tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

hmm...och jag som trodde BA var en förkortning för Big Ass?

Det jag i grunden vänder mig mot är det faktum att studerande vid landets juridiska fakulteter känner sig tvingade att lägga ner mer än en heltid på sina studier i tron om att de aldrig kommer att få en anställning om de inte presterar ett AB vid varje examination. Det finns också ett elitistiskt tänkande som leder till en felaktig syn på juristutbildningens kvalitet d.v.s. om en student inte lyckas genomföra sin utbildning med genomgående AB så innebär detta att de får ut en "dålig jur.kand". Jag vill samtidigt passa på att be om ursäkt för mitt tidigare inlägg om det uppfattades som ett påhopp. /Stekarjuristen -Champagne passar till allt!

Stockholmsnotarien..Du missuppfattade mig. Menade inte att fröken Lassbo skulle skriva sådana ansökningsbrev. Jag tror att hon är bättre än så. Menade snarare om det var därifrån Tinsnotarien i Obygden fick inspiration till att "veckans blogginlägg ska handla om de som söker jobb som sommarnotarier".

Jag tog också inlägget som en liten pik till mig, även om jag sjävklart inte skulle skriva jordsnurr etc. Och titta, jag har så pass mycket självdistans att kan driva med mig själv. (Men någon annan gör det så är det inte lika roligt nej).

”Hej jag heter Karolina och kallas för Glamourprinsessan och skulle vilja ha en praktikplats. Jag är duktig i skolan och på fritiden är jag mycket aktiv. Jag har nämligen en blogg som heter ”En glamourprinsessas dagbok”. Den är rosa och där skriver jag om läppstift och visar bilder på mina bröst, eller nej, jag menar kläder. Jag brukar även hänga på en blogg som heter ”Dagbok från Obygdens tingsrätt”. Den bloggen består av en sjuk skara jurister som försöker överträffa varandra i kunskaper, bragder och bravader, men ingen vågar stå för det som skrivs för alla är anonyma. Det kanske ni tycker är lite konstigt, och ja, det tycker jag också. Men annars, om ni vill veta mer om mig så behöver ni bara läsa på bloggen. Det är onödigt att jag slösar utrymme på detta papper. På bloggen listar jag nämligen mina 19 pojkvänner och Sveriges snyggaste juristmän. Om jag får en praktikplats hos er så lovar jag att fixa in er på listan i gengäld. Tack på förhand. Med vänliga hälsningar Glamourprinsessan.”

God natt Tingsnotarien!

En eloge till tjejen! Hellre ett BA med en dålig ursäkt än ett AB av en rabiat blankare. Förundras varje gång jag ser någon som lagt ner väldigt mycket tid under kursen för att sen resa sig och gå under tentan då någon fråga inte passade.

Gratisjobb borde förövrig kriminaliseras. Inga normala människor har möjlighet att ta dessa s.k. praktikplatser som egentligen mest är vuxendagis för välbesuttna och bortskämda. Men "det ser ju bra ut på CV:n". Det är inte så konstigt att jurister inte direkt är något tvärsnitt av befolkningen.

Sorry, orden "jag" och "om" föll bort i första stycket. Lika bra att kommentera det innan jag blir citerad, klassad som analfabet, och med slutklämmen att det knappast går att ge en praktikplats till någon som inte kan stava.

Något helt annat. Är det någon som kan ana vad det är för fel när det strömmar brus ur högtalarna på datorn, men inte musik? Var kan man gratis hämta hem sådant som gör att man kan lyssna på musik igen?

Kunde inte hålla mig från ett ytterligare inlägg! I verkligheten får man ingen chans att göra omtentamen!! Charmig blogg (glamourbloggen) och ja du är väldigt söt på bilderna. Nu får du nog några fler besökare till din blogg (mig inräknad) ;-)

För övrigt tror jag att jag var väldigt nära Lassbos föräldrahem i helgen! Synd att hon inte var hemma, då hade jag bjudit ut henne på en liten utflykt och så kunde vi sitta i en båt och äta choklad! :-)

Fast jag hade nog fått nobben!

Stockholmsnotarien, läste du inlägget om tomteadvokatenhos Glamourisen? Det var en rätt lustig kommentar där! :-) Men hon fick svar på tal!

Sorry, det var till dig Stekarjuristen!

För tusan, vi är jurister och inte några jämrans tekniker. Testa o köp nya högtalare eller börja umgås med folk som du kan ha nytta av (dvs folk som inte är jurister, kulturvetare eller filosofer).

Umeå tingsrätt - är väl en ganska fin tingsrätt tror ni inte??

På pricken, TN. Det finns ingen hejd på hur obegåvade ansökningshandlingar kan vara. Priset tas nog ändå av dem som inte orkar rätta stavfel (vanligare än man skulle kunna tro). Eller för den delen dem som skickar med stor bild på sig själva och skriver långa drapor om barn, djur, fritidsintressen etc. men nästan ingenting om utbildning eller tidigare jobb (också vanligt).

Stockholmsnotarien hur har du det med dina referenser egentligen? Trodde du hade koll!

1. Jordsnurr är en drift med brev där folk söker brevvänner (något som skedde frekvent fram till mitten av på 90-talet, men som internet ganska kraftigt tog kål på). Jag tror inte du hittar många om ens någon brevfilm eller tittarinlägg från Bullens mångåriga historia där ordet används.

2. Var någonstans hittar du en Farbror Barbro referens i inlägget? HALLÅ!, har vi någon bandymålvakt som kan flyga planet, eller? (citat från Jonas Inde)
Farbror Barbro var för övrigt med i flera avsnitt, avsnitt som du bör kika på igen då du uppenbarligen inte snappade dem första gången

Lassbo-damen: Jag har hört dig påpeka förut att folk som signerar (eller inte) sina kommentarer anonymt är fega. Kan du utveckla det är du snäll.

Salta He-man -

1. Jag hade för mig att en del tittarbrev till Bullen inleddes med kön, antal jordsnurr (alt. antal vårar) och klassikern "som har ett problem..." Eller? Men om du på fullt allvar menar att du har järnkoll på tittarfilmerna i Bullen så viker jag mig.

Däremot så hade jag inte den blekaste om att uttrycket från början hade med brevvänner att göra. Där ser man. Men jag får väl skylla på att jag aldrig hade några brevvänner… :(

2. Farbror Barbro referensen var i mitt inlägg (jag tror du skriver om TN:s eminenta återgivelse av ansökningsbrev). Jag syftade på Farbror Barbro sketchen med Stefan som hade en pappa som lät konstigt.

Vad har pappa för anläggning dårå..? Jodå, Farbror Barbro är en klassiker. Jag måste för övrigt ge Frk Lassbo en eloge för de senaste inläggen. Lite lagom självdistans, lite spetsfundigheter och lite galla. Härligt!

På sätt och vis är det tur att man inte skriver normala ansökningar (med CV o.dyl) till notarietjänsterna. Då hade jag aldrig platsat!

"Jag behöver ett jobb, bl.a. för att jag måste redovisa mitt arbetssökande till den s.k. Arbetsförmedlingen. Pengar tjänar jag genom att köpa och sälja aktier på min fritid, så den låga notarielönen är inget problem för mig.

Tjarå allihopa!
Återigen undrar jag om jag är ensam:
Jag tycker - tydligen til skillnad mot övriga - att TN, hemskt att säga, börjar tappa betänkligt.
Jag har följt bloggen länge och varit överförtjust.
Den stora behållningen har dock varit möjligheten att TN kanske är, eller i vart fall varit, notarie på en domstol.
Jag fattade naturligtvis att det inte var helt på riktigt, men hoppades att det i vart fall var en notaries liv i tillspetsad form.
Denna mask har dock - i alla fall i mina ögon -fallit med de två senaste och så särskilt den nu aktuella - dagboksanteckningarna.
Det är numera uppenbart att TN bara driver och freestylar, enligt min mening är de påhittade ansäkningsbreven inte heller i den klass Tn visat förut.
Även om det på sätt och vis fortfarande är roligt är tjusningen i stort sett borta.
Vad tycker Ni?!

Jag skrev faktiskt inte "Jag ber om ursäkt för mitt BA på T2, men jag mådde väldigt dåligt på tentadagen", jag skrev att det gick dåligt för att jag kände att det kunde gå dåligt.

--> BaronB

Jag håller med dig.
Men dåliga/överdrivna inlägg har skrivits förut. Tänk t.ex. på tårtan med lagmannens foto. Då trodde jag att slutet var nära, men TN repade sig...

Det roligaste med Tingsnotarien är inte hans i och för sig briljanta berättelser och rakryggade rapporter från sin vardag. Näe. Det roligaste är alla skitnödiga och odistanserade juriststudenter som kommenterar dem.

NEWSFLASH - inse att ni kommer vara överbetalda sekreterare de närmaste 10 åren. Sen blir ni - kanske - delägare i firman. Efter det har ni kanske sju år på er att skrapa ihop något till familjen innan ni dör av en stressrelaterad sjukdom på ett hotellrum i Minsk när ni syr ihop ett olje/gasavtal i lagens gråzoner.

So much for the SUV.

Baron B, är det så uppenbart?

Jag menar, jag har aldrig trott att personen ÄR tingsnotarie nu. Varför jag inte tror det har jag redovisat för i två långa inlägg tidigare så jag gör det inte nu.

Men för de läsare som hittills trott det så förstår jag inte varför de två senaste inläggen då helt plötsligt skulle bevisa att så inte är fallet. Det kan ju av de bokstavstrogna väl sorteras in i "dimridåer"-kategorin?

Och en blogg som utspelar sig på en så begränsad plats (tingsrätten, någon kurs då och då och så kvällarna på DGG) och under så lång tid måste nog då och då ha "dåliga/överdrivna" inlägg. Jag tycker det är imponerande att TN på bara några få rader får till det vecka efter vecka, och läsarnas krav lär ju inte minsska prestationskraven.

--> Joel:

Ja, Baron B?

Statsdatorn jävlas igen!!

--> Joel:
Jag menar nog att brevet med "24 jordsnurr", bara för att ta det, är ett uppenbart påhitt. Ingen 24-årig människa vid sina sinnens någorlunda bruk skulle skrivqa något sådant, precis som att ingen öppet skulle säga att man "inte behöver pengarna för mina föräldrar är så rika men jag vill ha erfarenheten", även om det i själva verket nog ofta förhåller sig så; opportunister och goddagspiltar brukar vara väl medvetna om hur man uttrycker och för sig.
Precis som du har jag tidigt fått klart för mig att TN "inte finns", även jag har ju gjort en utvikning om detta.
Det jag menade var nog att de två sista inläggen definitivt cementrerade detta och dessutom tog det till en annan nivå: det var inte längre fråga om utvikningar och kryddning av ett bakomliggande tema, utan uppenbar - och jämförelsevis sämre - diktning. Precis som Ingen skrev har det förekommit mindre bra inlägg förut, men de har på något vis balanserats av de som kommit senare. Att jag nu till slut reagerar öppet beror nog på att det var två svaga påhitt på raken.

