Fredagen den 22 december 2006
Nu åker jag snart till Stockholm. Väskorna är packade och tåget går om ungefär en halvtimme - sedan är det dags för mammas julmat, vilken jag finner betydligt mer aptitlig än den skit Hysterika serverar mig till vardags. Som om inte det vore nog är jag dessutom ledig i mellandagarna, vilket är väldigt tursamt, eftersom det innebär att jag hinner utnyttja tingsrättsjulklappen som består av två biobiljetter med bäst föredatum den 5 januari 2007.
God jul!
Hälsningar Tingsnotarien
hahahahaa
lite roar de små...
Hej på dig!
Fick höra talas om din blogg och kolla in den. Den var riktigt skojig! Å lycka till med bokförsäljningen, samt god jul på dig.
MVH
www.ElSkurko.Com
Det va som sjutton. Fick ni verkligen 2 biljetter var?
God Jul och Gott Nytt År!
Jasså, biobiljetter... Det var ju alltid något. På Sthlm:s TR fick man inte ett skvatt. Mer än en julhälsning i mailform från lagmannen om att hon inte kan köpa en julgran för att hon har för högt i tak i sin våning i äldre stil i innerstan. Granjäveln skulle se för liten ut...
/Ja é int´ bitter
Oh la la, vilka i-landsproblem lagmannen verkar ha!
--- en fråga - juristerna (?) på intrum justitia är de helt inkompetenta?
vad har ni för erfarenheter--- ett flertal gånger har jag velat avvisa dem som ombud i mål...
Osökt ang. DN Debatt den 24 dec 2006...
http://www.blocket.se/vi/10402659.htm?ca=15_s
--> BF
IJ får väl skylla sig själva om de loosar i sådana fall.
--> Lisa
Du har varit snart 9 år ganska länge nu. Du har väl inte glöm din egen födelsedag?
Eftersom jag plockar en tenta då och då och arbetar heltid har jag missat TN, men fyndade boken vid senaste besöket i Juristernas Bokhandel och har nu under Juldagen läst den + fortsättningen på nätet och också en del kommentarer.
Kan konstatera att demokratin på en tingsrätt inte är så öppen så att det faktiskt, i dagens upplysta samhälle, behöver finnas utrymme anonyma inlägg på Internet, vilket är skrämmande.
Diesen & Co mediala sågning av Lambertz och Axberger följer samma mönster. Tysta ned den som vågar kritisera! Inte undra på att vi får Rättshaverister.
Vad är en Rättshaverist förresten? En som kämpar för att få rätt med saklig grund men framför sin grund ojuristiskt (sic) och trots ett krångligt rättssystem försöker få sin rätt bevisad. Eller en utan saklig grund som älskar att överklaga allt och alla. Eller...?
Det finns väl ingen enhetlig definition av ordet rättshaverist som ordet används i praktiken.
Men bara för att "En (person) som kämpar för att få rätt med saklig grund men framför sin grund ojuristiskt (sic) och trots ett krångligt rättssystem försöker få sin rätt bevisad", är knappast att betrakta som rättshaverist.
När en person börjar bli besatt av striden i sig och börjar tro att allt (och alla) som sker är en komplott emot vederbörande, då är det dags att höja varningsflaggan.
I princip lurar det ju en rättshaverist bakom varje enskilt överklagande?
Sedan kan man ju faktiskt fråga sig varför just Sverige är i så extremt hög grad nedlusat av rättshaverister att det idag tydligen skall behövas en viss Kansler som fanbärare.
Men BF, varför vill du få en odugling till motpartsombud avvisad? Är det inte bra för din klient med en klantskalle på motsidan?
V g IJ - borde faktisk vara något för DI. Så många gånger de har gjort fel så är det inte rättssäkert. Många eg preskade krav skickas ut som i ett lotteri - går det så går det
Vinner hellre ett mål mot en duglig motpart och förpassar de odugliga i skamvrån!
Hm. Jag talade i egenskap av den aktör som skulle döma i målet.
På vår tingsrätt fick vi en ost (cheddar).
På vår tingsrätt fick vi en vas och någon slags skål - i de märkligaste av färger dessutom!
Alla som stött på en rättshaverist (med gement r, bevare mig för något annat) vet att tyda tecknen.
1. De uttrycker sig i skrift, och de gör det ideligen - ibland varje dag och oftast till fler än en myndighet samtidigt (fy f-n för att jobba på JO, som rimligen måste ta emot allihop).
2. Papperet de skrivit på är fyllt till sista millimetern från övre vänsterkant till nedre högerkant. Inte sällan är de få lediga utrymmen som dock alltid uppstår på ett papper igenkorkade av geniala (!) lodräta kommentarer, ditkrafsade i efterhand.
3. De använder versaler, kursiv, understrykningar och olika färgkoder för att, i sina egna ögon, ytterligare förstärka sitt budskap. Den normalbegåvade läsaren fattar dock ingenting.
4. De anser sig enormt missuppfattade och felbehandlade i en fråga som hade aktualitet i december 1974 i Bromöllas socialförvaltning och de har sedan dess ägnat all sin tid och kraft (och inte sällan pengar) åt att få "rätt". Familj, vänner etc. har naturligtvis flytt sin kos för länge sedan.
5. Ett mycket stort antal arbetstimmar hos företrädesvis landets myndigheter ägnas åt att läsa och svara på rättshaveristernas brev, detta trots att alla vet att inga sakliga argument biter och att ytterligare ett hövligt myndighetsbrev kommer att generera en eldstorm av nya krior.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att rättshaveristerna emellanåt är en demokratifara, eftersom så mycket meningslös arbetstid går åt till att seriöst utreda UFO-frågor och svara på obegripliga brev.
Till BF:
Aahaa!
Hm!?
PS till ovanstående. Rätt så ofta ringer de också, och det är en mara kan jag intyga. Från första sekunden fattar du ingenting om vad samtalet handlar om, det pågår i 36 minuter, du får blodstörtning en gång varannan minut eftersom du vill be vederbörande lägga på och dra åt skogen och det slutar med att du får en utskällning för någonting du inte begriper.
Till Goofy:
Du fick in det i ett nötskal.
Men var går det fel, då?
Min teori är att om den första eller t o m den andra eller tredje myndighetspersonen gett ett korrekt bemötande med adekvat hjälp/åtgärder etc så hade ingen rättshaverist behövt fortsätta att mala sönder med för dem viktiga frågor.
När nu rh (=rättshaveristen) fortsätter och fortsätter så är det ju någon som måste "se" denna männscha, och ge ett adekvat svar etc. Så länge vi bara suckar och snackar om rh i fikarummet som ohh så besvärlig så tror jag att rh kommer att fortsätta, och fortsätta. Jag tror att först då någon ger adekvat svar etc kan det bli ett stopp på rh.
Slutsats:
Det är vi i systemet som det är fel på - inte rh! Rh skapas i systemet.
Viktigast är inte en rh, utan den förlegade bild som TN successivt ger i sin blogg/bok. Domstolen som skall kunna lagen. Vårt "rättssamhälle"!?
Beundrar TN som påbörjat denna blogg och sedermera gett ut en bok och även nu den nya TN i Sthlm som vill fortsätta det h*n påbörjat eftersom h*n ser ett slut snart.
En juristsåpa med samhällsnytta!
rättshaveri
rättshaveri, rätthaveri, onyanserad och överdriven strävan att till varje pris utkräva sin rätt i stort och smått. Ordet kan också avse en tendens att pedantiskt anlägga rättsliga synpunkter på allt, även de obetydligaste småsaker.
Ämnesklassning: Allmän rättslära
2006-12-26 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=297628
Mot bakgrund av ovan div. och uppenbart obegåvade inlägg:
Det finns ju ingen lag mot att vara dum i huvudet - o i vart fall den pengen tycks ju ha trillat ned!
Kära Kajsa 4 år!
