Söndagen den 15 januari 2006

Arbetet på domstol är ansvarsfullt men också stimulerande och utvecklande. Kontakten med människor är kärnan i arbetet, kan man läsa på Domstolsverkets hemsida. Det är mycket tveksamt om detta påstående stämmer, men när det har varit häktnings- eller huvudförhandling bakom stängda dörrar får man iallafall en pratstund med kriminalreportern vid Obygdens Dagblad. Det brukar dock varken vara stimulerande eller utvecklande, däremot ansvarsfullt, för den lilla råttan ringer ständigt till notarierna och försöker med sin pilsnerfilmsröst lura ut detaljer som han mycket väl är medveten om att vi inte kan berätta.

-Amen tjeeena, det var länge sedan. Hörrödu, vad sade han egentligen på förhandlingen? frågar han, precis som om vi vore gamla goda vänner. -Det var stängda dörrar på häktningsförhandlingen, så jag kan tyvärr inte säga något om saken, svarar jag. -Amen du, kan du inte säga om han hade några kumpaner iallafall? frågar han. -Nej, som jag sade var det var stängda dörrar, svarar jag. -Amen du, vi ska snart gå i tryck, det tar sån tid att ringa åklagaren och fråga honom, kan du inte säga nåt iallafall, tjatar Reportern. Varenda gång är det samma visa, och jag undrar om han inte är lite bakom flötet, för häromdagen bevistade han Mikaels notarieting och intervjuade en av de tilltalade i foajen. Intervjun resulterade i rubriken "X X:son kämpar för sin rätt - körde bara i 50 km/h". Vem fan vill läsa om det? Artikeln spände över halva sidan 7, och man förfasas när man inser var det statliga presstödet egentligen hamnar någonstans.

I fredags kväll, när jag som bäst stod hemma och värmde på min helgfestliga microlåda, ringde telefonen. Personen i andra änden uppgav att han var från Obygdens Dagblad, och just när jag skulle säga att jag inte ville ha någon prenumeration kände jag igen Reporterns röst. Han ville ha information om de tilltalades utsagor i ett mål om bilstölder eftersom han inte själv haft tid att närvara vid förhandlingen. -Offenlighetsprincipen gäller ju, sade han. -Precis! Det innebär att du själv kan komma och lyssna på förhandlingarna i fortsättningen om du är intresserad, svarade jag och belönade min egen fyndighet med en high five mot spegeln. -Amen du, vi går faktiskt snart i tryck, det är väl bättre om det står rätt i tidningen imorgon, lirkade Reportern. Inte nog med att man som notarie är ansvarig för alla misstag som inträffar på tingsrätten, nu skall man plötsligt hållas ansvarig hemma i TV-soffan för att Obygdens invånare får adekvat nyhetsrapportering. Den här byn behöver definitivt en rejäl narkotikahärva för att pigga upp ortsblaskan.

Kommentarer
Postat av: Först!

Just det!

2006-01-16 @ 11:06:28
Postat av: Sepåfan-en till notarie

Haha, vi har en exakt likadan reporter i byhåla. Envis som synden och ger sig aldrig trots att det bara handlar om skitmål.

2006-01-16 @ 11:31:05
Postat av: Anonym

Hahaha vilket gott skratt jag fick, ack dessa reportrar suck, fick mig ett ännu större skratt när jag upptäckte att du inte är en medelålders "gubbe" som jag fått för mig utan en herre i sina bästa år precis som jag är en kvinna i mina bästa år ha ha ha :0)

2006-01-16 @ 13:02:18
Postat av: Tveksam

Att tingsnotarien inte är medelålders gubbe är vi nog alla överens om. Men herre - tja - jag tror nog att det är en dam i sina bästa år.

2006-01-16 @ 15:12:09
Postat av: Anonym

En dam , nja det hade jag aldrig personligen trott, men men alla är vi olika och ser saker och ting ur olika perspektiv....

2006-01-16 @ 17:04:11
Postat av: Karolina på Glamourbloggen

Reportern får väl snart själv se till att det händer lite smaskiga brott i Obygden, så han har något att skriva om. ;)
Så gick det ju till i någon svensk film vill jag minnas. Jag tror det var Jalla Jalla eller något i den stilen. Polsen gjorde själva brott så att brottsstatistiken skulle öka, annars riskerade polisstationen att behöva läggas ner.

Postat av: Jurisimo

Karolina: Kopps hette den filmen.

2006-01-17 @ 08:55:18
Postat av: Norarie i urskogen

Efter en huvudförhandling i ett tvistemål ringde en av de lokala reportrarna upp mig och när jag sade till honom att parterna hade förlikts sade han "jasså!, men mellan dig och mig skulle väl kommunen ha vunnit om tingsrätten hade dömt i målet"... Man upphör aldrig att förvånas.

2006-01-17 @ 10:52:14
Postat av: Gubben

Känner igen mig från min egen notarietid. Satt ting i en småstad och ortens journalister orkade aldrig eller sällan att närvara vid en huvudförhandling. De ringde hellre och försökte få ett referat i efterhand, något som jag konsekvent vägrade att medverka till.

Som yrkesverksam slås jag däremot mest av att journalisternas rapportering nästan alltid är enögt åklagarvänlig. Troligen beror detta på att journalisterna måste upprätthålla en god relation till åklagare och poliser så att dessa fortsätter att sälja sekretessbelagda uppgifter ur pågående förundersökningar mot svart ersättning. Hur skulle tidningarna annars få något att skriva om?

2006-01-17 @ 13:35:18
Postat av: notarie i storskogen

Att rapporteringen är åklagarvänlig kan väl i så fall bero på att uppgifterna som ligger till grund för artiklarna kommer från just det hållet?

2006-01-17 @ 14:55:55
Postat av: F

Just det. Det borde ligga i varje tilltalads intresse att den lokala reportern hålls underrättad om vad som sades i målet. T.ex. att vederbörande hela tiden hade för avsikt att betala för falukorven och att han bara glömt bort den där den låg inanför fleecetröjan.

2006-01-17 @ 17:45:02
Postat av: sueco

Kanske borde advokater plantera läckor i dagspressen?

Man har ju hört en hel del visdomsord: "Min huvudmans uppsåt omfattar endast tillgreppet av kontanterna. Hans uppsåt omfattar således inte de övriga saker som fanns i handväskan. Min huvudman [man i medelåldern, med missbruksproblem] använder nämligen varken parfym eller smink."

Detta skulle kunna göra sig bra i en kvällsblaska.

2006-01-17 @ 21:41:09
Postat av: Fröken Pätimäter

Gubben - är du kanske advokat? Kanske till och med försvarsadvokat? Kan det vara så att det inte är ditt perspektiv journalisterna alltid väljer och attdet därmed är fel perspektiv - eftersom det inte är ditt? Vad är problemet, pratar du inte med media eller skriver de inte som du vill?

Till skillnad från polis och åklagare så har du ingen tjänstemannaskyldighet att prata med media, men du har en möjlighet att göra det om du vill föra fram din/klientens synpunkter. Ta chansen.

2006-01-18 @ 09:02:13
Postat av: Undrar var Krister Thelin tog vägen?

Jag vet inte om du såg konrads inlägg under tingsnotariens förra inlägg, men han har ställt frågor till dig. Vi vore så tacksamma om du besvarade dom!

2006-01-18 @ 10:44:58
Postat av: Gurra

Åklagarvänlig ja. en annan misstänker att det är ganska vanligt att den tilltalade är skyldig.

2006-01-18 @ 12:51:36
Postat av: Murvel på Bystan

Kalle Kula blir anhållen för våldtäkt på ett barn.
Men polisen lämnar inte ut hans namn, eller några detaljer om vad han påstås ha gjort. Åklagaren har dessutom förklarat för polisen att han/hon sköter mediakontakterna i detta ärende. Han/hon är ju ändå FU-ledare.
För säkerhets skull ålägger åklagaren poliserna med yppandeförbud.
Tingsrätten godkänner åklagarens begäran att hemligstämpla den misstänktes identitet när han begärde att rätten förordnade om offentlig försvarare.
Därefter hemlighåller tingsrätten den misstänktes identitet i häktningsframställan, i låtsad okunnighet om att SekrL 9:17 sedan 2004 åter har ett rakt skaderekvisit.
Nästa steg är att helt oreflekterat bifalla åklagarens begäran om stängda dörrar vid häktningsförhandlingen.
Naturligtvis har allt föregåtts av ett allvarligt samtal med poliserna på caset om vådan av att "läcka" till pressen.
Så kommer åtalet. Åklagarens illröda stämpel på aktens första sida tolkas som att allt material i densamma är hemligt jämte sekrL 9:16 och 9:17.
Räcker inte det finns det dessvärre ingen domare som för tillfället hinner sekretesspröva så där himla många papper.
Men stämningsansökan får reportern ta del av. Där står informativt att Kalle Kula är misstänkt för grov våldtäkt mot barnet C, enligt gärningsbeskrivning på separat bilaga.
Det åberopas även några anonyma vittnen "till styrkande av åtalet" samt ett rättsintyg i icke redovisat bevistema.
Sen kommer huvudförhandlingen. Den misstänkte förs in under en jacka, och piskas på ryggen av fotoblixtarna. Efter två minuter får reportrarna och den eventuella allmänheten lämna salen. Den röda lampan lyser därefter konstant tills slutpläderingarna är klara och tingsrätten fattat beslut i häktningsfågan och annat.
Advokaten vill inte svara på några frågor. Alla svaren har ju förebragts bakom stängda dörrar, och han behöver regelbundna förordnanden även i fortsättningen.
Jamen i domen då? Den ser tjock och lovande ut. Men se där har stora delar av utsagorna maskats. Och hör och häpna - även det mesta avdomskälen! Är inte det olagligt? Jamen klaga till hovrätten då!
Kalle Kula kryper in på fem års fängelse. På kåken åker han på stryk, och för resten av sitt liv är han pedofiljäveln, fy fan, kastrera honom.
Allt detta har skett utan att åklagarens bevis och tingsrättens värdering av desamma har kunnat granskas oberoende. (Men vänta, hur var det med EU-konventionen...något om vars och ens rätt till en offentlig rättegång....och vad står det i rättegångsbalken nu igen?