Baron B: Ok, nu säger vi att jag är TN. Skulle jag i så fall ta åt mig av din kritik och from. nu börja skriva roligare inlägg?

Hahaha... Varför ens kommentera att man tycker att TN har börjat tappa. Vilken nytta gör en sådan kommentar liksom.

;)

Å andra sidan kanske jag har missuppfattat dig. Det kanske verkligen är så att du är besviken på TN (eftersom du är rejält biten av bloggen) och därför jämrar dig?

Äh, försök skriva nåt bättre själv Baron B. Är säker på att du kommer att misslyckas fatalt.

Aha, då är vi överens BaronB. Det förstnämnda med "jordsnurr" tror jag faktiskt att folk KAN skriva. Inte så smart, men inte heller helt otroligt.

Däremot verkar det vara allt för korkat att skriva att man har så rika föräldrar att man inte behöver jobba.

I min bransch är det inte ovanligt att folk med utbildning ringer och erbjuder sig att jobba helt gratis i flera månader. När vi utannonserar någon tjänst så dimper det ner en massa som LÅNGT ifrån uppfyller de minsta krav som ställs. Någon vecka senare, när man har 300 ansökningar kvar, ringer någon arbetsförmedlare och frågar om "Kalle Johansson" har sökt jobbet! Jag behöver tack och lov inte så ofta ta sådana samtal men de gånger det händer så brukar jag inte längre bry mig om att leta efter Kalles (och oftast är det 10 sådana till sedan) ansökan utan svarar att: "Vi har sänt tillbaka många ansökningar och därför kan jag inte svara på det". Några gånger har det då hänt att arbetsförmedlaren surt säger att då kan de ju inte kontrollera om de arbetslösa sökt jobb. Men vad f-n, det är ju inte mitt eller min arbetsplats problem. De kan väl åta sig det jobbet själva då, den arbetslösa får lämna in sin ansökan till arbetsförmedlaren som fixar att det kommer i väg!

Det är bara att skriva under på Prankmoneys analys när det gäller bloggen och kommentarerna, fast jag förstår inte en grej: menar du alltså att din kommentar inte är skitnödig och odistanserad? Att använda skenbart allvarligt menad kanslisvenska är det äldsta interna juristskämtet in the book. Problemet är bara att det lätt faller platt till marken om de som det riktas till tar vad som sägs på fullt förfasat allvar (enligt principen att den effektivaste ironidödaren är att agera som om allting som sagts betyder just det som sagts).
Om du läser kommentarerna på den här sidan med utgångspunkten att de är ironiska blir resultatet troligen helt annorlunda från det som du sett om du utgått från att de var helt allvarliga (vilket en del kanske är).

När det gäller överbetalda sekreterare kan hänvisas till en artikel i Jusek som i sin tur hänvisar till en artikel i Svenskan, om "insecure overachievers", en managementterm som tydligen används inom McKinsey & Co, och som även utgör en klockren beskrivning av många jurister, särkilt inom affärsjuridiksvängen. Det roliga med detta begrepp är att de som använder de använder det om sig själva, och ser det som en komplimang. Om man skall identifiera någon ironi i detta sammanhang får man det troligen svårt. Ett tecken på att ironin kanske trots allt är död...

http://www.jusektidningen.se/templates/jt_Page.aspx?id=5849

http://www.svd.se/dynamiskt/naringsliv/did_9275139.asp

Förresten, finns det någon som söker sommarnotarietjänst för lönen?

Sten Sture, ska det vara. "Stern Sture" hade kanske blivit litet roligare, som felskrivning sett..

Hur mycket tjänar en tingsnotarie under praktiken?

Och som nyexaminerad sådan då? Jag gissar att det är olika runt om i Sverige, men om vi tar Falun och Västerås som exempel.

Joel: Vi har både båtar och vatten vid mitt föräldrahem. Hade du mailat och föreslagit båtfärd, så hade jag kunnat stå för båten och du för chokladen, om jag nu hade varit hemma. Dessvärre har inte sjön jag bor vid sköljt ännu, så det hade snarare blivit en livsfarlig skidskotur på svag och hal is.

Sympatisören: Angående att jag tycker folk är fega som är anonyma. Det vet jag inte om jag har sagt, alltså använt just ordet "feg". Men däremot tycker jag att man ska stå för sina åsikter.

Då bor du nog där jag tänkte då. Där är det jättefint! :-)

Då bor du nog där jag tänkte då. Där är det jättefint! :-)

Karolina: Och man står inte för det man säger när man är anonym anser du?

Har du reflekterat över att säkert fler än hälften här på TN-bloggen använder alias? För många är det kanske nödvändigt att kommentera anonymt i vissa lägen. För andra spelar det ingen roll om man är anonym eller inte. I vilket fall som helst är det upp till var och en.

Men det är klart. Du är ju väldigt rak och ärlig som står för allt du säger och inte gömmer din identitet. Hurra för dig!

Det värsta är att jag inte finner osannolikt att dessa citat är klippta ur riktiga ansökningshandlingar. Jag jobbar m rekrytering och allt ifrån strandbilder till upplysningar om ens föräldrars ekonomi har jag faktiskt sett i ansökningsbreven. Plus lite till.

Det här diskuterades faktiskt för några månader sedan bland kommentarerna. Det värsta jag har sett var en ansökan till sommarnotarietjänst där sökanden i cv:n hade angett bröst, höft och midjemått och till ansökan bifogat en bild i helfigur.

Svarade du med att "Tyvärr, tjänsten har gått till en sökande med större bröstmått än dig. Vi önskar dig lycka till när du förstorat dina"?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag tror inte det är en dum ide att ha med en bild på sig själv när man söker jobb

...om man är snygg.

vad tror ni om att skapa en egen blogg något år innan jag tar examen? höjer eller sänker det min chans att få jobb som jurist? (Jag är ganska snygg)

Eller en hejar på Photoshop och kan retuschera? :-)

Doh! Om man påstår att man är snygg (så ödmjukt f.ö.) så hör man nog mer hemma i en mer "glamourös" bransch.

Jurister är oftast utrustade med ett klassiskt ”radioutseende”, dvs. gör sig bäst i radio. Jag är undantaget som bekräftar regeln ;)
*hybrisventilerar kraftigt*

Jag är förvaltningsjurist. På mitt jobb är alla utom jag och en tjej till skitfula. Det är sant. Vill hellre jobba på byrå där alla är snygga.

Har just läst igenom vår tingsrätts ansökningar till sommarnotarieplatser och kan - tyvärr - intyga att samtliga exempel på det som TN angett förekommer i verkligheten.

Ursäktande av betyg (gärna med hänvisning till familjetragedi), inte ta jobbet för pengarna, bifoga gymnasiebetyg (iofs ett märkligt påfund inom juristrekryterings-Sverige), klatschiga hejsan-hoppsan-formuleringar, erfarenheter från andra jobb som på något märkligt sätt kan appliceras på jobbet som sommarnotarie...

Om jag fick välja skulle jag ta en skön typ som kan förgylla tillvaron på tingsrätten under sommaren; ingen torris med straight-AB och fler erfarenheter än en delägare på någon större byrå eller tjänsteman på UD. Och det är verkligen inte för att jag skulle känna någon konkurrens, om nu någon tror det...

Storstadsnotarien II: Det är nog flera som egentligen resonerar som du, även när det gäller ansökningar till vanliga (inte sommar-) tjänster. Men det verkar inte som att det är helt rumsrent att anställa någon med övervägande andel Ba.

Det är faktiskt inte säkert att den som har raka AB verkligen är duktigast. Jag tror att flera av dom som har majoritet Ba och några AB är minst lika goda juristämnen. Att man inte har spikat varje tenta kan ju även vara ett tecken på att man besitter viss social kompetens.

Jag pratade om detta med en som var ansvarig för rekryteringen på en byrå. Hans höll med mig men menade att "det är enklast att välja den med bäst betyg"

(Med tanke på de artiklar som Sture länkar till så kan det ju iofs finnas en annan tanke bakom den urvalsmetoden...)

Ska man inte skicka med sina gymnasiebetyg?

Att betyg och IQ inte alltid hänger ihop ser man förvånansvärt ofta exampel på (har för mig att det här har diskuterats tidigare, något om en snygg tjej med AB:n som valsar runt på affärsbyråerna i Stockholm). Dessutom är en stor del av AB-rakt-igenom-studenterna socialt inkompetenta eftersom de suttit inlåsta i sina kamrar alternativt i Juridicums bibliotek och föraktar dem som inte lägger 10h/dag på studier . En extra rolig sak är att så många av dem inte kan praktisera sina kunskaper, utan är värdelösa ute i verkligheten.

Nej, hellre arbetskamrater som är roliga att jobba med, och som faktiskt klarar av ett arbete. AB-teoretikerna kan stanna kvar på fakulteten, det är där de gör sig bäst.

Rakel:
Hur många personer vet du om som studerar/studerat juridik 10 h varje dag dvs 70 h i veckan? Hur många studerar 50 h resp. 40 h i veckan? Hela diskussionen angående hur mycket tid människor lägger ner på studierna känns löjlig (ett av mina favorituttryck beskriver diskussionen ganska bra, analakademisk).

Skulle "analakademisk" alltså vara en kombination av att vara analt lagd och att ha en förkärlek för akademiska resonemang? Jag tycker nog att det som begreppet avser att beskriva är till sin natur tämligen akademiskt, eftersom det i brist på konkreta yttre attribut endast kan tillskivas andra personer och således utgör en schematisk eller hypotetisk beskrivning av någon, och eftersom hela idén kräver ett övertänkt resonerande måste den verksamhet som avses av nödvändighet vara aningen analt.

Kort sagt är alltså du, Bert, analakademisk.

Att detta även är sant avseende Sten Sture fråntar inte din denna egenskap någon vidhäftighet. Att du ser det som ditt favorituttryck ter sig mot det ovan sagda minst sagt mycket märkligt.

Fruktansvärt bra artikel i JUSEK-tidningen om biträdande juristers arbetsförhållanden. Har länge irriterat mig på mitt eget fackförbunds totala ignorerande av det helvete som man har som biträdande jurist. Anledningarna till att folk frivilligt väljer att slava vidare är många, men jag tror att JUSEK-tidningen har rätt i att det handlar om en inre osäkerhet hos många. Men varför är då jurister, mer än andra yrkeskategorier, så fruktansvärt inriktade på att tävla med varandra om vem som arbetar mest? Känner flera ekonomer med skyhöga månadslöner som inte arbetar mer än max 45 timmar per vecka. Men som jurist är det helt enkelt inte möjligt att nå höga inkomster utan att jobba minst tolv timmar per dygn. Personligen tror jag att vår jobbmani bottnar i dels betygssystemet på juristlinjen, dels betygsystemet under notarietjänstgöringen. Betygsfixeringen ger resultatet att jurister tror dels att man kan gradera sina kollegors duktighet genom jur kand/notariebetygsjämförelser, dels att juristen under sju år av sitt liv intalar sig själv att den som arbetar mest och får bäst betyg också är den mest lyckade individen.

