tingsnotarien

Dagbok från Obygdens tingsrätt

Surfandet i praktiken?
Rådmännen kan kolla på di.se men jag kan inte gå in på bankkontot på Nordea. Symbolik någon?

Titta på JO-beslut Dnr 4943-2005 angående anmälan mot Huddinge tingsrätt om en tredskodom som meddelats innan tiden för svaromålet löpt ut. Rådmannen skriver att hon skall påpeka "vikten av dubbelkontroll" för sina medarbetare. Jag som trodde att chefen roteln hade huvudansvaret särskilt när notarierna upprättar förslag...

Dålig stil av rådmannen!

Jodå, visst är tingsnotarien anställd inom domstolsväsendet. Javascript fungerar inte och ansvarsförbindelsen har nyss kommit ut på domstolsväsendets intranät Doris.........

Det kan ju ha varit en notarie som på eget ansvar meddelade tredskodomen efter att ha fått ett förordnande enligt 18 § första stycket 12 p. förordning (1996:381) med tingsrättsinstruktion. Vid de tingsrätter där notarierna bereder rådmännens rotlar förekommer sådana förordnanden. Om Huddinge är en sådan tingsrätt och det är en notarie som meddelat tredskodomen är rådmannens kommentar faktiskt berättigad. När jag själv satt ting såg inte rådmannen röken av de tvistemål som avgjordes genom tredskodom; de meddelades av notarie.

Är jag helt fel ute som tror att Domstolsverket bytt namn till Sveriges Domstolar. Vad är domstolsväsendet, enligt Doris är det domstolsväsendet som bytt namn till Sveriges Domstolar. Vet jag ens vem som är min arbetsgivare? Är jag helt körd? Borde jag sluta skriva nu....

Tingsnotarien. Man spelar inte in förhören på häktningsförhandlingar..

Vissa tingsrätter gör faktiskt det Jarl.

Vem än Tingsnotarien är så är i alla fall hans upplevelser alldeles för realistiska för att vara uppdiktade. Mitt hjärta ömmar verkligen för vederbörande. Den attityd och medeltidshierarki som tingsnotarien nödgas genomlida är signifikativ för problemet med den svenska juristkåren. Roten till allt ont med yrket och dessförinnan juridikstudierna – betygshets, stress, obefintlig fritid, fjorton timmars arbetsdagar, sju dagars arbetsvecka, oförmåga att hälsa på varandra i korridorer, stängda dörrar, m m, m m, torde bottna i denna eländiga notariemeritering som en stor andel av landets försoffade jurister i chefsposition (företrädesvis födda på fyrtio och femtiotalet) fortfarande insisterar på att man måste genomgå för att komma i fråga för den tveksamma förmånen att erhålla anställning som hackkyckling på just deras så kallade ”företag”.

Själv insåg jag snabbt, efter att ha varit sommarnotarie på en av landets ”finare” tingsrätter (förvisso i den älskade Hufvudstaden), att allt vad notarietjänstgöring heter måste bekämpas med alla tillgängliga medel. Jag sökte således överhuvudtaget aldrig ting. Däremot gjorde jag misstaget att börja arbeta på en fin Ledande Svensk Affärsjuridisk Advokatbyrå efter mina studier. Ca tio år och ytterligare några ”Ledande Svensk Affärsjuridisk Advokatbyråer” senare vaknade jag upp och insåg till min förskräckelse att jag är advokat, med föga hopp om att någonsin kunna bli något annat. Det är ett bittert öde och jag önskar att någon på ett tidigt stadium hade förklarat för mig vilken själslig återvändsgränd en juristkarriär i Sverige är.

Jag får därför nästan ont i hjärtat när Tingsnotariens drömmar om en bättre tillvaro på fin Affärsjuridisk Advokatbyrå i Hufvudstaden skymtar fram. Detta är särskilt bittert och ironiskt eftersom en betydligt värre tillvaro med all sannolikhet väntar honom om han skulle göra misstaget att ”uppgradera” sig till att bli ”Biträdande Juristen”. På den Ledande Svenska Affärsjuridiska Advokatbyrån väntar honom nya trevliga bekantskaper – inte minst i form av Delägare. Eller vad sägs om sådana trevliga karaktärer som Slavdrivaren, Snajdaren, PM-kungen och – den vanligast förekommande Delägaren – Psykopaten. Vid den Ledande Svenska Affärsjuridiska Byrån får Tingsnotarien i övrigt frottera sig med övriga biträdande jurister, som för länge sedan har förstått att det inte är någon mening med att göra motstånd. Vi kan med fördel kalla dem för Ringvålnaderna. De är till klen tröst för Biträdande Juristen. Tvärtom frodas intrigerna bland Ringvålnaderna som alla kämpar för Delägarnas gunst.

Här får Biträdande Juristen roa sig med att göra allt jobb på kammaren medan Snajdaren och Psykopaten tar äran och äter feta luncher med Klienten. Klienten får Biträdande Juristen aldrig träffa personligen, möjligen med undantag för något enstaka möte då han får närvara i egenskap av Pärmbärare till Psykopaten. Skulle Klienten vid ett sådant möte råka lägga märke till Biträdande Juristen, är Psykopaten självfallet mycket snabb med att tona ned den Biträdande Juristens betydelse - eller snarare människovärde, ty något sådant har den Biträdande Juristen inte i Delägarnas ögon. Biträdande Juristen är en intäktsenhet och ingenting annat.

Att varken Psykopaten, Snajdaren, Slavdrivaren eller någon annan i det glada Delägargänget har öppnat en lagbok på ca tjugo år hindrar dem naturligtvis inte från att ägna sig åt rådgivning och hitta på (läs ”lura på Klienten”) aktuell transaktion – eller för verkligheten i övrigt – helt irrelevanta utredningsuppgifter som Biträdande Juristen får våndas med under småtimmarna. För det är just på Småtimmarna den Biträdande Juristen företrädesvis arbetar. Biträdande Juristen lever nämligen under strikta debiteringskrav (åtminstone 7 timmar om dagen). Dessa är endast möjliga att uppfylla förutsatt att man arbetar 14 timmar om dagen och 7 dagar i veckan. Semester kan Biträdande Juristen glömma. Ett vettigt förhållande kan Biträdande Juristen glömma. Sömn och – i stor utsträckning – toalettbesök kan Biträdande Juristen glömma. Biträdande Juristen skall vara tillgänglig dygnet runt för Delägarna. Särskilt Slavdrivaren och Psykopaten insisterar på detta. ”Det är med tillgänglighet vi konkurrerar, gosse, glöm aldrig det” kan säga till Biträdande Juristen strax innan han lämnar kontoret för en trevlig runda golf (medan Biträdande Juristen självfallet måste stanna kvar och skriva ytterligare några onödiga PM under natten).

Efter ett antal år ansöker Biträdande Juristen om ledamotskap i Samfundet. Han vinner inträde och får härefter titulera sig Advokaten. Nu skall allt bli annorlunda. Nu skall han få den respekt han förtjänar av Delägarna. Nu skall han få sin mänsklighet åter. Men icke, ty en gång Biträdande Juristen, alltid Biträdande Juristen. Det kan inga advokattitlar i världen ändra på. ”Mänsklighet” finns inte på Ledande Svenska Advokatbyråer. ”Mänsklighet” är inte debiterbart. Den som inte är Delägare är för alltid dömd att vara Biträdande Jurist. Delägare i den Ledande Svenska Affärsjuridiska Advokatbyrån kan man självfallet aldrig bli, eftersom man inte har några egna klienter. Det kan man inte heller få eftersom man aldrig får träffa Klienten annat än som Pärmbärare. Det är självfallet inte önskvärt att Biträdande Juristen skaffar egna klienter. Det skulle ju hota Delägarnas manlighet – och skulle dessutom beröva dem en intäktsenhet. Hur skulle då Snajdaren kunna köpa ny BMW? Hur skulle då Psykopaten kunna köpa nytt hus?

Mitt råd till Tingsnotarien är att göra bruk av sin examen i företagsekonomi för att skaffa sig ett vettigt arbete och därmed bespara sig det Tayloristiska helvete som livet på svensk advokatbyrå numera är. Lägg den onda mardröm som en svensk juristkarriär bakom dig och lev ett trevligt liv istället.

Lysande inlägg från "En fri själ". Bittert, men troligen ärligt.

Insisterar med föregående talare, hjärtskärande inlägg från "en fri själ"...

Tingsnotarien och den fria själen har ju på ett lysande sätt visat det jag länge anat; både tingsmeritering och affärsjuridiska byråer bör man akta sig noga för. Det man då undrar är ju varför juristutbildningarna är fulla av folk som sliter häcken av sig för att hamna just där, är utbildningen attraktiv för masochister eller vad är det frågan om?