I ett litet hörn på redaktionen sitter en murvel med en gammal lagbok i knät. Sidorna för 1980:100 och tryckfrihetsförordningen är sönderbläddrade.
Lite saliv rinner ur hans ena mungipa, och blicken är tom. Hans redaktör skriker om att det måste ju finnas något att berätta om den där pedofildomen.
Som en zombie sträcker sig reportern efter telefonen och slår numret till notarien på tingsrätten....

2006-01-19 @ 00:43:00
Postat av: Konrad

Jag har tidigare utnämnt delägar-Jans inlägg rörande såssar till de sämsta på den här kommentarsidan. Får nog utnämna föregående inlägg till ett av de absolut mest läsvärda.

2006-01-19 @ 08:30:50
Postat av: Notarien

Fast i ett sådant mål finns det något annat som är betydligt viktigare än Kalles intresse av en offenlig rättegång, nämligen barnet.

Och försök inte inbilla mig att det är i syfte att ta tillvara Kalles rätt du vill att rättegången skall vara offentlig - du vill bara ha något att skriva i tidningen.

2006-01-19 @ 09:13:46
Postat av: Lycklig exnotarie

EU-konventionen?

Se dar en anledning att vara forsiktig med information till Murvel pa Bystan.

2006-01-19 @ 09:35:02
Postat av: Murvel på Bystan

Mittåt: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Artikel 47 närmare bestämt.

Självklart ska barnets intressen tillvaratas. Även vi landsortsmurvlar skriver under de pressetiska spelreglerna, och under förtalslagstiftningen.

Däremot anser vi att det är just vi, och inte myndigheterna, som ska bedriva denna pressetik.

Jag, och många med mig, upplever att det pågår en kamp om makten över ordet. Lagstiftarna har sedan 1980 utvidgat sekretesslagen på cirka 200 punkter. Rättsväsendet har i dag lagstöd att hemlighålla i princip vadsomhelst. (5:1, 9:16, 9:17).

Vår äldsta grundlag menar att det är en del av vårt statskick att pressen självständigt kan ta del av och granska det som händer inom myndigheterna.

Om rättsväsendet ska kunna behålla sin legitimitet måste det också tåla insyn.

Och nej, notarien, jag har faktiskt betydligt större ambitioner än att servera brottmål och mänskliga tragedier som trivial underhållning.

2006-01-19 @ 10:04:53
Postat av: Notarien

Det är inte de pressetiska reglerna jag talar om. Barnets intresse i den här situationen skall tillvaratas, vilket sekretesslagstiftningen tillser. Det är inte bara från pressen som barnet skall skyddas, utan även från andra nyfikna i barnets omgivning. Att tidningarna själva skulle klara av att avgöra vad som är lämpligt kanske stämmer, men är handlingarna offentliga bereds hela allmänheten möjlighet att ta del av dem.

Och jag håller med tingsnotarien - det är jobbigt när ni ringer och tjatar om att man ska lämna ut sekretessbelagda uppgifer och låtsas att vi är gamla kompisar. Ett nej är ett nej. Ring åklagaren.

2006-01-19 @ 10:20:06
Postat av: PLEASE

Ni journalister är inget annat än bara ett gissel!
Vore bara fler som Agneta Blidberg, skulle världen se bättre ut!

2006-01-19 @ 10:34:15
Postat av: bränd (i dubbel bemärkelse)

Är ombud i tvistemål vid domstol. Blir uppringd av radioreporter som frågar om målet. Jag svarar inte i sak men uttalar mig allmänt om vad jag anser att de aktuella bestämmelserna betyder. "Om någon har.. så skall... men det beror naturligtvis på om domstolen delar min syn på det som jag anfört i stämningsansökan, om de anser att min klient har kunnat bevisa det som han skall bevisa." "lagrummen hänger ihop genom att..." Mot slutet av samtalet frågar journalisten om vi kan bestämma en tid för en riktig intervju där hon kan spela in mig och använda i ett reportage. Jag säger nej och hänvisar till klienten. Vad hör jag i radioprogrammet sedan? Rätt gissat. Samtalet hade naturligtvis spelats in, och sedan redigerats hårt, samt klippts ihop med min klients samtal som kommit till på liknande sätt, för att det skulle se ut som vi sade emot varann.

Hädanefter talar jag aldrig med journalister.

/Bränd processande jurist

2006-01-19 @ 15:59:48
Postat av: SC

Murvel på Bystan ->
"Däremot anser vi att det är just vi, och inte myndigheterna, som ska bedriva denna pressetik."

Pressetik??? Det är väl lika stendött som dinosaurierna vid det här laget.

2006-01-19 @ 16:42:26
Postat av: Anonym

Modigt (läs dåligt omdöme) av murveln att våga sig på att tolka sekretesslagen. En tydlig dålig insikt i hur pass komplicerad den lagstiftningen faktisk är.

2006-01-19 @ 16:50:13
Postat av: Sympatisören

Om vi ändå är inne på pressetik.

Är det pressetiskt att som journalist utge sig för att vara en oljeshejk för att framtvinga information som annars vore mer eller mindre omöjlig att få fram?

Nu säger jag inte att alla journalister rättfärdigar ett sådan bedrägligt förfarande (detta är dessutom ett extremt exempel) men jag kan slå mig i backen på att de journalister som var med i kuppen hävdar att det inte bryter mot en såkallad pressetik och även får medhåll av sina kollegor m.m.

2006-01-19 @ 17:10:36
Postat av: till murveln

Som du nämnde själv i ditt första inlägg: Klaga på tingsrättens beslut så får överrätten bestämma. Om du sen har synpunkter på att det är domstolarna som tillämpar lag och inte journmalister så får du ta upp den frågan med lagstiftaren. Den konvention som du talar om är inte grundlag, det är däremot Europakonventionen (EKMR) enligt vilken pressen i vissa fall får utestängas (artikel 6). Du talar om Kula som om du ville försvara honom, du har inte tänkt på att det kan vara i hans intresse att förhandlingen är sekretessbelagd? Det står honom för övrigt fritt att snacka med murvlar när han väl sitter på kåken. Om han får stryk eller inte hör knappast till diskussionen.

2006-01-19 @ 17:33:54
Postat av: Sten Sture

DN:s chefsredaktör skrev en intressant artikel om problemet med självrättfärdigande journalister i höstas. Den som ännu inte läst den och orkar leta upp dem is in for a treat.

Själv tycker jag väl att man ska göra som Chris Rock eller någon sa om Rodney King-debaklet: om du ser mig bli misshandlad av 10 poliser, lägg för helvete ner kameran och kom och hjälp mig! Per analogi kan man tillämpa detta på tsunamibevakningen: statsanställda och handläggare på berörda myndigheter förväntades tydligen av de flesta utföra mer än vad som tjänsten normalt kräver. Jag hörde ingen kräva samma standard av journalister. Och det var nog inte många som lade ner kameran. Det enda som jag själv kommer ihåg i den riktningen var en pompös CCN-reporter med seriös mustasch som under ett repotage om hur snabbt och snyggt USA kom med bistånd kommenterade sitt eget "spontana" bidrag till att lossa en US Navy-helikopter som skulle lämna vatten till nödställda i Ache. Man kan ju undra hur CNN kände till var helikoptern skulle landa, och huruvida det fanns fler helikoptrar. Men det ligger kanske litet utanför själva kärnfrågan.

2006-01-19 @ 17:38:23
Postat av: Thomas

Blev sugen på att författa en dräpande replik om hur vidriga journalister är, men insåg att detta redan gjorts på ett föredömligt sätt.
Skönt att veta att jag inte är ensam om att förakta "sanningssökande" (läs lösnummersäljande), osaklighetssjuka journalist-as!

2006-01-19 @ 23:01:58
Postat av: Murvel på Bystan

Vad kul med så många debattsugna statsanställda.

Ingen vet mer än vi journalister hur komplicerad Sekretesslagen är. Lager på lager av rekvisit, korsreferenser och specialutgångar.

Sålunda har det exempelvis stadfästs i kammarrätt att en målsägande i en nedlagd förundersökning inte har rätt att ta del av polisens nedtecknade målsägandeförhör med honom själv(9:17)eller något annat av materialet i förundersökningen (5:1)
Rimmar lite illa med Rättegångsbalkens regler om enskilt åtal, tycker ni inte?

Men du har rätt. Sekretesslagen är svår. Så svår att många anställda på mvåra yndigheter bara minns vad den heter, och tror att eftersom den finns är allt de håller på med hemligt.

Det hålls ibland kurser i sekretesslagen, men aldrig några kurser i meddelandefriheten, efterforskningsförbudet och bestraffningsförbudet.

Kan ni ge mig en lista på andra myndigheter än domstolarna, åklagarna och polisen som ni tycker att vi journalister inte behöver granska?