Rakel, tror det var jag som berättade om en av mina kursare. Hon sågs senast driva från provanställning till provanställning, seglandes på sina raka AB:n och konstant havererande på den sociala kompetensens brutala klippor.

Som sagt, jag föredrar att umgås med mina kompisar (alla i mitt kompisgäng gick ut med typ 50/50 AB/BA och alla har riktigt bra jobb) framför raka-AB:n-mupparna.

Och ja, jag har kraftiga fördomar mot de som har raka AB:n. Men nu är det bäst jag slutar innan jag drar på mig nördarnas vrede...

Vänta bara några dagar Konrad så får du nog läsa om hur en före detta klubbordförande i Jusek betett sig på arbetstid. Detta lär dock inte stå i den tidningen, men intressant är det!


Jag har förresten kommit på en sak angående jurister som studerar 60-70 timmar i veckan. De lär ju inte hinna röra sig så mycket och väger därför kanske runt 130 kilo och har en kompis som tror att han studerar juridik i Lund!

Jag har raka AB:n genom linjen men inte fan har jag spenderat mer en 15 timmar i veckan till studerande.

Joel *asg* den där var klockren.

joel: tyvärr är även ätstörningar en utbredd åkomma bland juriststudenter. Dessutom inses ganska enkelt att man tjänar en hel del tid på att inte äta så mycket och ofta...

louise, ja det är tragiskt. Vem det än drabbar. Det som skulle vara roligt i mitt inlägg var inte just det utan att den där "bluffstudenten" sa att han hade många vänner som vägde 130 kilo och som tagit illa vid sig när Ledin sa Tjockis till Salo.


Det var således inget skämt med de som drabbats av sådan sjukdom! Ber om ursäkt!

joel: jo, jag förstod det och det var ganska komiskt! mitt inlägg var inte menat som ett surt "det där får är inget att skoja om" (vilket det iofs absolut inte är).

Hur skriver man en attraktiv jobbansökan? Det är en hel vetenskap, tro mig, som både har författat och läst allt för många.

Nåväl, här kommer några handfasta råd.

Om du kommer direkt från studierna är betygen extremt viktiga, eftersom det är det enda du har - och gymnasiebetygen kan faktiskt vara relevanta, då de s a s blir ännu ett papper i högen. Ju längre i karriären du kommit, desto mindre viktiga blir betygen. I en ansökan från någon som jobbat i bortåt tio år är betygen mer kuriosa. Det som verkligen betyder någonting då är referenser från tidigare anställningar. Alla som hamnat i situationen att anställa personal vet att betyg inte säger någonting om personens i fråga förmåga att utföra ett vettigt arbete.

Och alltså, kommer du direkt från studierna - ta det jobb du får, för då hamnar du automatiskt i den prioriterade gruppen "vi som har haft en anställning och inte gjort bort oss över hövan", vilket är en extremt mycket mer prioriterad grupp än de stackars studenterna (sorry, but true).

Och nej, skicka inte foto med ansökan, i alla fall inte till mig. Jag tycker det ger ett osäkert intryck; som om man inte trodde på sin egen verbala beskrivning av sig själv och måste komplettera med vad-det-nu-skulle-vara.

Om du inte ansöker via webbformulär, så ska själva ansökan ska bestå av 1) ett brev på max en sida som på ett subtilt och till synes ödmjukt sätt talar om varför just du är den som passar bäst på det här jobbet, berättar varför du vill jobba just här (och en halv personlig mening om dig själv) samt 2) en CV som består av - i nu nämnd ordning - tidigare arbetslivserfarenheter, formell utbildning, andra hyggligt relevanta utbildningar/kurser, språkkunskaper, ev. ytterligare som kan tänkas efterfrågas (ibland förstår man av en annons att t.ex. föreningserfarenhet är en merit), korta personliga data samt referenter med telefonnummer. Man kan också skriva att "för eventuella referenser ber jag att få återkomma vid ett eventuellt personligt sammanträffande", vilket också är helt ok vad gäller löneanspråk i nästan alla fall.

Just det, glömde det nästan viktigaste: förhandla aldrig om lönen förrän du har blivit erbjuden jobbet. I den situationen har nämligen din tilltänka arbetsgivare exkluderat alla andra och vill ha just dig. Det innebär att ditt förhandlingsläge är extremt bra. Skulle du i det läget säga nej pga dålig lön kommer man att behöva börja om från början med kandidater man kanske redan har tackat nej till - och hur kul är det? Du har alla trumf på hand, och utnyttja det!

Då man kanske inte är fullt lika luttrad och åldrad, men väl goofy, är det bara att skriva under på råden ovan. Jag gillar annars jämförelsen mellan konsten att söka arbete och konsten att ragga: det är två egenskaper som är absolut nödvändiga, självförtroende och förmågan att inte gräva ner sig vid ett nej utan att istället resolut gå vidare till nästa offer, osv. Och glöm inte att man troligen lär sig mer av dem som det inte blev något med, eftersom den näraliggande stanken av bitterhet är mer karaktärsbyggande (om man lyckas undvika den och gå vidare till nästa möjlighet) än det adrenalinstinna lyckorus som följer av att man lyckades knyta ihop säcken. Även en teaserchick som drar en ända till flera intervjuer och luncher med potentiella kollegor kan alltså vara extremt nyttig. Precis som med det mesta i livet gäller det att lära sig något av sina misstag och att iaf försöka att inte hårdnackat hålla sig till intalade och högt hållna principer som visar sig inte fungera för det som man söker (exempelvis att inte bli alltför personlig, att alltid sitta rakryggad och tänka på hållningen, konstant le, osv.). Att pröva sig fram är modellen.

Om jag ska ge ett konkret råd som garanterat kommer att fungera under en intervju för ett juristjobb, så blir det följande: under en intervju när tillfälle ges för dig att ställa en fråga, fråga någonting om intervjuarens bakgrund, hur det kom sig att hon eller han hamnade på sin nuvarande situation. En jurists favoritsysselsättning är att prata om sin karriär, och det räcker troligen med att du sitter och nickar och ser intresserad ut under resten av intervjun. Intervjuaren kommer troligtvis efteråt att komma ihåg dig som en riktigt sympatisk typ, trots att det kanske var intervjuaren who in the end did most of the talking...

SS: Du är kul du, noterade den språkliga passningen. Think you and I have got sth in common.

Mitt livsdevis är att "smicker funkar alltid", och det oavsett du raggar på krogen eller söker juristjobb. Hittills har ingenting givit mig orsak att tro något annat, och rackarns vad gammal och luttrat jag blivit.

Visst, om man inte träffar en personalmänniska..de är ju oftast mindre självcentrerade..:))

Just ja, i dag hörde jag på radion om att domen i "Abbas-målet" hade gjort folk upprörda. De tyckte att tingsrätten hade gett den åtalade killen för lindrig påföljd och att de ju kunde dömt honom hårdare. Att tingsrätten varit fega.

Reportern i fråga sa inget om det...inget om att han ju dömdes till den strängatste påföljden som över huvud taget är möjligt!

Vad tusan, skyll i så fall på lagstiftarna och inte tingsrätten!

Är det bara jag, eller har Sten Sture mjuknat? :-)
(Sten Sture: Låt inte min smiley förta det jag sade).

Sten Sture kan inte mjukna.
:-)

Sten Sture är numera mjuk som en övermogen banan och len som en babystjärt... :)

(Ta inte smileyn som att jag inte menade det, den lades enbart in för att dämpa de homosexuella undertonerna i påståendet...)

Sthlmsnotarien: Hmm.. Man kan göra rätt intressanta reflektioner över det sista du sa där.

Homosexuella undertoner? jag anar pedofila undertoner.

Så var vi tillbaka på dagisnivå igen.

Apropå att man ombedes skicka in sina gymnasiebetyg (vilket ett flertal byråer gör då man ansöker om sommarnotarieplats)...tycker att de är mindre relevanta eftersom alla vet att har man kommit in på juristlinjen så har man inte precis dåliga gymnasiebetyg i alla fall! Men men..

...eller så har man asdåliga gymnasiebetyg men ett schysst högskoleprov. Som jag...

Mmm, sant...

eller så har man urgamla gymnasiebetyg men ett schysst högskoleprov.. :-)

En gång för länge sedan så var jag inblandad i en tillsättningsprocess. Detta var ett privat, hyggligt attraktivt företag, och ansökningarna hopade sig. En som uppenbarligen hade läst att man "skall sticka ut" i sin ansökan, var en man i 55-årsåldern. Han skickade en fullkomligt ointressant, och för jobbet, irrelevant ansökan. På rosa papper. 8 sidor rosa papper.
Ja, vi uppmärksammade din ansökan. Nej, du fick inte jobbet.

Bert:
Känner och känner. Hur ska man lära känna någon som sitter och pluggar hela tiden? Min poäng är att det faktiskt finns de som sitter i Juridicums bibliotek från 8 på morgonen till 8 på kvällen, med avbrott för lunch och föreläsning. Att du inte gjorde det betyder ju inte att ingen annan gjort det.

Familjerättsjuristen: Så var det ja. Jag gillar den historien.

Jag tycker dock fortfarande att det värsta är att så många duktiga studenter inte kan praktisera sina kunskaper över huvud taget. AB i skatterätt men kan inte deklarera. AB i straff och process emn kan inte skriva en inlaga. Osv i all oändlighet.

Rakel: mycket sant! har själv AB i straff och process (skrytskryt) och håller just på att skriva min första inlaga...och j-klar vad mycket kritik jag får! Kan ingenting om sådant märker jag. Så vad är AB:na egentligen en indikation på kan man fråga sig...? Fast troligtvis skulle någon med B vara ännu sämre på att skriva inlaga...

Det är faktiskt inte så säkert att B-studenten skulle vara sämre. I många fall såklart, men långt ifrån alla.
Det finns de som går och ser en rättegång istället för att bara läsa ekelöf. De lär sig inte vad som står i fotnoten på sigan 236, men de lär sig hur en rättegång går till. Vilket är mest värt att veta? Nu behöver det ena självfallet inte utesluta det andra, och kombinationen är såklart bäst, men jag tycker det verkar som om AB-rakt-igenom-studenterna oftare är totalt inkompetenta än andra. Jag är en stark förespråkare för en sund blandning av betyg. Det verkar bara rimligt att man är bättre på sådant som man tycker är kul, och lite sämre på socialrätt.

Sen väger självfallet social kompetens allra tyngst. Kan du inte prata med, jobba med, vistas i samma rum som andra människor spelar betyg, meriter och annat tjafs verkligen ingen roll.