Jösses vilket inlägg "Fri själ i kedjor" smäller upp, rätt upp som en käftsmäll på mig, som i likhet med många andra jurister faktiskt ser fram emot en karriär på Den Fina Byrån. Är det verkligen så jävligt på alla De Fina Affärsbyråerna? Jag har svårt att tro det, eftersom det ändå finns de som jobbar kvar där under många år, ibland fram till pensioneringen.

Kan man misstänka att "Fri själ" nyligen fått indikationer på att han inte kommer att bli delägare, d.v.s. att det är fråga om "out" i stället för "up"?

Och är det verkligen så att man befinner sig i en återvändsgränd när man väl gjort valet att bli affärsjurist/advokat? Nej, lika mycket som De Stora Byråerna skryter om hur bra de är, skryter de om att de anställda som slutat gått till några av Sveriges ledande bolag, banker och andra institutioner. Jag tror aldrig att det kan vara för sent att ändra riktning på sin karriär...

/Nöjd Notarie

Stormande applåder för Fria Själen; kunde inte formulerat det bättre själv. De stora byråerna tar in biträdande jurister en masse, varpå gallring sker, och måhända var tionde till sist erbjuds att bli delägare. Resten har fattat galoppen och försvunnit självmant, eller efter att vänligen blivit upplysta om vederbörandes ställning såsom non grata. Jag har själv förundrats över varför alla nybakade jurister nödvändigtvis vill utsätta sig för stora byråer. Fast å andra sidan smäller det nog rätt högt på krogen att vara anställd på en av drakarna, i den mån en biträdande jurist överhuvudtaget hinner med att gå på krogen.

Storstadsnotarien II; jo, det är ungefär så jävligt på de fina affärsjuridiska advokatbyråerna. Tyvärr. Men du tjänar betydligt mer pengar under ditt helvete än vad du gör under notarietiden, även som anställd biträdande jurist eller advokat. Men jag kan ärligt säga så här; jag har själv jobbat på en sådan byrå och kommer aldrig att gå tillbaka. Jag har heller hittills aldrig träffat någon biträdande jurist på byrå som trivs med sitt liv och sitt arbete. Istället brukar de fara ut i jeremiader av ångest, ungefär som "Fri själ" här uppe.

De som har suttit ting har ju som tur är det ganska enkelt att ta sig till en mer normal tillvaro; åklageriet, organisationer, statliga verk, KFM, länsstyrelser med mera brukar glatt rekrytera biträdande som tröttnat. Brukar också rekommendera de som klagar att söka sig till sådana ställen. Förvånansvärt ofta brukar man då få svaret "men jag vill inte gå ner i lön". Jag har då svårt att ta deras ångest på allvar.

"Fri själ" har det värre. Det är svårt att få ett acceptabelt roligt arbete i staten utan notariemeritering. Därför bör man försöka sitta ting, även om det ofta är två skitår. Det som återstår för "Fri själ" är att försöka bli bolagsjurist; en yrkesbana som alla biträdande jurister tror skall bli deras räddning om de inte får bli delägare.

Men hur många når då ända fram till den åtråvärda delägarpositionen? Av mitt eget gamla kursargäng att döma är det mycket svårt, i vart fall på de stora drakarna. De som gått dit har alla utan undantag fått silkessnöret efter några år. På mindre byråer (dvs max 15 delägare) verkar det vara lite lättare.

Välkommen till åklageriet: här behandlas de anställda som värderade och kompetenta medarbetare. Det finns också en hel del att göra och brottmål är mer varierande och tankekrävande än vad vad man först tror. Jobbet är utmanande, även om jag i någon kommentar på den här sidan fått en passning för att jag valt trygghet. Och visst är det tryggt -i den bemärkelsen att anställningstryggheten är god och ärendeinflödet högt.

Det är mycket gnäll nu om hur jobbigt det är på de större byråerna. Sanningen är den att kravet på en biju i allmänhet ligger någonstans mellan 1500-1700 timmar faktureringsbar tid per år. Det motsvarar cirka 7-8 timmar per dag, fem dagar i veckan, ca 220 arbetsdagar per år. Är det verkligen så blodigt? Jag kan utan problem tänka mig en rad yrkeskategorier, inte minst bland småföretagare, som tvingas till väsentligen längre arbetstider, i allmänhet också för väsentligen sämre ekonomiska villkor. På de större affärsjuridiska byråerna i USA och England är kraven på debiterbar tid ofta mycket högre. Uppgifter kring 2500 timmar per år brukar nämnas. I ljuset av detta framstår inte de svenska byråernas krav som alltför betungande.

Om målet i livet är att inte arbeta mer än 40 timmar i veckan - fine - ta då jobb i offentlig sektor men gnäll då inte över att lönen är satt därefter.

Till In vino veritas;

Som svar på din fråga "Är det verkligen så blodigt?"
så vill jag, med egen erfarenhet från en av de allra största byråerna i Stockholm svara följande; det är inte bara arbetsvolymen och kravet på antalet debiterbara timmar som är problemet på byråerna, snarare den psykiska nerbrytning som successivt sker av medarbetarnas självkänsla, något som sker genom att du som biträdande jurist inte tillåts att ifrågsätta något på arbetsplatsen eller att uttrycka någon avvikande åsikt. Vidare skall du ständigt tävla med dina kollegor om delägarnas gunst (vilket kanske är lite roligt det första året men knappast lika roligt efter fem år...) nej, jag håller helt med Fria själen - bojkotta de stora affärsjuridiska byråerna, det pris du får betala för "erfarenheten" som biträdande jurist är enligt min mening alltför högt!

Det är lite roligt det där att många som inte arbetat inom statlig sektor verkar tro att vi jobbar väldigt lite och tar väldigt långa kafferaster. Så är det inte. Jag jobbar häcken av mig, liksom de flesta av mina kollgor på åklagarkammaren. jag tror inte att åklagarväsendet är det enda statliga verk som ser till att arbetstagarna gör skäl för sin lön.

Jag vill bara sälla mig till hyllningskören och tacka En fri själ i kedjor för ett lysande och vältaligt inlägg. Och roligt i all sin tragik.

Och till In vino veritas vill jag bara hålla med Lady Di: Ja, det är precis så jävligt. Jag har också jobbat på en fiiiiin affärsjuridisk byrå och kände mig som en träl. Det visades inte ens elementär hänsyn för min hälsa eller mitt privatliv. Man skulle vara tillgänglig 24 h om dygnet och aldrig vänta sig minsta uns av uppskattning om man så hade jobbat hela julen inför någon j-la signing som i alla fall blev uppskjuten varför arbetet lika gärna hade kunnat vänta. Det bara förutsätts att man med ett ögonblicks varsel skall vara beredd att ställa in en sedan länge efterlängtad och betalad semesterresa med familjen. För vad är väl en skilsmässa eller två? Nej då är det viktigare att klienten aldrig får vänta, hur orimliga dennes förväntningar är. Been there. Done that. Not going back. /RF

På många större byråer är det armbågarna som gäller; man måste konkurrera ut 90% av kollegorna för att komma ifråga som delägare. När man väl nått därhän finns risk att man blivit psykopat på kuppen samt har sin andra eller tredje hustru. Jag stack själv tämligen omgående iväg från en stor byrå - det blev ganska jobbigt när allt man sade, och framförallt tyckte, blev upprapporterat - och blev såsmåningom delägare på en inte fullt så stor byrå, där jag trivs rätt väl. Från Vardagslunkande åklagarn liksom från andra offentliganställda brukar framhållas att även de arbetar hårt. Det börjar jag tro på först den dagen jag lyckas få något uträttat hos en myndighet fredagar efter kl 11..

mycket snack om att "välja bort" de stora drakarna. vad ska man göra om man är en stackars medioker jur.stud med halvtaskiga betyg som inte kan sitta ting eller är önskvärd på de stora byråerna? sätta sig i kassan på konsum? framtiden ser mörk ut..

En tanke som inte tycks falla juristerna in är att vidga spelfältet. Det finns gott om platser där man i allra högsta grad använder sitt juridiska kunnande men där rövslickeri och trälarbete inte ens finns på kartan.
I internationella sammanhang bryr sig ingen om vad du har för betyg, de bryr sig omn vad du åstadkommit, vart du jobbat, vilket område du specialicerat dig på (exjobbet kan faktiskt användas).
Det finns dessutom en hel värld som kallas FÖRETAGANDE. Jobba för dig själv, det är både lukurativt och intressant. Det går också bra att skippa både ting och biträdande, även om vissa av oss inte insåg det förrän efteråt.
Att jobba 17 timmar om dygnet för att någon annan skall tjäna pengar är vansinne. Sådan arbetsinsats skall man själv tjäna mest på.

Rakel: Det var fina ord.

Observera dock att det inte heter "vart du jobbat" utan VAR du jobbat. Riktning och befintlighet my friend.

"En fri själ", vilket inlägg! Att det sedan är både bittert, ärligt och kan var resultatet av en "out", spelar ingen roll. Mäktigt!