En dag blir du också vuxen!
Jag håller fast vid:
"Stå på dig - annars gör någon annan det."
Vaddå Yttrandefrihet utan att behöva bli dumförklarad!? Ju högre studier destu värre mobbning.
Moahaha!
Julkram till alla!
Nörden:
Kanske dags att sluta upp med att supa framför datorn, eller?
Det jag älskar mest med dessa kommenteringssidor är att de alltid utmynnar i sådan fullkomlighet.
Helt otroligt...
Passionerad nörd - Tror inte att din slutsats håller, d.v.s. att rättshaverister skapas i systemet. Människor är som de är. Rättshaverister är det något fel på, en eller två psykiska rubbningar eller störningar ligger där och pyr. Det är snarare så att systemet ger dem utrymme att härja i och med att det förvaltningsrättsliga regelverket garanterar dem en uppsjö av avenyer att klaga, överklaga, ansöka, inkomma med begäran om omprövning, begära ut information etc. etc. Förr i tiden hade sådana personer antingen internerats eller satts ut på en myr. Idag kan de härja fritt utan konsekvenser. Suck...
Bf: Då måste vederbörande verkligen varit usel, om till och med rätten har önskat få bort honom. Men, rätta mig om jag inte har fel, är det inte du själv som beslutar att avvisa vederbörande om du vill avvisa någon?
Ett stort antal rättshaverister lär väl troligvis skapas under juristutbildning. Dessa personer (som nog många känner igen) har "egentligen" stora teoretiska kunskaper, men pga bristande sociala kunskaper har de svårt att dela med sig av dessa samt få ner dem på papper under pm, tentor, etc. Om dessa personer hinner läsa processrätt innan de med stor bitterhet är tvugna att kasta in handduken så är med stor sannolikhet ännu en rättshaverist född. Det är väl utav den anledningen juristutbildningen (iaf i Uppsala) har valt att förlägga processrätt först på T4.
Ja, man kan med rätta faktiskt undra var det finns så många rättshaverister i just Sverige?
Det kan väl inte ha något att göra med att i just Sverige utövar
polisen "tillsynen" över polisen,
åklagarna (RÅ) "tillsynen" över åklagarna,
advokatsamfundet "tillsynen" över advokaterna,
o i praktiken ingen (eller några djupt sovande jurister på JO/JK) utövar "tillsynen" över domstolarna m.fl. myndigheter.
Nä, man kan absolut inte förstå varför folk i just Sverige hela tiden envisas med att bli rättshaverister.
Eller som Stockholmsnotarien så upplyst uttryckte problemet (och lösningen):
"Rättshaverister är det något fel på, en eller två psykiska rubbningar eller störningar ligger där och pyr... ... Förr i tiden hade sådana personer antingen internerats eller satts ut på en myr."
Är det Gäddjägaren som går omkring med en viss skylt?
http://susning.nu/Stellan_Hagmalm
Ä
Det finns nog mer än en anledning till att rättshaverister uppkommer. Att säga att alla rättshaverister är psykiskt störda eller att vårt rättssystem är så dåligt att det föder rättshaverister på löpande band är väl kanske inte den allsmäktiga sanningen.
"Det finns nog mer än en anledning till att rättshaverister uppkommer."
Nix-pix, det finns givetvis bara en endaste orsak till allt elände på jorden.
Jag tror att det är skillnad på rättshaverister och rättshaverister. Dels finns det psykiskt sjuka människor som skriver en massa goja, stämmer ufon och spöken och kungen och gud. Jag tror att den typen av människor inte bara adresserar sina skrivelser till domstolar och myndigheter utan även till dagspress, grannar, vårdinrättningar, kändisar och andra som kan tänkas läsa (i de fall då de skickar skrivelser via mail kan man se rätt intressanta cc:n..). Dessa är kanske de mest extrema rättshaveristerna men inte de enligt min uppfattning de värsta, då deras ärenden oftast är mycket lätta att skriva av. Han förresten hört att det finns ett typ tiotal riktiga tokrättshaveriskter som är kända på de flesta domstolar och myndigheter i vårt land.
De värsta rättshaveristerna som jag ser det, är såna (oftast medelålders män) som läst ett lagrum och tolkat i november och sedan strider för sin sak in absurdum. Då dessa personer är klara i huvudet och oftast har någon liten poäng är de svårare att avfärda. Denna typ av personer får även rätt då och då, vilket ger dem vatten på kvarnen till att fortsätta stämma sina grannar och liknande. Deras oresonlighet och skygglappar gör dem svårhanterliga.
En tredje katergori är de eländiga jur.studarna som envisas med att dyka upp som ombud titt som tätt. De har läst processrätt och sett ett o annat avsnitt av Ally McBeal och kör sedan hela registret. Det värsta är när det går till den gräns att de försöker sätta samtliga i rättssalen på plats, och anser att de kan mer än alla de andra tillsammans, trots att det ofta handlar om att studenten inte kommit till det finstilta i sin utbildning och därför saknar fingertoppskänsla och praxiskunskaper. Obehagligt att se kombinationen av brist på självkritik och svajiga kunskaper mötas...
Myndighetsjurist,
"de värsta rättshaveristerna" - är det viss typ av advokater eller åklagare som avses måntro?
Nedan snoddes från SVD ur Lambertz-debatten:
Gemene man och kvinna känner nog inte till att Sverige har en av världens mest arroganta juristkårer. Svenska jurister tro... VET att vi lever i den bästa av världar och att deras rättruppfattning är perfekt. Jag säger bara: kika på amerikanska eller brittiska jurister som är mycket mer ödmjuka inför lagen och som inte är enfaldiga att tro att man ska "göra skillnad på lag och rättvisa".
Myndighetsjurist: Din kommentar var den bästa och roligaste jag någonsin läst i denna blogg. Det var verkligen träffande och bra beskrivet om olika typer av rättshaverister. Guld!
Lustigt - det stinker olika yrkeskategoriers självgodhet med avsaknad av ödmjukhet på den här bloggen. Här går det inte att vara.
"Karolina på Glamourbloggen", kanske snart dags att spela in en egen CD, eller?
Jämför även nedan.
http://www.parishilton.com/
Nu har man även fått lär siga att hitta till
http://www.glamourbloggen.se
Jag är fullständigt överväldigad. Bodström, släng dig i väggen!
"Min säng är 160 cm bred. I sängen ligger det åtta kuddar. Igår kväll när jag skulle sova så blev jag irriterad och arg för att det var så många kuddar i sängen, så jag började storgråta och kastade alla kuddar utom en på golvet.
Igår skulle jag laga en omelett. Jag brukar använda två ägg när jag gör en omelett till mig själv, men jag hade bara ett. Då blev jag så besviken att jag tog det enda ägget som fanns kvar och hackade sönder det med en stekspade i diskhon. Sen blev jag arg på mig själv för att jag hade hackat sönder mitt sista ägg, och då blev jag ledsen och började gråta."
Sic!
Varning! På denna blogg är vi inte snälla mot varandra utan här råder en kvalificerad anonym mobbing. De som sticker ut - hängs ut!
Det absolut värsta som finns är påstridiga och jobbiga människor som inte riktigt vet vad de vill när de ringer för att tjafsa med arbetstyngda notarier. Det näst värsta som finns är ebola.
Många på detta forum tycks vara ovanligt snälla mot varandra.
Har du, sent om sider, aldrig varit med om att få uppleva hur "snälla" många annars brukar att vara mot varandra när deras olika respektive intressen kolliderar i något rättsligt forum?
Karro, Karro, jag tror inte att du inser hur sårande det är för mig att se dig skriva ovan att en kommentar som Myndighetsjurist skrivit är det bästa som du läst här. Särkilt eftersom min allra första kommentar på detta forum gällde just begreppet "rättshaveri". Jag kommer aldrig mer att SMS:a dig runt tolv-två på natten!