Ja, se bara på Förstenotarien! ;)

Jag tror att jag ska söka jobb "som vad som helst" på Migrationsverket. Festkommittén från Utlänningsnämnden kanske jobbar där, och champagnefrukost och tårta har jag inte ätit sedan jag var hejdlöst förälskad i ex ex exet.

Väntar bara på nästa skandal...Låt mig gissa, fyra dagar på sin höjd!

Joel: Du är så mystisk av dig! ;-)

Visst var det en jätteskandal att utlänningsnämnden hade fest när den las ner. De skulle ha stämplat ut sista dagen och gått till sina nya jobb på måndagen, utan något sentimentalt jidder eller någon form av tack för utförd insats. Statliga myndigheter skall fan ta mig inte ha några personalfester överhuvudtaget; de skall arbeta och hålla käften. Vill man ha fester med sina arbetskamrater får man jobba privat.

Tycker den här kommentaren från en miljöpartistisk riksdagsledamot är bäst:
"Jag förstod att det var en dyr fest. Skattebetalarna ska inte betala för sådant. Det är omänskligt att en myndighet som utlänningsnämnden firar sig själv på det sättet. Jag tycker det är osolidariskt med dem som slängts ut ur landet, säger Alireza Mosahafi till Expressen."

Håller med honom helt och hållet. Åklagarna och domstolarna bör inte heller ha några personalfester; det är osolidariskt med de som döms för brott. Länsstyrelsen bör inte ha det, för det är osolidariskt med de som får sina körkort indragna eller inte får bygglov. Kronofogdemyndigheten bör inte ha det, för det är osolidariskt med gäldenärerna.

Och nej, jag har aldrig jobbat på UN. Men jag har en viss förståelse för att de tyckte att man kunde fira av myndigheten med en lite större fest.

I egenskap av skattebetalare tycker jag knappt notarier ska ha betalt alls och i synnerhet inte har några fester. I egenskap av notarie tycker jag lönen är katastofalt låg och att det är en rättighet att dricka alkohol på arbetstid.

Jag tycker också att det är okej att man ordnar en personalfest. Då tycker jag att nästa sak, den som jag tror kommer att avslöjas om några dagar, är allvarligare. Där trovärdigheten satts på spel.

Instämmer med Konrad. Som kuriosa kan nämnas att anställda på KFM i Storstaden själva får bidra till myndighetsfesten med 50:- per person. Bara så att vi inte ska tro att vi förtjänar en fest som tack för alla stålar vi drar in.

Konrad: Precis på pricken!

Joel: Sluta vara så hemlighetsfull! ;-)

Jag tror att Joel, som ju är journalist, försöker fiska information. Varför skulle han annars upprepade gånger skriva tydliga anspelningar om en uppseglande skandal på Jusek? Han hoppas nog att någon som läser bloggen nappar på betet och börjar lämna ut mer information, som Joel sedan kan använda i jobbet ;-)

Tanken har slagit mig också. Jag hade i mitt inlägg skrivit ner ett par grejer som andra statliga myndigheter gjort som är betydligt värre än UNs lilla tillställning, men jag tog bort det just eftersom jag får journalistvibbar av Joel. Däremot får Joel gärna skriva lite om arbetsförhållanden för biträdande jurister på byrå; ett sådant reportage vore mycket underhållande...

Fest är ok även för de i allmän verksamhet, men 1600 kr per person är saftigt (offerten som var på TV igår visade i alla fall den summan). Någonstans har vi/staten ju bestämt vad som får dras av för personalaktiviteter, representation etc. Överskjutande belopp får inte dras av = ska inte betalas av skattebetalarna genom att ett företag minskar sin vinst. Statliga och kommunala myndigheter kan ju alltid snegla på sådana gränser när man har fest, för att slippa hamna i media.

Jag behöver ingen information på det sättet. Det handlar om en annan blogg som kommer väcka uppmärksamhet. Numer är den nedlagd och det inte utan anledning.

Vi spekulerar ju ibland om ifall Tingsnotarien i Obygden verkligen skulle vara så korkad att h*n skriver som h*n gör och ÄR notarie. Till skillnad från den numera före detta bloggaren är tingsnotarien ett geni!

Rakel mfl: Det måste kännas skitjobbigt för er att det finns massor av folk där ute med raka AB:n som ser fullt normala ut (somliga är t.o.m. snygga), som faktiskt skaffade sig så bra studieteknik att de inte behövde plugga dygnet runt och således ändå hade ett socialt liv och besitter sk. social kompetens. Majoriteten av de notarier och fiskaler som jag har jobbat med hör till den kategorin. Ni som vill kan ju förstås avfärda mina synpunkter med förklaringen att jag nog tillhör AB-mupparnas patetiska skara och därför inte skulle känna igen en annan mupp om den så bet mig i röven... /RF

road fiskal: Nja, om jag ska vara ärlig så är det mig fullkomligt likgiltigt huruvida det finns folk med raka AB:n som ser fullt normala ut och har social kompetens. Kul för dem. Jag personligen har aldrig träffat på någon sådan dock, därav mina fördomar mot raka-AB:n-gänget.

Men är det inte det som är själva definitionen av en fördom? En generalisering? Det finns rimligtvis alltid undantag som bekräftar regeln. Kanske är majoriteten av dina kollegor just sådana. Vem vet...vem bryr sig egentligen?

Vad är det för blogg, Joel? Och på vilket sätt väcker den uppmärksamhet?

Håller med road fiskal. Tyckte själv att nivån på juristlinjen var löjligt låg vid SU. Det krävdes inte många timmars studier för en normalbegåvad student att essa tentorna. För att inte tala om vilken ringa insats det hade behövts om man bara var ute efter att få godkänt på tentorna. En tioveckorskurs med högt tempo hade räckt. Egentligen kunde faktiskt juristlinjen inskränkas till en snabbkurs i källsökning, några veckors fördjupning i allmän rättslära och en skvätt EU-rätt sista veckan. Juridik går ju främst ut på att veta var man skall leta för att hitta svaret. Detaljkunskaper kan man ju skaffa sig när man behöver dem i det verkliga arbetslivet. Mot den bakgrunden tyckte jag alltid att studenterna var gnälliga och okunniga. Jag skulle aldrig ha vågat berättat för någon att jag behövde studera i biblioteket flera timmar varje dag för att få AB, det är ju samma sak som att avslöja att man är trög i skallen.

Jag undrar hur stor skillnaden egentligen är mellan Uppsala och Stockholm.

Jag har flera vänner som läser/har läst på SU och jag får uppfattningen att de inte behöver lägga lika mycket tid på att förbereda seminarier som vi. Därmed har de mer tid att "tentaplugga" (Jaaa, jag v-e-t att man har nytta av sina sem.förberedelser till tentan och att allt inte handlar om "tentarelevans")

Men ändå, om man inte har lika krävande sem. så har man ju en större frihet att disponera sitt pluggande, slipper långrandiga basgruppsmöten osv.

Har funderat på att byta till SU eftersom jag börjar lessna på att utbildningen i UU är så vansinnigt styrd. Men... jullovet ligger mig nog alltför kärt om hjärtat ;)

Anonym...Jag kan ju inte berätta ALLT här heller. Det finns nog flera som tycker att just den saken är intressant.

Men den kommer väcka uppmärksamhet för det otroligt detaljerade och rentav korkade innehållet.

förresten, en fråga till er där ute i det riktiga (?) livet.

Märker ni någon skillnad på SU/UU-studenter?

Även fördomsfulla generaliseringar godtages ;)

*biter road fiskalen i skinkorna*

Men HUR kommer den att väcka uppmärksamhet? Du kan väl ge oss en hint, snälla Joel!!

Louise: Jag har inte märkt någon som helst skillnad på mina kollegors juridiska kunskaper, vare sig de läst i Lund/Uppsala/Stockholm/Göteborg eller Umeå. Var man väljer att läsa sin jur kand saknar fullständigt betydelse om valet bara handlar om att få en så bra utbildning som möjligt. Däremot har man djävulskt mycket roligare om man läser i Lund jämfört med om man läser någon annan stans, men det är en annan sak...

Anonym: Kan inte den där beloppsgränsen för privat representation i huvudet, och jag orkar inte slå upp den heller. Naturligtvis skall inte skattebetalarnas pengar användas ansvarslöst. Men det handlade om UNs gravöl. De kunde fan fått lov att unna sig lite utan att Expressen och Aktuellt slog klorna i dem.

Angående AB-studenter: Har träffat flera sådana, framförallt sedan jag flyttade till Stockholm (dessutom hade vi faktiskt en vid min obygdstingsrätt, som var där av fri vilja). Några var trevliga, andra inte. Någon skillnad i juridisk kunskap mellan mig och dem har jag inte märkt. Som avundsjuk 50/50 AB/Ba irriterar jag mig emellertid på att juristlinjebetygen har så mycket större betydelse än jag trodde på linjen. Det stör mig faktiskt att studenter med raka ABn som får ting i Skåne/Stockholm sedan glider in på Svea/Skånska även om de ligger på ett betygssnitt motsvarande tingsrättens snitt, medan notarier från Obygden som i omdömet får att de varit tingsrättens bästa notarie genom tiderna inte kommer in på samma hovrätter. Vi snackar om jurkandbetyg som grundas på en tenta per termin. En missuppfattad fråga eller magont kan vara den faktor som gör att ABt missas (i mitt fall var det dock ren slöhet, så jag skall inte skylla ifrån mig). Tingsplatsen blir då i obygden istället för nära studieorten. Att hovrätterna ändå fäster så stort avseende på om man satt på en tingsrätt i deras närområde som de faktiskt gör är störtlöjligt.

Louise: jag har läst ett år i Uppsala innan jag bytte till Stockholm, och jag har inte ångrat mig en sekund! Stod inte ut med basgruppsmötena på UU, samt att det kändes lite som dagis att det var obligatiorisk närvaro. så att om man blev sjuk var man tvungen att ringa sin lärare...

nej, på stockholms skiter lärarna i en och huruvida man närvarar på seminarierna. det är så det ska vara! ;-)

dessutom (tycker jag) är det mycket svårare att få AB på en 18-poängs/22-poängstenta än på mindre tentor. Plus att utbildningen i Uppsala är mycket flummigare än i Stockholm...(återigen subjektivt tyckande)

Det är obligatorisk närvaro på mitt jobb. Om jag är sjuk måste jag ringa chefen. Känns lite dagis tycker jag.

konrad: hur är det på andra jobb? likadant antar jag. Hur är det vanligen på andra akademiska utbildningar? tror inte man måste ringa lärarn om man inte kan komma.
Skillnad på olika alltså ;)

Till dagis msåte man inte ringa och sjukanmäla sig om man inte jobbar där. Om man är barn måste ens föräldrar inte ringa. Det är inte obligatorisk närvaro på dagis, utan förskolan är en tjänst de små telningarnas föräldrar köper och betalar för oavsett om barnen är där eller inte. Ringer och sjukanmäler gör föräldrar mest för att vara hyggliga och för att man kommit överens med förskolepersonalen om att det är så man lämpligen hanterar sjukdom.

