Söndagen den 13 mars 2005
En av helgkvällarna varje vecka brukar notarierna samlas på tingsrätten för att laga mat tillsammans, titta på en film eller spela något spel. Samkvämet äger alltid rum i tingsrättens lunchrum och varje notarie har sin egen helgkväll att ta ansvar för enligt ett schema som Förstenotarien (vem annars) har gjort upp.
I går kväll var det Mikael som hade ansvaret för samkvämet (som det faktiskt kallas, det står till och med angivet som rubrik på det prydliga schemat) och han hade köpt hem ingredienser till köttfärssås och spagetti. Tanken var att vi skulle laga maten gemensamt, och att vi sedan skulle spela något sällskapsspel, vilket vi också gjorde. Jag hade köpt med en flaska vin, men det visade sig till min förvåning att dessa träffar brukar vara alkoholfria. Synd, för de här jävlarna skulle behöva ett rejält järn. Särskilt Förstenotarien som verkar ha en järnstång i baken. Trots frånvaron av alkohol hade jag riktigt trevligt och jag satt faktiskt och skrattade tillsammans med Tvillingarna. Visserligen åt skämt jag själv levererade, men ändå.
Precis som jag har anat är Mikael den enda som verkar ha en fullständig servis i vitrinskåpet. När samkvämet var slut vid 10-tiden föreslog han att vi skulle ta vinflaskan och gå upp till honom och snacka lite. Jag anar att han längtat efter någon hyfsat vettig person att snacka med ända sedan han kom till Obygden. Tvillingarna gick in till sig, liksom jag, eftersom jag inte ville visa att jag skulle gå in till Mikael. Hade inte någon lust att bjuda med dem, men de skulle ändå höra att vi satt och pratade, eftersom väggarna är papperstunna i huset. Detta brydde jag mig inte om, utan sade skenheligt god natt, och satte örat intill min ytterdörr för att kontrollera att de stängde ordentligt om sig. Genom fönstret såg jag Förstenotarien och Mårten promenera mot byn. Sedan tassade jag ut i korridoren och öppnade försiktigt Mikaels dörr så att det inte skulle höras.
Ungefär som två hemliga agenter, osäkra på om de kan avslöja sig för varandra utan att bli dödade, tittade vi på varandra under ett par sekunder. Sedan brast vi ut i ett ömsesidigt fnitter. Mikael korkade upp vinflaskan. Vi nämnde inte tingsrätten eller Obygden på resten av kvällen, utan talade enbart om annat. Eftersom det visade sig att Mikael hade två pavor vin till hemma, blev vi rejält på läsken, och idag tänker jag knacka på hos Tvillingarna och andas rödvinsbaksmälla på dem. Ha!
Jätteläskigt att läsa din blogg. Jag kommer också att hamna i obygden med tanke på mina betyg.. Hjälp, är det så det går till i obygden?
Fortsätt skriva!
Usch, ja det verkar skitläskigt. Undrar sååå var "Obygden" ligger, där vill inte jag hamna...
Den ligger överallt - överallt...
Ja, själv satt jag ting i norraste Värmland och kan förstås relatera till en del saker (särskilt lappsjukan).