Är det egentligen nödvändigt att granska din kommun? Naturligtvis sitter det ytterst komptetenta tjänstemän på alla poster där. De KAN ju verkligen sitt jobb och ska väl inte behöva svara på en massa näsvisa frågor?

Fallet Ulf, Joy Rahman, Mottala-affären och Egyptenaffären behövde vi svenska medborgare verkligen inte veta nåt om.

Vad gäller Tsunamirapporteringen så känner jag flera som var på plats, och vet vilka svårigheter de gick igenom. Bara det att de inte skrivit om det i tidningen, utan fokuserat på uppdraget: Mycket information hem, snabbt.
Kvällstidningarna hade igång hemsidor med efterlysningar, hälsningar hem, och böner om hjälp medan Göran Persson ännu satt med glöggkoppen i handen. Och en resebyråchef var den enda person som påminde om en pålitlig svensk tjänsteman.
Att du och vår utrikesminister missade den rapporteringen är för mig en gåta.
Grattis till dig om du lyckas hitta en enda förtalsstämning eller klander i PO gällande Tsunamirapporteringen.

2006-01-19 @ 23:32:39
Postat av: Förvaltningsjuristen

Murvel på Bystan: En och annan poäng har du och visst bör offentligehets- och sekretessfrågorna behandlas bättre än vad som många gånger är fallet inom domstolsväsendet m m. Lite över målet skjuter du dock och dig själv i foten. Meddelarfrihet och meddelarskydd i all ära men det avser endast uppgifter och inte handlingar som sådana. Vidare är det alltid upp till var och en offentlig funktionär som förfogar över viss uppgift som omfattas av meddelarfriheten att ta ställning till huruvida en sådan uppgift ska lämnas till exempelvis pressen eller ej.

Vad gäller tsunamirapporteringen har vi ju i offentlighets- och sekretesshänseende den famösa namnlistan. Detta är intressant ut flera aspekter. Uppgifterna fanns först i Regeringskansliet och det finns ingen bestämmelse i sekretesslagen som kunde ha gjort uppgifterna i namnlistan hemliga där. Detta var det naturligtvis någon som ganska snabbt kom på. Vad göra? Jo, vi lämnar över materialet till RPS därför att det finns en sekretessbestämmelse som kan göra uppgifterna hemliga där. Jodå, mycket riktigt - RPC Strömberg skyndade sig snabbt att besluta att uppgifterna var hemliga enligt viss bestämmelse i sekretesslagen (7 kap 19 § första stycket första punkten). Det beslutet överklagades till kammarrätten som avslog överklagandet men när det därefter blev fullföljd, så - simsalabim! Regeringsrätten bestämde att uppgifterna till största delen skulle lämnas ut. Jaha, vad lär vi av detta? Fundera över det. De svar ni eventuellt finner innehåller inte endast juridik. Ett man kan lära är att det kan löna sig att överklaga.

2006-01-20 @ 00:57:04
Postat av: Fastighetsjuristen

Om sekretesslagen vet jag föga, men Murveln på Bystan verkar i alla händelser vara en seriös journalist. Tyvärr kan man inte säga detsamma om många av hans kollegor. Jag vet inte om jag har haft särskild otur, men min erfarenhet av journalister är inte bra, för att uttrycka saken milt. Flera av de journalister jag varit i kontakt med har varit beredda att offra sanningen för en smaskig artikel. För ett tag sedan satt jag i ett timslångt samtal med en journalist på Plus. Samtalet avslutades med att vi var eniga om att det inte fanns någon grund för att påstå att min klient hade agerat lagstridigt eller klandervärt. Inte desto mindre gav den förfärlige Sverker Olofsson min klient en släng i förbigående. Jag kontaktade journalisten igen, varvid hon svarade att hon "förstod att jag reagerade". En klen tröst för min klient.

2006-01-20 @ 09:58:47
Postat av: Sten Sture

Jojo, Bystansmurveln illustrerar på ett föredömligt sätt den poäng som jag försökte få fram när det gäller självrättfärdigande journalister och tsunamirapporteringen. All fokus låg/ligger på att hitta ansvariga för brister i hanteringen bland dem med författningsreglerade uppgifter. Ingen letar/letade efter brister i hanteringen av fjärde statsmakten (vilket väl journalistkåren kallades på 70- och 80-talen?), vilket kanske kan förklara avsaknaden av "förtalsstämningar eller klander i PO). Dubbelstandard, för att använda en försvengskling. Den eviga frågan vem som granskar granskarna. Jag tror att det på det individuella planet gjordes många heroiska insatser bland såväl statsanställda som fjärdestatare, men den principiella diskussionen om journaliserna rann ut i sanden, vilket jag tycker är synd.

Visst gjorde Freivalds en massa misstag, men jag tycker inte att Lottie Knutsson skall höjas till skyarna enkom för att hon gjorde ett mer sympatiskt intryck och sa det som de flesta ville höra utan att själv behöva ha något egentligt ansvar (hur är det i strikt juridisk mening egentligen, resebyråerna sa upp sina avtal med resenärerna redan första dagen?). Många tror att situationen skulle ha sett helt annorlunda ut om Anna Lind fortfarande hade varit utrikesminister, men jag är övertygad om att det hade blivit ett nästan lika stort politiskt bakslag för henne, oberoende av hur klockrena floskler hon än skulle ha levererat (eftersom folk glömmer att när Lindh levde så var det ingen som gav offentligt uttryck för de ärebetygelser som tillskrevs henne när hon hade dött, även om många säkert tyckte bra om henne redan då).

Att media hade bäst och snabbast översikt av katastrofens omfattning är en sliten "sanning" som jag inte tror är mycket att hänga i granen. Svenska medier rapporterade främst vad som sades i andra medier i början, och regeringskansliet hade utöver samma information tillgång till information från Sveriges, EU:s, andra internationella organisationers och andra likasinnade länders representation i området. Vilka åtgärder som sedan vidtogs på grundval av denna information bör naturligtvis klandras. Att informationen redan fanns oberoende av svenska medier borde stå fullt klart för alla och envar.

Det är alltid lätt att slå sig på bröstet när inget egentligt ifrågasättande sker av den verksamhet som är anledning till hybrisen. Journalistkårens diktatur.

2006-01-20 @ 10:08:30
Postat av: Förvaltningsjuristen

Sten Sture: Inte för att vara petig men media brukar kallas TREDJE statsmakten. F ö ett belysande och intressant inlägg.

2006-01-20 @ 10:42:09
Postat av: -> Förvaltningsjuristen

Pressen kallas utomlands (anglosaxiska lander) "fourth estate", dvs fjarde statsmakten. I Sverige kallades (?) pressen den tredje statsmakten eftersom domstolarna i Sverige ansetts vara en del av forvaltningen.

2006-01-20 @ 11:11:40
Postat av: till fastighetsjuristen

aj aj, sånt där gör ont

2006-01-20 @ 11:16:39
Postat av: Förvaltningsjuristen

Det var förstås enfaldigt av mig att utgå från svenska nationella förhållanden och benämningar och utelämna det anglo-saxiska perspektivet. Jag framför mitt djupt kända tack för klargörandet.

2006-01-20 @ 13:12:16
Postat av: Fastighetsjuristen

Vid översättning till svenska av engelskspråkiga filmer översätts ofta "fourth estate" med "tredje statsmakten". Vill minnas att det var Maciej Zaremba som påpekade detta i en artikel.

2006-01-20 @ 15:04:20
Postat av: F

Oj oj oj, tjejer, vad ni kan!!

2006-01-20 @ 17:57:57
Postat av: Murvel på Bystan

Sten Sture: Du har helt enkelt inte koll på läget. Du verkar ha missat utredningen om hur myndigheterna hanterade krisen på samma sätt som du sov över Tsunamin.


Förvaltningsjuristen.
Självklart kan jag villkoren för meddelarfriheten. Ännu en tid kan vi hoppas på den när kloka myndighetspersoner vill sätta sökarljuset på missförhållanden dolda bakom sekretess.

Dina iakttagelser om namnlistan är knivskarpa, och jag följde det hela med stort intresse. Men låt oss inte glömma det mest intressanta - när statsministern gick ut och deklarerade att den som offentliggjorde listan låg riktigt pyrt till.

Så åter till min egentliga poäng med att kommentera Tingsnotariens helt underbara gestaltning av Landsortsmurveln:

Sekretesslagen används i dag ofta som att den, och inte tryckfrihetsförordningen, vore grundlag. Det gäller alla myndigheter.
Det pågår ett långsiktigt och medvetet arbete i departement och riksdag för att inskränka offentligheten ytterligare.
Men det handlar inte bara om lagstiftning, utan även om tillämpning. Enligt min uppfattning har det gått inflation i begreppet "men".
Jag tror att det bottnar i en trend där myndighetspersoner vill äga makten över bilden av sig själv. Då skaffar man sig det lagstöd man behöver.
I dessa sammanhang talas ofta om "den enskildes integritet" när man inskränker insynen. Samma integritet har ett annorlunda värde när man diskuterar exempelvis polisens utökade befogenheter att övervaka, avlyssna och DNA-registrera.

Jag tar ingen slarvig/klantig/lat journalist i försvar. Tvärtom föraktar jag dem. Men nästa gång ni klagar över felaktigheter i en artikel om rättsväsendet - fundera då först igenom vilka möjligheter murveln hade att få information.
Jag är förbaksat rädd att antipati och kontrollbehov håller på att sätta vårt statskick ur spel. Att hemlighetsmakeriet verkligen är ett hot mot demokration, och att vi alla förlorar på det i längden.