Inte är väl dagis och förskola samma sak? ;)

Jo, dagis och förskola är samma sak. Numera heter det förskola när man är 1-5, förskoleklass när man är 6 och skola när man är 7+. Så är det minsann, meddelade hon petimäteraktigt ;-)

Ok, förstår att ni är ironiska, men jag kanske borde sagt "känns lite grundskolan, förutom att det är man själv som ringer och inte ens målsmän" ;-)

Ironisk? Inte alls. Jag är petimäteraktig.

Ang. UN och vad det nu kostade per person. Alltså, jag håller med Konrad här. Det är ju fan att en myndighet inte kan få ägna sig åt lite personalvårdande insatser. Helt sjukt. Den där miljöpartisten borde för övrigt skjutas. (Dock kan man misstänka att partiet insett personens inkompetens och placerat honom på ett menlöst uppdrag, d.v.s. samma förfarande som vid tillsättningarna av nämndemän).

Självklart skall skattebetalarnas pengar gå till fester, alkohol etc. för statligt anställda. Staten skall ses som vilken arbetsgivare som helst. Att man väljer att arbeta statligt skall inte innebära att man tar på sig en tagelskjorta och lovar allmänheten att leva på existensminimum och enbart tjäna samhällets bästa. Vill man en arbetsgivare skapa en bra arbetsmiljö (och därigenom främja produktivitet, effektivitet, lägre sjukskrivningar etc.) ingår att man får punga ut med lite personalvård. Att då 1600 kr/person skulle anses som en stor summa pengar är löjligt. Vi pratar om högutbildade människor med relativt låg lön som arbetar i en krävande och utsatt arbetsmiljö. Jösses... de borde fanemej ha fått en resa till Karibien all inclusive hela bunten. Om de nu nöjer sig med en kväll med mat, dryck och underhållning i Stockholm får vi skattebetalare vara tacksamma för.

I alla fall. Personalvård ingår i arbetsgivarkonceptet. Om folk vill gnälla på slöseri med statens resurser kunde man tycka att de borde fundera på den uppsjö av statliga pseudo-myndigheter, pseudo-ombudsmän och pseudo-kommittéer som skapats och vad de mupparna som sitter där håller på med för samhällsbärande insatser.

Jag har 50/50 Ab/Ba och det här är anledningen till Ba:

1. Modevisning kvällen före tentan
2. Felräkning av poäng som upptäcktes efter öerklagandefristens slut
3. Tentade 30 poäng samma vecka inklusive muntlig framställning (gav 10p Ab i specialkurs i alla fall)
4. Ryckte in för en tjejkompis som blev utsatt för övergrepp av en ex-pojkvän

Vis av erfarenheten från flera anställningsintervjuer skulle jag rekommendera alla jur.stud. följande:

1. Skit i modevisningen även om du har minnen för livet,
2. Överklaga tentan i tid,
3. Läs aldrig mer än vad som absolut krävs på linjen, och
4. Låt vänner klara sig själva!

eller?

Betyder exnotarie=arbetslös just nu? Det jag menar är om du har ett jobb så har det ju gått bra för dig så varför följa råden.

Exnotarien:
När det gäller ditt ba betyg nr 2, som var felräknat jag tipsa dig om att kika i förvaltningslagen. Ett betyg är inte ett överklagagbart beslut. Däremot finns det alltid möjlighet till självrättelse när det anses uppenbart att betygsbeslutet togs på fel grunder. Gäller det verkligen en felräkning så finns det ingen överklagandefrist som kan gå ut.

Däremot är det möjligt att din institutione gallrar tentorna efter ett år. Finns inte tentan kvar kan det i praktiken bli svårt med att få rättelse eftersom tentan/pm mm oftast är det som ligger till grund för betygsbeslutet...

fast om du inte snappade upp det under förvaltningrätten kanske du förtjänade ett ba ändå?
;)

for i helvete Joel; du ar sjuk i huvet

Kan en fotbollsspelare i ett allsvenskt lag ha uppsåt till penninghäleri om han blivit missledd av andra personer?

Ehhh...vad särskiljer allsvenska fotbollspelare från alla andra? Borde inte frågan vara: "Kan en person ha ....?"

För övrigt är väl just den här personen en vuxen människa? Varför skulle han inte ta ansvar för sina handlingar?

Aaa, det kittlar så skönt i min vänstra skinka. Vad kan det bero på?

Jag är bara så trött på alla generaliseringar om AB-studenterna. I åratal har jag lyssnat på de avundsjuka 50/50-studenternas gnäll och påståenden om att de minsann har lika stora kunskaper. Hur har ni kommit till den slutsatsen? Har ni tillgång till något mer objektivt redskap än tentor som arbetsgivarnas rekryterare inte känner till? Jag föreslår försiktigt att om ni nu hade dessa kunskaper och tillräcklig förmåga att uttrycka dem så borde det kanske ha kommit till uttryck på tentorna, eller? Verkligheten är inte enklare än en tentafråga, den är mer komplicerad. Jag fattar att jag inte skaffar mig många vänner på den här kommentarsidan genom detta inlägg, men jag är så trött på att ingen någonsin får vara duktigare än någon annan, trots att bevisen pekar på motsatsen.

Så om man går ut med raka Ba så får man problem i ett vidare yrkesliv? Eller med en eventuell notarieplacering?

road fiskal - aight! Håller med till fullo.

Självklart ska man inte generalisera, en rak B student kan mycket väl vara betydligt kompetentare än en rak AB student. Men för den skull ska man inte förringa att tentor, betyg etc. faktiskt mäter ens förmåga att tillgodogöra sig kunskaper, ens förmåga att analysera juridiska problem, kunskapen om en metod/metoder och ens förmåga att få tummen ur och dra till med en slutsats (listan kan göras lång).

Alltså, även om betygen i sig - ute i verkligheten (och även i Sundbyberg där jag bor…) - inte är värda mer än papperet de är printade på så kan man kanske tänka sig att betygen (oavsett utbildning) något speglar personen bakom betygen. Inget konstigt med detta. På samma sätt som mellanstadiet bygger på att man tillgodogjort sig vissa saker på lågstadiet, bygger ens yrkesliv på att man tillgodogjort sig vissa saker under sin yrkesutbildning.

Road Fiskal: Jag har kommit till den slutsatsen genom att arbeta tillsammans med såväl raka AB-studenter, 50/50-studenter och raka Ba-studenter. Jag har aldrig sett någon tendens till att de raka AB-studenterna skulle vara generellt bättre, utan jag har sett ess i alla betygsskikt.

Sedan har jag många invändningar mot notariebetygssystemet, men jag vidhåller att en person som suttit på Obygdens tingsrätt (under förutsättning att domarna på den är någorlunda normala) och får ett notariebetyg långt över tingsrättens medel är en betydligt säkrare rekrytering för exempelvis en hovrätt än en notarie med snittbetyg från en tingsrätt i Stockholm/Skåne. Notariebetyget säger trots allt betydligt mer om en persons förmåga att utföra juridiskt arbete än jur kandbetygen. Trots detta fortsätter de attraktiva hovrätterna att ta in genomsnittsnotarier från tingsrätter där det krävs höga jur kandbetyg in före obygdsnotarier med jävligt mycket bättre notariebetyg. Patetiskt.

grejen m ab:n är väl snarare att de ger en chansen...

grejen m ab:n är väl snarare att de ger en chansen...

Finns det bara raka AB, raka Ba eller 50/50? Man hör aldrig någon tala om B som ett möjligt betyg, men genom det som inte sägs sägs en hel del. Alla kan ju se i betygsstatistiken att de finns. Men ingen talar om det. Hysch, det kanske inte finns om vi inte talar om det! Själv har jag Ba i snitt, men det rör sig över hela skalan, har alltså såväl B som AB.

Orsak till B:n:
- Hade inte fattat att jag ville bli jurist, kände noll engagemang
- Tentade två 20p-tentor på en vecka
- Strul med poängräkning och överklagan, hade annars kunnat få upp det. I övrigt mitt eget fel då jag mest latade mig efter att tentat 40 p på en vecka.

Min poäng: Vi finns också!!! Och tamejfan att jag minns saker mina AB-bekanta inte minns. Men jobb, det lär jag väl inte få för det.

För övrigt: Vad ska man nu göra om man har de betyg man har? B impar knappast på arbetsgivarna, det inser ju jag också. Däremot vägrar jag inse det som andra vill få mig att tro; att jag måste bli en sämre jurist totalt sett för det. Men man kan ju inte riktigt skriva i ansökan: "Ursäkta för mina haltande betyg. Jag ägnade de första åren åt att umgås med folk som pluggade saker där betyg inte spelade roll. Och eftersom jag inte hängde med jurister trodde jag det här med betygshets var myt. Men kolla, jag har jobbat tusentals timmar gratis på nationen och lärt mig saker. Annars hade jag kunnat ha AB rakt igenom. För mina betyg har jag fått endast genom att plugga dagarna innan tentan. Det visar på enorm förmåga att tillägna sig omfattande material och kunskaper på kort tid... Det fattar ni väl? Ge mig chansen, snäääälla!?"

Kanske är jag inte tillräckligt cynisk, men jag blev uppriktigt rörd av "Du vet".

Om det handlar om privata åsikter ventilerade till en liten krets ser jag inget nyhetsvärde alls i det om konsekvenserna är så allvarliga som "Du vet" säger. Det är bara skvallerjournalistik. Att Joel i den här bloggen flera gånger velat gnugga in i du vet´s ansikte att han kommer avslöja han/hon gör det än mer avskyvärt.

Visst, jag vet inte vad det handlar om (och vill heller inte veta). Kanske är det något som allmänheten borde få veta. Men Joel, även jag ber dig, fundera på vad du ska publicera och varför. Om du ska förstöra någons liv ska det vara pga någonting väldigt viktigt.

(Jag antar att jag inte är den enda T2:an som sitter uppe sent idag. Lycka till med PM:n kurskamrater.)

Att T2 Uppsala hänger här vid denna sena timme torde inte tyda på annat än PM-ångest!!

Tja...är det inte det journalister gör? Förstör livet för folk? Hur många har Janne Josefsson krossat?

Det finns säkert någon journalist därute som tänker med hjärtat. Frågan är bara var "den" personen finns?

;)

Tja, har person gjort något allvarligt fel är det denne själv som ansvarar för sina handlingar och inte journalisten. Om det saknar allmänintresse ska det naturligtvis inte publiceras, men utan att veta vad det handlar om är det omöjligt att ha någon åsikt om huruvida det bör publiceras eller inte.