Apropå andra karriärinriktningar här i livet så skall jag frångå mina principer och skamlöst göra reklam för en ny sajt som är "da shit". www.rebtel.com
You will thank me!
Det handlar om global mobiltelefoni till lokal kostnad. Skype fast utan dator, mjukvara och headset! Check it out! Sanslöst bra!

Ouch, inlägget från En Fri Själ fick mej att vrida mej i obehag. Precis så är det, fast jag kunde inte formulerat det så bra. Släpp ut mej! Hur hamnade jag här?

Det är ibland svårt nog att känna empati för Tingsnotariens våndor till följd av domarnas översitteri, även om texterna är synnerligen underhållande, så att tro att biträdande vid de tre stora (för det finns väl bara tre relativt stora byråer i Sve, "drakarna" känns inte helt rätt) skall på något sätt kunna martyriseras blir närmast skrattretande. Av dem som jag känner vid Vinge, Mannheimer och Linklaters var samtliga hårt arbetande studenter som var mycket måna om framtoning och kontaktbyggande. De var samtliga fullständigt på det klara med vad de gav sig in i ("up or out") och såg det som en utmaning. Det flesta var även medvetna om att de skulle kunna misslyckas, men ansåg att det är bättre att ge gärnet och misslyckas än att inte försöka överhuvudtaget.

"En fri själ i kjedjor":s inlägg är mycket underhållande (med poäng för bruket av "Tayloristisk"), men betraktat som inlaga in ett förfarande som syftar till att ge martyrstatus till de biträdande som inte lyckas bli delägare vid de tre stora känns den aningen förmäten.

Och Rakel: Slavdrivaren, Snajdaren, PM-kungen och Psykopaten finns naturligtvis överallt (särskilt inom internationella organisationer). Detta är inget som skulle vara speciellt för affärsrättsliga byråer. Folk fastnar på mellannivå i alla brancher.

Jumbo: Varför måste du märka ord? Du förstod väl vad Rakel menade. Det är sådana trista kommentarer om felskrivningar eller felstavningar som gör att man ofta drar sig för att skriva något på detta forum.

SS: Självklart finns det typer av det slaget överallt. Jag tror dock att strukturerna kan vara stelare om mer hämmande på byråer än på andra företag, åtminstone har jag själv, och flera med mig, upplevt det så. Det som hyllas som egna initiativ, nytänkande och kreativitet i vissa miljöer anser vara "jobbigt", krävande och i vissa fall ett utslag av uppstudsighet i andra miljöer. Vissa delägare verkar bli så hotade av att en yngre förmåga visar framfötterna, och därmed eventuellt kan få klienter/springa om delägaren/få uppmärksamhet delägaren vill ha, att de hellre slår bort idéer och förslag än omfamnar dem och ser till att hela byrån kan dra nytta av dem.
Dåligt ledarskap leder till en illa fungerande organisation, och jag tycker att en stor del av byråsverige (och säkerligen byråer i andra länder också) verkar lida av just den åkomman.

Att sen unga jurister strävar efter arbete på just dessa arbetsplatser är ju deras problem. Den som ger sig in i leken får leken tåla, som det heter. Idag finns det väl ingen som tror att arbete hos de "stora" är en glassig tillvaro. Tvärt om lever och frodas magsårsromantiken i dessa miljöer, till ingen nytta alls.

Själv föredrar jag att tävla om vem som arbetar bäst, inte vem som arbetar längst.

Jumbo: Du har så rätt så. Vad stolt du måste vara.

Sten Sture: Det är möjligt att dina kursare var så insiktsfulla som du beskriver. Och visst finns sådana personer. Men jag vill påstå att de är i minoritet. Och eftersom både jag och flera av mina nära vänner har personlig erfarenhet av arbete på dylika byråer så tror jag att jag mitt bedömningsunderlag är bättre än ditt. För mig handlade inte problemet om up or out för jag drömde aldrig om att bli delägare. För mig handlade det om de saker som jag redan har beskrivit ovan. Inget kunde ha förberett mig för den känsla av meningslös träldom som byrålivet innebar. Att sedan vilja martyrisera bitrisarna är att driva det för långt. De som har betyg nog att få jobb på drakarna har normalt möjlighet att söka sig andra karriärvägar. /RF

Jag får nog ställa mig det sällskap av "hårt arbetande studenter" som SS beskriver ovan. Jag tänker i alla fall ge mig in på affärsjuridikens "tuffa, arbetssamma, slavdrivande, hemska, skräckinjagande, 9-02-arbetsdagarsfyllda, förskräckliga och tyrannfyllda tillvaro" efter tinget.

Jag vill med egna ögon se om det nu är så som många av er påstår. Jag känner jurister på några av de Stora (som väl egentligen är fler än bara tre st; t ex Gernandt & Danielson, Lindahl, Glimstedt, Hammarskiöld osv) och de stortrivs. Och kan ni tänka er: flera av dem har ett väldigt bra liv vid sidan av jobbet innefattandes både barn, afterwork, idrott, familjeliv och ett rikt kulturliv. Bra va?

Några martyrer är det i varje fall inte frågan om. Trälar och livegna avskaffades i Sverige för ett antal hundra år sedan. Vi är alla fria att göra våra egna val, hänförliga till våra egna drivkrafter och prioriteringar. Och kanske är det just dessa, möjligen udda, drivkrafter som gör att vi drar oss till dessa byråer; status, fantastiska karriärsvägar, oslagbara kontaktnät, hög lön och en tidsmässigt något mindre, men mer intensiv, fritid.

Storstadsnotarien II: Nej, de stora byråerna är nog inte fler än Mannheimer, Vinge och Linklaters. Det finns ju en del inte-så-små byråer, som kan vara de du nämner. Men det är en jäkla skillnad att jobba på ett litet Glimsedtskontor och att jobba på Mannheimer (oavsett vilket kontor). Själva organisationen ser inte likadan ut. De olika Glimstedtskontoren har egentligen inte mer än namnet gemensamt, det är inte fråga om ett stort företag utan flera små.

Men jag håller med dig om att det inte handlar om martyrer. Man gör ett val, det handlar om prioriteringar, ingenting annat. Sen verkar iofs dina vänner vara ovanligt lyckligt lottade, de flesta jag känner och har jobbat med hade definitivt inte tid för något rikt kulturliv, det var knappt familjen hanns med.

Dessutom vill jag återigen påpeka att allt det du nämner går att få på andra ställen. Eller genom lite egna initiativ. Jag tjänar betydligt mer nu än jag hade gjort om jag fortsatt på byrå, så mycket kan jag nöjt konstatera. Några oslagbara kontaktnät finns inte heller på byråer, bra kontaktnät kanske, men definitivt inte oslagbara. Ibland inte ens svårslagna...

Road: jag menar inte att mina kursare skulle ha varit insiktsfulla i någon slags ädel mening, snarare att de accepterade den cyniska verkligheten och anpassade sitt beteende därefter.

"Jag och mina nära vänner" förresten: En sak som man aldrig bör glömma är att en grupp vittnen som sett samma sak och som har diskuterat det oftast har samma version av händelseförloppet (inte sällan den version som alfapersonen i gruppen förespråkar). Att de är nära vänner talar snarare mot trovärdighet i detta fall...

Jag har bott och arbetat i Mellanöstern, men jag skulle inte komma på tanken att avfärda ett argument i debatten om konflikten där med att den som yttrar den inte har varit där (om det skulle ske hoppas jag att jag har sinnesnärvaro nog att inse att det troligen beror på att jag inte kommer på något sakligt argument). I detta fall är det kanske så att du (och dina vänner..) inte har någon erfarenhet från andra områden än domstolar och byråer och förutsätter att det skulle vara något speciellt med dessa miljöer.

Är det förresten ett anställningskrav för fiskaler (jag antar att du är fiskal?) att framstå som ödmjuka. Att de inte har jobbat skiten ur sig för att nå till sin position. Att de på något sätt skulle har naturlig fallenhet för domaryrket. Tycker att jag hör den inställningen från fiskaler hela tiden. Vad är arv och vad är miljö i denna fråga?

Storstadsnotarien II: Nja, svenska byråer är väldigt små i ett internationellt perspektiv, och de enda som kommer i närheten att betraktas som relativt stora skulle vara just de tre som jag nämnde. Jag tror att det är ganska vedertaget.

OK, jag ger mig kring vilka som är de tre stora. Och visst är det väl så att Linklaters, MSA och Vinge är våra största drakar.

Därmed inte sagt att de vänner till mig som har ett bra liv inte jobbar på dessa tre stora (vilket de gör).

Oj, nu är det efter 11:00 på Myndigheten. Bäst att sluta jobba och bara sitta av tid. För så går det ju till. Som vi alla vet ;-)

Strid om påvens skägg, men är inte byråer som MAQS och Lindahls bra mycket större än Linklater? De har i vart fall fler Sverigekontor och fler jurister.