2006-01-20 @ 18:11:44
Postat av: Sten Sture

Jag har aldrig sagt att myndigheterna inte gjorde några fel. Jag säger endast att det inte går att avgöra vilka fel som journalistkåren gjorde eftersom ingen undersöker den (utom möjligen journalistkåren själv). Jag har läst hela Hirschfeldt-utredningen mycket noggrant, och tidigare diskuterat den på detta forum (om intresse finns kan du leta kring dagarna då den offentliggjordes).

Myndigheternas ord skall naturligtvis aldrig tas som givna, men tyvärr tas journalisters ord alltför ofta helt okritiskt som sanningen (och det är väl inte allför ovanligt att källor i själva verket är andra journalister eller att det som följs upp är obekräftade journalistpåståenden som sedan skapar en tragisk nedåtgående spiral av journalisthybris, mediamasturbation)

Det är synd att det är läsarna som tvingas använda kritiskt tänkande, när detta saknas i alltför stor utsträckning bland journalisterna.

2006-01-20 @ 18:33:10
Postat av: Sthlmsnotarien

Murvel på Bystan & andra självrättfärdiga journalister:

Jag får nog hålla med Sten Sture & andra här. Vad gäller mina tankar om journalistkåren är de inte överdrivet höga. Många journalister och de flesta dagstidningar tycks ha förfärligt svårt för att tänka sig för en eller två gånger.

DN:s "reportage"-serie om Migratiobsverkets tårtkalas (som snabbt hakades på av tidningar man vanligtvis anser vara mindre seriösa än DN) måste väl vara ett av Sveriges presshistorias mest sinneslöa reportageserier. Inte nog med att man direkt hängde ur enskilda individer med namn och bild (något som ansees oetiskt att göra gentemot de mest avskyvärda brottslingar) så var avsaknaden av balans och perspektiv onekligen häpnadsväckande. Ett par smaskiga lögner som sålde lösnummer, men att kalla det journalistik vore en förolämpning mot de stackars kvarvarande seriösa journalister som går till jobbet i syfte att producera nyktra och seriösa artiklar.

Man kan skymta lite av denna avsaknaden av perspektiv hos "Murvelns" inlägg i raden "Fallet Ulf, Joy Rahman, Mottala-affären och Egyptenaffären behövde vi svenska medborgare verkligen inte veta nåt om.". Givetvis har han en poäng, journalister fyller en viktig uppgift att granska. Dock, vad gäller vissa ämnen borde journalister och ansvariga utgivare tänka sig för en aning.

Men vad gäller Egyptenaffären och andra terroristutvisningar kan man fråga sig vad tanken är med rapporteringen? Uppenbarligen så reflekterar inte dagens journalister över annat än att få till smaskiga artiklar. Men i denna typ av reportage är man inne på områden som ibland faktiskt INTE borde rapporteras om omedlebart. När det gäller terrorism är det givet att en offentlig rapportering av dessa saker kan skada högre värden, främst då samhällets behov att ha medel att handskas med terrorister.

Samma sak med rapporteringen av CIA:s civila flygplan. Uppenbart har denna del av terroristbekämpningen skadats av medierapporteringen om det hela. Vill vi verkligen ha det så? Personligen har jag svårt att se hur "folks rätt att få veta" som det mesta tycks kunna rättfärdigas med (men egentligen betyder det väl snarare, "fan, här kan vi sälja lösnummer") är så oinskränkt. Det är en rätt oseriös och skadlig journalistik som stundom bedrivs. Men ta ett annat exempel, ponera att Aftonbladet fått nys om tid&plats för invasionen av Normandie 1944. Skulle man ha rapporterat detta för att "folk har rätt att veta?" Givetvis inte, på den tiden hade jounalister och tidningar lite större tålamod och hade förmågan att förstå att allt kanske inte måste rapporteras omedelbart.

2006-01-21 @ 19:53:13
Postat av: Förvaltningsjuristen

Det är dags att vrida kyrkan rätt i byn.

Offentlighetsprincipen är en grundslagfäst rättighet. Sekretesslagen inskränker denna, i vissa lagligen föreskrivna avseenden.

Det ankommer på varje myndighet (domstolar eller förvaltningsmyndigheter) som förfogar över uppgift som finns därstädes att lämna ut den till envar, det vill säga oavsett det är en journalist eller annan företrädare för media eller vilken annan i Sverige boende som helst som efterfrågar densamma, såvida inte uppgiften ifråga omfattas av sekretess. Alla sådana förfrågningar skall behandlas med skyndsamhet och det är ingen giltig ursäkt att någon, exempelvis rådmannen A:son, inte är på plats (av någon i och för sig giltig ursäkt, oavsett detta är att vederbörande är hemma den dagen - opasslig på grund av senaste personalfesten...).

Offentlighetsprincipen innebär inte någon skyldighet att "kommentera".

Ingen offentlig funktionär är i tjänst dygnet runt. Det är ett oskick att vissa journalister ringer till exempelvis notarier i hemmet för att få uppgifter eller kommentarer i något visst avseende.

Allt för många vid domstolar och andra myndigheter kan offentlighetsprincipen och förmår tillämpa sekretesslagen på rätt sätt.

Allt för många journalister anser sig stå över den lagstiftande makten och dess uttolkare.

Allt för många tjänar i förhållande till den egna professionella förmågan allt för mycket pengar.

I Sverige är det val till den lagstiftande församlingen den tredje söndagen i september vart fjärde år.

Allt för många dilettanter styr och/eller uttalar sig.

Det är allt för få som bryr sig...

Tingsnotarien i Obygden är en hjälte!

2006-01-21 @ 22:33:36
Postat av: Sthlmsnotarien

Förvaltningsjuristen - Klapp klapp klapp... Applåder och bugningar.

Klockrent inlägg. Hade själv inte ens kommit i närheten av att få till ett sådant om jag försökt!

2006-01-21 @ 23:39:11
Postat av: Jan

Ni tre-fyra återkommande signaturer:

stockholmsnotarien, Sten Sture, f-juristen x2.

I den djupaste tjärn finner ni svaret. Bege er dit genast.

2006-01-21 @ 23:39:54
Postat av: Murvel på bystan

Sthlmsnotarien: Var det några sakfel i artikeln om Tårtkalaset? Eller tycker du bara illa om människor från andra länder i största allmänhet?

Jag tror att Kalla fakta tänkte så här: Hoppsan, här verkar det som att svenska säpo i hemlighet samarbetar med cia och lämnar ut två snubbar till en högst oviss framtid. Kan man tänka sig, det verkar som att de dessutom har rena rama åkeriet som på vaga grunder kidnappar folk och fraktar dem till länder där tortyr inte är olaglig.
Du kanske inte hade velat veta - personligen tycker jag det är ett mirakel att regeringen inte tvingades avgå.

Jag är inte säker på att jag skulle ha berättat om dagen D i förväg. Däremot är jag helt säker på att om skriftliga bevis för förintelsen funnits på din myndighet 1943, så hade du sekretessbelagt den med hänvisning till 6 miljoner människors personliga integritet.

Sen måste jag säga att det är konstigt att så många NOTARIER är så förbannade på journalister. Er har man ju i princip aldrig anledning att kontakta, såvida det inte gäller en förhandlingsplan eller ett fattat men ännu ej protokollfört beslut. Och min erfarenhet är att notiarier i allmänhet är mycket trevliga personer.
Alla journalister vet att de verkligt viktiga personerna på domstolarna är rotelsekreterarna, vaktmästaren och registratorn. Hamnar man på kant med dem är det helkört.

2006-01-22 @ 00:13:19
Postat av: Sthlmsnotarien

Jan - Ett mycket sakligt och givande inlägg. Mer sådana. Låt oss få bada i dina visdomsord och din upplysta skepnad.

Murvel på bystan - Sakfel? Det var väl snarare en total brist på saklighet och en vägran att ge ut nyanserande reportage.

Min favorit var Expressens Nadina (hon den där ögonskadade flickan vars familj med jämna mellanrum gråter ut i bonnier-tidningarna) reportage. Efter att först ha luskat ut (och skrivit ett för sig sakligt, men totalt ointressant reportage om) att den avdelning som handlade ärendet hade visat sin uppskattning mot handläggaren genom att bjuda denne på fredagsfika (Att handläggaren visades uppskattning berodde enligt reportaget på att denne var djupt troende och haft svåra personliga, moraliska problem med att handlägga ärendet men till slut genomfört detta på ett värdigt och sakligt sätt.) intervjuade expressens reporter Nadinas familj och lade fram det hela som att Migrationsverket i storslagen still firat deras avvisning. Naturligtvis var denna information (som var rätt igenom en lögn om man skall tro samma tidnings reportage på motstående sida) inte helt uppskattad av familjen som i princip svarade med att handläggarna ifråga var roten till all världens ondska. Var detta ett smidigt, osakligt och korrekt reportage. Nä, kanppast. Skulle vilja se hur denna typ av journalistik kan försvaras.

