Tisdagen den 30 maj 2006
Det skall erkännas att jag är lite på läsken när jag skriver detta. Idag var den nya notarien, som skall börja på torsdag, här och presenterade sig. Hon stampade in mitt i fikarasten, just när Järnladyn och Fetto var i luven på varandra. Fetto anklagade nämligen Järnladyn för att ha stulit hans notarie (en Tvilling) under ett flertal häktningsförhandlingar den senaste tiden, och Rassen tog oväntat Järnladyns parti. –Tror du att jag får ha henne för mig själv? frågade han Fetto barskt och pekade på sin egen Tvilling, som faktiskt uttrycksmässigt liknade den ägodel Rassen tycks tro att hon är. Den sprillans nya notarien såg förskräckt ut, och jag lugnade henne nu ikväll på DGG genom att berätta att Lagmannen skall tillsätta en arbetsgrupp bestående av 1 st. surtant, 1 st rådman, 1 st. chefsadministratör och 0 st notarier som skall se över rotelsystemet. Den förra arbetsgruppen som tillsattes avhandlade under sex möten huruvida hela tingsrätten skall ha rak högermarginal eller inte i domarna, och det hela slutade naturligtvis med att varje rådman sade ”Jag vet att detta är ett gemensamt beslut, men jag vill ändå ha det på det här sättet” när han medelst vedertagna korreturtecken förklarade hur en högermarginal egentligen skall se ut. En dag när jag har tid skall jag sätta mig ner och räkna ut vad det kostade skattebetalarna att inte få likadana högermarginaler i domarna, och jag kommer samtidigt att räkna ut hur mycket hemlig vodka Lagmannen hade kunnat köpa in till tingsrättsfesterna för pengarna.Roten till meningsskiljaktigeterna mellan Fetto och Järnladyn är egentligen att rotelsystemet har blivit relativt uppluckrat på sista tiden. Anarki har rått, och varje domare har i princip använt sig av den notarie vederbörande gillar bäst, så jag själv har haft det relativt lugnt på sista tiden. Nu är i alla fall rotelfördelningen inför sommar och tidig höst klar. Tvillingarna skall växelvis sitta hos Lagmannen och Järnladyn, Mårten hos Rassen, Bullmamman hos Fetto (vilket par) och jag själv skall sitta hos vår andra kvinnliga rådman. Den Sprillans Nya skall sitta hos Fiskalen, vilket kommer att ge henne ett helt falskt intryck av domstolsvärlden – nämligen att domare är trevliga och hyfsat normala. Tur att jag tog med henne till DGG för att berätta sanningen och lite till redan ikväll. Godnatt.
Onsdagen den 24 maj 2006
Jag känner inte till hur det går till på andra tingsrätter, men i Obygden brukar varje notarieleverans föregås av en grundlig undersökning som genomförs så snart den nya notariens namn publiceras på Domstolsverkets hemsida. Undersökningen inleds med slagning i SPAR, och efter att den nya kollegans fullständiga namn, personnummer och adress är kända googlas vederbörande omsorgsfullt. Hela proceduren brukar dock visa sig vara fullständigt meningslös, eftersom den publicerade personen i ungefär hälften av fallen tackar nej till tingsplatsen, troligen på grund av att de flesta som har blivit tilldelade ett normalt antal hjärnceller inte alls har någon lust att tillbringa två år i den här skithålan.
Nåväl, nästa vecka är det dags att välkomna Mikaels ersättare till Obygdens tingsrätt. Jag undrar om hon är lite kollrig eller bara jävligt rolig, för jag och Mårten har snokat reda på att hennes examensuppsats har titeln ”Testamentsrättsliga tvister eller Gud kommer med döden och Djävulen med arvingarna”. Det har fallit på min lott att introducera henne i arbetet, eftersom Tvillingarna, som nu mera är förstenotarier, har deklarerat att de inte hinner åta sig fler arbetsuppgifter nästa vecka eftersom de båda har varsitt halvdagslångt brottmålsting. Nu ska jag sätta mig och skilja åtta par innan jag åker till Stockholm på långledighet. Trevlig helg!