Det må vara en strid om påvens skägg men är är mina 2 cent. Det finns egentligen bara en riktigt stor byrå i Sverige med true partnership. Med andra ord finns det egentligen bara en stor byrå som fungerar som ett egentligt företag. Övriga byråer är egentligen inget mer än kontorshotell med fina skyltar. De olika "kontoren" i olika städer är oftast helt skilda enheter som bara har namnet gemensamt. Precis som Tingsnotarien alternerar mellan att vara ägodel till en viss rådman är man i praktiken anställd (läs "ägd") av en viss delägare (ofta till och med formellt i dennes eget bolag). Merparten av de svenska byråerna - stora som små - är således inte företag" i egentlig mening utan präglas snarare av brevpapperssamarbete.

Som av en händelse kände man sig träffad när det upplevdes som svårt att få något uträttat av en myndighet efter 11:00 en fredag.
*fullt upptagen med att läsa blogkommentarer*

Fri sjal i kedjor (och ni andra): ett litet tips innan det ar for sent: forestall dig att du just fyllt 80 och en av dina narmaste vanner haller ett tal for dig. Vad skulle du vilja att h*n sager? Om du ser att det du vill bli ihagkommen for inte stammer alls med vad du gjort hittills bor du nog andra pa ett och annat.

Sjalv har jag lagt av med livet pa en drake, God it feels great! :-)

AFTONBLADET: "Så säger experterna om domen"

”Rimlig slutsats av rätten”
- Yrsa Stenius, Aftonbladets kolumnist.

Jag har all respekt för Yrsa Stenius men är hon en expert på rättsfrågor? Möjligen expert på kriminaljournalistik eller lysande debattör och kolumnist om man är lagd åt det hållet. Rubrikmakaren förtjänar dumstrut.

Problemet med er som invänder mot min fråga är att ni inte tycks förstå att advokatyrket innebär att man driver ett företag, oavsett om det är en enmansbyrå eller någon av de stora affärsjuridiskt inriktade byråerna. Det krävs m.a.o. entreprenörsanda och ett ibland betydande mått av offervilja - även hos biträdande jurister eller advokater som ännu inte vunnit delägarskap. Det är - utan att vara illa menat - lite naivt att tro att man skall klara sig i advokatvärlden med det slags tjänstemannainställning som era synpunkter ger uttryck för. Vad tror ni det är som gjort att delägarna blivit just delägare? Min erfarenhet säger mig att praktiskt taget samtliga kollegor på min och andra byråer som jag mött, är rätt så bra på vad de gör och arbetar hårt för att utveckla verksamheten och driva byrån framåt. Häri ligger också att försöka rekrytera personer med likartade värderingar. Det är då olyckligt om det visar sig att de sökande inte förstår eller alls delar byråns uppfattning om vad som skapar sådan utveckling.

Efter denna tråd ser jag verkligen fram emot min tjänst på en av drakarna i sommar. :-/ Men efter en sådan kort tjänstgöring torde förhoppningsvis ens självförtroende att vara kvar. Återkommer med rapport efter sommaren.

SS: Ditt argument mot "jag och mina vänner" har naturligtvis en del bärkraft. Vad jag kanske borde ha skrivit är att de inte bara handlar om mig och mina vänner, utan om otaliga bitrisar och fd. bitrisar som jag har träffat i många olika sammanhang. Både under min tid på byrån och efter. Det handlar ocskå om det icke oansenliga antal fd kollegor som jag sett bli utbrända av livet på byrå. Men jag upprepar att jag inte tycker synd om bitrisarna. Ingen tvingar en att jobba hos drakarna. Däremot tycker jag att det är värdefullt att man diskuterar hur det egentligen kan upplevas att jobba på en sådan byrå, eftersom jag tror att det finns en hel del jurstud som har en rätt så orealistisk bild. Dock kanske inte dina kursare...

Vad gäller fiskalers ödmjukhet vet jag att vi har diskuterat liknande frågor tidigare och att du då var övertygad om att jag tillhörde just den kategori du beskriver. Det enda jag egentligen kan svara dig är att jag har jobbat häcken av mig under långa perioder, både under studietiden och senare, men att jag aldrig har haft något klart definierat mål. Det har jag fortfarande inte tyvärr. Och jag förstår inte hur man kan vara annat än ödmjuk när man varje arbetsdag inser hur lite man kan och hur många fel man gör även när man gör sitt bästa. De andra fiskaler jag känner sliter för att hålla näsan över vattenytan och känner sig nog inte så j-la stora på jorden för det mesta. Som tingsfiskal har man samma ansvar som en rådman och i princip samma arbetsbörda, trots att man bara är ett år äldre i tjänst än de äldsta notarierna. Lätt är det inte och ganska överrumplande för de flesta av oss. Men det är självklart inte synd om oss heller, för också vi har som regel tillräckliga meriter för att söka oss någon annanstans.

Det som börjar göra mig lite orolig är att det inte verkar finnas så många juristjobb som är intressanta och samtidigt tillåter ett någorlunda normalt privatliv. Jag klarar inte psykiskt att tillbringa HELA mitt liv på jobbet även om jag är beredd att jobba hårt. Se där - en fiskal som erkänner svaghet. Vad skulle domaren på landsorten säga? /RF

Vad fan sysslar man med på obygdens tingsrätt? Skriver ni inte domarna åt domarna så att de glada i hågen lutar sig tillbaka och uttrycker sin uppskattning så att man ska skriva ännu bättre och de få ännu mindre att göra? Det verkar ju helt pucko att sänka den som gör jobbet åt en! En slags pervers självdestruktivitet av okänt slag.

det finns ett arbete som är rätt hyfsat som jurist och som man kan sikta mot, professor, men det bör man kanske tänka på före man blir tingsnotarie och sedan är det inte så väldans lajbans att skriva den där första avhandlingen

Doktorerandet är knappast alltid jättekul, speciellt inte i länder där man behandlas som en student snarare än som en yngre kollega. Det som är ett plus är att man i väldigt hög grad styr sig själv, nackdelen är en ofta långvarig ekonomisk osäkerhet och i vissa länder mycket administrativt kringarbete. Fördelen är givetvis att det man skriver blir en del av ens eget CV (snarare än en delägares eller domares).

Dessutom är möjligheterna att få andra intressanta jobb utan ting stora för den som doktorerat.

Javisst är det ett fritt val att börja arbeta på storbyrå men hur marknadsför man sig egentligen gentemot potentiella arbetstagare: det är flashiga färgfotografier och ett ständigt tal om "moderna" arbetsplatser med utrymme för "balans mellan yrke och fritid", "kollegialt samarbete" osv när allt endast är tomma ord och klichéer? Nej, varför inte vara ärligare i sin framtoning och tala om vad det egentligen handlar om. Tyvärr var jag själv alltför naiv och trodde att även en ung kvinna med barn skulle kunna göra karriär på storbyrån genom hårt arbete och försakad fritid -
resultatet för min del blev ett snyggt CV och att jag missade ett par av de första åren i min sons liv då hans pappa fick lämna/hämta på dagisvarje dag, vara hemma för vård av sjukt barn m.m. eftrsom jag alltid var tvungen att sitta över. Jag har nu ett statligt juristjobb där jag jobbar deltid med en mycket lägre månadslön men jag njuter faktiskt av varje dag - så prova gärna byrålivet om ni känner er nyfikna men bli heller inte förvånade om ni efter ett par års slit upptäcker att det finns andra värden i livet. Jag kan ibland känna mig lite bitter för att jag trots allt stannade "för länge"...

"Entreprenörsanda"? "Offervilja"? Intressanta eufemismer för "brist på empati". "Up or out"? Hör ni inte själva hör ni låter?

Hur stora är möjligheterna att få jobb på de större företagens juristavdelningar? Är det ett krav att man skall ha jobbat på någon av de stora drakarna för att komma ifråga för en sådan tjänst? Annars kunde det kanske vara ett alternativ till jobb på myndighet eller advokatbyrå?

Om man skriver ett testamente om att programledaren för Allsång på Skansen ska få ens pengar när man är död, vem tillfäller då pengarna om den dåvarande programledaren är efteträdd av någon helt annan när man dör? (Berghagen v/s Lundin)

Glamoursessan har skrivit den frågan men inte gett något svar!

Vill man ha balans mellan arbete och fritid kan myndigheten vara ett alternativ. Tyvärr verkar många på myndigheten tycka att den balansen uppnås genom väldigt mycket fritid och väldigt lite arbete. Har man lite mer arbetsmoral, och tycker att det är ens plikt och skyldighet att i alla fall producera under de 40 timmar i veckan man får betalt för, innebär det att man får mer avancerade arbetsuppgifter eftersom chefen fattar att man inte bara sitter av tiden. Dessvärre märks det inte på lönen, vilket leder till att man efter en tid antingen anpassar sin arbetsmoral eller söker lyckan på andra sidan och arbetar längre dagar.

JO-beslut Dnr 4943-2005 --- återinnes inte på JO:s hemsida!

Är extremt intresserad av vilken rådman det är tal om!

