tingsnotarien

Igår var det den 7 september och det innebär att jag har arbetat på tingsrätten i Obygden under exakt ett halvår. För att fira denna speciella dag, och för att jag fick enorm hemlängtan när jag insåg att det faktiskt är 78 veckor kvar, gick jag ner till bokhandeln i byn för att införskaffa lite stockholmslitteratur. Gubben bakom disken tittade misstänksamt på mig när jag på stockholmska frågade efter "Vävarnas barn" av Per-Anders Fogelström, och jag försökte se så norrländsk ut jag bara kunde. 

Redan från början tyckte jag att boken var riktigt bra, och betyget åkte raskt upp ytterligare ett par pinnhål då jag läste om när rätten var på syn vid stadens tukthus, och notarien sprang efter rådman och nämnd för att försöka anteckna allt som sades. Lustigt, eftersom jag skall åka på syn med Rassen nästa vecka, och redan nu har fått stränga order att "se till att hålla mig i närheten (man vet tydligen aldrig när notarien kan tänkas springa bort) och att anteckna allt som sägs". Och jag som trodde att tiderna iallafall hade förändrats något sedan 1700-talet då boken utspelar sig. Vissa skillnader kan man dock notera. Exempelvis berättas det i boken om tingsnotarien Bergström som håller bekännelseförhör i rannsakningsfängelset samtidigt som han hotfullt viftar med ett par kraftiga handklovar. En sådan befogenhet vore kanske något att skriva in i mitt halvårsförordnande som mot alla odds låg undertecknat och klart på mitt skrivbord imorse. Det skulle definitivt piffa upp tillvaron.

När jag berättade om boken för de andra notarierna på fikarasten började jag, Mårten och Mikael att skämta om bekännelseförhören vi skulle hålla och hur man bäst kunde skrämmas med handklovarna. -Men förstår ni verkligen inte att den typen av förhör med största sannolikhet skulle strida mot EKMR som faktiskt är implementerad i svensk rätt, suckade Förstenotarien beskäftigt och tittade på oss med sin vanliga, vidrigt överlägsna min. No shit, Sherlock. Man frågar sig hur Obygdens tingsrätt skulle klara sig utan Förstenotariens grandiosa visdom. Förmodligen alldeles utmäkt.