När det gäller diskussionen om rättshaverister undrar jag om det inte finns ytterligare en kategori som bör föras in under begreppet. På polishögskolan lärs följande ut: med ett fast och säkert uppträdande kan man gå vinnande ur jobbiga situationer/konflikter även om man inte är helt säker på att man har rätt. För just poliser kan detta vara mycket viktigt att ha i åtanke eftersom de ofta måste ta snabba beslut som kan få jobbiga konsekvenser, exemplevis att avgöra om det föreligger skäl för gripande eller våldsanvändning. Det är emellertid även mycket vanligt att se detta hos jurister, att inte kunna släppa en viss inställning. För notarier/domarpraktikanter/domare, bland vilka man skulle kunna misstänka att detta är vanligt, finns alltid "det är bara att överklaga" eller "rätten tar nu uppehåll och meddelar sedan beslut i den aktuella frågan", så detta ställs troligen sällan på sin spets för dem. Myndighetsjurister som står bakom beslut som kan omprövas/överklagas har liknande möjligheter till skenmanöver. Bland "civila" jurister som lever på sitt munläder ser man dock fast-och-säkert-uppträdandet hela tiden. "Det som jag sa är visserligen felaktigt med den tolkning som du gör, vad jag menar är följande ...". Eller: "Jaha, nä, det står visst uttryckligen här i femte paragrafen i avtalet, men det fråntar inte min kommentar någon vedhäftighet med avseende på avtalet som helhet". Detta sägs ofta med höjda ögonbryn och glasklar blick som försöker projicera ett självklart och blasé intryck. Efter det är det bara att återgå till det fasta och säkra uppträdandet (förutsatt att motparten inte haft sinnesnärvaro nog att se igenom fasaden och påpeka detta, något som troligen sällan är fallet eftersom motparten med sin ursprungliga kommentar redan trott sig ha trumfat diskussionen och nu sitter och väntar på att inkassera frukterna därav). Det är en gradskillnad, inte en artskillnad, mellan dessa och Myndighetsjurists rättshaverister ovan.
Alla vill ha rätt. Vissa är bara bättre på att dölja det än andra.
Myndighetsjurist -
du har helt rätt i att jurister, studenter eller nyutexaminerade, kan vara rättshaverister och i min mening än värre! En nyutexaminerad jur kand som visserligen är tillräckligt påläst för att kunna terminologin och lite grundläggande teoretiska resonemang och som därmed tror sig vara guds gåva till juridiken har nog de flesta stött på. Att hävda sin kompetens genom att påpeka hur inkompetenta äldre och betydligt mer erfarna kollegor är verkar vara en vanlig egenskap hos dessa. Samtidigt som de verkar ha stor tilltro till sin egen förmåga och inte inser sina tillkortakommanden. Likväl är fasaden ganska genomskinnlig när det väl handlar om att i praktiken omsätta de teoretiska kunskaperna. Men just på grund av sin bristande självinsikt och oförmåga att tillämpa de teoretiska kunskaperna i praktiken blir kanske frustrationen så stor att det enda som återstår är att falla i rättshaveristernas grop. Eller så blir de notarier?!
En rättshaverist är någon som vägrar att ge upp tron på sin sak, när den vet att den har rätten på sin sida och då möts av motstånd ifrån diverse "inkompetenta" motparter. Och det är dessa personer(de inkompetenta motparterna) som saknar kompetens och självinsikt som skapat begreppet rättshaveri för att överbrygga sitt oansvarsfulla och ofta oaktsamma handlande i egenskap av sin inkompetens.
Länge leve rättshaveristen! :)
Ojojoj. Här generaliseras det vilt om unga jur studars inkompetens och, får man förmoda, brist på respekt för dem som "vet". Liksom om rättshaveristers oförmåga att förstå att de har fel, och, får man förmoda, oförmåga att inse att myndigheten/domstolen/motpartsombudet har rätt.
Den tydliga generella upprördheten på denna sida tycks bottna i en frustration över att vissa människor vägrar rätta in sig i ledet och vågar sticka ut.
Ett strålande exempel på denna frustration finns i f. justitieministerns upprördhet över JK:s påståenden om att det finns poliser som ljuger och oskyldiga som sitter inne.
Den f.d. tycks för övrigt inte ens ha lyckats med att tillägna sig innehållet JK:s debattinlägg. Men, för en jur kand vars betyg inte ens räckte för ting, kanske det är för mycket begärt...
Håller helt med om att motparter (med ombud) påfallande ofta är förvånansvärt inkompetenta.
Detta i sig är inget att uppröras över -tvärt om givetvis.
Det som dock kan få blodtrycket att stiga till hälsovådliga nivåer är att ovan nämnda tenderar att medföra att vissa lyckats att lägga sig på "rätt" förståndsnivå i domstolen vilket tydligen ofta medför betydande fördelar.
Mot bakgrund av den normativa inställningen att även domstolarna borde utgöra meritokratier, anser jag att det givetvis borde vara tvärt om!
Eller, att vara lite småtrög i bollen borde inte få utgöra en merit.
En viktig aspekt i dividerandet om huruvida motparten besitter kunskaper eller inte tangerar många stora frågor. Skickar ut några påståendefrågor:
1) Om inte en nykläckt jur kand anses besitta tillräckliga kunskaper - är det då ett fel på utbildningen? Med tanken på alla högskolepoäng?
2) Erfarenhet är inte alltid det högsta kriteriet. Snegla bara på IT-branschen där unga fräscha hjärnor prioriteras. Inom juristkåren generellt - de grå tinningarna. Själv är jag en ålderman/kvinna och har både studier, livserfarenhet, arbetslivserfarenhet och en stor människokännedom samt humor. En ekonomisk och juridisk tickande hjärna med socialt patos samt strateg med förhandlingslist. Vi jurister borde ha mer än bara juridiken. Nykläckta juristen direkt från gymnasiet borde få praktik, inte tuktning under notarietjänstgöring.
Jag glömmer aldrig när jag dryftade en juridisk knäckfråga med en sakkunnig inom Justitiedapartementet och denne inte kunde gällande lagstiftning. Vid ett senare mail hänvisade han till propen viss sida och jag hänvisade tillbaka till ingressen. Han var nykäckt! Begrepp hade ändrats innan hans studier och de kände han inte till! Men skulle jag då hyvla ner honom till ostkantens sista andvändbara del? Nej! Ta hand om honom även om han har fått den tjänsten han besitter.
Lagstiftningen kunde bli bättre då om juristerna såg maskhålen mellan lagstiftningen!?
3) Är alla "jurister" kunniga inom alla rättsområden? Juristutbildningen ger ju en bara touchar av olika rättsområden och ofta läses kursen in under tentahets. Fastnar man sedan inom ett eller två rättsområden så efter något år är man inte längre en "bred" jurist. Det är som socionomutbildningen - var och en fördjupar sig/specialiserar sig.
4) Är det så att en "jurist" tror att h*n har den bästa utbildningen bara för att en "jurist" kan fatta beslut i andra människors liv?
5) Kan vi jurister vara sakliga och objektiva på en sådan här blogg och resonera kreativt och konstruktivt utan personliga eller yrkeskategoriepåhopp?
Dessutom så vill jag säga att Bodström, f d, bleknade i morse. JK är bra och jag vill inte att det i slutändan blir så att han måste avgå. Är det någon som är beredd att starta upp en tröste-lista åt honom?
Taskigt av Bodström också. Hán har ju massa erfarenhet som bl.a. målsägandebiträde och borde inte ge sig på dom som är juridiskt svagare...
Den som målar in en jurist i ett hörn varifrån någon normalt frisk person inte tar sig ut, kommer att finna att juristen till synes får vingar o sedan flyger ut genom fönstret. Kvar i hörnet ligger sedan endast juristens kostnadsräkning o väntar på målaren.