Jag gjorde en utflykt på byrå under några år innan jag återvände till domstolsvärlden. Första anhalten var en av de stora drakarna. Jag tyckte det var rätt kul till en början men efter ett tag började jag fundera över om jag verkligen hade något som kunde kallas liv. Jag jobbade i princip dygnet runt. Sov lite, åt för lite, jobbade alldeles för mycket. Jag valde att byta till en medelstor byrå efter drygt två år. Där trivdes jag betydligt bättre. För delägarna där var det helt ok att man hade behov av att äta och sova ibland, och till och med att man emellanåt hade ett socialt liv.

Till sist kände jag ändå att det var domare jag ville vara, och hoppade av byråköret för att jobba med det jag kände var jag.

Det som ofta präglar debatten i kommentarerna här, liksom den allmänna attityden under juriststudierna, är det till synes totala bristen på fantasi.En karriär som jurist förväntas följa en enda, jävligt trist, mall: 1. Ha genomgående AB i betyg. 2. Sitta ting. 3. Jobba på stor byrå. Herregud, kära kollegor, det finns väl möjligheter utanför den ramen för den som vill? Själv hade jag inte uteslutande AB, har inte suttit ting och är inte särskilt intresserad av ett jobb på en byrå. Istället har jag haft ett gäng intressanta juristjobb i internationell miljö och doktorerar nu vid ett välrenomerat europeiskt universitet. Kom igen, skär er! Det blir väldigt kvavt här bland kommentarerna ibland.

Har just gått ut juristlinjen med stort sett AB i alla ämnen. Har man inga kontakter- inget jobb. Återstår enbart ting...

Håller med doktoranden! En juristexamen + någon ytterligare specialitet kan ge utdelning i form av jobb utanför den vanliga mallen ting-byrå-sudden death p g a sömnbrist och allmän utmattning. Gedigna språkkunskaper till exempel, kan ge en jurist festliga jobb utomlands. Det kan även ge översättningsjobb som är betydligt bättre betalda än enligt gängse taxa för översättningar i allmänhet. Om du har datakunskaper utöver det vanliga kan du odla dom och hitta juristjobb med datoranknytning, som knowledge manager t.ex. "Felet" med de här förslagen är bara att även de jobb som jag skisserat här kräver att man satsar tid och engagemang. Och det är väl så det är, helt enkelt; av intet intet. Som vanligt. Slöhökar kan varken räkna med att ha roligt eller fett med pengar.

Det är fråga om ömsesidiga fördomar; privatisarna tycker att vi på statliga sidan sitter och lökar medan vi tror att de i o f s jobbar som fan, men även drar in ohemula summor.
Sanningen brukar ofta ligga någonbstans i mitten . .
Jag vill dock ha sagt att jag för min del hpllet med åklagaren ovan; det är riktigt att det för ett antal år sedan fanns en hel del luft i organistationen på många ställen i staten - vilket förmodligen är grunden för de bestående fördomarna om att vi latar oss - men denna luft är för länge sedan försvunnen. Åklagarna ligger i som fan - det sprutar in stämningsansökningar ! - medan domarkåren i bästa fall hålls konstant. Samtidigt har privatisarna så mycket att göra att man inte kan sätta ut förhandlingar, vilket leder till att
tvistemålen också läggs på hög.
Sinekurerna inom staten är således avskaffade för länge sedan.

Det är klart att det är skillnad att vara på en jättebyrå och syssla med interplanetära konglomeratbildningar än att jobba på liten byrå med levande människor och vanliga problem. Slår vad om - men är inte helt säker - på att pengar inte gråter hälften så mycket som vanligt folk gör. Sen blir det ju en ruskig massa timmar ändå som man lägger på verksamheten. Stimulin, det som får saliven att rinna till , är ju sambandet mellan timmar i Tidredan och stålar på kontot. Utom i brottmålsvärlden där en surdomare mycket väl kan få för sig att banta en redan mager kostnadsräkning från 6.000 till 4.800 för att jobbet inte krävt "väsentligt med arbetsinsats. Vad är "väsentligtr" ? Taxan (ett fenomen man sällan stöter på om man jobbar på en interstellär megabyrå) är ju baserad på att man inte rör akten tidigare än 25 min innan HUF. Allt skall vara en totalt överraskning. Alla stenar skall lämnas ovända.

Till Doktoranden: Läser jag verkligen rätt ? Varför tror du att det blir mindre kvavt om vi skär oss ?

Doktoranden menade nog att vi skulle skärpa oss - inte skära oss.

Själv säger jag fortfarande att man skall tänka utanför ramarna och starta eget. Inte nödvändigtvis en byrå dock...

Att man i större utsträckning sitter och fiser i offentlig verksamhet än inom privat dito torde väl ingen på allvar kunna ifrågasätta. Mekanismen bakom detta är helt enkelt lönsamhetskraven respektive frånvaron av dessa. Exempelvis säger ryktet att åklagare får spela innebandy på arbetstid som friskvård. Ha! Försök få gehör för sådant på en vinstdrivande byrå, den som kan!

Erhm... Enbart det faktum att man är anställd i offentlig verksamhet innebär ju inte att man sitter och "fiser". Det finns de som gör mer, och de som gör mindre även i privata anställningar. Jag tror att det mer är en fråga om personlighet. Är man engagerad och gillar jobbet, så jobbar man bättre, är man less på hela alltet så hjälper knappast ens friskvård på betald arbetstid. Jag har, vid mina anställningar även på den privata sidan, träffat på personer som uttryckt vilken lättnad det skulle vara om det inte fanns kunder. När jag påpekade att avsaknaden av kunder skulle medföra avsaknad av inkomst för personen ifråga, fick jag till svar: Ja, men det skulle vara lugnt i alla fall. Man kan konstatera att åtminstone denne person knappast gjort vare sig mer eller mindre om hon varit offentliganställd. Som vanligt tror jag att det både inom den offentliga och den privata sektorn finns personer som skulle kunna göra mycket mera än vad de normalt gör. Det finns också, inom båda sfärerna, personer som skulle må bra av att göra lite mindre. Sen finns det alltid dem som skryter om sina långa dagar och sena nätter. Men långa dagar och sena nätter är ingen garanti för att mängden utfört arbete skall vara stor. Många är de som spelar Solitaire på arbetstid, och går hem sent.

Delägarn: Jodu, det är vi många som ifrågasätter. Vi kanske har något drägligare arbetstid, men sitter och latar oss, det gör vi inte. Jag som har jobbat på byrå vet hur långa luncher och fikapauser och allmänna snackpauser som togs där och hur mycket folk surfade och skötte privata ärenden på arbetstid. Så nog "fistes" det en hel del även där. Däremot ansågs det inte ok att gå hem kl. 17 oavsett hur effektiv man hade varit under dagen. Då kunde man få den alltid lika roliga kommentaren "jobbaru deltid eller? höhö". Min uppfattning är att man inte nödvändigtvis jobbade mer, men man vistades mer på jobbet. Det var också ofta så att de viktigaste arbetsuppgifterna inte dök upp förrän det egentligen borde vara dags att gå hem (ofta tack vare någon härlig delägare med avsaknad av såväl framförhållning som empati). /RF

"In Vino veritas": Eftersom det var ett tag sen jag satt ting så har mitt språkbruk förflakats något varför jag helt enkelt skulle vilja be dig att dra åt h-vete. Det en "fri själ" beskriver är just verkligheten för många av oss som jobbat 5-10 år på någon av "drakarna". Jag kan lova dig att vi är många som ägnat större delen av vår vakna tid under de åren att ställa upp för "byrån" för att sedan mer eller mindra förtäckt uppmanas att söka sig någon annanstans så att byrån skall ha råd att anställa yngre, billigare mindre slutkörd och mer entúsiastisk kanonmat (kompetens lär man sig så småningom verkar resonemanget vara) och det är inga 8 timmars dagar det handlat om i snitt eftersom det ofta krävs ca 10-12 timmars närvaro på ´kontoret för att kunna debitera de 6-8 timmar som krävs i snitt per dag och för att kompensera för de dagar man debiterar lägre tex då man varit på utbildning eller dylikt. Jag har under dessa år fått ialla fall minst två seriösa förhållanden kraschade på grund av "firman", jobbat nyårsafton och midsommar,lagt ned i stort sett alla fritidssysselsättningar, ställt in ett flertal semestrar och har j-vlar i mig visat både "offervilja" och "förståelse" för "företaget" (läs: delägarnas bankkonton, sommarstugor, Djursholmsvillor). För att inte tala om all skit man fått ta. Det senaste är nog det värsta. Jag kan dock bekräfta att det på en del byråer förekommer att bitr får spela innebandy eller dyl. Förekommer sådant är det dock förlagt efter 19-20 på kvällarna...
Visst för de som slipper igenom nålsögat och blir delisar kanske det är värt det om man gillar pengar och status. Vi som inte nådde ända fram undrar mest hur vi kunde slösa på bort livet på det viset.´






h-vete

Storstadsnotarien II: Nu har sådär tio före detta bitrisar bekräftat "Fri själs" bild av livet på storbyrå. Ingen bitris har gått i svaromål och hävdat att det visst då är jättekul att jobba på MSA med flera. Med tanke på den här bloggens enorma spridning i juristkretsar, tror du inte att någon nu anställd bitris hade tagit MSA med flera i försvar om det generellt bland de anställda ansågs att de hamnat på en bra arbetsplats? Notera gärna hur andra jurister anställda på andra arbetsplatser gör reklam för sina egna yrkesval här på kommentarsidan. Till och med de som fortsatt på domarbanan gör det ju faktiskt. Det är bara de som arbetar på storbyrå som inte gör det.