Vad gäller DN:s rapportering i allmänhet får man, om man känner folk inom den delen av den statliga adminsitrationen, utan större problem reda på att saker och ting inte (som vanligt) har varit svart och vitt. Det finns gråskalor. De fall som rapporterats om har tydligen rört tämligen svåra individer som inte direkt har visat någon respekt för vare sig processen och handläggarna och inte heller nämnvärt bekymrat sig om att vara sanningsenliga i sina kontakter med svenska myndigheter. Personligen hyser jag inte något agg mot de asylsökande individerna som personer, givetvis ser de (som alla andra) om sitt eget hus och de vill uppenbarligen stanna i Sverige. Däremot har jag, som statligt anställd, absolut en förståelse för att handläggarnas arbete är tungt, ouppskattat och allmänt jävligt. Om de då släpper ut lite ånga genom att bli cyniska (vilken notarie är förresten inte cynisk) och då och då visa lite uppskattning för avarndra genom att äta tårta, ja, vad är problemet? Innan det har påvisats (vilket det inte gjort, det har knappt heller påståtts, enbart cynsiskt antytts från journalisthåll) att detta skulle påverka arbetsuppgifterna i sig, är detta en intern fråga och inte något som landets PK-journalister självrättfärdigt skall sitta och döma i.

Att sen denna "Murvel på bystan" från mitt inlägg läser in de sedvanliga anklagelserna om rasism och dylikt, tja, det får man väl ta. Onekligen tycks det vara detta som journalister i allmänhet gör bäst. Att föra en saklig och balanserad diskussion tycks inte vara något eftersträvandsvärt hos journalistkåren.

Slutligen, vad gäller Kalla Fakta kan man åtminstone konstatera att de inte tänkte så långt som följande: Ok, vi har uppenbarligen att göra med en SÄPO-operation som involverar åtminstone CIA. Egyptiska myndigheter och ett par misstänkta terrorister. Hur gör vi nu, tar vid det lugnt och försäkrar oss om att vi inte kompromitterar svensk utrikes- och säkerhetspolitik, Sveriges relationer med främmande stater och svenska insatser mot misstänkta terrorister?

- Uppenbarligen var det inte i dom banorna tankarna gick. Istället var det viktigaste att snabbt få till ett scope. Vad jag vill säga är att enbart p.g.a. den omständigheten att medierna har en (mycket viktig) granskande funktion, är medierna trots detta en del av det svenska och europeiska samhällsystemet. Det finns högre världen en att sälja lösnummer etc. Men denna insikt tycks tyvärr inte finnas längre i journalistkåren (vilket" Murvel på bystans" inlägg med all önskvärd tydlighet visar på).

Nu inte sagt att jag anser att just detta avslöjande var felaktigt. Men jag skulle i allmänhet efterlysa en något mer sansad hållning från journalisthållet när det gäller känsliga uppgifter som har med kriget mot terrorismen att göra.

2006-01-22 @ 03:32:28
Postat av: damn

senaste inlägget 03:32 - imponerande---Migrationsverket och Nadezsda-fallet berör verkligen.... ha ha ha

2006-01-22 @ 09:14:39
Postat av: Sthlmsnotarien

Nja, det beror väl lite på tidszoner och sådana små detaljer också... :)

2006-01-22 @ 19:40:02
Postat av: -->Murveln

Men murveln, om ni nu så sällan har anledning att kontakta notarier, varför ringer ni oss stup i kvarten? Kan det vara för att ni inte orkar gå på förhandlingarna och vill ha snabbreferat? Vi har tillräckligt hög arbetsbelastning som det är, tack.

2006-01-22 @ 20:39:09
Postat av: Nyutexad jur.kand.

Bra (och underhållande) debatt, till skillnad från Sthlmsnotarien är jag inte säker på att journalister ska ta alltför mycket hänsyn till att inte kompromettera ett lands utrikes- och säkerhetspolitik i det de publicerar. Det finns flera skäl för det, det viktigaste är att jag inte vill att journalister ska göra utrikespolitiska överväganden eftersom jag inte anser att de har någonsomhelst legitimitet (än mindre kompetens) för det. I princip bör lagstiftaren (inom eventuella konstitutionella begränsningar) utforma de sekretessregler som anses behövliga, journalister som överträder dem får därefter prövas i domstol. Kort sagt, hellre mer sekretess och hänsynslösa journalister än att journalister skall (på ofrånkomligen sämre underlag) göra samma bedömningar som statstjänstemän/politiker.

2006-01-23 @ 01:20:31
Postat av: Murvel på Bystan

Det är för mig en gåta varför mina kollegor/konkurrenter på din ort ringer dig så ofta. Antingen går man till rättegången för att kunna referera i första person vad som sagts där. Eller också väntar man helt sonika tills domen ges.

STHLMSnotarien:
"hon den där ögonskadade flickan vars familj med jämna mellanrum gråter ut i bonnier-tidningarna"

"som inte direkt har visat någon respekt för vare sig processen och handläggarna och inte heller nämnvärt bekymrat sig om att vara sanningsenliga i sina kontakter med svenska myndigheter"

"Sveriges relationer med främmande stater och svenska insatser mot misstänkta terrorister?"

Min vän. Jag behöver inte insinuera någonting alls. Det verkar som att du just har deklarerat din politiska hemvist med all önskvärd tydlighet.

Som kuriosa kan jag nämna att det faktiskt var en hel del journalister med just vid dagen D. Exempelvis det sedermerna världsberömda nyhetsankaret Walther Cronkite flög in med 101 Airborne i glidflygplan BAKOM det tyska linjerna.

I Vietnam var många amerikanska journalister med i stridslinjen. De rapporterade då oberoende hem om tex Tet-offensiven och USA:s behandling av lokalbefolkningen. Det ledde till att opinionen i USA svängde,och folk där började kräva fred.

USA har lärt sig av den läxan. När USA numera ska ut och befria något land från förtryck är alla journalister "inbäddade", vilket betyder att de rapporterar under censur och kontroll.

Vad tycker du - ska en journalist vara lojal mot myndigheter och krigsmakt, eller mot sina läsare?

Var egyptenaffären ett led i kampen mot terrorismen, eller en kidnappning av två harmlösa snubbar i strid mot svenska lagar?

2006-01-23 @ 01:21:09
Postat av: Murvel på Bystan

Nyutexad Jur Kand:
En journalist kan inte bryta mot sekretesslagen. De enda som kan göra det är tjänstemän på myndigheter. Ditt exempel skulle förutsätta att lagstiftaren införde någon form av direkt censur, och dit vill nog ingen av oss.

Men du sätter fingret på några intressanta frågeställningar. JAg håller med om att journalister inte ska göra utrikespolitiska, eller andra politiska överväganden. Inte beroende på eventuell kompetens, utan helt enkelt för att det inte är journalistikens funktion. Detta benämns i våra kretsar som "konsekvensneutralitet".
Detta förhållande till makten har tydligt tilldelats oss i tryckfrihetsförordningen. (1766:1)

Sen blir ditt resonemang ännu mer intressant. Du efterlyser hårdare sekretess och hänsynslösare journalister.
Dit vill absolut inte jag, det vore förödande om vi skulle få det som i exempelvis Storbritanien. Där ser vi censurlagstiftning och ägarpåverkan på rapporteringen. Samtidigt ser vi sanslösa uthängningar och högst dubiösa sensationer.

Men jag tror att om offentligheten fortsätter att minska i samma takt som de senaste tio åren, ja då är vi snart där.
För våra läsare (era väljare/arbetsgivare) vill inte sluta få information om vad ni håller på med. Och vi kommer inte att sluta granska.

Då återstår att förändra våra arbetsmetoder. Och när sekretesslagen till sist stängt alla dörrar - då kommer betalda källor, paparazzifotografer, riggade filmingar, avlyssnade telefoner och intrång i människors privatliv att bli väldigt frestande alternativ för många redaktioner.

Sverige är fortfarande ett av världens minst korrumperade länder. Jag är helt övertygad om att det hänger ihop med offentlighetsprincipen. Att journalistikens och den allmänna insynens blotta existens fyller en funktion i det sammanhanget.

I tystnaden växer monstren.

2006-01-23 @ 01:43:41
Postat av: Sthlmsnotarien

Murvel på Bystan -
Givetvis var du tvungen att ta till det föga verkningsfulla retoriska greppet att ur ett långt inlägg klippa ut några enstaka meningar och med dessa börja att insuniera saker och ting. Nåväl, om din förståelse av texter ligger på den nivån så...

Jag är mycket medveten om att det fanns journalister med vid D-Dagen. Det jag ville peka på var att pressen på den tiden hade förmågan att göra överväganden om saker och ting verkligen borde publiceras direkt, eller om man för nationens skull borde vänta ett tag.

Som svar på din fråga: En journalist vara lojal både mot myndigheter och krigsmakt samt mot sina läsare? En journalist är lojal mot det samhälle som i slutändan garanterar den fria pressens existens genom att tänka sig för innan man publicerar känsliga uppgifter, och en journalist är lojal gentemot sina läsare genom att publicera väl balanserade ariklar på ett så sakligt och korrekt sätt som möjligt. Det finns inte någon motsättning här eftersom en tidnings läsare främst är lojala mot sin stat och sina myndigheter. Att vara lojal mot sina läsare är inte att publicera känsliga uppgifter som äventyrar utrikes- och säkerhetspolitik i hemlandet.

Den "konsekvensneutralitet" som du nämnde är enbart ett exempel få hur dagens journalister försöker rättfärdiga sin egen relativism och totala brist på ansvarskänsla för någonting annat än sin egen publikations säljsiffror. Hade 40-talets journalister delat er syn på "konsekvensneutralitet" förmodar jag att tid och plats på D-Dagen mycket väl hade kunnt gladeligen rapporterats, jag menar, det är ju inte Aftonbladets ansvar vad konsekvenserna för de allierade styrkorna eller Västeuropas politiska öde hade blivit av en sådan rapportering. Även journalister är en del av det samhälle de lver i, och journalister måste ta samma ansvar för konsekvenserna av sina handlingar som alla andra. Man kan dessutom tycka att ansvaret är desto större med tanke på den viktiga funktion som journalister och medier fyller i ett demokratiskt samhälle och det genomslag en rapportering kan ha.

