tingsnotarien

Jaha. Då har man gjort bort sig på Fikaveckan igen. Jag, som bara fått några få förmaningar från Surtanterna beträffande skötseln av diskmaskinen under veckan, drog en lättnadens suck i morse då jag insåg att det var fredag och att diskpinan endast skulle vara ytterligare en dag. Men så begick jag en dödssynd, vilken är (iallafall om man ska tro Surtanterna och Fetto) värre än både högmod och frosseri. Två minuter innan eftermiddagsfikat skulle börja kom jag på att jag hade glömt bort fredagsbullarna.

När jag insåg detta fruktansvärda misstag kände jag en iskall rysning som rasade genom kroppen. Jag sprang bort till fikarummet för att informera om att jag på en gång skulle springa iväg för att inhandla de livsavgörande bullarna. När jag kom in i fikarummet var det dock försent. Surtanterna och Förstenotarien var redan på plats, och det rådde en panikartad stämning. Förstenotarien stod och slet i frysen, desperat letande efter några gamla bullar från tidigare fredagsfika, och en av Surtanterna stod med panik i blicken och ringde på telefonen (uppenbarligen till mig). -Va, vad är detta!? Inga bullar? utbrast Fetto, som just som kom in i fikarummet. Allas blickar riktades mot mig, och jag blev plötsligt rädd för att bli lynchad. -Jag ska springa och köpa bullar på direkten, stammade jag, och lade det långa benet före i riktning mot bageriet. När jag kom fram till bageriet hade detta stängt för dagen. Helvetes jävla skit. Jag sprang tillbaka till tingsrätten och kastade mig upp på en av Surtanternas cyklar som stod olåst, och trampade i ilfart ner till byn, där jag till slut hittade ett hopplock av kokosbollar, mazariner och dammsugare.

Jag var blöt av svett när jag kom tillbaka till tingsrätten och sprang raka vägen in till de bullhungriga kollegorna. Så snart jag kommit innanför dörren till fikarummet förstod jag att det hade varit festligare att kliva in i en gravkammare. Samtliga anställda satt med armarna i kors och var knäpptysta. När det upptäcktes att jag anlänt med fredagsgodsakerna, ställde sig Förstenotarien upp och började applådera med sina långsmala spretiga händer. Alla utom Mikael stämde in i ovationerna. -Det är förskräckligt dålig ordning på notarierna nuförtiden, konstaterade Fetto efter att applåderna avsomnat, och tryckte in en hel dammsugare i munnen. Hade jag inte redan tappat aptiten gjorde jag det då, och istället för att fika gick jag tillbaka till mitt rum för att fortsätta vässa mitt lager med pennor (man ska nämligen vässa exakt åtta pennor inför varje förhandling), precis som jag gjort hela eftermiddagen.