Nåväl, nästa vecka är det dags att välkomna Mikaels ersättare till Obygdens tingsrätt. Jag undrar om hon är lite kollrig eller bara jävligt rolig, för jag och Mårten har snokat reda på att hennes examensuppsats har titeln ”Testamentsrättsliga tvister eller Gud kommer med döden och Djävulen med arvingarna”. Det har fallit på min lott att introducera henne i arbetet, eftersom Tvillingarna, som nu mera är förstenotarier, har deklarerat att de inte hinner åta sig fler arbetsuppgifter nästa vecka eftersom de båda har varsitt halvdagslångt brottmålsting. Nu ska jag sätta mig och skilja åtta par innan jag åker till Stockholm på långledighet. Trevlig helg!
Tisdagen den 16 maj 2006
Efter larmfadäsen har Rassen och Fetto hållit en osedvanligt låg profil, och jag sticker inte under stol med att jag njöt ohejdat när de likt två olydiga skolpojkar blev inkallade till Chefsadministratören för ett, hoppas jag, mycket allvarligt samtal. Vad som sades därinne känner jag inte till, men jag kan tänka mig att Chefsadministratören inte skrädde orden, eftersom tingsrätten tydligen hade fått en rätt så saftig nota från vaktbolaget efter den onödiga utryckningen, och jag själv spelade njutningsfullt upp scenariot i huvudet vid ett flertal tillfällen över en påse chips lite senare på kvällen i min notarielya.
Mitt i chipspåsen ringde Mikael från Stockholm, eftersom han just hade fått sina notariebetyg. Man förstår att Lagmannen inte tordes lämna över dem personligen vid avslutningsfesten, för sifferbetygen låg en bra bit under snittet för domstolen, och hade jag läst det skriftliga utlåtandet utan kontext hade jag trott att det var hämtat ur en hunddressyrtävling under vilken hunden i fråga hade gjort det stora besöket på mattan framför domarna. Det konstaterades bland annat att "Mikaels egenskaper inte kan anses stå i paritet med ett tvärsnitt av notariekollektivet" och att "Det finns utrymme att förbättra Mikaels förmåga att samarbeta".
Om Mikael hade varit ett okunnigt, socialt missfoster hade jag förstått betyget bättre, men efter att ha arbetat tillsammans med honom och Förstenotarien parallellt kan jag bara konstatera att bedömningsgrunden för betygssättningen vid Obygdens tingsrätt utgår ifrån något helt annat än de sex kategorier som Domstolsverket har fastställt. Här bedömer man istället notarierna enligt en sjunde, osynlig betygskategori, och satsar man likt Förstenotarien på att få full pott i denna kommer man garanterat att få utmärkta vitsord. Det måste dock, i rättvisans namn, erkännas att Förstenotarien faktiskt slog Mikael med hästlängder i denna kategori, och hade jag inte varit så rädd för att få näsan brunfärgad hade jag definitivt ägnat resten av min notarietid åt att renodla min förmåga inom denna ädla konstform - fjäsk.
Mitt i chipspåsen ringde Mikael från Stockholm, eftersom han just hade fått sina notariebetyg. Man förstår att Lagmannen inte tordes lämna över dem personligen vid avslutningsfesten, för sifferbetygen låg en bra bit under snittet för domstolen, och hade jag läst det skriftliga utlåtandet utan kontext hade jag trott att det var hämtat ur en hunddressyrtävling under vilken hunden i fråga hade gjort det stora besöket på mattan framför domarna. Det konstaterades bland annat att "Mikaels egenskaper inte kan anses stå i paritet med ett tvärsnitt av notariekollektivet" och att "Det finns utrymme att förbättra Mikaels förmåga att samarbeta".
Om Mikael hade varit ett okunnigt, socialt missfoster hade jag förstått betyget bättre, men efter att ha arbetat tillsammans med honom och Förstenotarien parallellt kan jag bara konstatera att bedömningsgrunden för betygssättningen vid Obygdens tingsrätt utgår ifrån något helt annat än de sex kategorier som Domstolsverket har fastställt. Här bedömer man istället notarierna enligt en sjunde, osynlig betygskategori, och satsar man likt Förstenotarien på att få full pott i denna kommer man garanterat att få utmärkta vitsord. Det måste dock, i rättvisans namn, erkännas att Förstenotarien faktiskt slog Mikael med hästlängder i denna kategori, och hade jag inte varit så rädd för att få näsan brunfärgad hade jag definitivt ägnat resten av min notarietid åt att renodla min förmåga inom denna ädla konstform - fjäsk.