Vad gäller Egyptenaffären så har jag inte någon aning om vilka personerna var och grunden för deras avvisan till Egypten. Men detta är inte problemet. Problemet är att Kalla Faktas journalister inte hade, eller för den delen har, någon aning om detta. Men, istället för att ligga lågt ett tag eller till och med ha en viss tillit till svenska myndigheters (och regeringens) överväganden, valde man att publicera det hela. Är killarna harmlösa, tja, då är det ett övergrepp. Är killarna terrorister, tja, då har man möjligen äventyrat svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Svensk offentlighetsprincip har fungerat bra. Men man kan mycket väl argumentera att det uppkommit problem och att dessa problem härleds till dagens journalistkår. Genom att ta offentlighetsprincipen som en av Gud given journalistisk rättighet istället för att ha insikten att det är en frihet under ansvar, missbrukas offentlig information och meddelandefriheten till att skriva snaskiga reportage i syfte att sälja lösnummer. Hela Migrationsverket historien är ett mycket bra exempel på detta. Som jag skrev ovan så får man leta efter mer vinklade och osakligt skrivna reportage.

Jag gillade dock din rad till "Nyutexaminerad Jur Kand", om att "sanslösa uthängningar och högst dubiösa sensationer" sker i Brittisk press. Man kan ju tycka då att du borde dela min åsikt om rapporteringen av Migrationsverket.

2006-01-23 @ 02:11:45
Postat av: nyutexad jur.kand.

Jga efterlyste inte hårdare sekretesslagstiftning och tycker inte att det är ett egenvärde att journalister är hänsynslösa. Om jag måste välja mellan det och journalister som leker statstjänstemän väljer jag dock det förra. Jag inser också att det enbart är anställda vid myndigheter som kan bryta sekretesslagen. Jag tror helt enkelt inte att journalister är särskilt bra på att självständigt göra bedömningar av vad som bör/inte bör publiceras med hänsyn till rikets säkerhet utan föredrar att de görs av lagstiftaren.

Eftersom jag tycker att journalister skall göra sådana bedömningar håller jag i hög grad med om principen om konsekvensneutralitet, men eftersom jag anser att journalister bör vara konsekvensneutrala anser jag också att man måste reglera oönskade effekter av denna konsekvensneutralitet genom lagstiftning. De flesta verksamheter har syften och de flesta verksamheter har potentiellt oönskade effekter och dessa regleras av lagstiftaren, jag håller med om att yttrandefrihet är ett mycket betydande värde och att regleringen av media måste ta (och i stort sett tar) hänsyn till det. Det är inte samma sak som att hävda att ett värde i varje givet läge slår ut alla andra och att varje reglering därmed är illegitim.

Vad gäller offentlighetsprincipen är jag anhängare för den när det gäller de flesta former av myndighetsutövning men jag anser inte att mina demokratiska rättigheter förbättras av att tidningar publicerar priset på försålda villafastigheter (lokaltidningen i min hemkommun), att kvällstidningar regelbundet listar "de rikaste i din kommun" etc. Jag tycker alltså inte att det främjar vare sig min eller någon annans frihet att mina deklarationer är offentliga etc. etc, om du anser att jag därmed förespråkar censur så kan jag överleva det.

Jag är ingen större vän av den brittiska tabloidpressen, till dess försvar skall dock sägas att en av de största tabloiderna (Daily Mirror) sparkade sin chefredaktör när det uppdagades att tidningen publicerat fabricerade bilder på soldater som torterade krigsfångar. Avgången var ett lika efterföljansvärt som i Sverige okänt exempel.

Censur skulle kan man knappast påstå att man har i UK. Det finns givetvis ingen generell förhandsgranskning av publicerat material, däremot finns möjligheten att enskilda kan gå till domstol för att få s.k. "injunctions" mot publicering av visst material, vilket är en avsevärd skillnad. Man kan diskutera effektiviteten i det brittiska rättssystemet vad gäller skydd för personlig integritet, bl.a. p.g.a. höga rättegångskostnader å andra sidan är skadestånden betydligt högre i UK, (vilket delvis avspeglar att nationella brittiska tidningar är betydligt större än svenska). En svaghet som jag däremot håller med om i det brittiska systemet är den totala bristen på meddelarskydd, de negativa följderna av det visade sig bl.a. i "The Spycatcher saga". Däremot är jag inte är övertygad om att den svenska varianten är idealisk eftersom den tenderar att skydda personer som säljer uppgifter om enskildas privatliv (inte sällan för enskild vinning), men det säger i sig inget om huruvida offentlighetsprincipen gäller eller ej.

Vad gäller korruption: enligt Transparency Internationals, Corruption perception index, ligger Sverige högt på listan över de minst korrupta länderna men bara marginellt över länder som UK, Schweiz, Österrike och Luxemburg och slås varje år av bl.a. Singapore. Det sistnämnda landet anser jag inte som förebildligt i något avseende vad gäller mänskliga rättigheter, men sambandet kanske inte är lika enkelt som murvel vill göra gällande.

2006-01-23 @ 03:51:46
Postat av: nyutexad jur.kand

missade ett "inte" i andra styckets första mening.

2006-01-23 @ 05:08:41
Postat av: Dag

I came for the blogg, I stay for the obetalbara kommentarerna för att travestera någon reklam från 1960-talets sprit- och hotellkultur.

Bloggen i sig är vansinnigt rolig men kommentarerna är fantastiska. Ingen annanstans har jag läst så välformulerade, bitska, korkade, insiktsfulla och irrelevanta kommentarer som här. Jag hoppas verkligen att jurister och andra som är intresserade av jursters yrkesverksamhet kan fortsätta att ventilera sig på detta vis även om vår hjälte i obygden lägger ner sin verksamhet.

Jag hade aldrig föreställt mig att det kunde vara så befriande att läsa om jurister och juridik på både arbetstid och fritid. Sanningen skall göra oss fria.

2006-01-23 @ 08:17:24
Postat av: Ramon

- > nyutexad jur.kand

En annan idé och förtjänst med bloggen är att man inte behöver rätta de stavfel man bidrar med.

Fast om man är nyexad har man även efter examen respekt för de lärare man drömmer om på nätterna.

2006-01-23 @ 08:55:43
Postat av: Sten Sture

En sliten myt är att "de allierade" räddade oss från nazismen. Inget fel så långt iof. Grejen är bara att när en värterlänning hör uttrycket "allierade" tänker han eller hon i de flesta fall alldeles säkert på USA och Storbritannien (och några andra typiska västländer, i 2a världskriget Frankrike, i Enduring Freedom Australien och Spanien). De flesta har efter över ett halvt sekel kallt krig glömt att Sovjetunionen ingick bland de allierade (iaf på D-dagen, om jag inte har missat något), och säkrade den viktiga östfronten och var väl först i Berlin? Utan dem hade vi kanske alla talat tyska idag?

En liten bakgrund till Murvelns Kronkite-dravel ovan (som nämnts tidigare var det lättare att förleda allmänheten på 40-60-talet, något som JFKs legendstatus talar för, trots att han är samma curlingprodukt som George W Bush, se gärna filmen "The Right Stuff" om propagandan som låg bakom månracet på 50- och 60-talen för en förtjänstfull bakgrund till min teori om detta).

Huruvida Sovjetunionen hade inbäddade journalister som bidrog till att rädda världen från tyrraniet är en helt annan fråga...?

Några ytterligare tecken på att dagens unga inte har någon större koll (och att det kanske trots allt var bättre förr): Om man skulle be en person, oberoende av kön, född på 60-80-talen att säga vilket kvinnonamn som han eller hon associerar med "Mr Darcy" och vilket fenomen han eller hon associerar med begreppet "Big Brother" tror jag att den överväldigande majoriteten skulle svara "Bridget Jones" och "dokusåpor". Att de inte svarar "Elizabeth Bennet" och "den allseende superstaten" tycker iaf jag är ett större problem för världsfreden och en sansad kamp mot terrorismen än några självrättfärdigande journalister.

Förhoppningsvis associerar iaf några det andra begreppet till "en välutrustad afroamerikansk man", även om grundproblemet kvarstår...

2006-01-23 @ 10:04:21
Postat av: Murvel på Bystan

Nyutexad Jur Kand:
Det pratas väldigt mycket om tjänstemän som påstås sälja information. Men under alla mina år har jag ALDRIG varit med om att någon av mina källor velat ha betalt. Och skulle jag erbjuda dem pengar är jag säker på (och hoppas) att de skulle anmäla mig för försök till bestickning.
Den information jag använder från myndigheter är till 99 procent offentlig. Däremot händer det ofta att en tjänsteman påtalar var denna information finns att hämta. Deras motiv är vanligen att de anser att det finns ett missförhållande som de vill att vi ska berätta om.
Sen ska vi inte glömma att myndigheterna ofta har stor nytta av vår rapportering. DEt senaste fallet är väl "Alexandramannen" där åklagaren genom pressmeddelanden och frikostiga intervjuer till sist fick ihop ett 60-tal flickor som utnyttjats av svinet. Åklagaren har senare bekräftat att stordelen av flickorna kontaktade polis efter att ha läst om fallet i media.(Vilket försvarsadvokaterna troligen kommer att göra stort nummer av)

Närhelst öppenhet och meddelarfrihet diskuteras pratas det om dessa betalda "läckor" som sägs tjäna grova pengar på att skvallra. Jag påstår att detta är en myt, som lever för att sekretessivrarna vill att den ska leva.