Man kan inte undgå att förundras över att dessa satans betyg fortfarande och förmodligen under överskådlig framitd sitter som en mara på bröstet på alla oss jurister!
Sitt med en juriststudent i tio minuter (och ta gärna en grogg!) så börjas det.
Väldigt intressanta inlägg dock, kan inte låta bli att ge mina egna ytterst relevanra fördomar och åsikter.
1/ Enligt ytterst närstående personers berättelser och vad jag själv erfarit vågar jag påstå att det är jävligare att läsa den nya ordningen i Uppsala än den gamla goda i Stockholm. Den enskilt viktigaste anledningen till detta är upplägget med en tenta per termin på 18 resp 22 p. Om man har en dålig dag på ex vis processen och straffen (22p) och bara inte orkar blanka och sitta med skiten över sommaren kostar det alltså en hel del i notariepoäng och betygssnitt. Vidare har man inte "sakfrågor" på tentorna, av typen "vad är den egentliga innebörden av res judicata", utan man får ett helvetes scenario med förton omständigheter och skall göra en regelrätt rättsutredning. Sen är det en annan sak att Stokcholmarna måste sprängplugga innnan tentan för att kunna bajsa ur sig alla detaljer, men det går över. Även om jag anser att Uppsalas ordning läromässigt är helt överlägsen håller jag för övrigt med om att det känns lite keff med obligatorisk närvaro på en frivillig universitetsutbildning.
2/ Raka AB kontra hälften/hälften kontra B överlag: MIN uppfatttning är att det inte spelar alltför stor roll om man har raka AB eller ett BA här och där, utom förstås när man skall in vid en eftertraktad tingsrätt. Om man däremot lutar åt majoriteten B är man tyvärr tämligen rökt. Och - nu får jag hålla i mig - det tycker jag nog bara är riktigt. Som nämnts ovan behöver man i stort sett bara vara vid liv för att kunna dra in B; detta gäller oavsett studieordning eller ort (ni skulle se "gränserna" för B i Uppsala!). Om man tycker det är roligare att hänga på nationen och dricka sprit (vilket jag själv gjorde i stor utsträckning) eller helt enkelt valt fel får man ju fatta att framtiden inom yrket inte kräver några solglasögon (den referensen ni!).
3/ De onda människorna med raka AB. Jag har träffat genier och idoioter med spets; den bistra sanningen är ju att det räcker med sittfläsk och jävlaranamma för att spetsa skiten. Personligheten har man ju från födseln och den formas sedan genom livet, speciellt av vilka arbetsplatser man är på. Jag kan inte se att idioter och sociala haverister är överrepresenterade bland AB-gänget i sig (Däremot finns det i stort sett bara egna människor bland de yngre på Rikets Första Hovrätt, men det beror snarare på domstolsklimatet och inte de faktum att de alla i stort sett har spets, vilket ju är en grundförutsättning för att de skall komma in på S-holms TR och vidare in. Det är ingen märkbar skillnad mot de som på något vis lyckats lura sig in från andra HovRområden). En gid jurist blir man visserligen INTE på utbildningen, utan genom de erfarenheter man får i arbetslivet. Ni med mindre gott betygssnitt kan dock säga vad ni vill: om man i stort sett bara har B ÄR sannolikheten för att man skall kunna bli bra märkbart mindre än om man i vart fall har blandet i den övre delen.

gonzo: Där har vi ju problemet. Vem ska avgöra om det har allmänintresse eller inte. Personen som blir utsatt för journalistiken eller journalisten (redaktören)?. Ska man dra det riktigt långt kan det ju tyckas vara med rättvist att någon form av opartisk instans avgör om saker och ting får publiceras eller inte. Inte särskilt realistiskt men ändå.

Jag kan tycka ibland att en del journalister missbrukar sin makt i jakten på karriärsklättring.

Det vore en säregen ordning om man själv fick bestämma vad som skrevs om en. Naturligtvis är det, och bör vara, ett utgivarbeslut.

gonzo: Du får det att låta så självklart och rättfärdigt. Man kan väl säga att det vore allt för komplicerat att lösa det på annat vis men i och med den friheten som tidningar/journalister har så borde man förvänta sig större axlande av ansvar.

Ett bra exempel är publicering av bilder som upprör flera hundra miljoner människor (karikatyrbilerna). Där lutar man sig tryggt tillbaka på pressfrihet och tryckfrihetsförordningen. Oansvarigt?

--> Gonzo
Jag uppfattade Joel´s scoop som någonting "du vet" skrivit på en privat blogg tänkt att läsas av en liten krets. Det är ytterst sällan en (som jag uppfattad det) offentlig persons privata åsikter har något allmänintresse.

--> No one
Kan man inte ha PM-ångest dagen innan den ska in. Men nu är den iaf klar

Det var jag som skrev ovanstående inlägg.

-->BaronB, du är vettig.
Du sa: "Även om jag anser att Uppsalas ordning läromässigt är helt överlägsen håller jag för övrigt med om att det känns lite keff med obligatorisk närvaro på en frivillig universitetsutbildning."

För det första kändes det skönt att även jurister anammat de nya ord som tillkommit i SAOL (keff):)
För det andra är anledningen till obl. närvaro på våra seminarium att de ses som en del av examinationen. Visserligen behöver man inte vara alltför aktiv i början, men senare under utbildningen ställs högre krav på prestation under seminarierna. Exempelvis förekommer spontana redovisningar utan förvarning ofta.

Ha en bra dag.

T2.

DET kan vara väldigt intressant vad folk skriver om i sina bloggar. Jobbar man på ett statligt verk och lämnar ut personliga detaljer om personer man företräder t ex. Eller när man i samma blogg i beskrivningen av samma rättsfall påstår att personer på en annan myndighet ska JO-anmälas och att där begåtts tjänstefel.

Intresset beror således på vem man är, vad man har för ställning med mera. Det är också skillnad på makthavare och vanlig anställd.

Road fiskal mfl:
Jag säger inte att alla AB-studenter är muppar. Jag själv är ett lysande exempel på icke-mupp, och jag har fantastiskt många AB. Jag tycker bara det är sorgligt att så många inte vet hur man deklarerar fast de har AB i skatterätt. Det var allt. Och att alla som pluggar 8 timmar om dagen är muppar. Nästan i alla fall.

Joel

Som jag sa tidigare kan jag inte utan att veta vad det handlar om säga att det vore fel att publicera vad det nu är du hittat. Inte heller kan jag veta om det är så farligt för Du vet som han/hon påstår. Men jag anser, jag vet att många inte håller med mig, att även makthavare har rätt till ett skillt privat och proffesionellt liv. En makthavares, liksom vem som helst, privata liv behöver inte spegla hur denne sköter sitt arbete. Därför vill jag att du ska fundera på om det han skrivit på sin privata blogg, som inte varit tänkt för allmänheten, påverkar hur han sköter sitt arbete. Om du ska outa någon (med de konsekvenser Du vet menar kommer ske) så borde det vara en betydlig risk för att så är fallet.

Så som jag uppfattat bloggen är det mer likt ett samtal över köksbordet än att sprida uppgifter till allmänheten.

Men nu tycker jag vi slutar diskussionen. Det är nog inte i Du vet´s intressa att frågan haussas upp och skapar nyfikenhet.

T2

Jag tror du missuppfattat bloggen om jag säger så. Man bör nog räkna med att det man publicerar på internet når vida större spridning än samtal över köksbordet.

--> T2:
Hoppas du inte hamnar i ansvarig ställning på en myndighet när du kämpat dig igenom alla seminarier (jo jag läste i Uppsala och kan inte räkna alla timamr jag suttit och druckit automatkaffe i någon skrubb och vänt ut och in på bisarra frågeställningar med "basgruppen");
Natirlugtiv har statliga tjänstemän rätt till ett privatliv och deras PERSONLIGA årikter och funderingar bör i normalfallet inte vara av något större allmänintresse.
Jag tolkar dock hysch-hysch snacket kring Joels "upptäckta" blogg som att "Du vet" lämnat ut känsliga uppgifter som h*n fått kännedom om i tjänsten.
Den tjänsteman som beter sig på ett sådant sätt måste med hänsyn till förtroendet för statens myndighetsutövning vara beredd att svara för det offentligt och detta helt oavsett om man går ut öppet med uppgifterna i media eller tisslar om dem på en blogg, på krogen eller i andra trängre sällskap.
Är man inte beredd på detta är man inte heller skickad att inneha en sådan tjänst.

Familjerättsjuristen och BaronB

Nu när jag tror mig veta (har gjort lite detektivarbete) vilken blogg det rör sig om tycker jag inte att det finns något nyhetsvärde i att publicera det som skrevs. Var iofs ett tag sen jag läste bloggen och kommer inte ihåg allt som stod där (nu är den som sagt borttagen). Visst, det fanns en del skrivet som nog kunde spåras till vissa personer. Vad jag kommer ihåg var det inte mer än ett fåtal inlägg. Inte så att han outat hela jusristsverige.

Och att jag skulle hamna i ansvarig ställning på en myndighet behöver ni inte oroa er över. Med min studiediciplin ska jag vara nöjd om jag ens orkar förbi T3.

Om det nu är samma blogg vi tänker på.

T2..Han har talat om var han jobbar, vilka sorts relationer han har med sina arbetskompisar som inte har beskrivits på så smickrande sätt (förutom en då), men det mest oroväckande och direkt olämpliga är att han hängt ut folk i ett pågående brottsmål och påstått att en tjänstekvinna på en annan myndighet till viss del ligger bakom nedbränningen av ett hus, olaga hot och mordhot.

Genom det har han själv blandat in sin arbetsplats och satt dess rykte på spel.

Ok, jag ska sluta försvara honom därför:
1. Jag kommer inte ihåg allt han skrev. Tyckte det var så ointressant att jag bara skummade igenom inläggen. Mycket möjligt borde han hängas ut. Det verkar dock så att han så fort han märkte att bloggen nått en större krets stängt ner den (eftersom bara 22 personer hann läsa den enligt honom själv). Skadan borde som han säger bli värre om det återges i en större läsekrets.

2. Genom att hålla diskussionen vid liv får den mer uppmärksamhet och det är väl det Joel är ute efter inför hans stundande publicering.

Kanske ska tillägga att varför jag försvarade honom var för att en av mina föräldrar och hans/hennes nya maka/make har en sån position att de ibland hängs ut i tidningar (tänk semi-lokala, inte dn eller liknande). Min familj drabbas därför lite då och då av liknande journalister. Oftast, men även ens föräldrar gör fel ibland, är artiklarna helt orelevanta för hur de sköter sina uppdrag. Så visst är jag kanske något partisk.

Såklart är det viktigt att det offentliga granskas så att personer som missköter sig får ta konsekvenserna. Vare sig det är ens föräldrar eller inte. Bara skadan för den enskillda uppvägs av samhällsintresset.

Jag är inte intresserad av att hålla diskussionen vid liv.Men eftersom du skrev att du tycker den borde avslutas men ändå fortsätter så tycker jag det är lite märkligt.

