förstenotarien med beskäftig röst och matchande överlägsen min. Mina notariekollegor gapade av häpnad, och jag själv gjorde mitt bästa för att ignorera honom genom att förstrött bläddra i en tvistemålsakt gällande ett bestritt betalningsföreläggande som låg och skräpade på bordet. Den nonchalanta behandlingen verkade inte falla Förstenotarien på läppen.

-Om jag är svarande i målet och påstår att det inte finns en ordentlig stämningsansökan ingiven till rätten, vad svarar du då? frågade Förstenotarien högdraget och spände ögonen i mig. -Va? sade jag. -Så du svarar inte att de till kronofogden ingivna handlingarna skall anses vara en stämningsansökan enligt 60 § BFL? sade Förstenotarien och rynkade ogillande på näsan.

Eftersom jag inte alls var lika intresserad av att starta ett juridskt rap battle som Förstenotarien svarade jag inte på frågan, utan tittade bara på honom med matt blick. Eftersom tingsrätten har lyckats fostra ett sådant besser-wissrande as är det kanske inte så konstigt att vår tingsrätt fick all time low i NPI (Nöjd Personal Index) efter den senaste medarbetarenkäten. Det måste vara någonting i den norrländska hemkörda spriten.