2006-01-23 @ 10:13:12
Postat av: apatisk notarie

Sture: när är du själv född, på 40- eller 50-talet? Att George Orwells 1984 är ett viktigt inslag för kriget mot terrorismen som alla borde känna till fattar nog alla. Men vad har Bridget Jones med det att göra? Och vem är Elizabeth Bennet?

2006-01-23 @ 10:33:17
Postat av: A.

Kalla fakta har nämts tidigare, och just detta program är faktiskt det som stått för mitt stora uppvaknande vad gäller nivån på journalistik i Sverige idag.

Att artiklar och program måste läsas och ses med kritiska ögon har man ju vetat länge, även om det är synd att det skall vara så. Men när det gick upp för mig i vilken utsträckning Kalla Fakta klipper och klistrar ihop sina repotage, och hur långt från en objektiv sanning de faktiskt hamnar, då blev jag ta mig tusan mörkrädd.

Repotaget rörde sexualbrott och ett mer vinklat repotage får man leta efter. Förutom att man nöjde sig med att intevjua endast ena sidan (det unga gråtande offret) och lämna den oemotsagd tog man sig dessutom friheten att rycka enskilda meningar från rättegången ur sitt sammanhang och förmedlade dessutom några rena osanningar. Domare, advokat och poliser framställdes i vanlig ordning som onda människor i total avsaknad av empati (dessutom fick försäkringsbolaget sig en känga också). Jag var där så jag vet att repotaget var i det närmaste en enda stor lögn. De allra flesta människor som såg det där repotaget satt dock inte med på rättegången. För dem framstår smörjan som sann.

Den här sortens ensida journalistik tycker jag verkar vara genomgående i svensk media, varje sig det rör stora genskande tv-repotage i tv4 eller lokaltidningens senast skandalrepotage. Varför är det så svårt att återge sanningen på ett korrekt sätt? Varför? Är det så svårt att lyfta luren och ge båda sidor en chans att uttala sig? Är det så svårt att sätta sig in i frågan man rapporterar om såpass bra att man kan förmedla den till andra?

Pressen är i sanning den tredje statsmakten, och en skrämmande sådan eftersom den tycks vara i avsaknad av all form av självkritik. Om journalistkåren ägnade hälften så mycket tid åt att läsa på som den gör åt att rättfärdiga sina klavertramp skulle vi leva i en bättre värld.

Däremot måste jag säga att det var underhållande när journalisten som skapade det omnämnda repotaget försökte förklara för hovrättsassessorna vad offentlighetsprincipen innebar. Något som assessorn faktiskt ansåg att den kunde bäst. Tänka sig...

2006-01-23 @ 10:35:18
Postat av: Anton

Hur mycket arbetstid tar denna debatt i anspråk? Inte konstigt att det är väntetid till domstolarna...

2006-01-23 @ 11:10:30
Postat av: Sten Sture

Anton: hur lång tid tar ditt läsande av debatten i anspråk? du räknar inte in dig själv bland de tidsslösare som du förfasar dig över, antar jag?

Apatisk notarie: Jag är född på 70-talet, men jag räknar inte in mig själv bland den grupp som jag dissar ovan eftersom jag inte i första hand associerar Mr Darcy till Bridget Jones. Du känner uppenbarligen inte till Jane Austens "Stolthet och fördom", en brittisk 1700-talsroman med figurerna Mr Darcy och Elizabeth Bennet, från vilken Helen Fielding (författarinan till Bridget Jones-böckerna, och ja, filmerna är baserade på romaner...) hämtade Mr Darcy-referensen (och dessutom den litet roligare tvisten att skådisen Colin Firth spelat Mr Darcy i en BBC-filmatisering av Austens bok, något som inte framgår i den andra Bridget-filmen, men väl i boken som den baseras på)..

Att Austen levde på 17- och 1800-talen och därför var tvingad att endast skriva om sådant som ansågs vara acceptabla ämnen för kvinnor borde inte förleda någon att tro att "Stolthet och fördom" endast handlar om romansintriger i den brittiska överklassen. I motsats till Fielding (som närmast endast lockar med vardaglig igenkänningsfaktor och populärkulturella referenser) skriver Austen mångfacetterat, och en inte alltför långt driven metafortolkning kan leda till tanken att hennes bok handlar om förhållandet mellan stater istället för mellan män och kvinnor och dynamiken mellan och i samhällsklasser. Mr Darcy representerar supermakten, som med sin stolthet (läs flaggviftande amerikaner) ser ner på de med lägre klass-status. Elizabeth Bennet representerar de mindre inflytelserika staterna som tillskriver Darcy (USA) arrogans och högtravande ambitioner och därför baserar sitt handlande gentemot honom på fördomar. Därmed inte sagt att USA egentligen är rättskaffens och gott giftemålsmaterial (vilket det kanske är, vem vet med alla fördomar...?). De andra romanfigurerna representerar intrigerandet däremellan, till följd av och med bidrag till stoltheten och fördomarna. Folks fördomar mot araber/främlingar, och hur detta påverkar kampen mot terrorismen, kan kanske också tolkas in i Austens verk, men jag vet inte om en sådan tolkning är kränkande för kvinnor eller för araber, riktigt rent pk anses den nog iaf inte... Att historien uteslutande utspelar sig i den engelska överklassen (och att lägre klasser endast antyds i form av betjänter och vagnförare) kanske idag kan tolkas som en metafor för västerlandet och arabvärlden (som ju genom sin olja utgör samma självklara grundförutsättning för vårt överflöd som de lägre klasserna gjorde för överklassens). Att kampen mot terrorismen endast är en angelägenhet i och för väst...

Jag rekommenderar klassisk litteratur till den som känner för att slappa framför en dokusåpa (eller Kalla fakta...) eller från och till lider av impulsen att hyra en Working Title-London-feelgood-film. Det är nog den bästa medicinen för att läka kampen mot terrorismen. "1984" och "Stolthet och fördom" är en bra start.

2006-01-23 @ 11:30:01
Postat av: Proletärjuristen

Apatisk notarie: hahaha... Kanske dags att allmänbilda dig lite, än är det inte försent. Det finns trots allt saker som inte rör juridik, men som ändå är bra att veta.

2006-01-23 @ 12:43:35
Postat av: Karolina på Glamourbloggen

Nu väntar jag med spänning på ett nytt inlägg ifrån Obygden! Jag vill inte stressa dig, men det börjar bli dags nu!

2006-01-23 @ 12:46:34
URL: http://www.glamourbloggen.se
Postat av: Sten Sture

Karro: anses kanske min tolkning av 1700-talssalongerna och Austen (som väl närmast måste betraktas som din husgud) litet för magstarkt i din lilla rosaskimrande och sockersöta glamourvärld..? Inte för att jag skyller arabförtrycket eller västerlandsintrospektionen på dig personligen, men din världssyn är iaf ett symptom på det som jag försökte belysa...

För er som i första hand associerar John Locke med karaktären i TV-serien Lost rekommenderar jag boken "The two treatises of civil government", som i mångt av mycket utgör grunden för den moderna statsskicket. Den skrevs av den engelske 1600-talsfilosofen, just det, John Locke...

2006-01-23 @ 13:14:31
Postat av: Dag

12:48 easypal@hotmail.com says: "Locke is awesome! I wish I could be like him! By the way, did he have an ancestor in England? A friend of mine told me that a John Locke was buried there"

14:36 easypal@hotmail.com says: "OK, shut up. I know now who the real John Locke was. Sorry."

2006-01-23 @ 15:18:07
Postat av: Anonym

Är Sten Sture Göran Perssons alias? Drygheten verkar bekant....

2006-01-23 @ 16:09:57
Postat av: Rakel

Vadå dryghet? Sten Sture har ju levererat dagens sanning. Att klassisk, allmänbildande och bra litteratur sakta men säkert byts ut mot apatiskt dokusåpatittande är inte bara ett faktum, det är skrämmande. Att många idag vet vem John Locke i Lost är, men aldrig hört talas om den verklige personen med samma namn är ett tecken på att samhället är på väg utför. Att åtminstone känna igen namnen på de personer som varit med och format vår värld borde väl ändå ligga inom allmänbildningens minimiramar. Dessutom borde man rimligtvis också stifta bekantskap med klassiska författare någon gång under de 12 år man trots allt går i skola. Eller är det så att Big Brother Carolinas favoritfäg och favoritälskare är det man bör kunna för att hävda sig i samhället idag? Kanske, eftersom det är det dagspressen tycks vara måna om att alla får veta (vi har ju trots allt rätt att veta vem hon låg med i lördags i sann offentlighetsprincipsanda eller hur murveln?).

Och innan smarta know-it-alls börjar besvära sig med att kommentera på eventuell ålder kan jag ju meddela att jag är 80-talist.

2006-01-23 @ 16:22:27
Postat av: Petitessan

Jag känner ett stort behov av att påpeka att Lost inte är en dokusåpa utan en dramaserie. Dessutom har väl samhället varit på väg utför sedan Sokrates tid. Vad nytt? Världen går säkert inte under idag heller.

Det var mitt bidrag till den digra skörden av kommentarer...

2006-01-23 @ 16:41:08
Postat av: Anton

Sten Sture: Jag arbetar inte.