Tisdagen den 9 maj 2006
I fredags höll vi avskedsfest för Mikael, och när jag mötte honom vid tåget deklarerade han lyckligt att detta var sista gången han satte sin fot norr om Sundbyberg. Vi gick raka vägen till tingsrätten, eftersom festen skulle inledas så snart Mikael anlänt. När vi kom fram stod alla festdeltagarna på gräsmattan utanför domstolsbyggnaden med en välkomstdrink i handen, och på ett par hundra meters avstånd såg det faktiskt riktigt trevligt ut.
Vi serverade sill och snaps i det på förhand dukade fikarummet, vilket var mycket uppskattat av både Fetto och Rassen. Lagmannen och den Tvilling som efter den förra festen tvingades att dansa styrdans med Fetto tittade med avsmak på de båda herrarna när de fyllde på sup efter sup samtidigt som de sjöng snapsvisor av successivt sjunkande klass. Efter middagen riggade jag och Mårten upp en för kvällen inhyrd karaokemaskin, vilket fick Fetto och Rassen att jubla av glädje. De krävde genast att få varsin mikrofon, och stämde sedan upp i en synnerligen missljudande tolkning av ”Sofia dansar Go-Go”.
Förstenotarien, som sedan notariebetygen sattes helt verkar ha tappat intresset för att diskutera juridiska spörsmål med Lagmannen, bestämde sig för att passa på att berätta lite för mig, Mårten och Mikael om den förträffliga föredragningsteknik han utvecklat under sin korta tid på hovrätten, och om hur han ständigt lovprisades av hovrättsråden. Festen dog ut redan vid elvasnåret, och vi i det yngre gardet bestämde oss för att gå till Statt. Trots att ingen annan var kvar i tingsrättens lokaler fortsatte Fetto och Rassen att skråla i karaokemaskinen, och så vitt jag vet så hade det säkert pågått än i dag, om inte de två gentlemännen på något sätt hade satt igång inbrottslarmet så att vaktbolaget fick komma och avbryta festligheterna. Maken till vederkvickelse för en sargad notariesjäl har jag aldrig hört talas om.
Vi serverade sill och snaps i det på förhand dukade fikarummet, vilket var mycket uppskattat av både Fetto och Rassen. Lagmannen och den Tvilling som efter den förra festen tvingades att dansa styrdans med Fetto tittade med avsmak på de båda herrarna när de fyllde på sup efter sup samtidigt som de sjöng snapsvisor av successivt sjunkande klass. Efter middagen riggade jag och Mårten upp en för kvällen inhyrd karaokemaskin, vilket fick Fetto och Rassen att jubla av glädje. De krävde genast att få varsin mikrofon, och stämde sedan upp i en synnerligen missljudande tolkning av ”Sofia dansar Go-Go”.
Förstenotarien, som sedan notariebetygen sattes helt verkar ha tappat intresset för att diskutera juridiska spörsmål med Lagmannen, bestämde sig för att passa på att berätta lite för mig, Mårten och Mikael om den förträffliga föredragningsteknik han utvecklat under sin korta tid på hovrätten, och om hur han ständigt lovprisades av hovrättsråden. Festen dog ut redan vid elvasnåret, och vi i det yngre gardet bestämde oss för att gå till Statt. Trots att ingen annan var kvar i tingsrättens lokaler fortsatte Fetto och Rassen att skråla i karaokemaskinen, och så vitt jag vet så hade det säkert pågått än i dag, om inte de två gentlemännen på något sätt hade satt igång inbrottslarmet så att vaktbolaget fick komma och avbryta festligheterna. Maken till vederkvickelse för en sargad notariesjäl har jag aldrig hört talas om.