Den datasäkerhet TN skriver om är väl densamma som att det inte går att läsa Karlskrona lampfabiks (lampfabriken.se) hemsida. Jag tillåter mig förmoda att fabriken i fråga av någon anledning anses samhällsomstörtande eller osedlig. Dessutom undrar man ju vad den där ansvarsförbindelsen skall ha för betydelse; vad är sanktionen om man exempelvis surfar på icke polistiskt korrekta sidor som lampfabriken?

Vad får man för jobb efter man suttit ting vid en länsrätt?

Jag tycker att det Du beskrev är sann beskrivning av verkligheten, det tar bara ett tag innan man ser den.

Referensernas betydelse kan inte nog betonas.

Om man gör något fel kan man plötsligt bli persona non grata.

Jag var biträdande jurist på en byrå i Obygden och skulle göra ett arvsskifte. Jag tyckte att det var självklart att till arvsskiftet skulle läggas en redovisning och till den kopia på bankinsättningar och uttag. Döm om min förvåning när jag inte kunde återfinna insättning på fastighetslikviden efter en offentlig auktion på advokatfirmans klientmedleskonto. Tänk om banken gjort fel? Tänk om köparen inte betalt? Vad har hänt... Jag ringde banken för att reda ut problemet. I avvaktan på att kopplas fram stormar Delägaren in illröd i ansiktet och skriker "vad i helvete tror Du att Du håller på med?" "lägg för helvete på luren - jag tar telefonen på mitt rum". Tre dagar senare var jag avskedad utan referenser. Jag kontaktade advokatsamfundet som lakonist svarade "vi har problem med vissa advokatbyråer vänd dig till Jusek" Jag vände mig till Jusek som blev så betagna av att få tala med Delägaren tillika Advokaten att de nästan sprack i det starka ljus som han presterade. Några referenser fick jag inte däremot tre månaders lön och arbetsbefrielse något jag inte ville ha. Därefter hängde det tråkiga avslutet efter mig för att inte tala om Delägarens kompisar tillika Delägare som gör allt för att ställa till ett helvete för mig.

En av Arvtagarna träffade jag för övrigt ca ett år efter att jag slutade på advokatfirman han hade då fortfarande inte fått ut sitt arv.Delägaren behövde låna hans pengar ett tag till utan ränta.

Jag har numera lärt mig att advokatsamfundets vägledande råd om god avokatsed inte innebär att man skall behandla biträdande jurister som kollegor. De saknar människovärde. Advokatsamfundets krav på klientmedelsredovisningen har inget krav på att visa transaktioner som genomförts genom verifikationer. Det kravet kan klienten bara ställa på sådana låga instituioner som banker, familjens jurist mm.

Självklart var därför frågan "vad i helvete tror Du att Du håller på med" befogad. Advokater = Delägare är per definition redbara och står över allt.

Gör man något som inte är exakt enligt instruktioner blir man föremål för avrättning, även kallat justiemord.

Jag arbetar på en större "finare" byrå som en del kallar det här. Jobbar lagom, ca 9-10 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Klarar mina budgetkrav. Trivs med kollegorna och delägarna som lät mig fronta efter ca 3 månader. Så det finns trevliga kontor även bland de stora drakarna. Det som kan vara skillnaden är väl att jag sitter i Skåne och inte i Hufvudstaden...

Biträdande jurist i obygden: Utan att kommentera händelsen i sak, vill jag ändå nämna att en stor del av ärendehandläggningen på en advokatbyrå måste ske med fingertoppskänsla. Många unga jurister har ännu inte hunnit förvärva denna känsla - det finns för all del en ohygglig stor mängd advokater som aldrig kommer att göra detta heller - och som därför stormar på och löser saker by the book. I ditt fall började du ringa banken, varvid du kanske satte alla inblandade i en tråkig sits; man kan ju tänka sig att samtliga involverade hade en tyst överenskommelse att kanske inte låta penningtransaktionen synas - skatter brukar bli mindre så. Det finns en gråzon där man måste vara oerhört försiktig för att inte kliva över gränsen till det otillåtna, och då kan man inte ha någon som sätter igång med att ringa runt och fråga.

Delägarn: Man bara häpnar när man läser dina kommentarer. Men så kom jag på, du är naturligtvis ironisk och driver med alla här.

Till "Postat av" (hitta på ett roligt a.e. så blir det enklare att kommentera dina naiva inlägg). I alla fall: var har du tillbringat ditt hittillsvarande yrkesliv, eller du har kanske ännu inte avslutat studierna och hunnit bli bekant med verkligheten?

Delägarn: Advokat på en av Sveriges större advokatbyråer. 9 års erfarenhet av "din" sida.

Delägarn: Advokat på en av Sveriges större advokatbyråer. 9 års erfarenhet av "din" sida.

Efter helgen ska DV ha uppdaterat Windows och säkerhetshålet täppt. Vilken inflytande TN har i domstolsvärlden;)

JO-beslut 4943-2005 Anmälan mot Huddinge tingsrätt
Rådmannen Björneke

"Postat av": Du är inget delägarämne, eller hur? En person som blir upprörd av att det finns de, som gör sitt yttersta för klienten - utan att för den delen främja orätt - har knappast så många egna klienter. Tyvärr, sådan är verkligheten. Men hav tröst: många på denna blog har uttryckt sig uppskattande om åklageriet och domstoleriet, så kanske finner du din plats där.

Konrad: Jag kan intyga att nära vänner till mig stortrivs på de Drakar de arbetar på. Det har jag redan nämnt. Visst att de periodvis arbetar många timmar men andra veckor är det mindre jobb, precis som på alla arbetsplatser, liksom det finns någon enstaka delägare som går in under någon av beteckningarna ovan, även det jämförbart med många andra arbetsplatser.

Även om det inte marknadsförts några arbetstillfällen på detta forum har jag träffat många i verkliga livet som har det hur bra som helst. Möjligen är det så att de ägnar sig åt att arbeta i stället för att sitta här och skriva kommentarer på arbetstid och locka till sig potentiella arbetstagare. (Och ja, det inkluderar mig själv, men jag jobbar ännu inte på någon Drake så nej, där sköt jag inte mig själv i foten!)

Jag tror dock att klimatet i Sthlm, som absolut inte är den enda staden i Sverige där Drakarna huserar, är något hårdare än på andra ställen i Sverige. Men kom ihåg: Sthlm är inte det enda alternativet...

Mina vänner som ligger i sluttampen av utbildningen och oroas av att livet på en drake=inget liv. Pröva att jobba på skatteavdelningen på ngn av de större rev byråerna istället. Jag trivs superbra, har aldrig jobbat helg och har bara 1140h om året i debkrav, vilket innebär att man är på kontoret ca 8h om dagen i snitt. Lönen är alldeles utmärkt och delägarna är trevliga kollegor. Tror detta beror på att det råder en annan kultur på rev byråerna eftersom denna dikterats av revisorer från början. Och vartefter skatteavdelningarna växt så är det samma kultur här, trots att vi nästan enbart är jurister.

F.ö. är delägarstrukturen som går ut på att hela tiden ha kanonmat som byts ut var femte år ett lysande pyramidspel. Det lustiga är att folk ställer upp på det. Hos oss är man mkt mån att behålla folk så länge det bara går då kompetens är mkt värdefullt/lönsamt för byrån. Fast det kanske krävs mer kompetens att lösa div skattefrågor än att vakta pärmarna i ett DD rum? *hukar sig* =P

Storstadsnotarien II: Det är helt ok om Du vill satsa på en storbyrå. Jag har många vänner från linjen och tinget som inget hellre ville än att jobba för en av storbyråerna (i de allra flesta fall stavades anledningen 'insecure overachiever'). Jag säger inte att dessa personer blivit mindre lyckliga av sina yrkesval än jag blivit av mitt, men jag kan j-vlar i mig lova att ingen av dem jobbat "normala" arbetsveckor för vad de nu än velat uppnå. Jobba du på storbyrå om du vill, men tro inte för en sekund att du inte kommer att få lägga ner en hel massa timmar på jobbet. Debiteringskraven finns där och nog förstår du väl att ett rikt kulturliv inte ger dig timmar? Ljug inte för dig själv, då kommer du garanterat inte att trivas med ditt yrkesval.