I domskälen står det dock sällan något om dessa vingar, utan där kan det i stället exempelvis anges:
"Rätten finner, vid en samlad bedömning, att..."
"...vinkylaren skall ses som en gåva av ringa värde och som ett tecken på en långvarig vänskapsrelation",
"...det får ändå anses..."
Ibland undrar kanske gemene vän av ordning varför bara vissa får anses kunna flyga utan att behöva gå på droger. (Även lilla jag undrar ibland.)
Snart jar vi då ett nytt år här och jag vill önska Er alla en riktigt bra kväll med en riktigt bra början och en skön nyårsdag!!!
... och en god fortsättning!
Efersom det är VÄLDIGT BRÅTTOM med att få svar på den här frågan av någon kunnig slänger jag ut den här.
Stängda dörrar i en förhandling rörande sexbrott. ("vanlig" helgvåldtäkt, inget överfall) Sekretess på målsägandena. Hur är det då med bandinspelningarna som rätten gjorde under förhandlingen? När är de offentliga? Om jag vill ha ut dem .-- rättssäkerheten är ju viktig! -- hur ska jag då gå till väga och med vilka argument?
En upplysning om din roll i det hela (händelsen, processen) samt ditt syfte med att få ut inspelningarna skulle eventuellt underlätta för den som är skickad att besvara frågan.
Kära Elin - läs i sekretesslagen..... suck!
Min roll är att jag tycker att det är ett sexualbrott som har lite märkliga detaljer i sig, enligt förundersökningen. Och där förhandlingen alltså varit inom stängda dörrar.
Ptja du lär i vart fall vara tvungen att vänta tills domen kommer, och inte ens då är det säkert att du får ut banden.
Läste ovan kommentarer ang. sexualbrott. Jag har oxå en fråga, men först lite bakgrund.
Bakgrund: Jag som pappa till min dotter var för några år sedan kärande i tvist om vårdnad. Svarandens advokat, av typen "Pelle Svensson i kvinnokläder" (huga), drog till med några ordentliga rallarsvingar o anklagade mig under den muntl. förb. förh. för att jag var en riktigt otäck typ som var ute efter att få skada min dotter. Detta sades i grov ton o syftade bl.a. på sådant som föranleder ganska ordentliga påföljder.
Rättens s.k. ordförande vände sig därpå mot mig o frågade i dryg ton -"Jaha, och vad då har den kärande att anföra mot detta?"
Djupt kränkt, milt uttryckt, lyckades jag utan juridiskt biträde att i vart fall förneka det av advokatsubban anförda.
Jag återkallade visst tid senare talan (då jag förstod att om jag driver målet vidare till huvudförhandling riskerade jag att aldrig mer få se min dotter) då det tydligt signalerades av rätten att det var upp till mig att bevisa att jag var oskyldig, även vad avser framtida aldrig begångna gärningar.
TILL SAKEN som jag gått o gruvat på ganska länge:
Idag ångrar jag djupt att jag i rättssalen inte slog till advokatkärringen allt jag hade förmått. (Detta ångrar jag verkligen!)
Frågan är om jag, i lagens mening, skulle varit att anse så som ansvarsbefriad för en sådan gärning?
Eller, hur mycket skit skall man behöva tåla i en rättsförhandling innan man får lova att själv ingripa i brist på ingripande från rättens sida?
En fråga från en lekman: vad är det som gäller ang. garderobsavgifter? Vi är många (de flesta) som stör oss på dem, särskilt när man skall äta en middag för 400 per person och tvingas punga ut med en tjuga för att en snubbe skall ta min jacka, förnedrande nästan. Bör inte detta vara "oskälig avgift" eller nåt liknande? ;)
Ville bara ta chansen och haka på delägarn och icke-besserwisserns resonemang om allt detta trash-talk kring jur. studenter & nyutexaminerade jurister. Visst, somliga må förvisso sakna självinsikt, men...
Blir inte ironin lite tjockflytande när dessa nedvärderande åsikter framförs i en blogg som till mångt och mycket handlar om att många äldre, "erfarna" jurister är ena riktiga stofiler, ex. rassen, fetto, hysterika, lagmannen. Är det inte snarare så att brist på självinsikt kommer i många olika former.
och medan jag ändå håller på så kan jag tillägga att garderobsavgifter för närvarande regleras i förordningen (1987:469) om kulstötning, garderobsavgifter, plockepinn, m.m. den s.k. lex garderobiensis...
Där framgår det av 5 § att varje krog som har serveringstillstånd måste ha en underbetald stackare som kommenderar av folk deras kläder i dörren. Detta av genus-sanitära orsaker. Vissa riksdagsledamöter från vänsterpartiet fick dock förra året igenom en motion om att denna författning bör ändras. Så, det må vara förnedrande men om du nästa gång tar tillfället i akt och ställer till en scen så blir det ännu mer förnedrande för dem (och dig också kanske om du inte gillar scener) då lagstiftningen från och med årsskiftet saknar tvångsmedel. Så mitt rätt så genomtänkta juridiska råd är att skälla ut stackaren efter noter. Ni kan tacka mig efter att ni har tjänat in de där 20 kronorna.
Ombudsrollen innebär en kampsituation, där man naturligen i större eller mindre mån demoniserar motparten och dennes ombud. Med tillräcklig självinsikt kan det bli njutbart att iaktta hur det unga ombudet anser det äldre motpartsombudet vara en halvsenil stofil och vice versa hur det äldre ombudet anser det yngre vara ett oerfaren stridstupp som oavsiktligen skadar sin klient.
Det är inte alltid är så synd om den som har hand om garderoben, inte sällan läggs den ut på entreprenad av krögaren - förvånansvärt ofta även på väletablerade restauranger - till ljusskygga typer som uppskattar att det i princip endast rör sig om kontanthantering. Skattefria intäkter o bra tvätt.
Vad gäller du som ville begära ut banden behöver du inte läsa nåt i sekretesslagen, för dig räcker det med att bara begära ut banden sen är det upp till myndigheten att hitta lagrummen som möjliggör att inte lämna ut den. Hjälp dom inte, notarier tycker ofta det är svårt med sekretess. Det är inte du som ska visa att den fonetiska upptagningen är offentlig. Spara dina argument, det kvittar ändå fullständigt vad du anför, detta är inget dispositivt tvistemål. Ligg dessutom på och säg att det är bråttom så blir notarien ännu mer stressad
Angående banden i brottsmålet..Dom faller om cirka två veckor. Ord står mot ord, mannen har erkänt att han haft sex med kvinnorna..Kvinnorna i sin tur att han våldtagit dem.
Stängda dörrar + att kvinnornas namn är sekretessbelagda gör ju insynen för allmänheten lika med noll. Därför vill jag få reda på vad som sades under tingsrättsförhandlingen.
Ring Expressen! de kan säkert hjälpa dig med att offentliggöra de (kanske) våldtagna kvinnorna.
Anledningen till att man sekretessbelägger namnen på offer i känsliga mål och håller förhandlingar bakom lykta dörrar i Sverige är bland annat för att vi ska kunna skydda brottsoffer från mammor, pappor och vänner till (misstänkta) våldtäktsmän som tycker att det är såå konstigt och uppenbart felaktigt att lilla söta Micke kan ha gjort något så fruktansvärt.
Så tänk efter innan du hetsar någon stackars notarie till att lämna ut något han inte borde. Kan det vara så att det finns en anledning till att inspelningen av förhöret INTE lades ut på nätet så att allmänheten kunde ta del av den? näää!
You want the truth? YOU CAN'T HANDLE THE TRUTH!
--> Undrande
Det är inte ansvarsbefriande att slå ner motpartens ombud för att du tycker att denna smutskastar dig.
Jag är en rättshaverist och jag tackar för alla tips och synpunkter jag fåt ta del av här.