Konrad: "Det är obligatorisk närvaro på mitt jobb. Om jag är sjuk måste jag ringa chefen. Känns lite dagis tycker jag." Det var extremt kul, faktiskt. Tack för den!

Jag hoppade av notarietjänstgöringen mitt i. Det var det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv. Jag har mycket bättre lön, trevligare arbetskamrater, intressanta och roliga arbetsuppgifter och jag mår hur bra som helst. Det ÄR inte nödvändigt att sitta ting för att det skall gå bra. Sitt ting bara om du måste.

Kram till er alla.

Jag sa upp mitt medlemsskap i Hells Angels, det är mitt nästa bästa beslut.

Betygsdiskussion, igen. Kanske inte så märkligt iof med tanke på vilka som troligen dominerar bloggens läsekrets. Betygen var oerhört viktiga under hela juristlinjen, troligen även för dem som ville framhäva att de inte påverkades av betygshetsen.

Jag tror att det egentligen är mycket enkelt: de som hade bra betyg är övertygade om att betygen säger en hel del om en person, och att bara AB = duktig person, medan de med medelmåttiga betyg tycker att betygen är helt oväsentliga. Jag antar att verkligheten som vanligt ligger någonstans mitt emellan.

Alla vill naturligtvis framstå som talangfulla, och att spetsa alla tentor på juristlinjen med en minimal insats får väl anses falla under den kategorin, och de som hetsstuderar (vilket jag personligen tror att minst tre fjärdedelar av alla på juristlijen gör) mörkar naturligtvis för att framstå som just talangfulla.

För egen del tillhör jag skolan som anser att det enda som juristlinjebetygen visar är att den aktuella personen har förmåga att lägga kraft på rätt saker vid rätt tidpunkt (en sliten lumpenanalogi: "rätt tid, rätt plats, rätt utrustning"). Därutöver finns det sedan naturligtvis hundratals andra egenskaper som är viktiga för att bli en bra jurist, som inte fångas in i betygen eller kan läras ut på juristlinjen. Egentligen den klassiska skiljelinjen mellan booksmart och streetsmart. Därmed inte sagt att man inte kan vara båda samtidigt eller att det ena utesluter det andra. Men jag är högst tveksam till påståendet ovan att den svenska fiskalkåren skulle utgöra "the best and the brightest". En del fiskaler gör det säkert, men endast fiskalstiteln (eller för den delen alla andra domartitlar) utgör knappast ett kvalitetsbevis. Det är lika fördomsfullt som att säga att australiensare i gemen är trevliga. Bara för att det är positivt är det inte sant.

En distiskt fördel med att inte ha straighta AB är att man troligen redan har tvingats bli ödmjuk genom att ge upp bilden av sig själv som duktig (vilket jag ärligt talat tycker är en bra livsvisdom som kanske omedvetet lärs ut på juristlinjen). De med straighta AB riskerar att behöva kämpa sig igenom den lärdomen ute i verkligheten och då göra skada pga. hårdnackad stolthet ("jahmen, jag är ju toppstudent, så här kan det inte vara").

Jag håller med om att betygen inte blir så viktiga efter ett tag, och bra rekryterare gör breda helhetsbedömningar där betygen endast spelar en liten roll. Jag tror att en del av problemet är att domare och advokater gärna vill se folk som påminner om dem själva, och många bland dem hade troligen bra betyg från juristlinjen, vilket borde ha varit lättare att få för några decennier sedan, då intaget var långt mindre än idag, samhällsklimatet inte lika hårt, och folk i allmänhet mer lättlurade av titlar.

I slutändan krävs emellertid i många fall ett urval, och då utgör betygen troligen det mest sakliga urvalet. Därmed alltså inte sagt att de med högst betyg är smartare, duktigare eller mer talangfulla. Endast att de vinner in the end. Och everybody loves a winner. Det kanske kan förklara villfarelsen att betygen skulle säga något avgörande om en jurist.

Jag undrar hur rekryteringen kommer att se ut om 50-100 år och vilken betydelse renodlade betyg då kommer att ha, om det ens längre existerar. Nollsummetänkarna som idag höjer betygen till skyarna är förhoppningsvis utmanövrerade då.

Sten Sture rules. ;) Är jag nu ironisk? Vet jag om jag själv är ironisk? Beundrar jag Sten Stures klartänkthet? Är jag avis på Sten Stures bildning och intelligens? Håller jag mig för mer än Sten Sture? Har jag mindervärdeskomplex? Vad betyder det att jag hade punkt och mellanslag före smileyn?

Punkt och mellanslag före en smiley in en kommentar på en blogg betyder enligt den dominerande uppfattningen bland socialantropologer att man har en viss rädsla för att delta med materiella argument i en diskussion och istället har en förkärlek för personangrepp.

Klargörande: jag gillar nivån på Sten Stures inlägg. Den för upp kommentatorsidan en eller två klasser. Sten Sture rules. Dock har Sten Sture blivit lite nojig och utgår från att alla andra andra på ett eller annat sätt kritiserar honom. Om det inte är uppenbart att motsatsen gäller.

En fördel med att förutsätta att människor är bittra, avundsjuka, missunnsamma och provocerande är att man blir mycket gladare när så inte visar sig vara fallet. Men detta resonemang förutsätter naturligtvis att man nollsummetänker och dessutom kanske grundinställningen gör att folk inte vill visa sitt sanna jag. Loose-loose, således.

I feel stupid, and contagious.

Puh, inga påhopp på min ringa peson än ser jag. Gött.

BaronB: Du talar om "Raka AB kontra hälften/hälften kontra B överlag". Det var lite det jag ville påvisa med mitt inlägg, att man inte behöver vara renodlad. Bara för att man har fått B är man inte en "B-student" utan det finns de som har förmågan att få allt från B till AB på ett och samma LADOK... Man kan alltså vara både skitduktig och inte sådär jätteduktig. Juristutbildningen är trots allt 4,5 år, och liver hinner gå både upp och ner under tiden. Jag kommer ha typ en tredjedel av poängen på varje betyg så snittet blir strax över Ba. Jag undrar ibland i mitt stilla sinne hur man ser på oss ute i arbetslivet... Jag menar; är man körd bara för att det existerar B i betyget, eller noterar kanske vederbörande rekryterare att man uppenbarligen hade förmågan att få flera AB också. Och ser de ens snittet, dvs det fullt godkända Ba? Alltså, är det inte ur arbetsgivarens synpunkt bättre att vara en student som har förmågan att få AB, men tyvärr också har B, än en som alltid har Ba och aldrig når full pott?

Jag känner för övrigt en teknolog som har mest 3:or i sitt betyg, och ett snitt strax däröver (motsvarar alltså B för oss). Han är konsult på SonyEricsson, och inte fasen har han problem att klara av sina arbetsuppgifter. Bara som en parallell. Som jurist skulle han varit rökt på arbetsmarknaden.

Jag vet inte om det är svar på din fråga, Leelou, men jag är övertygad om att det finns jurister med bara AB som jobbar på Fonus.

Innan jag får skit för att jag skrev att Ba var "fullt godkänt" får jag väl braska genom att påpeka att detta naturligtvis är min värdering, och inte säger något om vad som idag är "fullt godkänt" ute i den hårda verkligheten.

Ta det lugnt Leelou. Känner ingen före detta nationsaktiv jurist som inte fått bra jobb, och det gäller även de som inte fick ting.

Sten Sture: Menar du att jur kandbetygen alltså är en bättre urvalsgrund än notariebetygen? Jag håller med om att jur kandbetygen kan säga något om en persons förmåga att arbeta som jurist. Exempelvis tror jag nog att någon med bara AB i nio fall av tio gör ett bättre jobb som jurist än någon med bara B. Men som rekryterare skulle jag definitivt ta en person från en obygdstingsrätt med ett notariebetyg långt över tingsrättens snitt framför en person från Stockholms tingsrätt som "bara" fått tingsrättens snitt. Notariebetygen är ändå ett omdöme över hur någon har klarat av att sköta ett arbete, medan jur kandbetygen i stor utsträckning endast talar om vilken dagsform du hade vid åtta tentamenstillfällen (om du läste i Lund eller Uppsala). Jag tycker det är riktigt jävla tradigt att Svea hovrätt och Skånska hovrätten inte håller med mig om detta.

Stockholmsnotarien: man kan trots dåliga dagar, inkompetens och det faktum att man ständigt är dåligt påläst, erhålla idel AB:n om man är "klok" nog att välja sin studieort väl. För alla vet väl att ingen tar bra betyg från sthlm på allvar?

Hur står sig Umeå då? Värderas våra betyg lika eller lägre än andra studierorter?

Jag blev lite orolig över att Sten Sture försvunnit för helgen, men så tittade han fram.

Huruvida det är svårare eller lättare att få bra betyg i Umeå låter jag vara osagt, men de umeåjurkandar (bra ord!) jag har haft förmånen att arbeta med under tingstiden och senare i arbetslivet har alla varit förstklassiga jurister. Du skall se att du får en förstklassig utbildning.

Nu slutar jag arbeta (jösses vad sent jag satt). Pilsner!!!

Vilken underbar blogg! Vilka underbara kommentarer! Jag som under hela min juristutbildning trodde att alla mina kursare var ett gäng galningar med tunnelseende som gömde böcker på biblioteket och som när man träffar dem nu frågar var man jobbar och hur mycket man tjänar innan man ens hunnit hälsa. Inte en enda normal människa fanns i sikte. Men här är ni ju, mina själsfränder. Det är som ett AA möte för min stackars vilsna själ. Jag känner mig inte som ET längre.

Sten Sture: tack för länkarna. Kul att äntligen läsa om något som alla vet, alla pratar om, men hittills ingen vågat skriva om.

Leelou: jag hade ungefär samma betyg som du. Det finns bara en sak jag kan säga: you are screwed. Om du vill göra karriär eller jobba inom privat sektor är det höga betyg eller spetskompetens inom något område som gäller. Det som "vi andra" har kvar är arbete på någon myndighet. Det i sin tur ger hyfsad bra erfarenhet och efter några år blir man ganska attraktiv på arbetsmarknaden. Om man vill hoppa över myndigheterna finns det faktiskt en del saker man kan göra, och det är att söka praktik utomlands (t ex EU kommissionen, FN och dylikt) eller läsa en mastersutbildning.

Någon som har träffat kursföreståndaren som sa att de med AB blir framgångsrika, de med BA blir advokater och de med B blir rika..? Kanske ligger det något i det, enl devisen att det finns något för alla?

Han sa f ö också att det är snikna jävlar som anlitar jurister för att suga ut pengar ur varandra och poängterade att "själv hade man ju turen att födas med pengar, gifta sig rikt och tjäna hutlöst". Ödmjuk karl.