2006-01-23 @ 16:47:01
Postat av: Sten Sture

Desto mindre anledning att förfasa dig. Eller har du tidigare arbetat på domstol, så att du åtminstone vet vad du pratar om?

2006-01-23 @ 16:53:27
Postat av: road fiskal

Som jag ser det finns det två huvudsakliga problem med journalister. Det ena är att de är slarviga och okunniga om juridik. Det andra är att de inte bryr sig om det.

Jag minns inte när jag senast läste ett referat av någon aktuell rättegång/dom utan att där fanns grava sakfel. Ett aktuellt exempel: "Hovrätten anser att våldtäkt är mindre kränkande för barn än för vuxna". Stora rubriker i kvällstidningarna, debatt i de seriösa nyhetsprogrammen. Utan att någon öht har fattat vad det handlar om. Jag tänker inte gå in på vad domen egentligen går ut på, eftersom jag utgår ifrån att alla denna bloggs läsare själva förstår det, men jag blir så j-la förbannad. Alla som tar del av debatten får ju bilden att domare är totala idioter.

Ett annat exempel "Hovrätten sänkte skadestånd för våldtagen flicka". Var i o f s riktigt. Det journalisten inte tyckte var intressant att förklara var att även det skadestånd som dömdes ut i hovrätten var rekordhögt. Det är ju inte så att tingsrättens dom är någon norm. Hovrätten skall följa lag och praxis, precis som alla andra domstolar. Och det löjliga är att om tingsrätten hade dömt ut ett lägre belopp och hovrätten sedan hade höjt skadeståndet till det belopp den nu dömde ut hade ingen reagerat. Journalisterna har nämligen inte förmåga att relatera t.ex. skadestånd eller strafflängder till något annat än vad tingsrätten tyckte eller vad folkhopen blodtörstigt kräver. Sorgligt och oändligt skadligt för allmänhetens förtroende för rättsväsendet. På totalt felaktiga grunder.

Suck.

2006-01-23 @ 17:08:29
Postat av: Till Rakel

Vad kul att Sten Sture hittat ett beundrarinna som inte lägger märke till hans överlägsna och raljerande sätt.

2006-01-23 @ 19:38:58
Postat av: melinda

mmmm, sten snure, det anade jag nog att din smak för litteratur (austen och förmodligen syrrorna brontë)är densamma som för en sipp gammal fröken med ospräckt mödomshinna. kom loss nörden, läs historien om o eller varför inte några noveller av anaïs nin istället..........

2006-01-23 @ 20:55:38
Postat av: Murvel på bystan

Visserligen är jag mer lagd åt historien om O och Anais nin än Jane Austen, och jag har heller inga moraliska synpunkter på hur människor njuter av varandra.
Men däremot är jag fundamentalt ointresserad av den senaste tutt-skandalen. Den brukar ju dessutom inte behöva någon offentlighetsprincip - eftersom att själva syftet med ovan tutt-skandal är just att den är offentlig. Kändisvärlden är en scen,och skallerspalterna sänder allt till en mycket stor publik.
Det är ju liksom ingen mening att visa tuttarna om det inte finns en kamera i närheten.

Som ni säkert anar är jag ändå beredd att försvara skandal/kändisrapporteringen, vilket följer:

Ingen av er skulle komma på tanken att döma ut Sverker Olofsson eller Katarina Sandström som oseriösa bara för att de jobbar på samma kanal som sände Robinson, Dallas och Vilse i Pannkakan.
Nej -för en TV kväll SKA innehålla en blandning mellan högt och lågt, informativt, kittlande och spännande.

På samma sätt måste ni inse att främst kvällstidningarna görs efter en bestämd mix. Tunga avslöjanden, granskningar, rappa händelsenyheter - och så skvaller, trams och detvarsomfan-material.

Själv skulle jag aldrig klara av att skriva om sånt. Men jag erkänner villigt att jag var tvungen att läsa tidningen när det berättades att Persbrandt skulle ha barn med Ulf Lundells dotter.
Och jag var nog inte ensam om det i detta fora. Jag säger som Melinda, kom loss nördar.

2006-01-23 @ 23:14:21
Postat av: Jan

Murveln: Hur går snacket bland ert skrå beträffande politisk tillhörighet? Att de flesta journalister är vänster måste ju irritera en och annan neutral journalist. Skäms man å SVT och Allan Larssons vägnar? Är självrannsakan en del av ditt yrke?



PS Juttan är ju också såsse DS

2006-01-23 @ 23:26:51
Postat av: Anonym

Undrar hur murveln hittade hit?

2006-01-23 @ 23:34:27
Postat av: Murvel på Bystan

Jan: I min yrkeskår finns många med hemvist i vänstra hörnet, det är belagt i flera undersökningar. Fler än i väljarkåren i övrigt, men långtifrån "de flesta". Däremot ägs en stor del av dagspressen av borgerliga ägare, och den som håller i plånboken brukar betsämma.

Vem är neutral? Vem är objektiv? Begreppen är lika omöjliga att hantera i journalistiken som i juridiken.

Tingsnotariens beskrivning av reportern på Obygdens dagblad är underbar. Som den träffsäkre och underhållande skribent han är fångar han en hel del av det sämsta i min yrkeskår.
Som jag sagt förut - det finns ingen ursäkt för lata och dumma journalister.

Hur är det med självrannsakan inom rättsväsendet då, Janne? Skäms ni när det visar sig att en pappa har suttit inlåst i flera år för att hans dotter ljugit om sexuella djävulsriter som aldrig existerat, och att åklagaren undanhållit bevis som skulle ha givit honom resning och friat honom?

2006-01-24 @ 01:39:15
Postat av: Rakel

Murvel: Rötägg finns inom alla yrkeskårer, hos juristerna såväl som journalisterna. Jag tänker inte hållas ansvarig för en inkompetent åklagare, en lat advokat eller en barnporrssurfande domare, lika lite som du vill hållas ansvarig för lata och dumma journalister. Problemet med journalister som är inte de enskilda klåparna, utan snarare att kåren som helhet verkar ha missförstått sin uppgift. Det är idag fullt möjligt att bläddra i en kvällstidning utan att hitta någonting av det du kallar "Tunga avslöjanden, granskningar, rappa händelsenyheter".
Den kritiska granskningen har fått ge vika för sensationsnyheterna. Media skapar dessutom sina egna nyheter, någonting jag personligen finner intressant. En reporter på ett "granskande" TV-program slänger ihop en vinklad historia om valfritt ämne, späckar det med lite tårar och falsk empati och vips! Helt plötsligt tar ämnet upp som inslag i kvällsnyheterna och i tidningarna nästa dag kan man läsa om avslöjandet.

Jag tycker inte det är medias uppgift att skapa världen vi lever i, utan snarare att rapportera om densamma. Tyvärr verkar det alldeles för ofta som om journalistkåren inte lever i samma samhällle som vi andra.

2006-01-24 @ 09:16:55
Postat av: Sten Sture

Det klockrena begreppet "mobbande tölphop" som någon introducerade här tidigare passar verkligen som hand i handske i detta sammanhang, särskilt avseende de sedvanliga aningslösa översittarna som har borderline psykotisk övertygelse om sina sociala tolkningsföreträden, men särskilt avseende Murveln, som verkar leva kvar i den tid då det endast fanns en eller två kanaler i Sverige och som uppenbarligen helt missat dagens konkurrensutsatta mediasituation där tittarens/lyssnarens/läsarens valsituation är ledstjärnan. Iaf jag dömer inte ut Sverker Olofsson eller Katarina Sandström för att de arbetar på SVT. Jag dömer ut dem helt på deras egna meriter.

2006-01-24 @ 09:27:51
Postat av: Jan

Murveln -> Jag trodde att det var politikerna som bestämde (?).

Visst är det illa när någon blir oskyldigt dömd. Tänk på det nästa gång du rapporterar om en frikännande dom...

2006-01-24 @ 09:40:46
Postat av: Anonym

Jan
"Jag trodde att det var politikerna som bestämde"

Dryg och naiv, det blir bara värre och värre...

2006-01-25 @ 14:25:27
Postat av: ex notarien

Läser du "tingsnotarien" alla kommentarer? p.s Jag väntar fortfarande på att du skall skriva en bok. Överlev notarietiden men lova sen att du skriver en bok!

2006-01-26 @ 20:58:49
Postat av: Rekord!

296 poäng för att sitta ting i Stockholm (med omnejd)! Vem sa att man måste ha Ab i allt och plugga statsvetenskap eller ekonomi dubbelt för att överhuvudtaget ha en suck?!

2006-01-27 @ 10:00:23
Postat av: Christian Rusch

"-Amen du, vi går faktiskt snart i tryck, det är väl bättre om det står rätt i tidningen imorgon, lirkade Reportern."

Helt otroligt att någon helt seriöst kan få för sig att säga något sånt här. Ja, det är bättre att det står rätt i tidningen imorgon, så man undrar ju varför de överhuvudtaget skulle överväga att trycka något som de inte kan bekräfta.

2006-01-31 @ 17:13:31
URL: http://rusch.blogg.se
Postat av: Anonym

Veckovis. Nyhetsgranskning när den är som bäst

2006-02-13 @ 19:02:38
URL: http://veckovis.blogspot.com/
Postat av: yahoo

[URL]http://www.yahoo.autorita.org[/URL] http://www.yahoo.autorita.org

2006-10-10 @ 14:32:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

P.g.a. spam kommer alla kommentarer innehållande mer än en länk att granskas innan de läggs ut
Tingsnotarien förbehåller sig rätten att citera kommentarerna