Men hur kan det vara ok att lägga beslag på pengar (om det nu är det som hänt)? Bitris i Obygden skrev väl att h*n träffat arvtagaren som efter ett år fortfarande inte fått sina pengar. Det låter inte som en skattegrej i mina öron, utan som rent fiffel. Men jag är ju bara en naiv fiskal.

Tackar ödmjukast "klappar på huvudet" för eder tillåtelse att låta mig jobba på Storbyrå.

Jag gör mina egna val och struntar i vad andra gör, liksom jag förväntar mig att andra inte behöver lägga mig i mina egna val.

Nu ska jag gå hem, segla några timmar och därefter njuta av stundande semester :-)

/Sjuuuuk karriärist

Delägarn: "Utan att för den delen främja orätt"?????? Samtidigt som du skriver att man med fördel kan hjälpa klienten att utföra penningtransaktioner utan spår för att undvika skatt. Jag tycker Delägaren verkar ha en märklig uppfattning av vad som är orätt. Visserligen är jag inte skattejurist men det luktar skattebrott lång väg (för min otränade näsa).

Storstadsnotarien II: Jag lägger mig inte i ditt yrkesval utan säger bara att om Du ska ge Dig in i byråsvängen ska Du inte motivera det med att arbetsmiljön och arbetstiderna är minst lika bra som på andra arbetsplatser. Valet att jobba på storbyrå handlar om att acceptera en viss livsstil. För egen del tyckte jag inte att det var värt det. / karriärist men inte naiv

"naiv fiskal" (jag kallar dig så eftersom den äkta Delägarn är jag och ingen annan): "Biträdande jurist i obygden" skrev väldigt osammanhängande. Vederbörandes inlägg andades dock sådan felriktad dådkraft och utredningsvilja, att en stilla förklaring var på plats. Förmodligen hade inget uppseendeväckande hänt i ärendet, och om juristen ifråga hade haft något förstånd, hade h*n suttit still i båten och stillsamt frågat sin principal vad som hänt och vad denne hade för planer istället för att sätta igång och ringa runt. Huruvida arvingen fått ut sina pengar är en fråga som jag självfallet inte har någon uppfattning om. Men jag vet dock att många mindre byråer har klienter som inte begriper särskilt mycket, så man kan ju tänka sig att dödsboet ännu inte har skiftats. Köpeskillingen kan ha åtgått för betalning av ev. arvsskatt, om fråga var om gammalt dödsbo. Det finns således ett otal förklaringar till händelsen. Den biträdande juristen visade dock förmodligen sådan brist på omdöme att det var klokt att sparka vederbörande för att på detta sätt skydda klienterna i framtiden.

Käre delägare, nu är du ute och cyklar igen! Man kan knappast på allvar påstå att Biträdande jurist i obygden skrev osammanhängande; åtminstone jag - och kanbske även du - begrep genast vad h*n menade. Oavsett vad som hänt, om mu det är en sann händelse eller skröna, är poängen i berättelsen inte att det är klienten som skall skyddas, utan din kollega i obygden. Kanske klienter normalt inte begriper särskilt mycket, men till och med vanliga människor i obygder fattar nog om det blivit några pengar eller ej.

Allvarligt talat: historier om hur advokater blåser klienter är legio sedan långt före advokatsamfundets tid, (i själva verket en av anledningarna till att det bildades) och självklart kan det verkligen hända att advokater nallar i klientmedelskontot. En del blir avslöjade men andra kanske inte. Men om de gör det, gör de nog klokt i att göra sig av med rättänkande medarbetare.

Söndagsåklagaren: Nu är du så där ensidig igen - det kanske är en yrkesskada?. Vi har endast hört en uppenbarligen mycket besviken biträdande jurist - part - i saken. Intressant hade varit att höra principalens uppfattning. Tyvärr är det väl inte helt ovanligt med människor som anser sig ha blivit utsatta för all världens orättvisor och som är fullt sysselsatta med avslöja konspirationer och dylikt.

Tyvärr har det väl förekommit att advokater har förskingrat klientmedel. Men sett till det oerhört stora mängd klientmedel som förvaltas, är det en försvinnande liten del som inte hanteras korrekt. Jag törs till och med påstå att advokater är ärligare än människor i allmänhet. Med ärlighet menar jag då underlåtenhet att begå brott. Att många måhända uppfattar advokater som oärliga beror säkerligen på den komplicerade yrkesroll vi har att enbart ha klientens intresse som rättesnöre.

Jag hörde en gång talas om - apropos DD rum - ett yttrande rörande en sökande till advokatsamfundet där referensen bekräftade yrkeskontakten men la till att denna bestod att den sökande ordnade bilagor i samband med signing, hällde upp champagne efteråt samt ordnade taxi till operan därefter. Slå det den som kan.

Delägarn: Håller med söndagsåklagaren att det var en fullt begriplig berättelse från bitr juristen i obygden.
Sedan jag senast var inne, blir dina inlägg roligare och roligare i försöken att förklara hur en (vissa?) advokat/er arbetar. Och förresten, jag är inte delägare utan sitter på en sida där jag köper juristtjänster bl a advokater. Och nej, de som använder fingertoppskänsla för att ligga på rätt sida om att "främja orätt" när de gör sitt yttersta för sina klienter göre sig inte besvär.

Tack,

rådmannen B Björneke alltså...

Håhåjaja, just snygga jurister vi har i Söndagsåklagaren och "Postat av", beredda att döma part ohörd.

Delägarn - döma en part ohörd? Vad menar du med det?

Varför blir en delägare upprörd över att biträdande jurist ringer en bank? Detta låter som ett fall för EKO-brottsmyndigheten. Fingertoppskänskänsla??..kanske att pengar hamnat på fel konton även hos advokater...Sådant förekommer, inte varje år kanske men ibland så..

Att mörka en fastighetsförsäljning för att undgå skatt låter som skattebrott eler medhjälp därtill.

Vera: Varför fråga på detta forum vilken rådman som varit inblandad i ett visst JO-ärende? Om man är intresserad går det ju att ringa JO direkt och fråga utan att vederbörandes namn behöver hängas ut på nätet. Jag vet inte vad ärendet handlar om, och är inte heller intresserad av att veta det, men har svårt att tänka mig att det skulle ha något särskilt allmänintresse eftersom ärendet tydligen inte refererats på JO:s hemsida. Det finns för övrigt knappast någon yrkesgrupp där man sprider så mycket skvaller som i juristkåren, vilket denna kommentarsida ofta är ett gott exempel på.

Delägarn: Det var jag som lyckades norpa din signatur förut. Det gick av bara farten när jag skulle rikta mitt inlägg till dig.

Jag dömer ingen ohörd, men jag förstår inte hur du med sådan självklarhet kan dra slutsatsen att det var bitrisen och inte delägaren som hade gjort fel. F.ö. tycker jag att den omständigheten att bitrisen faktiskt fick foten pga. händelsen talar just för att det var något skumt på gång. Om det hade varit fråga om helt oskyldiga saker hade det väl varit fullt tillräckligt med ett tillrättavisande samtal i enrum. Man måste ju ha rätt att vara oerfaren och göra misstag. Bitrisen i fråga försökte ju bara vara noggrann. Hur fasen skulle h*n veta att det var förkastligt att ringa banken?

Här kommer ett inlägg jag tycker alla ska läsa, särskilt då storstadsnotarien II:

Det viktiga att komma ihåg när det nu diskuteras huruvida folk trivs att jobba på fiiina byråer, är att det inte alltid är sanningen som sägs.
Jag kom hem för en timme sen, har precis hunnit käka. Ska upp om 6 timmar igen, för ytterligare ett maratonpass. Det går naturligtvis i perioder, men kan garantera att jag aldrig jobbar "normalt". MEN, och nu till det stora MEN:et, det är inte alltid så lätt att berätta detta för sina vänner. Jag hittar ofta andra anledningar till att inte vara med på gemensamma tillställningar, eftersom jag helt enkelt inte vill att de ska tänka "Vad var det vi sa". Dessutom kan jag känna mig ordentligt utnyttjad, men jag är väl för svar för att säga emot. Vilken bitris är stark nog att ryta ifrån? Det finns ju mer bitris-material än bitris-platser....

Nä, tacka vet jag min kompis som är straffrättare. H*n vet vad hon vill och att det inte är affärsjuridik. Jävlar vad jag avundas henne!

Delägarn, åklagarn och övriga debattörer rörande Obygdsbiträdet:
Jag tycker nog att Delaägarn seglar oroväckande snett. En advokat (och därmed även de han är principal för) får enligt samfundets stadgar aldrig förfara oredligt eller främja orätt, ens om det är i klientens intresse. Den som av sin klient ombeds eller beordras utföra oetiska handlingar skall han förklara för klienten att han inte kan vara behjälplig. Om klienten inte tar rättelse måste advokaten till sist avträda från uppdraget. Advokatens plikt att alltid till det yttersta strida för klienten får således vika för de etiska krav som måste ställas på en advokat. Det finns enligt min meing inget utrymme för "fingerspetskänsla" i dessa avseenden.
Att - på det sätt obygdaren beskriver - medvetet försök undanhålla medel (enligt Delägarns första inlägg i saken troligen för att nå fördelaktiga skattekonsekvenser) är tydligt att främja orätt, vilket en advokat och hans biträden som sagt skall hålla sig för goda för.