Jag återkommer!
hahhahahahahah
Oj ett stavfel, det skulle stå "fått" inte "fåt".
Snälla EW, kan man inte få ett något mindre korkat svar?
("för att du tycker att" är ju inte speciellt begåvat ens i objektiv mening)
--> F.U.
Nej, det kan man inte.
F.U: menar du att du tycker att det inte är speciellt begåvat i objektiv mening? Notera att du inte nödvändigtvis behöver göra någon metafysisk analys av begreppet "objekvtiv" i ditt svar på min fråga.
Undrande: Våld uppskattas inte särskillt mycket i vårat samhälle. Det finns våld som inte är straffbart, men det våldet är undantag från huvudregeln att våld mot personer är straffbart. Det krävs väl inte särskillt mycket för att lista ut att misshandel av ett ombud i en rättegångssal inte är ett undantag från den regeln. Se det som så här: Du är rättsystemet i Sverige och din hobby är att jävlas med folk. Du har exklusiv rätt till det. Du bjuder hem lite folk för att jävlas med dem och väl hemmas hos dig så börjar en av dem slåss trots att det är du som har en exklusiv rätt att jävlas med folk. Hur hade du känt dig?
SS: Är det objektivt så är det väl irrelevant vad jag tycker (att jag tycker), eller?
H: Det var nytt för mig att i mitt hem har jag en exklusiv rätt att där djävlas med folk så mycket jag vill utan att det skall kunna få några kännbara konsekvenser för min del.
Ditt uttalande var således objektivt? Här efterlyser jag alltså den metafysiska analysen.
SS: Är det objektivt så är det väl irrelevant vad uttalandet var, eller?
Nä, sörru, eftersom vi här har att göra med ett cirkelresonemang. Det går inte att visa att något är objektivt enkom genom att påstå att det är objektivt.
"är ju inte speciellt begåvat ens i objektiv mening" utgör endast en åsikt om man inte kan visa vadi det objektiva skulle bestå.
Genom att skriva "("för att du tycker att" är ju inte speciellt begåvat ens i objektiv mening)" gör sig skribenten dessutom skyldig till det som han försöker lägga sin antagonist till last. Skribenten tycker själv, men tror sig undkomma denna etikett genom att påstå att vad han skriver är objektivt.
Kunskap i argumentationsanalys skadar aldrig.
SS: Det noteras att du är obegåvad i även objektiv mening. Jämför även tidigare postulat.
Bäste undrande!
Att med uppsåt slå ner ett ombud i en rättssal är misshandel enligt 3 kap 5 § brottsbalken. Det är också övergrepp i rättssak enligt 17 kap 10 § brottsbalken, eftersom du slår ner henne för att hon för talan mot dig.
Kan du då möjligen vara ansvarsbefriad på grund av de omständigheter som du anför? I 24 kap brottsbalken stadgas de allmänna grunderna för ansvarsfrihet. I 24 kap 1 § brottsbalken, vilken är den enda ansvarsfrihetsgrund som på något sätt skulle kunna vara tillämplig, stadgas vad som krävs för att nödvärn skall anses föreligga:
"En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse."
I ditt fall föreligger ingen sådan här situation. Inte ens om advokaten förolämpade dig så grovt att det faktiskt handlade om brotten förtal eller grovt förtal (5 kap 1 § eller 5 kap 2 § brottsbalken) eller förolämpning (5 kap 3 § brottsbalken) har du nödvärnsrätt mot henne. Jag citerar brottsbalkskommentaren till 24 kap 1 § brottsbalken:
"Alla brott är emellertid inte brottsliga angrepp på person eller egendom. Ärekränkning är exempel på ett brott som i regel inte utgör ett sådant angrepp. Smädliga tillmälen, s.k. muntliga injurier, och ärekränkning över huvud faller utanför nödvärnsområdet, utom i de fall då ärekränkningen har karaktären av angrepp på person i form av kroppslig förnärmelse (jfr NJA 1915 s. 511 och NJA 1990 s. 210). Däremot kan den som t.ex. genom förolämpande ord har provocerat annan till angrepp äga nödvärnsrätt mot detta angrepp."
Så någon ansvarsfrihetsgrund hade inte funnits om du slagit ner henne. Det skall inom parantes sägas att jag tror att det hade blivit enormt svårt att få advokaten dömd för förtal. Jag tror det bästa du kunde ha gjort hade varit att ha haft en egen, lika elak, advokat.
Bästa Elin!
Bandet är i och för sig en allmän handling när domen meddelats enligt 2 kap 3 § jämförd med 2 kap 7 § tryckfrihetsförordningen. När du begär ut bandet måste emellertid tingsrätten göra en sekretessprövning. Detta innebär att domstolen prövar om någon bestämmelse i sekretesslagen utgör ett hinder mot att lämna ut bandet. Den bestämmelse som är aktuell i detta fall är 9 kap 16 § sekretesslagen, enligt vilken sekretess gäller hos domstol i mål om ansvar för sexualbrott för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men av att uppgiften röjs.
Mitt tips är att tingsrätten kommer att finna att enskild (de påstådda brottsoffren) kommer att lida skada eller men om banden lämnas ut i sin helhet. Du får nog vara beredd på att du får ut band där allt som sägs om de påstådda våldtäkterna med mera har raderats bort på grund av sekretessen.
Bäste Konrad,
Tack för alla välmenande och seriösa synpunkter.
Skulle detsamma inträffa i framtiden hade jag dock dängt till advokatsvinet i alla fall.
Misstänker fortfarande att Undrande och Fortfarande undrande endast raljerar (i samma stil som Domarens son för ett tag sedan, fast utan dennes finess och med total brist på logik).
Men om vi nu skulle förutsätta att den händelse som han beskriver faktiskt har inträffat skulle Konrads utläggning ovan skjuta över målet. Denna utläggning förutsätter nämligen att svarandeadvokaten faktiskt skulle ha förolämpat käranden, vilket naturligtvis är hela utgångspunkten för frågan. Om så inte är fallet finns det överhuvudtaget inget problem att ta ställning till. Man kan naturligtvis som Konrad gör ställa hypotesen att det föreligger en förolämpning eller något annat ärekränkningsbrott enligt brottsbalken och sedan redogöra för vilken ansvarsbefrielse som isf skulle kunna komma i fråga. Här vet vi emellertid för litet om de faktiska omständigheterna för att kunna ge några kategoriska svar.
Det skulle vara intressant att veta vad svarandeombudet faktiskt sa, huruvida käranden själv hade något ombud och vilka åtgärder denna vidtog under förhandlingen, vad ordföranden faktiskt sa och vilka eventuella beslut som domstolen fattade.
Jag tror mot bakgund av vad Undrande anfört att han helt enkelt är bitter för att han inte fick vårdnaden om sin dotter. Den inställning som han har till hur hans upplevda problem under förhandlingen borde lösas har jag för mig att man med en spelteori under det kalla kriget kallade "hit'em hard and hit'em fast" och utfallet av en sådan åtgärd var att alla skulle dö i ett nuclear winter under förutsättning att åtgärden inte vidtogs väldigt hård och väldigt fort. Förutsättningarna för ett sådant utfall i Undrandes fall är mycket små om inte obefintliga eftersom han skulle behöva slå alla väldigt fort och väldigt hårt för att gå vinnande ur striden. Jämvikt och diplomatiska, sakliga åtgärder är fortfarande det vinnande konceptet, i kärnkraftsrace såväl som i domstolsförhandlingar.
Huruvida det ovan anförda är objektivt lämnar jag till Undrande att avgöra. För honom verkar det endast finnas en definition av objektivt: hans egen...
Och om någon skulle tycka att jag med det som jag skrev ovan hoppar på en stackars förtvivlad förälder (igen, under förutsättning att Undrande ligger någorlunda nära sanningen i sina kommentarer): någon som ber om råd för att undkomma rättsliga efterverkningar av uppsåtligt våldsanvändande står knappast på ett moral highground.