Jo Karen, det är svårt att missa Roffe Höök om man pluggat i Stockholm. Så länge man inte skolkade från hela JIK:en förstås. Han brukar också säga "eller hur va" minst en gång i varje mening.

http://karolinalassbo.blogspot.com/2006/04/brev-till-tingsnotarien.html

Fan vad drygt det är med alla dessa kommentarer.

Det mest minnesvärda som är skrivet ovan är citatet om konsulten på SonyEricsson:"Inte fasen har han problem att klara av sina arbetsuppgifter".

Undra hur många bra jurister rättsväsendet tappar bara för de har sitt strikta betygsintagssystem. Det är otänkbart att ens föreställa sig något dylikt - i sin vildaste fantasi - att ett privat vinstdrivande företag skulle ha som enda krav på "nästa" anställda han han eller hon har högst betyg av de sökande till tjänsten!

En kreativ hjärna ligger ganska långt ifrån ett gott sittfläsk som det krävs för raka AB.Det finns säkert många bra studenter som fyller upp sin tid med annat än studier, tex arbete. Det är inte en omöjlig tanke att de som arbetar vid sidan av sina studier får sämre betyg men lättare att få jobb (via kontakter tack vare sitt jobb).

Många, speciellt tjejer, är inte speciellt framåt. De klarar sitta ensamma och plugga 10 timmar om dagen men de klarar inte av att presentera en uppgift inför klassen!

Ursäkta Jurstud, men hur ska det senaste inlägget tolkas? Som att tjejer är socialt hämmade okreativa plugghästar? Eller att det finns ett samband mellan kreativitet och dåligt hull på rumpan? Ingendera slutsatsen förefaller överdrivet vetenskaplig.

Allt tal om vem som lämpar sig bäst är önsketänkande om hur det borde vara. Betyg är inte allt. Man måste se helheten. De bästa kan uppvisa goda studieresultat, har ett liv utanför arbetsplatsen (familj) samt sunda intressen (inte nödvändigtvis golf.)Vidare skall personen kunna omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken. Subjektiva omdömen skall helst lämnas av personer som den presumtive arbetsgivaren känner som omdömesgilla.

Käre "medelålders jurist som anställt"!

Vad har kriteriet (familj) med saken att göra?? --- liv utanför arbetsplatsen kan väl kvalificeras på ett antal andra sätt?

Jag som varken har mamma eller pappa, syskon eller egen familj får nog inget jobb hos den juristen!

Jag har en förvirrad tanke som jag gärna skulle vilja dela med mig av. Är det så att man kan sitta ting mer än en gång? Efter avslutad tjänstgöring på TR börjar man om på nytt, fast på LR. Eller ännu mer bisarrt - Ett helt yrkesliv som enbart notarie, typ 15-20 tjänstgöringar. Skulle ha den fördelen att notariebetygen inte skulle spela någon som helst roll, man skulle kunna vara Den Sanningssägande Notarien. Den uppenbara nackdelen däremot är givetvis den till visshet gränsande sannolikheten för fullt utvecklad sinnessjukdom.

Förvirrad var ordet. Nej du kan inte ha mer än en notarietjänstgöring. max är nog kominationstjänsterna TR/LR på två och ett halvt år.

Nu blev det fart igen!
Som sagt, betygen är den luft vi andas!
Känner mig plötsligt så gammal och vis (men nej, jaag är inte en "medelålders jurist!) och vill därför opåtalt kasta ännu ett par pärlor:
1/ Vill varna lite för Konrads elaka råd: det är faktiskt så att förvånansvärt många nationsaktiva (och de menar jag riktigt aktiva, typ 1 eller 2 Q!!) får bra jobb i det riktiga livet. Detta beror dock enlgit min mening främst på att det är en överrepresentation av framåt, vältaliga och intressanta människor i kategorin och INTE på att dte skulle vara någon större merit att vara aktiv. Samtidigt finns det en avgrund år andra hållet; folk som läser strökurser eller hälsar på föreläsningarna på sin linje och professionellt går in för diverse småuppdrag och framförallt krökande på nationen. Dessa träffar man som servitörer i fyrtioårsåldern. Själv var jag ordentligt aktiv, bl.a. en termins heltidsuppdrag, men detta har inte på något sätt hjälpt mig i yrkeslivet. Jag hade å andra sidan inte heller förväntat mig det, utan tog det som sabbat från pluggandet. Ergo: tro inte att någon jävel tackar er för att ni stått och spillt upp och i er öl i fyra år!
2/ Umeå: precis som sagts ovan har jag bara träffat duktiga jurister från detta lärosäte (hrrrmm . . .). Dessa har dock samtliga jobbat i staten och fått jobbet på formella grunder (betyg). Det svåra för Er i Umeå är dock att utbildningen inte har något rykte, vilket gör att den som kan välja fritt nog tenderar att gå på de säkrare korten. Med detta inte sagt att utbildningen på något sätt skulle vara sämrte än på de stora, tvärtom, eftersom utbildningen som sagt saknar rykte måste de ansvariga jobba hårdare på att verkligen anordna en bra utbildning. Exempel på det sistnämnda är den klara dammsamlartendens (läs enbart gamla, fina beprövade fördjupningsämnen, men inget nytt som exempelvis IT- eller immaterialjuridik) som vidlådde Uppsala på min tid; man kan glida länge på ryktet utan att vidareutveckla utbildningen!
En i sammanhanget ovidkommande detalj är att det rimligen är mycket roligare att vara i en riktig studentstad än i några baracker på ett "campus" ute på stäppen . . .

Vad har kriteriet (familj) med saken att göra?
Svar:Mycket. Skillnad mellan en förväxt tonåring och en mogen människa. Dessutom är de som lever enbart för arbetet inskränkta typer som riskerar att bli utbrända.

jag blir så less på er fåniga diskussion, jag är en trevlig, social tjej som har varit engagerad, jobbar vid sidan av studierna, jag kan hålla presentationer, skriva hyfsade pm och har en förmåga att fokusera under de fem timmar som det verkligen gäller. resultat; ab:n på samtliga terminer! detta är dock inte något som får mig att tro att jag skulle vara bättre än någon annan överhuvudtaget.jag tycker snarare att det är synd att det inte premieras mer hur personer beter sig på seminarier, i basgrupper, på redovisningar mm. det som tyvärr är dagens sanning är att de som jag pluggar med som jag vet är minst lika duktiga jurister som jag är antagligen inte kommer att få chansen på det där glassiga affärsjuristjobbet eller tingsplatsen. det är där felet ligger enligt min åsikt. men egenligen får väl arbetsgivarna som inte ser längre än till betyden skylla sig själva helt enkelt!

För några år sedan gjordes en utredning om varför de bästa juristerna inte söker sig till domarbanan och om vad som kan göras för att locka dem dit. I denna utredning argumenterades för att föräldraskap är en oumbärlig erfarenhet för en fullfjädrad domare. Varför så skulle vara fallet framgår egentligen inte, men jag antar att skapande av och ansvar för liv får anses ge många vuxenpoäng och ger en del livsvisdom. Därmed inte sagt att detta bör överskattas eftersom i princip vem som helst kan bli förälder och hur man hanskas med föräldrasituationen lär skilja sig rejält från person till person. Vissa blir soccer mums, andra suck-it mums. Vissa blir frånvarande fäder, andra tillåts inte träffa sina barn. Att vara förälder är ingen klubb, medlemskap i vilken innebär någon slags kvalitetbevis, rent allmänt eller för den delen för domare (iaf enligt min ödmjuka mening, exempelvis tror jag att FN-tjänstgöring i något krigssargat land ger mer handfast livsvisdom som är till nytta som domare). Dessutom är många föräldrars favoritsyssla att tala om för andra föräldrar hur de bör bete sig, så det nollsummetänkande som redan frodas hos de flesta domare ökar säkert oftast exponentiellt med varje nytt barn. Mina barn och andras ungar.

TN, nu orkar jag snart inte vänta längre...! Vill läsa ett nytt lysande inlägg från vår favorit-bloggare! :)

NYHETSFLASH! *tjuter värre än sirener i Fagersta*


Glamourprinsessan har tröttnat på att vara singel!

http://www.glamourbloggen.se


Glöm inte de viktiga omröstningarna på samma sida!


SLUT PÅ NYHETSFLASHEN!

Vem i all världen bryr sig?!

Jag kände aldrig någon betygshets. Kanske för att jag inte hade någon egentlig tanke bakom mitt val när jag sökte till universitetet utan mest satt och läste igenom kurskatalogerna och tänkte att "det där kanske är kul, jag testar". Resultatet blev tre alternativ som har föga likhet med varandra. Jag tänkte att jag testar och är det inte kul så pluggar jag något annat. Jag kom in på mitt förstahandsalternativ, juristlinjen, men eftersom jag aldrig haft som högsta önskan att bli jurist (utan bara ville göra vad som helst jag tyckte var kul) såg jag inte så allvarligt på det. Jag pluggade lagom mycket (ca två timmar per dag fem dagar i veckan utöver seminarier och föreläsningar)och gick ut med AB rakt igenom. Jag hade kurskamrater som inte upplevde någon som helst form av studentliv och pluggat åtta-tio timmar/dag utöver seminarier och föreläsningar och ändå skrev B eller BA. Jag tror att det beror på att de ansåg att "de som läser böckerna flest gånger vinner", i stället för att läsa böckerna ordentligt en gång och verkligen förstå vad som skrevs. Hur kul hade de då, och hur kul har de nu när de får leva med jobb som alla andra ratar?

Ta inte det hela på alltför stort allvar redan som studenter, eller för all del som notarier. Känn er för och se om ni på allvar gillar det. Om inte - välj något annat. Det finns fortfarande tid till det förutsatt att ni inte började plugga när ni var 40-50 eller ännu äldre.

Tid ja, men pengar? Mina csn-terminer är obönhörligen slut.

Har nu sträckläst alles. Mkt roligt, men sorgligt, spec m tanke på kommentarerna. Det fortsätter tydligen vara ankdamm äv efter utb:s slut och Ting.

Här florerar en mängd personer som verkar direkt olämpliga för juristyrket. Hoppas att ni (inga namn nämnda) aldrig kommer i närheten av ett skrank. Grandiosa självförtroenden i kombination med noll självdistans är synnerligen osmakligt. Börjar förstå att det är en viss typ av människor som söker sig till juristutbildningen. Hoppas iaf att det kommer att finnas lämpliga personer på viktiga juristposter i framtiden!!!

Jag anser att den där Joel är en riktigt urblåst pajas och jag skall kämpa för att sådana som du inte skall ta andra duktiga människors arbete.

[URL]http://www.google.sollazzo.org[/URL] http://www.google.sollazzo.org

[URL]http://www.yahoo.autorita.org[/URL] http://www.yahoo.autorita.org

Grande! Il luogo cose buon, tutto e abbastanza ragionevole e piacevole.. http://www.nuovi5y.org/tattoo

Grande! Il luogo cose buon, tutto e abbastanza ragionevole e piacevole.. http://www.nuovi5y.org/tattoo