BaronB: *zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz* hur stor är den öppna dörr som du just nu sparkade in ? På en skala 1-10 ? Tingsnotarien...yoohoooooooo...skriv ett inlägg snart så vi får nåt nytt att hacka på. Den häringa debatten har flippat redan sedan inlägg nr 78. Det var bättre för några månader sen när Sten Sture kastade in brandfacklan om det kategoriska imperativet.

Det finns en aspekt till. Är det verkligen i klientens intresse att "främja orätt" till dennes förmån? Visserligen är klienten naturligtvis en vuxen människa med eget ansvar, men om Biträdande juristens berättelse handlar om en advokat och en klient som gemensamt begår ett skattebrott eller på brottsligt eller oetiskt sätt blåser en motpart, och det hela upptäcks och får konsekvenser, vilket moraliskt ansvar bär då inte advokaten?

Det rättsliga ansvaret regleras i - bland annat - rådgivningslagen som finns intagen på sid 961 i årets lagbok...

Minn principal, Delägaren Kung Solsvett, var förordnad boutredningsman och hade dessutom erhållit rättens tillstånd till försäljning av en fastighet. Dödsboet var klart att skiftas. Samtliga tillgångar och skulder var utredda och betalda. Det framgick av klientmedelsredovisningfen att det skulle finna en och en halv miljon kronor på klientmedelskontot problemet var bara det att det fanns inga pengar. Jag färdigställde trots det röda ansiktet hos Delägaren Kung Sol arvsskiftet. Det hade bara varit att skicka ut det för underskrift och betala ut pengarna.

En intressant ny apsekt på misshälligheten som uppstod var att jag "snokadade". Har man den inställningen att den som söker göra ett gott etiskt arbete, vilket jag finner troligt att Delägaren Kung Sol hade, har man troligtvis en hel del att dölja.

Det var inte hans brist på etik som jag ville lyfta fram utan advokatsamfundets. Det borde tatt Delägaren Kung Sol under luppen. Istället är det jag som är ifrågasatt eftersom jag inte får några referenser därifrån. Delägaren Kung Sol har uttalat att han varken vill elller kan uttala sig om redbarhet eller andra kvalifikationer och med detta låter sig samfundet nöja. De borde reagera och inse att när ett biträdande jurist inte får några referenser från kvalificerat maktmissbrukande skitstövlar så ligger det en hund begraven. Var är etiken? Var finns reglerna för hur en advokat skall bete sig mot sin biträdande jurist? Var finns repressalierna mot maktmissbruket?

Luttrad rådman.

Jag tycker inte det är så mycket skvaller på den här sidan. Hur många av de som kommenterar är öppna med vilka de är? "Miljöåklagaren" som försvarade en domare är väl den enda som varit lätt att identifera. I och med att andra är anonyma och inga namn nämns så är det väl inte direkt skvaller?

Till den anonyme kommentatorn: Är det inte skvaller att hänga ut någon som part i ett JO-ärende? De som är intrsserade kan ju ringa JO i stället.

Till den anonyme kommentatorn: Är det inte skvaller att hänga ut någon som part i ett JO-ärende? De som är intrsserade kan ju ringa JO i stället.

Biträdande jurist i obygden: Om Kung Solsvett inte kan redovisa pengarna, så åker han dit för förskingring och blir utesluten omgående. Men det underliga är att ingen tycks ha reagerat. Är du säker på att t.ex. partiellt skifte inte hade skett? Du får ursäkta mig, men det inträffade verkar så grovt, att någon borde ha reagerat. Eftersom detta inte har skett, blir min misstanke att du kanske har missuppfattat allt.

Att Kung Solsvett inte vill ge sitt omdöme, behöver inte innebära att det ligger en hund begraven. Det kan vara så enkelt att vederbörande inte vill ge dåliga vitsord och därmed sänka jur kanden, utan vill helt enkelt ge jur kanden en andra chans

Guilty as charged!

Viva Espana!

Delägaren Kung sol har haft många goda tillfällen att lämna goda vitsord bl a när jag sökte förnyade anställningar som bitris. Ett flertal anställningar gick mig förbi där allt var klart t om dag för när jag skulle börja, förutom kontakt med Delägaren Kung sol.

Vad han gjorde och alltjämt gör var dock att förklara att jag var totalt urusel och helt inkompetent. Ett tag trodde jag att jag aldrig skulle kunna få något arbete mer som biträdande jurist.

Som tur var har han uppfört sig mycket illa i andra sammanhang vilket medförde att jag fick fast anställning på en anställningsintervju.Om jag hade haft goda referenser från den skithögen Delägaren Kung sol(förmörkelse) hade jag åkt ut med huvudet före, men dåliga referenser från den skithögen visade enligt arbetsgivaren på osedvanligt gott omdöme. Tyvärr hade den nya arbetsgivaren ingen koppling till advokatsamfundet så Kung sol kan glatt fortsätta att förstöra livet för biträdande jurister.

När det gällde arvtagaren funderade han på att anmäla Kung sol men eftersom han efter att framfört detta till vederbörande till slut fick sina pengar lät han det anstå. Han vet ju lika väl som jag att den klubben för inbördes beundran aldrig skulle röra vid någon så fiiiin som Delägaren Kung sol.

Jag efterlyser alltjämt etiska regler för advokaters hanterande av sina biträdande jurister. Kan det vara så svårt att få ett slut på denna, genom psykiska medel, så väl utförda manipulation? Hur länge kommer de biträdande juristerna vara med på att spela baron och greve?

För övrigt är hela Anne Rambergs utläggningar om de stackars kvinnliga biträdande juristernas behov av nätverk rena skämtet.

Teater Ramberg framför skådespelet med stor bravur men hon har väl lika lite som det tunga gardet något på att vinna att näringskedjan ändras?

Överst Delägarna
Nederst kanonmaten som i bästa fall håller i fem år.

Jag håller för övrigt helt och hållet med fri själ i dennes beskrivning av livet på advokatbyrå. Det är inte underligt alls att systemet ser ut som de gör eftersom de med bestämmanderätt inte har något ekonomiskt att vinna på en förändring. I annat fall hade vi säkerligen haft en annan situation för de biträdande juristerna.

Skönt att höra att det inte bara är jag som slappar till!

Till Bitris i Obygden - är det du som är Mikael??? Han fick också urusla referenser och fick fast anställning på grund av dessa, haha

Luttrad Rådman, aj aj --- så det svider att en av dina kollegor fått lite kritik?

Har hon gett sig in i leken - får väl hon - som vi alla andra - leken tåla. Skitsnack det där om allmänintresse osv!

Jag är inte Mikael men TN måste ha hört mig berätta om det otroliga när jag fick jobb därför att jag inte fått bra referenser från Delägaren Kung sol.

Jag tycker så oerhört synd om TN som tror att h*n skall få det roligare efter tingstjänstgöringen.

Det roligaste vi har gjort på byrån var för något mer än ett år sedan. Vi skulle gå ut och åkte därför in till storstaden. När vi sitter i solen på en uteservering visar det sig att en av Delägarna fått en flis i fingret. En av de andra Delägarna drar ut taggen med sin leatherman. Då visade sig att en av de övriga Delägarna inte tål att se blod så han svimmar. Vi andra får sitta med våra öl och skämmas medan Delägaren ligger i fosterställning på marken och vi får besvärat förklara att "nej han är inte full", "nej vi behöver ingen ambulans" allt medan kvällen avlöper.

Efter två timmar är Delägaren såpass bra att han åka hem i den väntande taxin. Kul!

Jag hade mer än bara tingsmeriteringen som domstolsbakgrund när jag började hos en av Drakarna. Det var uppenbart att de hade lite mer respekt för mig än sådana som kom direkt från tingstjänstgöringen, men ändå var man ju en sådan som kunde ha fördärvats av domstolslivet och därför skulle skolas i sann advokatanda. Jag slutade hos Draken några år efter "inskolningen", trots att de ville ha kvar mig och erbjöd mig högre lön, eftersom jag kände att det inte var min grej att suga folk på mer än målet egentligen skulle ha gett och Draken dessutom ansåg att jurister inte är människor. De är rätt och slätt jurister.

För övrigt är jag rätt säker på att jag och BaronB har jobbat i samma hus för ett antal år sedan och festat ihop en hel del.

Har någon tr-anställd tänkt på om Vera är snabbare nu när inte varenda jävel lyssnar på webbradio? Det borde ha märkts en klar bandbreddsförbättring. Om inte annat borde man märka en försämring när de släpper på javascripten igen (om de nu gör det) efter den framtida uppdateringen.