SS,
1. Är något objektivt så är det objektivt. Allt annat är subjektivt och därav följer även att SS:s påstående är subjektivt.
2. Vad gäller huruvida viss smocka rakt i advokatnyllet kan anses utgöra gärning som är ansvarsbefriad, angavs de faktiska omständigheterna (i något förmildrad form).
Hänvisar på förekommen anledning SS till dessa nämnda omständigheter.
Jag har aldrig påstått att något som jag har skrivit skulle vara objektivt. Jag bad tidigare om en metafysisk analys av "objektivt". Det kanske var litet optimistiskt från min sida mot bakgrund av din (iof något roliga) harang under 1 ovan.
Nä, de faktiska omständigheter som jag efterfrågade angavs inte.
SS,
Du blandar bort dig i korten, igen.
De relevanta omständigheterna har angivits och för det fall några omständigheter utelämnats beror det på att dessa saknade relevans och därför utelämnats.
Naturligtvis kan jag ge ett kategoriskt svar. Jag vet inte om det advokaten sade utgjorde ett ärekränkningsbrott. Jag vet inte heller om det undrande skriver har någon sanningshalt överhuvudtaget. Men om jag utgår från att det han skriver är vad som hände, och dessutom antar att advokaten faktiskt gjorde sig skyldig till ett ärekränkningsbrott, så kan jag kategoriskt svara att undrande ändå inte hade varit ansvarsbefriad, med hänvisning till att ett sådant brott aldrig kan anses vara ett brottsligt angrepp på person. Ansvarsfrihet hade alltså inte förelegat oavsett vad advokaten än sade, och alltså behöver jag inte heller veta det för att kunna ge ett kategoriskt svar utifrån de av undrande givna förutsättningarna.
Hade även ärekränkningsbrott ansetts vara ett brottsligt angrepp på person som berättigar till nödvärn, hade jag däremot inte kunnat uttala mig kategoriskt. Då hade jag fått svara "det beror på", som vi jurister brukar svara, eftersom svaret då hade varit beroende av om det advokaten sade faktiskt utgjort ett ärekränkningsbrott eller inte.
Konrad: det första stycket sammanfattar det som jag skrev, alltså att du gjorde antaganden och att vi saknar tillräcklig information för att dra kategoriska slutsatser.
Med det andra stycket motsäger du det första. Det är konstigt att du utan att skämmas vill framhäva att du tillhör gruppen "jurister" mot denna bakgrund.
Undrande: om du tror dig veta vilka omständigheter som saknar relevans förstår jag inte varför du ställde frågan in the first place (något som skulle kunna tala för att du tror dig har gjort en domarenssonare). Naturligtvis måste vi känna till de omständigheter som jag efterfrågar för att någon (jurister, Konrad eller vem som helst annars) skall kunna svara på frågan på ett någorlunda underbyggt sätt. Jag antar att du tror dig ha presenterat något "objektivt"?
Konrad o SS,
Glöm hela saken då man tydligen lika gärna kunde ha ställt frågan (ang. skälig respons på advokats gärning jämlikt även BrB 17:10) i Riksdagen.
Jag läste din bok under julsemestern i Indien, sjukt bra. Keep up the good...
Jag och maken har en beef om du är man eller kvinna, jag tror Man, han tror Kvinna. Jag tror jag har rätt.
FY FAN va patetiska ni alla är som debatterar rättsfrågor här inne hela dagarna - SKAFFA ER ETT LIV!
Fredrik, Fredrik...Vi stackare som inte har några vidare liv måste väl ändå få lov till lite kompensatoriska aktiviteter?
Stör det dig?
Bäste Fortfarande undrande:
Självklart skulle det kunna vara ansvarsbefriande att fysiskt angripa en aktör i förhandlingssalen, under vissa förutsättningar. Huvudregeln, den kära huvudregeln, är dock att det inte är ansvarsbefriande. Frågan om förutsättningarna för ansvarsbefriandet beror på om din enskilda situation uppfyller kraven för ett undantag ifrån huvudregeln, den kära huvudregeln.
Innefattar du mig bland dem som debatterar "rättsfrågor"? Ditt svar behöver nödvändigtvis inte innehålla någon redogörelse för vad som gör ditt liv innehållsrikt.
"Frågan om förutsättningarna för ansvarsbefriandet beror på om din enskilda situation uppfyller kraven för ett undantag ifrån huvudregeln, den kära huvudregeln."
Jaharru, - men ovan hade jag (o i princip hela det svenska folket) "aldrig" kunnat räkna ut själva, nämligen.
Sten Sture, kan inte du växa upp och sluta med ditt förbannade trams!? Konrad lämnar ett svar på frågan och svaret måste ju, självklart, baseras på de uppgifter som "Undrande" har lämnat. Du misstar denna kommentatorsfunktion för en rättssal. Det är inte intressant att veta vad som har hänt, det som är intressant att veta är vad som gäller under angivna förutsättningar. En jurist som inte kan lämna ett svar utan att börja dravla om Kant och andra av dina idoler är helt värdelös. Har du inget konkret att komma med, vilket "Undrande" var ute efter, kan du väl hålla grisfingrarna i styr och inte sabba denna tråd mer än du redan gjort!
Det är fascinerande hur det kan bli så mycket synpunkter på en mycket enkel rättsfråga. Frågan är kort "Jag blev arg på motpartsombudet under en förhandling för en sak hon sade. Om jag klippt till henne, hade jag varit ansvarsbefriad eftersom jag blev arg för det hon sade." Denna fråga innehåller precis tillräckligt med information för att man, utifrån gällande rättsläge, skall kunna ge ett helt korrekt svar. Enligt gällande rätt, som jag redogjort för ovan, kan man aldrig under några som helst omständigheter vara ansvarsbefriad från misshandel på grund av att någon annan sagt dumma saker till en. Alltså behöver man inte veta mer faktiska omständigheter för att kunna svara undrande.
Eller vilken information tycker du att undrande behöver komplettera med för att du skall kunna svara på frågan Sten Sture?
SS: De antaganden som Konrad gjorde var att ombudet inte angripit eller varit på väg att angripa Undrande med våld. Det är endast dessa omständigheter som har en betydelse. För att Undrande skulle kunna undvika ansvar för en misshandel av ombudet krävs det en ansvarsfrihetsgrund. I det här fallet finns det inte någon annan ansvarsfrihetsgrund som skulle kunna komma ifråga annat än nödvärn. Därvid har inte det som ombudet sagt till Undrande särskillt stor betydelse, med undantaget att det är möjligt att ta hänsyn till sådana omständigheter vid straffmätningen.
"Det skulle vara intressant att veta vad svarandeombudet faktiskt sa, huruvida käranden själv hade något ombud och vilka åtgärder denna vidtog under förhandlingen, vad ordföranden faktiskt sa och vilka eventuella beslut som domstolen fattade."
Dessa frågor har inte någon betydelse för straffansvaret ifråga om den hypotetiska misshandel som Undrande skulle ha företagit.
Fredrik: Det är svårt att sätta ett objektivt värde på vad som är ett givande sätt att spendera sin tid på. Vissa tycker om att diskutera rättsfrågor andra gillar att titta på Big Brother. Det är en sida av det hela. En annan sida av det hela är vad som kallas rationalisering inom psykologin. Denna funktion kan ta sig uttryck på så vis att en människa med mindrevärdeskomplex intalar sig själv att de saker han inte har en förmåga att förstå, ändå inte är nåt han vill förstå. På så vis blir besivkelsen över ens tillkortakommanden mycket lättare att hantera.
Eftersom vissa alltså synes ha svårt för att uppfatta den aktuella sakfrågan:
1. Kan man med ett skäligt våld försvara sig mot ett pågående brott (jämlikt BrB 17:10 m.m.)?
2. "Eller, hur mycket skit skall man behöva tåla i en rättsförhandling innan man får lova att själv ingripa i brist på ingripande från rättens sida?"
