tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

Tack för läsvärda och roliga inlägg från "Obygdens tingsrätt"! Jag har skrattat så att tårarna sprutat. :-) Själv satt jag ting i en storstad för fem år sedan nu ungefär och jag känner igen alla dumheter som du skriver om.

Tingsrätterna lider av något som jag tror är avsaknad av ledarskap. Det hänvisas till domarens självständiga ställning när frågan om rutiner för notarieutbildning, samarbete och allmänt hyfs och fason kommer på tal. Att domaren är självständig och sitter på fullmakt är naturligtvis inget hinder för att den skall kunna samarbeta, utbilda notarier, och kunna hantera personalen som domaren har under sig på sin rotel. Jag har alltid tyckt att argumentet "domarens självständiga ställning" är ett ad hoc argument som man tar till för att man inte har lust att ta i sakernas tillstånd med tång.

Själv är jag numera kammaråklagare. Det är ett kanonjobb. Folk på åklagarmyndigheten hjälper varandra istället för att trycka ner varandra. Det vi gör och de målsättningar vi har verkar genomtänkta och följs regelbundet upp. Det är en kanonarbetsplats. Du verkar vara en intelligent och självständigt tänkande människa och även om inte jag bestämmer vem som skall bli åklagare är du mycket välkommen till oss när du har gått igenom skärselden!

På min tingsrätt hade en kvinnlig rådis för vana att komma in på mitt tjänsterum och stirra på mig för att sedan väsa fram med ett avmätt och samtidigt ytterst skrämmande tonfall: "jag har hört en sak från sekreterarna som VERKLIGEN GJORDE MIG UPPRÖRD". Efter en konstpaus på ca 1 minut och då man kanske hade börjat gråta av skräck brukade det visa sig att dödssynden bestod i att man hade glömt att ta med nämndemännen i protokollet eller något dylikt.

Att författaren till bloggen inte skulle bli särskilt populär inom domstolsvärlden om hans eller hennes identitet blev känd råder det väl inte någon tvekan om. Men jag undrar hur de som anställer inom andra juristyrken, till exempel åklagaren eller byråer skulle se på saken?

En stilla undran: Alla ni som varit med om vettlösa domare m.m. Har ni gjort något åt saken eller skiter ni i det i och med att ni har det bakom er?
Det verkar vara en ganska stor grupp som råkat ut för rena idioter som bara gnäller och går och surar.

Det minsta ni kan göra är att framföra kritik, såväl till domaren själv (eller saknar ni ryggrad?) som till domstolsverket.

Det är just det som är problemet med tingsmeringeringen. Det är mycket svårt som notarie att stå upp för sin sak och säga ifrån, eftersom man är rädd för vedergällning i form av sänkta betyg och dåliga referenser. Man riskerar att betraktad som uppkäftig, och uppkäftiga notarier vill inte domarna som håller på så här veta av. Det handlar nog inte om ryggradslöshet utan om ren självbevarelsedrift.

Visst är man till viss del beroende av betyg och vitsord, men jag tror inte betygen blir så mkt bättre om man sitter still och tar emot obefogad kritik. Det är klart som fan att man måste stå upp för sig själv, annars tappat man all självrespekt, vilket avspeglas i ens beteende vilket i sin tur avspeglas i arbetsinsatsen, betygen etc. En ond cirkel mao som måste brytas på ett tidigt stadium, genom att klargöra att ett visst beteende är oacceptabelt.

Kom igen Bob. Vilken värld lever du i där det där fungerar? Att slicka uppåt är världens äldsta knep för att komma fram här i livet. Ibland måste man svälja stoltheten och ligga lågt. Man kan inte ta varje strid även om man skulle vilja.

Nej, jag håller med Bob. De som slickar uppåt är de som själva blir sådana vidriga as som sedermera kommer att sparka nedåt, "för så var det på min tid" eller nåt annat liknande skitsnack. Allt för att hämnas sin egen hemska upplevelse.