Tisdagen den 2 maj 2006
På den advokatbyrå Mikael har börjat arbeta har man arrangerat en tävling i vilken samtliga tingsmeriterade jurister har ställt ut sina notariepresenter från respektive tingsrätt. Man skulle kunna tro att de självklara vinnarna i tävlingen vore Mikael och den obygdsfostrade delägaren med sina respektive glashuvuden, men i topp ligger istället en advokat, som tackades för närmare 4 000 arbetstimmar med en IKEA-ram innehållande ett inte särskilt stilfullt fotografi på sin tingsrätt, byggd under det tidiga sjuttiotalet. Mikael kommer för övrigt till Obygden nästa helg, då hans avskedsfest går av stapeln. Förstenotarien är inbjuden, och via mail tackade han dessvärre ja idag.
Trots att jag inte på långa vägar står lika högt i kurs som Förstenotarien, fick jag häromdagen order av Lagmannen att "fortare än kvickt" skriva ett förslag på dom i ett tvistemål som skulle avgöras på handlingarna. Så vitt jag vet är det endast Förstenotarien som tidigare har fått ett sådant gränslöst förtroende, och jag kände mig som ett litet barn som efter att ha levt i skuggan av sin storebror i alla år just fått en klapp på kinden av pappa. Jag bestämde mig genast för att skriva den bästa tvistemålsdomen på handlingarna i tingsrättens historia, och laddad till tänderna satte jag mig ner och började lusläsa proppen. Några timmar senare var jag färdig med den tresidiga domen, lämnade in akten till Lagmannen och väntade spänt på en reaktion. Den kom fem minuter senare. Lagmannen stegade in i mitt tjänsterum (som numera är uppgraderat ytterligare ett steg), och han slängde surt åt mig akten.
-Varför vill du bifalla käromålet? Karln är ju uppenbarligen rättshaverist, sade han strängt. Jag blev vettskrämd, men förklarade ändå hur jag hade uppfattat rättsläget med hjälp av ett lagrum och två avgöranden från HD. -Vad menar du? Har du tittat i lagtexten? frågade Lagmannen irriterat, och tog ovilligt upp lagboken för att titta i den uppslagna paragrafen. Trots att det sedan länge är klarlagt att Lagmannen läser ovanligt lite lagtext för att vara lagman, kom han efter en stund fram till att vi var tvungna att bifalla käromålet, särskilt med tanke på vad HD hade uttalat. Att Lagmannen faktiskt godtog min argumentation är definitivt den största segern för mig sedan jag började på tingsrätten, även om jag i och för sig blev tvingad att skriva om hela brödtexten i domen som straff för att jag hade mopsat så förbaskat.
Trots att jag inte på långa vägar står lika högt i kurs som Förstenotarien, fick jag häromdagen order av Lagmannen att "fortare än kvickt" skriva ett förslag på dom i ett tvistemål som skulle avgöras på handlingarna. Så vitt jag vet är det endast Förstenotarien som tidigare har fått ett sådant gränslöst förtroende, och jag kände mig som ett litet barn som efter att ha levt i skuggan av sin storebror i alla år just fått en klapp på kinden av pappa. Jag bestämde mig genast för att skriva den bästa tvistemålsdomen på handlingarna i tingsrättens historia, och laddad till tänderna satte jag mig ner och började lusläsa proppen. Några timmar senare var jag färdig med den tresidiga domen, lämnade in akten till Lagmannen och väntade spänt på en reaktion. Den kom fem minuter senare. Lagmannen stegade in i mitt tjänsterum (som numera är uppgraderat ytterligare ett steg), och han slängde surt åt mig akten.
-Varför vill du bifalla käromålet? Karln är ju uppenbarligen rättshaverist, sade han strängt. Jag blev vettskrämd, men förklarade ändå hur jag hade uppfattat rättsläget med hjälp av ett lagrum och två avgöranden från HD. -Vad menar du? Har du tittat i lagtexten? frågade Lagmannen irriterat, och tog ovilligt upp lagboken för att titta i den uppslagna paragrafen. Trots att det sedan länge är klarlagt att Lagmannen läser ovanligt lite lagtext för att vara lagman, kom han efter en stund fram till att vi var tvungna att bifalla käromålet, särskilt med tanke på vad HD hade uttalat. Att Lagmannen faktiskt godtog min argumentation är definitivt den största segern för mig sedan jag började på tingsrätten, även om jag i och för sig blev tvingad att skriva om hela brödtexten i domen som straff för att jag hade mopsat så förbaskat.