1. Ang BrB 17:10 Har den ingen betydelse. Det är inte mot brott i allmänhet man har en nödvärnsrätt utan just mot pågående eller överhängande angrepp på person eller egendom. Däri räknas inte verbala angrepp.
2. Väldigt mycket skit. Rättsystemet ser sig självt som fulländat. Ser inte domaren någon anledning att ingripa så finns det ingen anledning att ingripa (i stora drag). Rättstillämpningen faller på domstolarna och inte enskilda individer. Har du problem med ombudet får du helt enkelt gå samma väg som alla andra: genom rättssytemet.
Anonym, som möjligen är den samme som Undrande:
1. Ja, men inte i en situation då man blir utsatt för förtal/förolämpning. Inget fysiskt våld är då skäligt våld.
2. Mycket, om det man utsätts för är ord. Utsätts man för elaka ord, kan man om domaren inte ingriper själv göra det: genom att säga till personen ifråga att man tycker att han/hon uttalar sig kränkande. Som slutlig stridsåtgärd kan man lämna salen och göra en anmälan till Advokatsamfundet om motpartsadvokatens uppträdande (om det är en advokat som uppträder illa) och till JO om domarens flata uppträdande. Man kan inte slå.
1. Ja. Enligt 24 kap 1 § 2 st 1 p brottsbalken är du ansvarsbefriad om du använder skäligt våld för att avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom. Med brottsligt angrepp anses exempelvis att någon angriper dig med fysiskt våld eller försöker stjäla din cykel. Som ovan klargjorts är aldrig muntliga förolämpningar ett brottsligt angrepp som man har nödvärnsrätt mot.
2. Du har aldrig någonsin rätt att använda fysiskt våld mot en person som endast förolämpar dig verbalt. Anledningen till detta är att ärekränkningsbrott inte är ett brottsligt angrepp på person som berättigar till nödvärn enligt 24 kap 1 § 2 st 1 p brottsbalken. Oavsett hur vansinnigt förbannad du är på ett motpartsombud på grund av vad denne säger, så är det ändå misshandel och övergrepp i rättssak om du använder våld mot ombudet. Gör inte det.
Chefen: jag har aldrig påstått mig vara jurist, ge några juridiskt hållbara råd eller överhuvudtaget vara någon slags representant för det skrå som du verkar hålla högt. Tvärtom är hela syftet med Stures varande på detta forum att locka självrättfärdiga och dryga juristmiffon att visa sina rätta jag. Jag tycker mig ha lyckats synnerligen väl med detta i ditt fall.
OK, om jag nu skall försöka mig på att ge ett svar på Undrandes fråga för att en gång för alla få de svarsställare ovan som verkar tro att nöd eller nödvärn är relevant i sammanhanget att inse att de endast gör ett negativt konstaterande som har samma värde som att påstå att ordföranden inte skulle göra sig skyldig till mord genom att förhålla sig passiv under en förhandling:
En ansvarsfrihetsgrund påverkar inte skuldfrågan utan innebär endast att en annars skyldig person inte hålls ansvarig. Att nöd eller nödvärn inte kommer ifråga här beror på att det inte finns något överhängande hot om våld eller annan förstörelse som någon måste freda sig mot. Frågan är då om det finns några andra ansvarsfrihetsgrunder som käranden skulle kunna åberopa. Samtycke kan knappast komma ifråga under förutsättning att svarandeadvokaten inte gett sitt uttryckliga samtycke, och även om så skulle vara fallet skulle samtycket endast kunna omfatta ringa misshandel (eller motsvarnde hockeytackling med ett samtyckesexempel från sportens värld, möjligen även en sk. fransk skalle..), och det är troligen inte vad Undrande har i åtanke här. Vad som möjligen skulle kunna komma ifråga är teorin om socialadekvat beteende som ansvarsfrihetsgrund. Detta område är inte reglerat och det saknas i allmänhet någon praxis att falla tillbaka på. Som hypotetiskt exempel kan vi föreställa oss en kvinnlig kärande som reagerar på vad hon uppfattar är en sexistisk kommentar från ett manligt svarandeombud genom att ge honom en örfil. Detta uppfyller de subjektiva och objektiva rekvisiten för exempelvis ringa misshandel eller ofredande men hon skulle troligen kunna undkomma ansvar om hennes reaktion var impulsiv (dvs. inte överlagd i meningen att hon gavs tid att tänka igenom situationen och besluta sig för örfilen) och förutsätter troligen att de inblandade parterna står eller sitter rakt framför varandra. Denna teori står på skakiga grunder, men troligen skulle kunna hålla i tingsrätten om ordföranden skriver sig skiljaktig, nämndemännen friar med denna motivering och om domen inte överklagas och därigenom vinner laga kraft. Formellet rör det sig då om ansvarsfrihet. Att det måste röra sig om en kvinnlig gärningsman och ett manligt offer hänger ihop med tanken om kvinnan som skyddssubjekt, vilken är fastslagen på flera håll i svensk rätt (exempelvis kvinnofridslagstiftning och per analogi brottbalkens påföljdsavsnitt enligt vilken manligt våld mot kvinnor är en försvårande avsnitt, en sorts e contrario-slutledning). Allt hänger alltså på om handlingen anses socialadekvat, och många nämndemän skulle nog kunna skriva under på att den är det i detta fall. För undrande kan det nog bli svårt att hänvisa till denna teori, särkilt eftersom handlingen att smälla till svarandeadvokaten troligen skulle bli alltför överlagd enligt de omständigheter som angivits. Dessutom är offret kvinna och gärningsmannnen man, vilket ökar på svårigheterna att tala om socialadekvat beteende.
När det gäller frågan vilket värde vad svarandeadvokaten faktisk sa och vad övriga parter gjorde har så kan noteras att det relevanta avseende denna ansvarsfrihetsgrund är hur gärningsmannen uppfattade situtionen och bedömningen görs alltså utifrån dennes subjektiva uppfattning. Men även om det alltså inte är relevant i själva ansvarsfrågan, har denna fråga stor betydelse i förfarandet eftersom de närvarande troligen kommer att medverka som vittnen vid prövning av åtalet mot käranden. Om det vidare kan bevisas i mitt exempel ovan att svarandeadvokaten faktiskt sa något sexistiskt lär nämnden inte ha några problem att anse reaktinen som socialadekvat.
I Undrandes fall skulle man eventuellt kunna laborera med någon form av patologiskt raseri och den vägen åtminstone undkomma en strängare påföljd, även om ansvaret formellt kvarstår. Även i detta fall är de närvarandes uppfattningar och handlingar relevanta eftersom de kommer att ligga till grund för prövningen om detta patologiska raseri föreligger. Again, det skulle dock inte vara fråga om ansvarsfrihet.
Notera gärna att det ovan sagda inte är kategoriskt och att detaljerade omständigheter skulle krävas för ett sådant i det enskilda fallet. Min redogörelse, liksom Konrads och de andras ovan, är endast conjuncture.
Glöm inte att tentafrågor och -svar inte har något med verkligheten att göra. Detta är dock ingendera, i motsats till vad som är fallet med Konrad och de andra.
Menar naturligtvis försvårande "omständighet", inte "avsnitt".
Sten Sture, du har vid ett flertal tillfällen här på kommentarsidan skrivit att du suttit ting och beskrivit hur du var erbjuden en plats som hovrättsfiskal. Du har med andra ord visst då tidigare utmålat dig som jurist. Huruvida du är det eller inte låter jag vara osagt. Ditt resonemang ovan lämnar jag, av olika anledningar, därhän.
Jag pratade om tråden, inte om forumet som sådant. Chefen gnällde över att jag förstörde tråden. I tråden har jag inte påstått mig vara, eller försökt agera som, en jurist. Möjligen med undantag för min senaste kommentar, från stycket som börjar med "OK, om jag nu skall försöka mig på att ge ett svar på Undrandes fråga...".