Givetvis skall man stå upp för sig själv och inte acceptera obefogad kritik. Man kan dock välja hur man idiotförklarar någon. Att slå personen ifråga på käften är jävligt tillfredsställande för stunden men förödande i längden. Som notarie bör man dock ifrågasätta osaklig kritik och därtill varför peronen i fråga är så ohyfsad. (Det har jag gjort, det resulterade i en omedelbar ursäkt och en skamsen blick)
Att betacka sig för syrliga kommentarer och insinuationer om att man är inkompetentär också något varje person med självrespekt bör göra.
Säg att du vill att han (för nog fan är det mest gubbar som håller på)talar ur skägget och säger till dig, rakt ut, om han tycker att du gör ett dåligt jobb, på vilket sätt det är dåligt och om hur du kan förbättra dig. Annars kan du aldrig lära dig av dina "brister". Att få tillbaka ett helt nedkladdat protokoll där rödpennan består av omformuleringar till "hans" sätt att skriva är ju bara larvigt. Antingen skriver han protokollen själv eller så får han fan acceptera att de är skrivna på ett annorlunda språk.

Nej, fram med civilkurage!

Slutligen kan man alltid göra någonting, protestlistor till DV, anonyma om man vill fega och är rädd för repressalier. Kontakta Dv efter du fått dina ack så viktiga betyg och gnäll som fan då. Det finns massor av vägar att gå, men så länge ingen tar första steget blir ingenting bättre, men då har man fanken inte rätt att gnälla heller.

Så det så!

Allt förändras med tiden. Alla UFON - både domare och kanslitanter - kommer att pensioneras inom snar framtid. Förhoppnings klarar DV av att rekrytera rätt personer som skall ta över. Annars blir det rejäla problem. Stabilitet och kontinuitet i verksamheten måste inte innebära arbetsformer och miljöer som är 1700-talsmässiga.

Personligen tycker jag att en del notarier (och yngre biträdande jurister) är ena jäkla fegisar som aldrig vågar säga ifrån. Hellre skall man göra våld på sin egen person och må skit. Vad är det värsta som kan hända tror ni om ni säger ifrån?
Notariebetyg hit och notariebetyg dit. Jag tänker iallafall jobba på, göra mitt bästa och sedan får det fanimig vara bra med det. Och jag kommer aldrig att acceptera att folk behandlar mig illa. Och om jag nu mot all förmodan skulle få ett dåligt betyg bara på grund av att jag varit rakryggad och visat civilkurage, så fine! Jag kan i allafall se mig själv i spegeln varje dag. Världen behöver inte jurister som inte kan stå för sina åsikter, sådana människor skall inte vara jurister överhuvudtaget. Alla människor förtjänar lika mycket respekt för sin person, oavsett om de är lagmän, notarier, biträdande jurister på byrå eller vadsomhelst. Sådant fick jag iallafall lära mig av mina föräldrar, jag vet inte hur det är med er andra. Visst kan man få ta att man blir "överkörd" av rådmännen ibland (de har ju trots allt arbetat så mycket längre i domstolen och således vet mycket mer än en notarie), men så länge som man kan skilja mellan sak och person och så länge kritiken framförs på ett trevligt och pedagogiskt sätt är det helt ok.

Det är också mycket bättre att försöka lösa konflikter med en gång innan de blir större än vad de egentligen är.

Basta!

he, ja... jag har väl sagt ett och annat till rådmän som fått mina notariekollegor att jubla (i rådmännens frånvaro, givetvis)samtidigt som jag vet att det kommer straffa mig fett i betygen. Har dock inte förmågan att hålla in om jag tycker att något är fel. Att stanna inom domstolsväsendet vore värre än dödsstraff för mig. Det dödar min själ.

