tingsnotarien

Jag misstänker på goda grunder att Pucko kommer att skriva storslagen tingsrättshistoria, för motstycke till notarie har garanterat aldrig skådats på den här sidan polcirkeln. Pucko vägrar, utan minsta reflektion, att ropa på förhandlingarna eftersom hon tycker att hennes röst låter ful i högtalaren, och häromdagen bad hon att få låna Fettos anteckningar från brottmålstinget eftersom hon själv av misstag hade glömt bort att anteckna vittnesutsagorna. Fetto grymtade förargat över att hon var så slarvig, varpå Pucko irriterat förklarade att det faktiskt var väldigt mycket att hålla reda på under förhandlingarna. Det har hon förvisso rätt i, eftersom man ska hinna med att skriva protokoll samtidigt som man sköter bandspelaren med ena handen och frisyr samt läppglans med den andra.

Man kan, ifall man vill underdriva kraftigt, säga att en viss irritation även drabbade mig förra veckan när jag fördelade dagens ärendeskörd mellan notarierna. Jag hade lagt in en akt angående adoption på Puckos bord, och tanken var att hon skulle skriva ett beslutsförslag i ärendet. Jag gick på lunch, och när jag kom tillbaka hade akten på något märkligt sätt studsat tillbaka till mitt skrivbord. -Hur kommer det sig att akten kom tillbaka till mig? frågade jag när Pucko en timme senare kom tillbaka från lunchen i byn med påsar från diverse klädbutiker i handen. -Alltså, jag sitter ting för att jag vill jobba på Affärsjuridiska Byrån när jag är färdig, så jag ser inte riktigt poängen med att jag skulle ta adoptioner, svarade Pucko. Jag, som enligt Puckos logik kommer att arbeta med vårdnadsfrågor vid Obygdens socialnämnd, hoppas innerligt att kossan kvävs i bajs från alla de stackars kanadagäss som har fått sätta dunet till för hennes skull.