"Olika anledningar"? Du som var så pratglad ovan. Alltså inga invändningar?
Jo.
SS: Var i Brb 24 kap står det att nöd eller nödvärn endast aktualiseras om det finns något överhängande hot om "våld eller annan förstörelse som någon måste freda sig mot"? Sist jag kollade så har man rätt till nödvärn mot alla sorters brottsliga angrepp.
Ska man vara besserwisser bör man kanske ha på fötterna också...=P
(Med reservation för att du kanske rättar dig själv längre ned i texten. Då den inleds med ett generalfel ödslade jag ingen tid på att läsa resten.)
Chefen: ge gärna ett exempel på ett brottsligt angrepp som inte utgör förstörelse. Jag tyckte att "våld eller annan förstörelse" sammanfattade det ganska bra i samband med frågan. Visst, som koncis beskrivning av nödvärn och nöd kanske den har sina brister, men för att uppfylla syftet att avfärda dem från problemet ovan fungerar det utmärkt.
Vadi skulle "generalfelet" bestå? Vad är det som skulle behöva rättas?
En bra grundregel i livet är att alltid läsa hela boken innan man skriver recensionen. Min officiella inställning kommer att förbli att du har läst hela kommentaren men inte har några vettiga invändningar, precis som Konrad.
Vad är du chef för?
Tack alla för alla goda pratiska råd.
Sammantaget förstår jag således rättsläget som följer.
1. Jag kan spöa upp advokat-häxan med hur många örfilar som helst bara det sker med öppen hand och under inverkan av visst socialadekvat sinnestillstånd o att detta tillstånd är påvisbart i även efterhand.
2. Den som försöker stjäla ens rostiga gamla cykel har man rätt att dänga till. Den som försöker att stjäla ens barn genom fullständigt ogrundade beskyllningar eller angivelser inför sittande rätt har man dock inte rätt att dänga till.
3. BrB 17:10 är inte tillämpbar i en svensk rättssal, i vart fall inte om rättens ordförande är lite trög i bollen då detta tröga utgör gällande rätt.
4. GärningsMÄN är ju män, -tänkte inte på det.
5. Anmälan hit o dit kan man ju även göra, vilket dock kanske är lika meningsfullt som att anmäla om någon snor ens cykel?
Bortsett från ovan punkter 1 - 5 ovan:
Går det inte bara att nämna det magiska uttrycket "gärningen vitsordas" precis innan man begår "det där socialadekvata"?
Borde väl funka, eller?
Nja, öppen-hand-invändningen fungerar väldigt sällan för män. Man måste vara kvinna för att ha rätt att örfila. Och då endast män.
Notera gärna att om du skulle angripa advokaten i rättssalen, oberoende av om det är impulsivt, överlagt eller under inverkan av något slags patologiskt rus, så har hon nödvärnsrätt mot ditt angrepp. Om hon alltså är övertygad om att du kommer att knocka henne kan hon helt straffritt knocka dig först (om hon hinner), så länge som hennes våld är proportionellt mot det upplevda angreppet. Fråga gärna Konrad eller chefen för vidareutveckling.
SS,
Jaha, men om jag med första smockan "råkar att missa" advokatkossan, varpå jag faktiskt får mig en FETsmäll på truten av kreaturet ifråga, o först därefter låter min rallarsving träffa sitt predestinerade slutmål.
Har jag då handlat juridiskt riktigt enligt din mening?
Nej, om hennes fetsmäll utgjorde proportionellt nödvärn utgör troligen inte din "rallarsving" något "juridiskt riktigt handlande", om du med det menar att du skulle vara fri från straffrättsligt ansvar. Hon har nödvärnsrätt mot den också. Och vad som gäller enligt "min mening" har knappast någon juridisk bärkraft. Glöm aldrig detta: bara för att en advokat (eller någon annan jurist med en "fin" titel) säger att något förhåller sig på ett visst sätt behöver det inte vara sant, även om de skulle vinna ett mål med hjälp av påståendet. Det finns inga sanningar inom juridiken.
SS,
1. Om det inte finns några sanningar inom juridiken finns det,
2. objektivt sett,
3. inga jurister som ljuger när dessa utövar juridik.
4. Då påståendet i ovan P. 3 är uppenbart osant,
5. gäller även, och mot särskild bakgrund av P. 2 ovan, att påståendet i ovan P. 1 inte utgör någon sanning.
6. Är slutsatsen i ovan p. 5 felaktig i juridisk mening, gäller i vart fall att inom juridiken är det svårt att få rätt via åberopande av logik.
Om du menar att handlingen att smälla till svarandeadvokaten skulle vara logisk, med de olika förfarandealternativ som du fört fram tidigare, och att detta påstående inte är sant, har du troligen rätt. Oberoende om du vill få det till att det är objektivt eller "i juridisk mening". Huruvida omständigheten att du "har rätt" skulle vara objektiv lär som vanligt endast du kunna svara på.
SS,
Nu har du blandat bort dig i kortleken, ännu en gång.
Med ovan punkter 1 - 6 avsågs särskilt innehållet i resp. nämnd punkt.
"Om du menar..." är således noll rätt.
Att jag skulle ha blandat bort mig i kortleken är således enligt din logik en objektiv slutsats, vilken naturligtvis inte skall blandas ihop med alla vedertagna definitioner av objektivitet. "Om du menar..." och det som följer vilar naturligtvis på sin egen logik och har ingenting att göra med din definition av objektivitet och rätt. Din slutsats "noll rätt" har således bara giltighet för dig och i din egen lilla "objektiva" logikvärld. Inte för att jag förväntar mig att du skall förstå det här...
SS,
Sök hjälp för dina problem.
Tja, det var du som initierade diskussionen och du har gjort lika många kommentarer som mig i tråden, så om ditt råd skulle vara "objektivt" korrekt (enligt vilken som helst definition) så lär det omfatta även dig, eller kanske endast omfatta dig. Att du tror dig vara en puppet-master kanske är ett tecken på att något inte står rätt till.
SS,
Du är sjuk i huvudet.
Att du inte klarar av att förstå den saken ligger i sakens natur.
Eller varför inte: att inte ha insikt om att man är en tönt talar för att man är tönt. Som en papegojas pladder. En möjlig skillnad mellan dig och mig är att jag aldrig gjort sken av att inte pladdra.
Enligt samma princip som den som säger att den som först hänvisar till Hitler/nazism i en diskussion förlorar bör jag kunna utropa mig till vinnare mot bakgrund av dina lekisnivåförolämpningar. Eller?
SS,
Det var ju du som först hänvisade till Hitler/nazismen i diskussionen och därför, om man skall följa dina regler i den saken, utnämns du inte till "vinnare" utan istället till "förlorade".
PUCKO!
Det här är verkligen ett race to the bottom, vi är båda "förlorare" sedan länge. Men ok, jag är inte den som ger mig. Jag talade om Hitler/nazism som en formell omständighet för att förklara hur ditt substantiella lekisargument gör dig till förlorare. Jag hänvisade inte till Hitler/nazism, jag förklarade att du hade ett lika katastrofalt agrumenteringssätt som den som hänvisar till Hitler/nazism, vilket ypperligt illustrerades på nytt genom bruket av "pucko". Säg gärna till om det är något mer som du inte förstår så skall jag iaf försöka förklara så att du förstår.
SS,
Du är så väck i huvudet att man får tårar i ögonen.
Your fast wit is truly overwhelming.
Undrande kommer med ännu en klockren illustration av vad jag sa ovan.
Fråga: försöker du fortfarande framstå som en förtvivlad far som inte får träffa sin dotter?
SS-idioten,
du är dessutom ett last-word-freak.
I motsats till dig själv, menar du, eller?