Jag har själv varit tingsnotarie och inte tagit någon skit. Vare sig på tingsrätten eller på hovrätten. OCH fått bra betyg på båda ställena. Håller helt och hållet med om att man måste säga till. Det sprids så otroligt mycket rykten notarier emellan. Ibland inbillar jag mig nästan att man VILL ha det på det sättet. Det var likadant på hovrätten. Folk inbillade sig att de måste jobba dygnet om och bara mjäka med för att få bra betyg. Inte jag! Och det gick bra det också.

Emma
Du slår huvudet på spiken. Jag håller med dig till 100%. Många vill gärna kunna identifiera sig med dessa notariehistorier och säga, "jag hade det också hårt". Samma sak som med lumpare som jämför blåsor efter hårda strapatser. Jargongen fortsätter för många unga biträdande jurister som "vill" jobba 70-timmarsveckor på byrå för att passa in i myten om den framgångsrike juristen.
Suck säger jag bara. Snacka om att vara lurade.

Men Emma, hur verklighetsfrämmande får man vara? Jag håller verkligen inte med dig! Nu råkar det ju vara på det viset att alla tingsrätter inte är likadana och att det finns tingsrätter spridda över hela landet och inte bara i Stockholmsområdet. Vidare finns det även fler hovrätter än den i Stockholm(!) Om det är att ta skit att inte säga ifrån när man dagligen får pikar om att man som notarie är utbytbar, att man inte blir kallad vid sitt namn utan endast är "notarien" att man aldrig någonsin får höra att något man gör är bra utan endast får höra när något man skrivit är mindre bra så, ja då tar jag skit. Jag frågar mig hur många strider jag ska orka ta under min tid här och om det är värt att ta dem när HELA mentaliteten är att notarierna inte är individer utan endast ett kollektiv som, jag citerar en rådman, "vi får ta hand om här på TR och lära upp eftersom det ställs alldeles för låga krav på juristlinjen nu för tiden". Jag för min del känner i alla fall att det är en strid jag varken kan eller orkar ta utan försöker slå dövörat till för all skit som jag får höra dagarna i ända. Det kallas självbevarelsedrift.

Va konstigt. Missade jag nåt i den här viktiga diskussionen, sa Emma att hon satt i stockholmsområdet?

/förvirrad

Till alla pruttgubbar och pruttgummor som gnäller på dagens utbildning kan ni alltid droppa att 90% av vad vi lärt oss i skolan, visste man inte ens om när de gick i skolan, det brukar få dem att bli tysta ett litet tag i alla fall...
Bob, det finns bara en hovrätt i Sverige, hvisste du inte det? Duh!
;D

Stockholmsfiskaler använder sig ofta av uttrycket "Hovrätten" när de talar om Svea Hovrätt, även när de talar med jurister från andra delar av landet. Jag tycker alltid att det låter lika arrogant.

Apropå att säga ifrån, så tror jag att det är betydligt lättare på en tingsrätt där det redan är lite högre till tak för notarierna, att de har någon sorts individuell betydelse och att de iallafall ibland känner sig uppskattade för det de gör. Är det muppiga gubbar som har en sådan inställning till notarierna som Notarien i Uskogen beskriver kan det nog bli svårt. Sådana gamla stofiler tänker iallafall inte lära sig något av notarierna, inte ens lite folkvett. Och då tror jag faktiskt att man på allvar riskerar att få sänkt betyg.

Åh vad jag INTE vill sitta ting när jag läser din blogg!Har hört även innan att man blir behndlad som en möbel.

MVH Karro på Glamourbloggen

Efter två år på tingsrätten inser jag att jag faktiskt LÄRT mig något. Att vara egoistisk. Måtte du aldrig sluta sitta ting för din blogg är underbar. Mitt liv känns mycket ljusare.

Jag har varit den typen av notarie som säger ifrån och som inte låter mig skrämmas av domarnas plumpa kommentarer. Men så fick jag sämre betyg än min tysta uppåtslickande kollega också. Och tro mig, det var inte på grund av sämre arbetsinsats. Jag frågade nämligen efter en motivering till betyget, då jag tyckte de var orättvisa. (Något som INGEN notarie gjort tidigare, enligt domaren! Och det var mycket upprörande tydligen.) Bland annat fick jag då höra att det minsann inte uppskattades att man stod i korridoren och pratade och att det ju kanske ser lite bättre ut att sitta tyst på sitt rum och arbeta. Hmmm....de får nog lite problem med att rekrytera trevliga medarbetare till domstolarna framöver.

Erkänn nu tingsnotarien! Du sitter i Lule inte sant?

Erkänn nu tingsnotarien! Du sitter i Jönköping! Jag visste det hela tiden!

Thomas, du verkar så vettig! - kan man få en dejt?

Kom igen nu olycksbroder, det har gått 9 (nio) dagar sedan förra inlägget! Hoppas de inte kommit på vem du är och lyckats tysta dig för gott där borta i Obygden.

Vad har rättshaveristen med skeppsbrott att göra?
Fråga: Hur kan ordböckerna förklara "rättshaverist" med 'en som påstridigt hävdar sin rätt'? En haverist är ju en som har havererat.


Svar: Rättshaveri och rättshaverist har ingenting med haveri eller förlisning att göra, även om rättshaverister i sin strävan att ha rätt ibland verkligen havererar på rättens ocean. Ordet kommer från tyskans "Rechthaberei", som innehåller verbet "haben", det vill säga "ha".

I svenskan har så småningom ett s smugit sig in i sammansättningsfogen, vilket lätt leder till att man tolkar förleden som ett substantiv (som i rättsväsen, rättsmedicin). Men ordet är uppbyggt av leden "ha rätt".

På motsvarande sätt är ordet "felfinneri" bildat, det vill säga av "finna fel".

Rättshaveri är alltså ett bortom det rimliga starkt begär att ha rätt, och en rättshaverist är en person som till varje pris vill ha rätt.
Det finns också ett adjektiv, som dock är lite ovanligare: rättshaverisk. (Uttalas med trycket på a:et.)

"Haveri" är ett helt annat ord med en lång historia som troligen börjar i det arabiska "awar" med betydelsen 'skada' och som har nått oss via italienskan och sedan nederländskan.

Therese: Visst!

Till Therese och Thomas... Dejter och liknande arrangeras med fördel på andra ställen. Följ min bifogade länk. Detta är inte lunarstorm eller? Saknar förresten Mamma Mu!

Mja, nu är ju iofs inte jag här för att ragga, dessutom betvivlar jag att Therese var allvarlig i sin förfrågan. Men hon förtjänade ändå ett svar på sin förfrågan.
Du är nog bara avundsjuk!
=P

Notariebloggen är verkligen är slagskott i krysset. Jag trodde i min enfald, dvs. innan jag tillträdde notarietjänsten, att man kunde stå upp för sig själv och sina åsikter och att rådisarna kunde göra skillnad mellan sak och person. Glöm det! Själv sitter jag på tingsrätten from hell och där rådisarna i bästa fall använder notarien som bokstöd. Tilltalar man rådisen utan att själv vara tilltalad får man tillbaka en blick som skulle perforera Mount Everest.. "talar möberln" ser man att det tänker.

Jag har för övrigt upptäckt att de som "kryper" mest och lägst och de som har huvudena längst in i rådisarnas kloaköppning och dessutom verkar må ganska gott därinne i värmen, i karriärsyfte förstås, är fd uppsalastudenter.. haha.

De vidriga ögontjänarna som slickar uppåt och sparkar nedåt är de som lyckas bäst i domstolsväsendet.

Till Thomas:
Sist jag kollade fanns det sex hovrätter: Göta hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Övre Norrland, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Svea hovrätt.
MVH
en som anser att Sverige är mer än bara Stockholm